Vi bestämde oss därför att prova nya sol- och badställen och körde på torsdagen från Regensburg upp till utkanten av Rostock.
Efter att under semestern ha legat och solat på klippor och stenstränder och badat i Medelhavets salta vatten, i Gardasjöns söta och i floder, så var det nu dags för milslånga sandstränder och Östersjön.
Kusten utanför Rostock består precis som Rügen av långa vita sandstränder och höga sanddynor. Några mil öster om Rostock ligger den lilla byn Dierhagen. Vi sov en natt där på vägen hem 2009, men då var det inget badväder. Men vi besökte stranden och såg hur fin det var. Nu bestämde vi oss för att åka tillbaka.
Som tur var fanns det plats för oss på campingen och vi fick en grön och lummig plats i campingens bortre ända.
Även om temperaturen under dagen varit upp i närmare 30 under vår resa genom Tyskland så sjönk den rejält nu på kvällen. Kvällsluften kändes rå och fuktig, så för ovanlighetens skull blev det middag inne i husbilen.
På fredagen sken solen och vi började dagen med en cykeltur. Överallt fanns bra små cykelvägar till byar, stränder och längre cykelleder. Genom en smal skogslinje som doftade ljuvligt av varm tall kom vi ner till stranden. I förgrunden låg några souvenirbutiker, restauranger och caféer.
Några sommarstugor och lyxiga villor fanns också i skogens utkant. På andra sidan de höga sanddynorna och havet och doften av tång slog emot oss så fort vi kom ut på stranden.
Trots att det ännu inte var så varmt och ganska tidigt på förmiddagen så började redan stranden fyllas på med soltörstiga turister. De klassiska solstolarna för just den här regionen fanns givetvis också här.
Vi fortsatte in till Dierhagen by där mycket turister också var i rörelse. Alla pensionat och hotell i regionen skyltar med att de är fullbokade, det är nog verkligen högsäsong här nu.
Det skyltas också om Mittelalter spektakel. Måste säga att det order klingar dåligt i våra öron då vi ofta använder ordet spektakel som något negativt.
Vi cyklade hem till campingen och bytte till badkläder och cyklade ner till stranden igen.
Lite svalt i luften och Östersjön kylde, men var vi nu här så skulle vi bada. Ett dopp blev det, men sedan höll vi oss på stranden och i solen. Där var temperaturen perfekt.
Vid lunch tittade vi runt bland strandrestaurangerna och hittade Pannkakshuset. De hade både söta pannkakor samt de med matig fyllning. Så vi testade detta och fick en gigantiska pannkaka med fyllning.
Proppmätta bestämde vi oss för att ta ännu en cykeltur, denna gång ner till hamnen i byn. Längs med vägen ner till hamnen låg fina gamla tegelhus som är så typiska här i norra Tyskland och Danmark. Flera av dem med halmtak. Bostadshus blandades med bagerier och mysiga restauranger.
Byns hamn vätter inte ut mot havet utan ser vid första anblicken ut att ligga i en sjö. Men långt norrut går havet in och skapar en smal landtunga omgiven av vatten på bägge sidor. Överallt såldes fisk, främst rökt makrill.
Sedan blev det en sista skön eftermiddagsstund vid husbilen. Det har blivit några stycken nu under semestern. Jag älskar verkligen dessa stunder av total avkoppling. Med en kall öl och något litet tilltugg har vi njutit av en god bok, varandras sällskap eller av att bara sitta tysta och njuta av vackra vyer.
Men som alltid när hemresan är nära så blir vi aningen rastlösa. Och när vi hörde musik på nära håll som lät som någon sorts tornerspel så blev jag nyfiken och vi bestämde oss för att ta ännu en cykeltur. Vi följde ljudet från musiken och insåg strax att det kom från fältet där "Medeltids-spektaklet" ägde rum. Vi cyklade in där och förbi parkeringen där alla bilarna stod och mot en öppning i ett staket. Vi hade ju egentligen ingen aning om vad vi hade att förvänta oss, om det fanns nåt att se, om det kostade pengar. Vi ville ju bara kolla läget lite.
När vi kom in genom öppningen såg vi att entrén låg 25 m längre fram vid ett nytt staket. I det här mellanläget fanns bara några få stånd. Jag hade min fokus på entrén och det var först när det var försent som jag vände huvudet åt vänster och möttes av en fasansfull syn.
Det som sedan hände kunde gått illa. Med Stefan cyklande på min högra sida vrider jag styret fullt åt höger, trampar på allt jag är värd samtidigt som jag skriker - Åh fy fan!!!
Nu är ju min man väl medveten om mina Fritzson-gener och att vi får plötsliga infall åt både höger och vänster, så på något mirakulöst sätt lyckas hand undvika en kollision mellan oss.
Men han har inte en blekaste aning om vad som orsakat min plötsliga reaktion. Men med tanke på min kommentar och att jag nu står vid cykel och skakar så förstår han att det måste röra sig om antingen en uggla eller räv.
Och det var det förstämda. Försent såg jag berguven som satt på en trälår bara 2 meter ifrån mig.
Som tur var med huvudet bortvänt, för när jag väl hämtat mig lite från chocken och smygtittade på den, så såg jag ögonen. Lika orange som solmogna apelsiner lös de i solskenet.
Hade jag mött denna blick först hade nog någon fått komma med en hjärtstartare.
Bilden gör inte ögonens färg rättvisa vill jag bara påpeka. De var fruktansvärda.
Vem i hela fridens namn har med sig en berguv i fångenskap på ett medeltids-spektakel?!?
Vi fick nu klart för oss att detta verkligen var någon form av spektakel och cyklade hem och tog ett glas vin innan vi för sista gången packade ihop våra saker inför avresa.
Idag vaknade vi av duggregn mot taket. Ett skönt ljud som vi inte hört på 4 veckor.
Lämnade Dierhagen och körde mot Calles för den årliga shoppingen av öl och vin. Tillsammans med massa tyska turister med kanoter på taket lämnade vi Rostock och kom över på skandinavisk mark vid Gedser udde. Genom ett mulet Danmark över bron till Sverige. Svårt att tänka sig att det gått över 4 veckor sedan vi var här sist.
Tänk va fort tiden går när man har roligt. Nu är semestern snart slut och på måndag väntar jobb igen.
Men redan nästa helg väntar nya äventyr. Då skall vi till Danmark igen. Konsert i Odense med Volbeat! Can't wait!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar