tisdag 2 januari 2018

Crazy days

Våra 3 sista dagar i Thailand bjöd på en rad komiska, annorlunda och speciella situationer och möten.
Det började redan på onsdagsmorgonen då jag helt oplanerat stod för underhållningen vid frukostbuffén.
Vi lider sällan av att det är ett stort hotell med mycket folk. Men just vid frukosten kan det vara lite galet. Bästa tiden att äta frukost är senast 8, men har vi tränat innan så blir det lite svårt att hinna till dess. Inne i själva frukostmatsalen är ljudnivån hög och folk springer nästan omkull varandra och barn skriker. De flesta verkar tro att det är den sista maten som existerar på jorden. Därför vill vi helst ha ett av de 13 borden som finns utomhus vid poolen. Där finns ett trädäck byggt i lite olika nivåer med vatten omkring.


Stefan brukar likna ljudet när vi kommer utifrån och in med ljudet som uppstår i ”Fem myror är fler än fyra elefanter” då Brasse öppnar Lattjolajbanlådan.
Därför gör vi vårt yttersta för att få en lugn plats utomhus vilket kan vara näst intill omöjligt om man kommer försent.
Eftersom vi idag haft morgonlöpning är vi nu lite sena ner till frukosten och jag ser på långt håll ett ledigt bord. Jag säger till Stefan att gå in och hämta mat så sätter jag mig så länge och paxar bordet.
Jag har så mycket fokus på bordet att jag inte riktigt ser vart jag sätter mina löptrötta fötter. Det är först när jag känner att jag sparkar till något som jag inser att det står en IKEA-barnstol och balanserar på kanten till bassängen. Men då är olyckan redan skedd. Barnstolen tippar över kanten och landar med ett stort plask i poolen. En kort tystnad uppstår och följs sedan av gapskratt från borden runt om. Pinsamt!
Jag skyndar mig att fiska upp stolen ur poolen medan en servitör skyndar fram och frågar om jag behöver en, för då skall han hämta en ny. Jag intygar att jag definitivt inte behöver någon och sätter mig och skäms vid bordet.

Några minuter senare kommer Stefan ut inifrån Lattjolajbanlådan lyckligt ovetandes om vad jag ställt till med. Bredvid mig stod den blöta barnstolen och droppade och jag försökte förklara scenen som nyss utspelats. Han verkade mest lättad över att det inte suttit ett barn i stolen.
- Men då skulle väl aldrig någon ställt den så dumt till, menade jag.

Till saken hör att hotellet är väldigt noga med rengöringen av barnstolarna. Efter varje användning rengörs de och själva sitsen platsas in. Så nu gav jag väl de stackars servitörerna merjobb.

Frukosten avslutades utan fler incidenter och vi fortsatte ner till stranden. Stefan som läste boken ”Omgiven av idioter” fortsatte referera från boken och berätta om de olika personlighetstyperna som är uppdelade i färgerna gul, grön, röd och blå. Den grundar sig på IPU-analys vilket jag själv gjort med jobbet och tycker är väldigt intressant. Problemet är nu bara att vi under semestern pratat mycket färger. Nu är du så där blå igen, nu tog din gula sida över igen osv. Tillslut såg vi allt i dessa färger och till våra stora lycka var soptunnorna på hotellområdet uppdelade enligt IPU.


När det närmar sig lunch går vi upp till en av våra två favoritrestauranger, Be Friend. Medan vi väntar på maten skriver Stefan något på sin telefon och sträcker över den till mig.
- Det är Bingo Rimer som sitter vid bordet bredvid.

Flera vänner hade redan hört av sig och meddelat att Bingo och hela hans moderna familj både på samma hotell som oss. Men vi hade inte sett skymten av dem. Men nu satt de här vid bordet intill, bara någon meter ifrån oss.
Bingo och hans barn från diverse förhållanden, ex-frun Katrin Zytomierska med sin nya man och barn, samt hennes syster med familj.
Vi sneglar lite försiktigt på bordsgrannarna och börjar äta av maten som precis kommit in.
Då börjar Katrin ha högläsning ur just boken ”Omgiven av idioter”. Då kan inte Stefan vara tyst längre och några minuter senare är diskussionen mellan våra bord i full gång. Inte var dag man äter lunch med kändisar och diskuterar personlighetstyper. De undrade om IPU-analysen och jag berättade hur vi gjort med jobbet.
En stund senare tackade Bingo för sig, tog på sig hatten, la upp högtalaren på axeln, körde igång musiken på hög volym och dansade loss.
Alla var vi rörande överens om att han var personlighetstyp gul. Knallgul!!!
Det blev en lunch vi sent skulle glömma.


På tal om lunch och thaimat så har jag flera gånger tänkt att jag skall gå en matlagningskurs när jag är i Thailand. Men det har liksom aldrig blivit av. Det har varit allt i från att jag tyckt att det varit för dyrt, tagit för mycket tid i anspråk, det har inte varit mat som jag gillar man får lära sig osv. Men nu växte en ny tanke fram.
Kunde jag be att få vara med i köket när min mat lagades. Så jag bad snällt på Be Friend. Det var inga problem, jag fick så gärna komma in i köket. Så när det var dags för min lunch att lagas var de och hämtade mig. Kokerskan kunde lite engelska och beskrev noggrant hur hon gjorde och vad hon la i. Jag filmade, fotograferade och dokumenterade för fullt och när maten var klar dricksade jag istället kokerskan för att jag fått vara med. Snabbt, billigt och jag fick lära mig precis den rätt jag ville.



Synd bara att jag kom på det så sent på resan, men två luncher han jag med innan vi åkte hem. Så nu skall det lagas thaimat hemma. Måste bara hitta bättre kastrull och de rätta ingredienserna.

Vi hann även med ännu en tur till favoritön Koh Kho Khao. Sol, bad och god mat i all enkelhet och med bara ett fåtal andra turister.
På vägen hem hade jag önskemål om att åka förbi Wat Suan Phai, ett Buddhisttempel vi tänkt besöka förra året, men blev hindrade av ett fruktansvärt ösregn. Nu gjorde vi ett nytt försök och svängde av huvudvägen någon kilometer upp i skogen. Det visade sig när vi kom fram att det inte fanns särskilt mycket att besöka. En thailändare och en munk stod och eldade löv när vi kom fram. Vi frågade om vi fick titta runt lite. Munken kunden ingen engelska och thailändaren lite. Vi fick gärna titta runt, men varnade oss för myggen. Malaria, sa de. Det var därför de eldade. Verkade konstigt tyckte jag, inte hört något om malaria här. Så vi tittade runt lite.
Den till början lite skygga munken som inte kunde engelska kom igång och kom efter oss med myggmedel. Vi tackade nej, ville inte ha någon hälsofarligt myggsprej på oss. Sekunden därpå fick Stefan ett myggbett så nu tror han att han kommer få malaria.
Jag är inte så oroad, tror de använde ordet malaria för att skrämma oss för myggen.
Munken lyckades förmedla både sitt namn och ålder och blev väldigt social. Hon kom nu springandes med en påse torkat bröd och tog med oss till en damm för att mata fiskar. 


Hann gick sedan fullständigt i spinn och tog med oss till en vacker vit Buddha uthuggen i sten omgiven av ett stort guldgrönt blad.


Kanske får de inte så mycket besökare hit? Var det egentligen inte detta templet jag tänkt på förra året?
Men munken jagade vidare genom området och visade växter. Med gester och ljud tror jag han försökte säga att det var fladdermössen som kommer hit efter mörkrets inbrott för att äta bladen.
Eftersom Stefan nu lyckats få ännu ett myggbett och nu definitivt fått malaria enligt honom själv, så tackade vi för oss och körde tillbaka mot tryggheten på Mai Khao Lak. Men vilket annorlunda tempelbesök och möte det blev.

Fredagen var vår sista dag och vi njöt av både morgonträning, sol och bad, massage och god mat.
Lunchen bjöd på ännu ett intressant möte. Det finns någon regel som säger att restaurangerna endast får ha en rad bord på stranden och detta endast fram till 6 januari. Militären gör täta kontroller och fotograferar och dokumenterar. Idag var det dags för spontanbesök igen och på Be Friend var de idag lite missnöjda med belysningen restaurangen hängt upp. Men en stund senare skrattade militären ihop med ena tjejen som driver restaurangen och ”min” kokerska. Stefan frågade om han fick ta en bild och det fick han. 


Tillsammans ägnade vi sedan en stund åt att förklara att det är det här turisterna vill ha. Äta till ljudet av vågskvalp och med sand mellan tårna.
Det slutade med att militären ville ha en bild på sig själv och Stefan.


Sista middagen intogs på Sharky Restaurang & Bar. Så god mat och ett sådant härligt gång som jobbar där. Thailändare och burmeser som servat oss och skojat med oss under våra 2 veckor hör. De har även utökat vårt ordförråd på både thailändska och burmesiska medan vi hjälpt dem med samma ord på både engelska, svenska och tyska.
När vi nu berättade att det var sista kvällen här ville en av ägarna tacka oss genom att ge oss en minneslykta som vi kunde sända upp. Lyktan skulle ge oss lycka och välgång samtidigt som det var ett minne för alla som fallit offer för tsunamikatastrofen.
Vi fick hjälp att få lyktan att stiga fint ut över havet och det blev en väldigt fin och minnesvärd stund som fick avsluta vår resa.


På natten till lördagen kom bussen och hämtade oss för vidare transport ner till Phukets flygplats.
Efter 12 timmars flygning hem och med inflygning över Habo var vi nu sugna på att få landa. Men det blev några varv över Göteborg innan vi kunde landa. För mycket snö på landningsbanan så de var tvungna att ploga först. Det kändes så overkligt när vi kom från värme och sol. Vi lämnade ett vitt Sverige och landade nu vinterlandskap. Så vackert.

Som alltid är det skönt att få komma hem och vi var så tacksamma för att vi hållt oss friska och pigga och kunnat njuta av 2 fantastiska veckor.
Efter en god natts sömn var det nu dags för nyårsafton. Medan Stefan åkte till jobbet för att avsluta den årliga inventeringen tog jag en powerwalk med grannen. Ovant med snöslask istället för sand runt fötterna.

Nyårsaftons kväll firades väldigt stillsamt på hemmaplan och vi njöt av lite god svensk julmat.
Vid 21:30 sade jetlagen sitt och vi beslöt oss för att gå och lägga oss. Det nya året kommer träda i kraft oavsett om vi är uppe och skålar in det eller ej.
Visserligen vaknade vi till vid 12-slaget när raketer ven runt vårt hus, men vi somnade snart om igen.

Idag var det dags för att jobba igen och som alltid är det kul att komma tillbaka och få träffa alla härliga kollegor igen.
Nu väntar några veckors hårt arbete för oss båda två. Men nu har vi vilat upp oss och vi har den stora förmånen att få lyfta mot nya äventyr redan om 5,5 vecka.

Stort tack till våra underbara grannar Jocke och Angelica som skött om vårt hus.
Och tack till er som följt oss på resan.
Stor kram till er alla!!!

tisdag 26 december 2017

En annorlunda jul

Vårt julfirande i år blev minst sagt annorlunda. På julaftons morgon klockan 7 stod vi redo på tennisplan för en match. Jag minns inte alla mina jular, men jag vet iallafall att jag aldrig spelat tennis en julafton innan.
Sedan tyckte vi att vi var förtjänta av en god frukostbuffé och trots att vi var på plats rätt tidigt så hade de flesta turisterna hittat ner till buffén. Rusningen inträffade idag tidigare än vanligt, så många hade väl planer för den här dagen och ville vara uppe tidigt.

När vi passerade hotellområdet på väg ner till stranden såg vi att alla dagens aktivitet höll på att förberedas. Vi fortsatte ner till stranden och där fick vi tomteluvor av chefen på restaurang Sharky. Efter lite foton njöt jag av sol och bad en stund. Stefan passade på att ta en kick-boxning-lektion. Det hör väl inte heller till det traditionella julfirande skulle jag tro.


På eftermiddagen dagen innan julafton hade vi hyrt moppe och besökt marknaden. Vi hade både behövt nya flip-flop och funnit det där.
Moppen hyrs 24 timmar, så vid lunch tog vi en tur till White Sand Beach. Det var nog det närmsta vit jul vi kom.
Vi njöt av en god lunch på stranden. Stekt ris och Pad Thai, så långt ifrån ett tradionellt julbord man kan komma.
På White Sand växer träden ut mer över havet och ger väldigt vackra omgivningar.
Vi roade oss en stund med att ta lite annorlunda julfoten innan vi åkte tillbaka till vår strand för att lämna tillbaka moppen.


När eftermiddagen kom och ni i Sverige började vakna till tog vi varsin drink och njöt av julafton på vårt vis. Vi ringde videosamtal till närmsta familjen och fick ta del av bekanta vyer hemifrån.
På stranden nedanför hotellet pågick sandslottstävling. Närmare 20 kreativa varianter på sandslott deltog i tävlingen.

När det var dags för julmiddag begav vi oss ner till Sharky. När vi passerade genom hotellområdet pågick julfirandet för fullt. En gigantisk buffé stod framdukad och det var underhållning på scenen. Vi hade valt att avstå allt sådant. Buffén kostade dessutom ca 870:- per person. Det var på tok för mycket. Så vi hade valt att boka bord på Sharky istället. Det var vi inte ensamma om, de hade säkert 3 gånger så mycket gäster som vanligt och personalen sprang mellan borden. Stackarna vad de fick slita.
Vi fick ett bord allra längst ut på stranden, perfekt.
Vi började julmiddagen med varsin drink och njöt sv atmosfären. Till förrätt åt vi någon variant av gigantisk havsräka med lite chili och vitlök. Vitlöksbröd till det. Till varmrätt hade vi beställt tendeloin steak som Thailand köper från Australien. Tyvärr var köttet inte alls så mört som en tendeloin bör vara. Smaken var det dock inget fel på.
Vår meny ikväll liknade nog mer nyår och det är så det får bli i år. Eftersom vi kommer hem 30:e dec och lär va rejält trötta och jetlaggade på nyårsafton har vi i år bestämt att nyår firas i lugn och ro med julmat och inga krav på att vara vakna till 12-slaget.

För att förstärka nyårskänslan ytterligare påbörjades diverse fyrverkerier runt om. Vår restaurang stod för de mäktigaste på hela stranden. Vårt stora hotell hakade på strax efter men det var rent fjuttigt jämfört med vad vi nyss sett.
Många sällskap skickade även minneslyktor. Att julen är starkt förknippad med tsunamin märkts både hos thailändare och turisterna.
Trötta men nöjda la vi oss efter en väldigt annorlunda julafton. Jag tänkte tillbaka på förra gången som jag firat jul i Thailand. Det var 2002 och jag jobbade då för ett svenskt dykcenter på ön Koh Lanta. Alla ville dyka på julafton och det var rekord i antal gäster. Det fanns inte en ledig divemaster eller instruktör den dagen. Alla jobbade för att serva 120 dykande gäster på 3 båtar och alla bar vi tomteluvor under dyken.

Juldagsmorgon var vi visserligen uppe i ottan, men inte för julotta utan för löpning på stranden. De flesta slotten hade klarat nattens högvatten och jag gjorde mitt bästa för att inte riva något under min intervallträning.
Dagen fortsatte i stillhet med sol, bad och mycket läsning. På eftermiddagen upptäckte vi att det startats en spontan beachvolleyboll match. Thailändare mot finnar så Stefan och jag anslöt till varsitt lag. Jag fick äran att spela med de thailändska killarna och de ropade ”madame” när det var min boll.
Vi bokade också upp oss på en resa till Cheow Lan Lake dagen därpå. Sjön ligger 13 mil från Khao Lak i inlandet.
När jag stod i duschen på kvällen kom jag att tänka på att ett sådant beslut för 13 år sedan kunde varit skillnaden mellan liv och död. Att befinna sig i bergen istället för på stranden annandagen 2004 hade räddat livet på oss. Vi hade säkert stått på stranden annars som alla andra turister och förvånats av hur vattnet försvann ut till havs, för att sedan slå tillbaka med full kraft.

På annandagen var vi först nere vid buffén. Klockan var inte mer än 6:30 och inte ens omelett-mannen var riktigt redo och bad om ursäkt att han inte stod alert med sin panna.
Vi blev sedan upphämtade av vår guide och till vår stora lycka var vi inte mer än 4 gäster på dagens tur. Vi och ett finsk par, några år äldre än oss.
Eftersom vi var så få fick vi åka en vanlig bil, en suv med extra säten. Både bekvämare och säkrare än de annars så vanliga minibussarna.

Sedan väntade 2 timmars bilresa. Men det blev snart vackra vyer med berg och mycket grönska, så bilresan gick smärtfritt.
Framme vid Cheow Lan Lake fick vi hoppa i en longtailbåt och påbörjade sedan vår resa. Sjön har uppstått genom att man gjort en fördämningen, grundtanken var elproduktion.
Men resultatet blev också ett otroligt vackert landskap med kristallklart vatten omgivet av höga kalkstensklippor med en enorm grönska. Sjön ger också möjlighet till vatten för de som bor i dess närheter, samt föda i form av fisk. Otroliga omgivningar och man fick ständigt påminna sig om att det var sötvatten vi hade runt oss, inte saltvatten.
Flera av klipporna var inklädda i grönska och jag kan inte för mitt liv hur något kan växa på dess karga klippor.




Efter 30 min med longtailbåt kom vi fram till en grotta. Omgivningarna påminde om Jurassic Park. Vi blev försedda med varsin pannlampa och med förmaningar om att ta det försiktigt med fötter och huvud inne i grottan. 


I grottan skulle det finnas stalaktiter och stalagmiter. Till min förvåning var det varmt inne i grottan och det växte stalagmiter och stalaktiter precis överallt och vissa av dem hade växt samman med varandra. 


Det var halt på sina ställen och om de inte varit för våra pannlampor hade det varit becksvart. Längre in kunde jag höra ljudet av fladdermöss och Stefan började nu gnola på ledmotivet till Indiana Jones.
Men några skatter, ormar, döskallar hittade vi inte längst in. Dock en rejäl flock fladdermöss som hängde i taket.


Vår guide visade oss en stor spricka på en gigantisk stalagmit. Den hade uppkommit efter en jordskalv för några år sedan. Det kändes ju tryggt. NOT!!!!

Vi vände tillbaka mot grottans öppning men till vår förvåning vinkade vår guide oss åt sidan. Ville vi gå in i en extra grotta? Efter lite tveksamheter tackade vi ja. Med benen först fick åla oss ner genom ett litet hål som gick snett nedåt. Det var lågt i tak och vi fick vaksamt akta våra huvuden. På andra sidan kom vi ut i en gång som gick brant nedför. Längst ner fanns som en källa med kristallklart vatten med vita stalaktiter och stalagmiter runt omkring. Ett svagt grönaktigt sken steg upp från vattnet. Ljuset kom från utsidan långt bort. Om vi dykt ner i vatten och simmat hade vi kunnat komma ut i de fria. Vi avstod och tog det trånga hålet tillbaka ut till stora grottan och vidare ut till sjön.


Vi hoppade i longtailbåten igen och fortsatte 30 min till vår lunchrestaurang. Återigen vackra omgivningar med karga kalkstensklippor, grönska och sjön. Tänk så mycket orörd regnskog det finns här. Så glädjande att se.


Vår lunchrestaurang var en upplevelse i sig. I en liten vik i sjön flöt som en liten miniby. Allt var byggt på pontoner, restauranger, bungalows och toalettbyggnaden. Vi hade bara tagit en endagstur, men för de som ville så kunde man fått övernatta här ute i en flytande bungalow.



Vi njöt av en god lunch med diverse thailändska rätter och med frukter till efterrätt. Sedan fick vi välja om vi ville paddla kajak eller bada. Vi tog varsin kajak och gav oss ut på upptäcksfärd. De prasslade och rörde sig i skogen intill oss och fjärilar och fåglar flög omkring oss. Strax innan vi åkte hade vi sett ett naturprogram från Thailand där de just besökt den här sjön. Därför visste vi att massa spännande djur levde i skogarna intill.


Så var det dags att åka tillbaka och tillbaks vid piren tog vår guide oss upp till en view point med utsikt över sjön och en gigantisk guld-Buddha.


Sedan väntade 2 timmars bilfärd tillbaka till Khao Lak, men det var det värt. Många timmar i bil idag men så mycket vackra vyer och spännande saker vi fått uppleva.
Tillbaka på hotellet kollade vi kartan och vart vi tagit våra bilder. Trots lång tid i longtailbåt hade vi bara utforskat en tredjedel av sjön.

Nu lider annandagen mot sitt slut, endast middagen återstår. Sedan är vårt julfirande över för i år. En minst sagt annorlunda jul.
Julkramar från Staafs!

torsdag 21 december 2017

Jul jul, strålande sol

På måndagsmorgon var det dags för vårt första motionspass. Favoriten här nere är intervall- och styrketräning på stranden. När vi passerade genom lobbyn fick vi trängas med ett 40-tal nyss anlända japaner. Vi fortsatte ner till stranden som på morgonen ligger i skugga av de höga träden. Detta gör det möjligt att springa i det annars så varma klimatet.
Träningen går ut på att barfota på stranden ge järnet ca 250 m, vända tillbaka och efter 500 meter göra styrkeövningar som armhävningar, knäböj, utfall, sit-ups osv på bastmattan. Efter varje styrkeövningar blir det 500 m löpning igen, ny styrkeövning, löpning osv.
En väldigt behaglig form av träning som inte tar allt för lång tid, men ändå ger högpulsträning.


När jag kommer springandes på min 3:e runda inser jag att alla japanerna nyfiket har letat sig ner till stranden för en fotograferingssession. Vår intervallträning utvecklas nu till hinderbana då det gäller att ta sig förbi japaner, flip-flops, selfiepinnar och poser. De är så upptagna med sitt fotograferande, både självporträtt och gruppfoton, att de märker inte att tidvattnet är på väg upp. Så på långt håll när jag kommer springandes på min 4:e vända ser jag ju att vågen kommer nå upp till den prydliga raden av flip-flops. I nästa sekund sköljs upp mot 80 skor ut med vågen och det är först när skorna flyter runt omkring dem i vattenbrynet de inser vad som hänt. Jag kan inte låta bli att dra lite på munnen när jag passerar tumultet som bryter ut.

På tisdagen hyrde vi moppe och körde en knapp mil norrut upp till byn Bang Muang. I byns utkant passerade vi annansplantagen och jag förvånades återigen av hur små plantorna är som driver upp flera stora frukter.


Från Bang Munag tog vi och moppen longtailbåt över till vår favorit - ön Koh Kho Khao. Det är en riktig paradisö där lugnet verkligen råder. Några få hotell och restauranger, annars bara vit sandstrand mil efter mil.
Dagen tillbringades vid restaurangen Sun Beach. Absolut stillhet och tystnad, en spännande bok och svalkande bad som följdes av en god lunch. Vad mer kan man begära.




Ny ägare sedan sist och en enkel stranddusch hade installerats sedan förra året. Inget duschmunstycke här inte. En cocosnöt med massa hål i fick sköta spridningen av vattnet från slangen.


Framåt eftermiddagen körde vi norrut längs ön. Ödsliga vägar genom ett landskap som påminner om öländska allvaret. Ön består nästan enbart av sand och är näst intill platt. Då och då dyker en högre byggnad upp längs vägen. Det är skyddstorn för en eventuell tsunami och jag kan ju bara föreställa mig hur utsatta de var på den här ön 2004 när tsunamin slog till. Tornen är definitivt ett resultat av den.
Vi fortsatte vår resa och förvånades av denna skylt.


Först tolkar vi den som en varning för kor och att det finns en risk att de kliver ut i vägen och du krockar med dem. Men efter att studerat skylten närmre börjar vi ju fundera. Det ser ut som om kon välter bilen. Handlar varningen om att det finns ilskna kor som välter bilar?
Efter att ha stött på de första korna och sett deras horn bestämmer vi oss för att det nog är det senare.


Korna har alltid sällskap av en vit storkliknande fågel som ofta åker snålskjuts på kons rygg. Förmodligen lever de i någon form av symbios och drar nytta av varandra.

På vårt hotellområde pågår julförberedelserna för fullt. Det dekoreras och städas. Genom hotellområdet rinner en å och här pågår projektet med rädda ekosystemet i mangroveträsken. Över ån finns en bro och thailändarna har jobbat flitigt med att installera hundratals LED-ljusslingor i en båge över bron. Det har kopplats och virats intensivt flera dagar och häromkvällen var det klart och lamporna var tända. Att kliva över bron in i denna enorma ljustunnel kändes som att kliva in i en annan värld. Tusentals LED-lampor i alla regnbågens färger ledde oss över ån och ner till stranden för kvällens middag.



Eftersom vi i år valt att strunta i allt vad julfirande, julklappar och julstök heter får istället vår ledighet fokus på återhämtning, hälsa och motion. Strax innan vi åkte var jag på en friskvårdsföreläsning på jobbet där man talade om vikten av att sova ordentligt, hitta tid och sätt för återhämtning, att lägga fokus på kosten och motionen. I kosten ingick även alkoholen och där skall jag ju erkänna att det är svårt att motstå en och annan Singha i värmen.
Men sover gör vi som kungar i en gudomligt skön säng. Madrass och kuddar är helt fantastiska men sängen är 210 cm bred och mannen sa en kväll att jag får ju beställa färdtjänst om jag skall hitta bort till dig.
Nu hoppas jag verkligen att han menar taxi, för riktigt så gamla är vi väl inte riktigt ännu. :-)

Om det inte vore för att vi satt klockan på ringning på morgonen för att ta oss ut och träna, så vet jag inte hur länge vi sovit. Lugnt och tyst och tjocka mörkläggningsgardiner gör att sömnen blir optimal. Jag är så trött så jag knappt vet vad jag heter när jag vaknar. Dagens gapskratt uppstod idag på morgonen då vi kom ner på tennisbanan och jag skulle stoppa bollarna i byxfickorna. Först förstår jag ingenting för flickorna fladdrar på utsidan. Sedan inser jag att jag vänt shortsen ut och in. Jag var så trött när jag klädde på mig att jag inte ens märkte detta. Så med innebyxan utåt och med sömmar och lappar och fickorna fladdrande på utsidan har jag promenerat genom hela hotellområdet och in i lobbyn för att hämta rack och boll.
Ja ja, ingen idé att ändra på det nu. Matchen spelades med byxorna ut och in.
Det måste varit därför jag fick storspö av mannen.

Vi njuter för fullt här i värmen. Inga stora bekymmer vilar över oss. Lite jobbigt att välja vart och vad man skall äta. Men det kan vi leva med.
Vi har 2 favoritrestauranger vi gärna gynnar. De har god mat och är trevliga. Vi hjälper dem med engelska och de lär oss lite thailändska. Alla glada och nöjda och det skrattas och vinkas friskt varenda gång vi passerar. Det är en sådan härlig känsla när man inte bara är en turist i mängden utan skapar ett annat band.
En av servitriserna på restaurang Sharky kände vi igen från förra året. Då kunde hon knappt ett ord engelska och det blev ofta fel på beställningar och hon var helt bortkommen. Idag är hon en helt annan person, framåt, tar för sig och pratar bra engelska. Vilken resa hon gjort på ett år. När jag visar henne en bild från förra året skäms hon och säger själv att jag var inget bra då. Nu har jag lärt mig.
Kul att se den förändringen och kul att ägarna gett henne möjlighet att utvecklas även om hon inte var så vass i början. Vill man lyckas så gör man det.

Ni där hemma ta det nu lugnt i julstöket. Lite skit i hörnen, inte helt perfekta köttbullar eller ett glömt paket gör inget. Det blir jul ändå. Det viktigaste är att umgås och njuta tillsammans.
Det gör vi!
Kram från Staafs!


söndag 17 december 2017

Fantastiska Thailand

På skärmen framför mig kunde jag se att planet nu var på väg ut över Kaspiska havet. Ännu var det många timmar kvar tills vi skulle landa i Phuket och jag roade mig med att summera hur många veckor av mitt liv jag faktiskt varit i Thailand. Efter en stunds räknande kunde jag konstatera att närmare ett år av mitt liv hade tillbringats i detta fantastiska land, som ligger mig så varmt om hjärtat.
I detta land har jag turistat och jag har arbetat. Jag har skrattat och jag har gråtit, jag har älskat och jag har sörjt. Från norr till söder och från öst till väst, jag har klättrat i bergen och dykt i haven, och jag bara älskar detta landet. Folket, klimatet, naturen, stränderna, maten och priserna. Allt är bara så enkelt men så bra i Thailand.

Någongång efter mitt 7:e besök sa jag att nu får det räcka, nu måste vi besöka andra platser.
Men nu sitter vi här igen, på väg, för mig blir det jubileum, 10:e besöket.
Att vi skulle åka i år var verkligen inte planerat eller självklart. Eftersom vi redan har en längre resa planerad i februari hade vi inga planer på att resa iväg nu.
Och det hela började nog mest som ett skämt då billiga restresor så påpassligt dök upp som reklam på diverse ställen i mobilen.
Det hade ju varit så bra i fjol i Khao Lak, men nej, vi kunde och skulle absolut inte åka i år. Man kan inte åka på 2 resor på en och samma vinter.
Eller kan man det? De senaste månaderna har inneburet mycket jobb för oss bägge två, vilket resulterar i att både flexsaldo och saldot på kontot ökar. För jobbar man mycket så hinner man inte göra av med några pengar.
Var vi kanske ändå värda en resa redan nu? Och hur länge skall man bara drömma och längta utan att göra verklighet av det?
Då den alltid oönskade besökaren cancer återigen knackat på dörren, denna gången hos vänner, tänker man mycket på hur sårbart livet är och hur fort allt vänder.
Vi har ju faktiskt inte en aning om vad som händer ens inom de närmsta månaderna.

Så vi bestämde att vi var värda en semester redan nu och lämnade därför ett snöigt Habo i fredags för att landa i ett soligt Phuket lördag morgon. Efter en timmars bussresa var vi sedan uppe i Khao Lak och checkade in på Mai Khao Lak resort. Trött och sliten som man är efter en längre flygresa och efter att precis landat i värmen möts vi i lobbyn av kalla juicer och en blöt iskall handduk att fräscha till sig med. Thailändarna vet precis vad vi turister behöver när vi anländer. Hotellet var detsamma som förra året, och det var tanken. Visserligen är det ett större hotell, men med ett perfekt och lugnt läge med lång strand med 10-15 mysiga restauranger på stranden inom 5 min promenad.
Den stora skillnaden från förra året var att rummen redan fanns klara fastän klockan bara var 9 på morgonen. Det var riktigt skönt.
Eftersom vi bokat en restresa så hade det inte varit så mycket olika rum kvar att välja på. Så i år bodde vi i byggnaden Adults Only som låg högst upp på området. Lite längre från stranden men med fin utsikt över området och havet utanför.
I Skybaren på 6:e våningen, där utsikten var ännu bättre, åt vi en frukost och njöt av att vara framme. 


Huvudet var inte i toppform, klockan var mitt i natten hemma i Sverige och vi hade inte sovit så mycket natten innan vi åkte.
Så några timmar mitt på dagen tillbringades i skuggan på stranden där vi slumrade gott mellan baden.
För att hålla igång och inte bli för slöa tog vi en promenad längs stranden på eftermiddagen. 


Vi gick förbi alla restaurangerna och på flera ställen kände de igen oss sedan förra året och vinka glatt och önskade oss välkomna tillbaka. Några nya restauranger hade dykt upp sedan sist bara en kort bit från hotellet. Via hängbroar över den lilla floden som rann ner från bergen och ut i havet kunde man smidigt ta sig dit.

Tröttheten kom över oss igen och vi kämpade för att hålla oss vakna ett tag till. Vi gick hem och tog en välbehövlig dusch och gick sedan ut för att äta en sen lunch. Eller kanske snarare en tidig middag. Ljuvliga smaker av thailändska rätter och en kall Singha på en restaurang med utsikt över havet är svårslaget och maten gav oss lite nya krafter.
Både barn och vuxna sökte vårt sällskap och den här lille killen var så fascinerad av Stefan och hans bollkonster.


Vid sjutiden var orken slut och vi gick och la oss. Sängarna och kuddar var precis så sköna som jag mindes dem.

Söndag morgon vaknar vi av klockan vid 7. Vi har sovit 12 timmar. Så skönt! Nu är vi med i matchen igen.
Efter en god frukostbuffé blev det stranden. Aktiviteter som beachvolleyboll och morgonträning hoppade vi över idag. Vi njöt av lugnet, värmen, sol och bad. 



En regnskur kom lagom till lunch och vi tog skydd inne på en restaurang.
Vi förvånades återigen över hur billigt allt är. Hemma hade vi hittat 1000 Bath från vår förra resa. Det motsvarar ca 250 sek och med dem hade vi betalt dricks till mannen som bar upp våra väskor, ätit middag med öl igår, tagit ännu en öl på en restaurang där de kände igen oss, köpt med vatten hem och nu ätit lunch och ändå fanns det pengar kvar. Även om de nu började tryta.

Här skall vi nog kunna trivas två veckor framöver. Förhoppningsvis överlever mannen en jul hemifrån, det blir hans första någonsin.
Lika vita som stranden är vi, men det jobbar vi på.



Vi är så glada och nöjda att vara tillbaka och avslutar med ”a jump of joy”.



/ Staafs

måndag 20 november 2017

CSI-challenge #241

In September I made my first LO in many years, and it was so much fun.
I participated in the CSI-challenge and I had the fortune to be randomly selected. I won some lovely products from Scrapmatts. Thanks a lot!!!

So now I´m back doing LO:s again och mix it with my Project Life.
I loved solving the CSI-challenge so here is my contribution to CSI-challenge # 241


And here is case that I solved:


I used the colors in the case. Three of them in my choice of paper and two of them in the Distress Ink I used. You can also find the colors in my pictures.
I created med layout with inspiration from the sketch.


The evidences are:
- Stripes (on which I wrote my inspiration words)
- Trees and leaves – in the pictures and leaves as decoration
- Wood
- Vellum (the grey paper I used for my banner)


The testimonies are:
- Documented autumn
- Inspiration words: Outside, wish, calm


I also used one of the lovely products I won in challenge #237. I made my 
background with this stencil and 2 different colors of Distress Ink.


Best regards from Sweden.
/Marit

söndag 1 oktober 2017

CSI-challenge #237

This weekend the design team for Project Life in Norway met up for a scrapbooking weekend and today we decided to solve the CSI-challenge #237 with the same photo. A photo taken of us today.
This is my first LO for over 5 years, and so I feel a little nervous to show it.


And here is CSI-challenge # 237:



I followed the colors, and used the sketch.
The evidence are:
- grid pattern
- stripes
- speech bubbles
- labels
- people (on the photo)
- washi tape
- frame




The testimony are the inspiration words group and differences. We are a group of people from two different countries speaking different languages.

Best regards Marit