fredag 29 juli 2011

Från ölandssten till Kroatiska klippor

Lördagen 23:e juli lämnade vi alltså Öland bakom oss och rullade med vår inte så lilla husvagn mot Helsingborg. Trots att vi i år sagt och verkligen tänkt stanna i Sverige och Danmark för att inte åka så långt, så gav vi upp efter nästan en veckas semester med regn och mulet. Efter att de senaste 3 åren åkt nedåt Europa och de två senaste åren med husvagnen, så hade det varit skönt att slippa köra så långt. Men vi kapitulerade för vädrets makter. Vi hade ändå haft en skön vecka på Öland, men vi ville något mer, kände oss lite rastlösa i kroppen.
Sista kvällen hade jag under min sena löprunda sett en glödande sol sänka sig ner i horisonten, det var så vackert så jag nästan blev tårögd och hann tänka att man är knäpp som väljer bort detta, men sekunden därpå mindes jag veckan som varit och den kommande dystra väderprognosen och ångrade mig genast. 


Då vi åkte från Öland hade vi endast färjebiljett mellan Danmark och Tyskland bokad från Gedser till Rostock. Men i bilen ner till Helsingborg bestämde vi oss för att vårt mål skulle vara Kroatien och jag hann göra lite research och bokade plats på en camping utanför staden Umag på Pulahalvön. Campingen hette Park Umag och verkade vara rätt stor och innehålla det mesta. Vi bokade 5 nätter vilket vi tyckte var lagom länge, på 5 dagar skulle vi kunna hinna hitta något nytt på plats om det visade sig vara en katastrof, ingen av oss hade varit i Kroatien innan och visste inte alls vad det innebar. Men vi visste att trafiken tätnade längre söderut på Pulahalvön och ville undvika detta med vår stora och framför allt breda husvagn.
Gillade vi campingen hade de förhoppningsvis platser kvar och vi kunde säga till i tidigt skede att vi ville stanna.

Danmark bjöd på 13 grader och spöregn, tur vi inte valt att semestra här. Resan mellan Helsingör och Gedser gick smidigt och vi var i god tid till 19:00-färjan i Gedser som dessutom var försenad pga kraftig sjögång och avgick inte förrän närmare åtta.
Så klockan hann bli nästan tio på kvällen innan vi var ute från färjelägret i Rostock och vi insåg båda att ta oss ner till Berlin där vi kände till en smidig camping för ett kort nattstopp var inte att tänka på. Vi beslöt oss istället för att prova något vi länge pratat om, nämligen att tillbringa natten på en parkeringsplats, rastplats eller liknande.

5 mil söder om Rostock var det dags för tankning och jag rekade läget för eventuella sovplatser. Rasthofen vi stannat på var stor och hade öppet dygnets alla timmar. Parkeringen var stor både för vanliga bilar och längre fordon. Några lastbilar hade stannat för natten på parkeringen längre fram, så varför kunde inte vi göra samma sak? En vall med träd och buskar sållade bort det mesta bruset från autobahn. Det stod heller inget om att man inte fick campa här.
Så vi körde in bland lastbilarna och ställde oss på en plats för långa fordon, vevade ner stödbenen och gjorde oss redo för natten.
Då vi lagt oss sa Stefan: -Tänk om man inte får sova här. Lastbilar kanske är ok, men andra. Varför är vi annars ensamma här?
- Om någon inte gillade vårt val av sovplats fick de väl komma och säga till, tyckte jag.


Efter en god natts sömn utan att bli ivägkörda gick jag ut för att besöka rasthofens toaletter. Jag insåg då att vi definitivt inte var ensamma. Ytterligare 5-6 husvagnar och husbilar hade under natten gjort oss sällskap och trots den tidiga morgonen var det full fart inne på rasthofen då en bussresa just anlänt.

Redan 7.15 var vi på väg och hade nu en lång dag framför oss. Målet med dagen var att komma genom Tyskland och nå fram till närheten av Salzburg. En resa på nästan 90 mil vilket tar en stund då man inte kör fortare än 90. Då jag som aldrig ens kört med släpvagn valt att lämna över körningen till min man som är bättre lämpad för detta, återstod det för mig bara att sitta bredvid och läsa kartan. Då vi dessutom införskaffat oss en ny GPS som gjorde det mesta av jobbet åt mig, var det bara att luta sig tillbaka och åka med och hjälpa till att assistera vid eventuella vägarbeten och vara vaksam på hastiga inbromsningar vid köbildning.
Jag börjar tro att den rätta semester känslan inte infinner sig förrän jag får tysk motorväg under mina fötter, eller närmare bestämt under däcken. På något sätt ger det njutning av avlägga mil efter mil och timma efter timma genom Tyskland.
Men jag skall väl erkänna att jag framåt kvällen började bli lite smått uttråkad och var glad då vi nådde vårt mål, en campingplats i byn Bergen nära österrikiska gränsen. Vi hade då kört 88 mil och det hade gått 13 timmar sedan vi startade vår resa i morse. Men vi hade haft fantastisk tur och sluppit köer, t.o.m. utanför Munchen. Vi hade kört 2-timmars pass och pausat för fika, lunch, tankning mm så allt hade känts okej.
Bergen var en mysig liten by och campingen var väldigt fin med massa blommor, träd och buskar. Kring servicebyggnaden hade ägarna arrangerat med ännu fler blommor, arrangemang och stilleben. Vi andades in frisk och härlig alpluft i våra lungor, vilket var skönt som omväxling till den torra AC-luften i bilen.
Men det var kallt i bergen och vi fick ha värme på under natten. 10 grader och med regnet hängande i luften var inget vidare väder, tur vi skall vidare imorgon.




Sov gott gjorde vi i allafall och gav oss sedan iväg på vår sista dagsetapp. Denna tredje resdag skulle bjuda på nya vägar för vår del, vilket gjorde det hela mer spännande. Det skulle också bli två nya länder för oss båda, Slovenien och Kroatien.
Trafiken tätnade då vi började närma oss Slovenien och jag fick idag lite mer att göra. Det var vägbyten hit och dit, ville GPS:en samma väg som vi och så alla dessa tunnlar. Då solen idag behagade skina stundtals var det ett ständigt av- och påtagande av solglasögon. Då jag som medpassagerare gör mitt bästa för att låta Stefan fokusera på trafiken och körningen blev jag nu hantlangare av glasögon. Och för er som inte kört denna väg kan jag säga att det är några tunnlar på denna sträcka, så jag tog emot och räckte över solglasögon mest hela tiden. Men det var skönt att ha lite att göra för omväxlings skull.
Inne i Slovenien hamnade vi i våra första köer, men det gick rätt smidigt ändå. Det första var ett vägarbete som skapade lite köer, men vi stod aldrig ens stilla. Det andra var ett vägarbete där det dessutom hänt en olycka. Här fick vi faktiskt stå stilla en stund, men jag gissar att förseningen för de båda blev högst 20 min, vilket är helt acceptabelt på en resa på totalt 190 mil.

I takt med att bergen avtog kunde man börja ana klarblå himmel i den riktning Medelhavet låg. Temperaturen som nästan varit konstant genom hela Danmark, Tyskland och Österrike på ca 13 grader, hade nu letat sig upp till 17. Inte mycket, men ändå bättre. Då vi passerade i Italiens utkant och såg staden Trieste såg vi för första gången även havet, det var en underbar känsla, nu var målet nära.
Endast med knappa 4 mil kvar till vårt mål sprack himmelen upp och alla moln stannade bland bergen och temperaturen letade sig upp mot 25 grader. Nu var det äntligen lite värme och sol, började ju nästan bli orolig.
Vi passerade sedan gränsen mellan Slovenien och Kroatien och var strax därpå i Umag som var vår slutdestination. 7 km söder om Umag skulle vår camping ligga och än så länge var gatorna breda och det var smidigt att ta sig fram, även med en bred husvagn. Båda mindes vi då vi för 3 år sedan kommit ner till Medelhavet i Italien runt Genua, då utan husvagn. Men trafiken var hysterisk och gatorna så trånga att det knappt gick att passera med bil. Vi ville inte veta av något liknande här, men kom ända fram till campingen utan problem.

Men på campingen var det allt annat än lugnt. Incheckningsparkeringen var full och de hänvisade nya gäster in på campingens parkering. Men vad händer då breda fordon stannar på campingens smala gator och ytterligare några breda fordon skall passera, jo det blir fullständig kaos, för alla bara MÅSTE ju fram. De skrapades nog både fälgar och slogs i backspeglar både här och där. En tysk husbil bara skulle förbi oss med resultatet att han slog i sin backspegel bak i vår husvagn. Som tur var hände det inget hos någon.

I receptionen var det ännu mer kaos, där det trots minst 5 öppna incheckningsdiskar var enorma köer. Bara att infoga sig i ledet.
Då det blev vår tur blev vi tilldelade en plats rätt centralt på campingen, men då vi sa att vi eventuellt ville boka fler nätter blev vi tilldelade än längre bort, då de centrala var uppbokade sedan länge tillbaka och endast fanns fria för några få nätter. Vi åkte dit och insåg att läget inte var det bästa. Inne under träden på sten och grusmark låg dessa platser. På vår plats stod dessutom ett tält och en bil och platsen saknade el om man nu inte råkade ha en elsladd på dryga hundra meter med sig.
Vi hade ingenstans att ta vägen med vårt ekipage så vi fick stanna på den lilla vägen. Stefan fick stanna kvar som vakt och jag gick den långa vägen upp till receptionen. Köerna hade tack och lov avtaget rejält, men istället fanns flera med samma problem som vi, deras platser var redan tagna, eller för små, eller så steniga att det inte gick att få in en husvagn, tält eller liknande.
Jag fick iallafall en ny plats tilldelad mig, men där kunde vi endast få stå tills den 30:e, dvs så länge som vi bokat. Just nu var det prio ett att hitta någonstans att ta vägen, så det fick duga.
Stefan som lämnat hela ekipaget åt sitt öde kom nu och gjorde mig sällskap och vi började denna gång med att inspektera platsen. Den var helt okej, fanns lite gräs och lite skugga av ett träd och nära servicebyggnad, kanske i minsta laget, men det skulle nog gå.
Vi gick sedan för att hämta husvagnen och körde genom hela området då vår nya plats låg på helt andra sidan campingen. Vägen som ledde ner till vår plats var nog smalare än cykelvägen hemma på vårt område och det var en bedrift att få ner en 2,5 m bred husvagn där vill jag lova. Att sedan backa in den med bil var inte att tänka på, så jag bad snällt några tyskar på platsen bakom oss om hjälp och det krävdes 5 personer för att få den på plats. Med bakänden nästan inne i tyskarnas förtält och med draget nästan hängande ute på vägen så var vi på plats.
Att ge sig på att försöka på den att stå plant var inte att tänka på. På Öland hade vi ägnat 20 minuter åt att gräva grästuvor och jord med tältpinnar för att skapa en grop åt hjulet för att stå plant. Här var det bara att acceptera lutningen och vara glad att man var på plats.

Man får nog omvärdera lite vad det gäller campingplatser. Vad är just en bra campingplats? Hemifrån och i Danmark är vi vana vis stora gräsplatser avdelat med häckar och träd. Marken är oftast jämn och vägen mellan bred nog att backa in din husvagn.
Det stämmer väl inte här kan man väl säga. Platserna är små, sluttar och är ojämna, det kan vara både träd och sten i vägen. Har du väl satt upp ditt förtält får du vara glad om bilen ryms. Vi har för tillfället vår en bit in under förtältet vilket fungerar då vi endast har satt upp tak och en vägg.

Men vi bor bara 200 m från Medelhavet och med tanke på att servicehusen är otroligt fräscha med nybyggda toaletter och duschar, allt i från diskning och tvätt till tömning av toaletter är lättillgängligt och väl tilltaget i antal så det är aldrig kö, så får man väl ändå säga att det är en bra campingplats.


I övrigt har nog Camping Park Umag allt vad man kan önska sig och lite till. Campingområdet är gigantiskt och rymmer 6500 gäster. Lite svårt att föreställa sig att man kan trycka in Habos centrala befolkning här. Lång strandremsa med flera bryggor och badplatser, aktiviteter, solstolar samt väl tilltagna ytor för alla soldyrkande turister. Poolområdet är enormt och man förstår barnens entusiasm då ett stort piratskepp har placerats mitt i barnpoolen med vattenrutschkanor och klätterställningar. Området har flera affärer, 3 restauranger, bankomat, glasskiosker, fruktstånd, lekparker, dansbana, volleybollplan, tennisbanor, skjutbanor, pingisbord, biljard, olivlundar, vinodlingar, vackra trädgårdar med stensättning kombinerat med medelhavsblommor. Jag det finns nog allt.



Samtidigt så får det mig att undra om det ändå inte är lite för fint för oss? Vi vill ju bara ha en vanlig campingplats och behöver inte hälften av allt ”lull-lull” runtomkring.
Kvällstid känns det nästan lite som att befinna sig på en nöjespark eller på en marknad. Då öppnar de upp alla stånden och belysning tänds upp. Det är musik på scenen, du kan köpa sockervadd, souvenirer, smycken, vin, olivolja, konst och gå runt och strosa som på en marknad. För den late turisten som bor i de bortre ändarna kan man på kvällen hoppa på det lilla tåget som kör dig till och från händelsernas mitt.
- Det här är vårt straff för att vi hånade Böda Camping, sa Stefan.
Kan ligga något i det, tänkte jag.

Väl installerade gick det ingen större nöd på oss på Park Umag. Solen sken och både luft- och vattnentemperaturen var varma. Här kunde man njuta av att bara ha semester.
Dock hade vi en uppgift att utföra, hitta en ny plats för på den vi stod fick vi inte vara kvar längre än till lördag, sedan var den uppbokad.
Och eftersom Park Umag egentligen vara lite mer än vad vi behövde så valde vi att söka upp andra campingplatser. Efter att besökt 3 stycken hittade vi vår favorit bara 2 km från där vi bodde. En mindre camping men med närheten till havet precis som nu. Här var inte alls lika uppbokat och vi kunde till och med få välja plats av de som var lediga. Vi spanade in en som var lättillgänglig och som skulle ge oss kvällsol i förtältet och låg nära havet. Vi förbokade denna och sa att vi nog stannar 10 dagar, bäst att passa på.

Nu kunde vi slappna av på riktigt och fick väl passa på att njuta av utbudet på Park Umag så länge vi hade det. Att allt här nere dessutom var så billigt gjorde ju inte saken sämre. Vare sig man handlar i affären eller äter på restaurang så kostar det mycket mindre än hemma. Vi räknade ut att det är som hemma fast momsfritt, ungefär 25% billigare alltså. Sedan är ju frukten helt sagolikt god, allt från persikor och aprikoser till meloner som verkar finnas i överflöd.

Sedan var det ju det här med löpningen också, med ett annalkande Blodomlopp samt en antagen utmaning med några kollegor så gällde det ju att hålla löpningen igång. Inte lätt i värmen och då flera dagar gått bort i resdagar.
Insåg snart att morgonlöpning vara att föredra och ställde därför klockan på ringning strax innan åtta på onsdagsmorgonen.

Morgonens löprunda bjöd på en doftupplevelse ut utöver det vanliga. Sprang campingvägen rätt ner mot havet och passerade då den lilla boden som säljer bröd till alla campinggäster. Kön var lång och jag var glad att slippa stå i den, men det doftade underbart därifrån. Nu har ju jag extremt svårt för att äta frukost på morgonen och hade med nöd och näppe kunnat få i mig lite yoghurt innan löpningen, men bröddoften fick mig ändå att bli sugen.
Löpningen fortsatte sedan längs med havet och det var underbart vackert. Kom fram till en liten vik och stigen vek av in mellan ett litet villaområde och havet. Små mysiga hus med en blomsterprakt som hette duga. Dofter från alla sorters blommor och träd vällde ut på gångstigen utanför. Kom så längst in i viken och där hade fiskhandlaren sitt lilla stånd. Kan väl inte påstå att doften därifrån var så väldigt angenäm, men luktade gjorde det. Efter en tur in i nästa by längs vattnet kom doften av tång och sjögräs. Härligt sommardoft!
Vände sedan hemåt igen och passerade en villaträdgård med otroliga kryddodlingar. Utmed gatan fanns en jättelik rosmarinbuske som doftade sagolikt i solens varma strålar. Dessa strålar började nu bli ordentligt varma och jag var glad att jag snart var hemma igen, det var tufft att springa i värmen. Några tidiga soltörstande turister hade redan sökt sig ut på klipporna mot medelhavets klara vatten och jag skyndade mig hemåt för att göra detsamma.


Som sagt, solen har vi hittat, och värmen. De var skönt. En ny camping då vi inte får vara kvar här längre har vi också hittat. Nu återstår endast ett problem – att få ut husvagnen från denna platsen utan att riva ner någons tält eller repa någons bil. Men det blir ett senare bekymmer...

/Marit

lördag 23 juli 2011

Neptuni åkrar

Min första semestervecka gick till Öland i hopp om att hitta sol och värme. Det blev väl inte riktigt så kan man väl säga. En sol- och baddag har vi fått, men i övrigt har det varit mulet, regn och åskväder utöver det normala. Har nog aldrig varit med om ett så intensivt åskväder som det som passerade Öland natten till fredag. Blixtarna avlöste varandra och det tysnade aldrig mellan knallarna.
Men det har ändå varit några sköna dagar som bjudit på besök i Kalmar hos mina släktingar vilket var en mycket trevlig kväll, det är alltid kul att träffa dem, de är nog mina favoritsläktingar tror jag.
Vi har även hunnit med att ha vänner på grillkväll i förtältet samt ett besök på södra Öland, Långe Jan och middag hos samma vänner där de hyrt lägenhet utanför Ottenby.

Igår var åkte vi en tur till norra Öland och passade då på att besöka Neptuni åkrar vilket jag fått tips av mina släktingar att besöka. Solen sken nästan lite då vi stannade till på denna vackra plats.






Stora flata klippor ledde ut i vattnet och där de slutade stupade det brant ner i havet. Det var häftigt att se vattnet från vågorna rinna tillbaka i havet som i vattenfall ner för de branta klipporna.



Någonstans kring Neptuni åkrar ledsnade vi på det svenska sommarvädret och tog ett hastigt beslut att trots allt åka nedåt Europa, troligen Kroatioen. Strax därpå var färjebiljett Gedser - Rostock till lördagskvällen bokad och jag befinner mig i skrivande stud på E4:an strax norr om Helsingborg. Med tanke på det mulna vädret känns det helt okej.

Men först en bild från ännu ett stopp från gårdagens utflykt. Gjorde ett studiebesök på Campingen Böda Sand. Jag säger bara: -Jösses!!!
Folk överallt, köer, barn, lekplatser, hög musik, scener, golfklubbor, djur, affärer om vart annat. Tur vi inte bott där, jag blev trött bara av att passera igenom.
Givetvis gjorde vi ett besök på "The Fifth Avenue" känt från Kanal 5:s såpa om campingen på Böda.  Det är där man inte får vara sen med att tända kvällsbelysningen, för då är man riktigt illa ut.



Kan med säkerhet säga att det aldrig kommer se ut så här utanför vår husvagn, även om vi i år lyxat till det med matta i förtältet, bara det var ett stort steg för oss som är vana att campar gör man i tält.

Fortsatt trevlig sommar allesamman, får se om det blir något bloggat i Kroatien.

/Marit

söndag 17 juli 2011

Harmoni

Äntligen semester!!! Och inte nog med det, i veckan avslutades ett trädgårdsprojekt som pågått i 3 år. Vilken harmoni!!! Bakre delen i vår trädgård var från början väldigt vattensjuk och torkade inte upp ens under torkperioder. Mygglarver kläcktes och gräset var svårklippt och det kändes som om man gick på gungfly. Mestadels kom vattnet från den ovanliggande lekplatsen som saknade dränering. Men vattnet hade nog även svårt att hitta nya vägar i slänten som skapats då vår tomt grävdes i iordning.Därför påbörjade vi sommaren 2008 att gräva ner extra dränering bak i trädgården. Sedan grävdes det ur för mur och vi ringade in hela det blöta området med en 1 meter hög stödmur och skapade sedan en bassängliknande grop på insidan. Här fick grannar gärna dumpa sitt trädgårdsspill då vi behövde fyll.
2009 täcktes "bassängen med med grus och slutligen med sjösten. Planteringar påbörjades, men vi blev aldrig klara. Vi planterade bl.a. träd för att få lite insynskydd och dölja ett fullt elskåp i lekparken.
2010 var det fokus på garagebygge och endast lite tid ägnades ut detta projekt.

Men i år tänkte jag att jag åker inte på semester förrän det är klart. Sista stenarna las nu i veckan och det var en väldigt skön känsla när det äntligen var klart. Gav en underbar känsla av harmoni i hela kroppen.


Tyvärr har lavendelhäcken fått lite stryk de senaste två bistra vintrarna, men jag hoppas den tar sig, just nu är den minst sagt lite ojämn i höjd. Men dofterna av alla blommor är underbar och fjärilar, humlor och bin bara älskar den.
Grönsaksodlingarna trivs i pallkragarna i värmen som bildas i sjöstenen. För att inte tala om jordgubbarna. På 5 plantor har jag skördat ca 2 liter varannan dag de senaste veckorna.


Ett projekt kvarstår dock - gjuta mera trampstenar. Men det får vänta till nästa år till rabarberbladen växer för fullt. Det är de som ligger i botten när jag gjuter och skapar det vackra mönstret i stenarna.




Lördagen var en intensiv dag för att fixa allt inför semestern och göra trädgården semesterfin i övrigt så den klarar sig utan oss ett tag. Det känns nästan tråkigt att lämna den nu i full blom med nyklippt gräsmatta och nyrenasade rabatter, men samtidigt skall det bli skönt att komma bort ett tag. Och jag lämnar den med harmoni i hela kroppen, ända ut i tårna. Nu är det semester...



fredag 8 juli 2011

Kort med skärgårdstema

Det är inte lätt att varken ta sig tid eller få tid över till pyssel när solen skiner om kvällarna och man bara vill vara ute och njuta. Dessutom kräver trädgården lite omsorg då det nu börjar dra ihop sig mot semester och den kommer bli lämnad ensam.

Sedan är det ju det här med löpningen också som skall hinnas med. Jag gick i ett svagt ögonblick med i en tävling med två kollegor där det handlar om flest löpta kilometer per månad. Måste erkänna att pysslandet fått stå tillbaka lite för denna tävling. Jag förlorade juni månad, det vill jag inte vara med om igen.

Men lite tid över har det ändå blivit och jag har slutfört några kort jag påbörjat tidigare. De går i marint tema. Alla papper är från Maja Designs senaste kollektion "Skärgårdsliv", jag bara älskar dem. Så mycket mer sommar kan det inte bli.






Till er som tidigare skrivet till mig att det inte går att kommentera mina inlägg om man inte har en gmail kan jag nu meddela att jag ändrat lite i inställningarna. Välj "Namn/Webadress" under "Kommentera som" om ni vill kommentera något. Det räcker att man skriver sitt namn.

Trevlig helg!
/Marit

måndag 4 juli 2011

Familjen Fritzson - lustiga familjen!

I söndags var det dags för en liten minisläkträff med min släkt hemma hos min mamma. Det skulle bli lunch och någon slags tävling som min mamma och min 9-åriga systerson Mattias hade gjort. Det visade sig att de skulle spela upp scener från historiska händelser och vi skulle gissa vilket århundrade de utspelade sig på.
I publiken satt jag, min man Stefan, min syster Magdalena, hennes man Erik och deras son på snart ett halvår, min mammas respektive, min pappa och min moster.
Mamma läste texter och Mattias agerade.

Testa dig själv, svaren hittar du längst ner. Jag fick 3 rätt av 8 :-) Är väl inte så nöjd kan jag väl erkänna.

Scen 1:
Mattias spelade en man som botaniserade blommor. Att det skulle föreställa Carl von Linné var kanske inte så svårt att lista ut. Men på vilket århundrade levde Linné?


Scen 2:
Bilderna talar väl för sig själva, men på vilket årtusende utspelade sig Stenåldern?

 


Scen 3:
På vilket århundrade levde denna mannen. Kanske inte lätt att se på bilderna men Mattias mimade till en Elvislåt.













Scen 4:
Vilket århundrade var den här mannen ute och åkte skidor? Han var den förste i spåret, nu följd av många många fler...











 
Scen 5:
Vilket årtusende var detta?
Det skall föreställa att han tittar på en stjärna som han sedan följer till ett stall. Där lämnade han guldfatet han har i handen till barnet (som just blev ammat och inte var med i bild).










Scen 6:
Vilket århundrade utspelade sig följande slag. Det var dimma och trupperna befann sig i Tyskland.
Här ser vi kungen till häst. Notera dock flodhästen långt ner till höger i bild. Vart han kom från vet ingen...


Dimman orsakade en strategiskt allvarlig situation och kungen stupar i slaget. Vilket århundrade var detta?


Scen 7:
Den svartklädda damen är precis som många andra svårt sjuk. Personen till vänster (jag i detta fall) spelar en mus och sprider smitta.



Kvinnan blir sämre och sämre och mössen söker sig till de döda kropparna. Slutligen dör hon om mössen sprider smittan från hennes döda kropp vidare.



Scen 8:
En fattig bonddräng sliter och kämpar. Trött på Sverige och längtar bort till andra sidan Atlanten. Under vilket århundrade var det så många svenskar utvandrade?


Det var den sista frågan, svaren hittar du längst ner.

Stort tack Mattias för ett väl genomfört skådespel och sångerna du sjöng, du var jätteduktig.
Stort tack mamma för allt du fixat, sytt, köpt och gjort. Ingen kan säga något annat än att du bryr dig om dina barnbarn.
Vi hade en väldigt trevlig dag!

Slutligen kommer här några knasiga bilder där vi flippade ur med flodhästmasken och gav oss ut i trädgården ner till något som vi sedan min uppväxt kallat för "de stora bladen". Egentligen heter växten pestskråp och är ett fruktansvärt ogräs. Det togs in till Sverige på 1300-talet av munkarna för att användes som läkeväxt.


Jag

Min syster Magdalena


Min systerson Mattias


Här kommer det rätta svaren:
Scen 1: Linné levde på 1700-talet
Scen 2: Stenåldern ägde rum 10 000-3 000 år f.K
Scen 3: Elvis levde på 1900-talet
Scen 4: Gustav Wasa levde på 1500-talet
Scen 5: Jesu födelse, år 0, eller 1000-talet, beror på hur man ser det.
Scen 6: Scenen föreställde slaget vid Lützen som ägde rum på 1600-talet.
Scen 7: Digerdöden härjade på 1300-talet
Scen 8: Utvandringen till Amerika ägde rum på 1800-talet

lördag 2 juli 2011

Jordgubbstider


Just nu är det jordgubbstider både ute och inne. I jordgubbslandet mognar mina jordgubbar för fullt. Stora fina röda gubbar med ljuvlig smak.
Gott om dem blir det också då de hänger i stora klasar. Koskit, vatten,  sol och värme verkar vara hemligheten.
Konstig form på en del av dem dock...


 
 

Inne blir det jordgubbar i form av den fantastiska stämpeln från Magnolia där Tilda har korgen full med jordgubbar. Att måla med distresser är fantastiskt roligt och avkopplande. Och tänkt att samma stämpel kan få så många olika utseende bara beroende på vilken färg man använder.
Nästa steg blir nog att göra lite jordgubbsinspirerade kort. Men just nu har jag svårt att sluta måla denna fantastiska stämpel.



I övrigt har det varit en underbar lördag. Började dagen med ett besök i scrapaffären Hildas Rum i Tenhult där det var rea dagen till ära.
Blev visst lite fler papper, fast jag verkligen inte behöver fler, stämplar, fler distresser och lite annat smått och gott jag absolut inte kunde vara utan. :-)
Efter att ha njutit på Hildas Rum blev det lite nytta på Ica Maxi och tampas med alla galna människor där.
Efter en lunch hemma bestämde sig solen för att skina så det blev solstolen på altanen. Slumrade till och låg där och njöt en stund. Kändes nästan som semester fastän jag inte alls har det ännu.

Sedan var det dags för nytta igen, lite stenläggning för att slutföra ett trädgårds-projekt som började för flera år sedan. Nyttan fortsatte sedan, fast nu med löpning.
Efter 2 1/2 veckas uppehåll pga höftproblem var det skönt att få komma ut igen, men det gick lite tungt.
Men min redan dåliga tid blev ju inte bättre av att jag träffade på en pratglad bonde. Eftersom vi ofta passerar hans gård på våra löprundor kände jag mig tvingad att vara lite trevlig och fråga om det var okej att vi passerade på den lilla skogsvägen precis intill hans hus och ladugård.
Men det skulle jag aldrig gjort, för sedan var det hopplöst att få tyst på karln. Han berättade om allt från tranorna som kom tillbaka år efter år, hur en hade haft ett brutet ben, men ändå kommit tillbaka. Räven som han inte tyckte om, där instämde jag, fast vi hade helt olika anledningar till vårt ogillande. Mitt är rävfobi, hans att räven tog tranornas ägg.
Sedan berättade han om rådjuren och hur ett av dem varit trebent men ändå klarat sig år efter år och fött upp nya kid varje år.
Jag tackade högre makter för att det var just rådjuret som var trebent och inte räven. För om det är något som skrämmer mig mer än en räv så är det just en trebent räv.

Jag började nu försöka flika in att jag borde fortsätta min löpning, men då gick han över till att prata om att han åkt till Filipinerna och gift sig, men var nu skild sedan flera år tillbaka och det var lika bra det för det giftemålet hade bara resulterat i svindyra telefonräkningar månad efter månad.
Regnet kom sedan till min undsättning och jag sa att jag måste fortsätta hem. Han ropade då efter mig om jag hade hund, svarade nej i farten och sprang vidare. Maken till pratsjuk bonde har jag aldrig träffat.

Efter en välbehövlig dusch blev det ost, kex och vin på altanen, sedan lite god maten till en Morden i Midsomer och slutligen en skrivstund sittandes utomhus på altanen.
Underbar dag med perfekt blandning av nytta och nöje.

Imorgon blir det lunch hos mamma i Foresrum. Hon och min 9-åriga systerson har någon form av tävling på gång som de är väldigt förtegna om. Skall bli spännande att se vad det blir.

Dags för sängen...
/Marit