Nick and Jess

På onsdagen öste regnet ner, men vi trotsade vädret och tog tunnelbanan ner till Flatiron building. 

Några snabba foton i regnet och sedan gjorde vi några sista inköp i Soho. 

En sista lunch och öl blev det på Heartland brewery innan vi åkte hem till hotellet för att lämna av lite shoppingpåsar. 

Sedan var det dags för helt nya äventyr i New York. Sedan augusti bor Stefans släkting Nick, som vi lärde känna via Allt för Sverige, i New York. Han flyttade dit tillsammans med sin flickvän Jess och vi hade nu bestämt möte med dem i Brooklyn där de bodde. 

Förutom den traditonella och tydligen oundvikliga felåkningen upp till Harlem så hittade vi ut till området där Nick bor. Det visade sig vara ett riktigt mysigt område, som en typisk liten amerikansk småstad med affärer, pubar och restauranger. Medan Stefan stod utanför Nicks port och kände på låset så ser jag Nick och Jess komma gående över gatan och in i en affär. Så jag går efter dem in i affären och ropade på dem. 

Även att vi var väntade så såg de lite snopna ut. 

Sedan började en helt oförglömlig kväll för oss alla. Något man inte räknar med skall hända på en resa till New York. 

Vi började med ett besök i deras lägenhet. En liten 3:a som de delar med en inneboende för att klara hyran. Lägenheten kostar 18 000/månad. 

Nicks flickvän Jessica var helt underbar. Så härlig som person, glad och sprallig. De träffades i Los Angeles för drygt ett år sedan och hade nu valt att tillsammans flytta till New York för att testa något nytt. 

Att komma hem till en privatperson i en lägenhet i New York var en upplevelse i sig. 

Efter en inspektionen av lägenheten gick vi till en närliggande pub. Jag har ingen aning om hur länge vi satt där, men ölen smakade gott och vi hade alla väldigt trevligt. 

Öl efter öl ställdes på bordet och ute började det mörkna. 

Då kom nästa udda inslag på denna utflykt. Vi skulle gå upp på hustaket på huset där deras lägenhet låg. Därifrån hade de fin utsikt över Manhattan. Så hela gänget i från puben och upp i trappa efter trappa tills vi kom upp på taket. Där väntade en magnifik utsikt på 360 grader. Visst det var inte som tornet, men denna känslan var helt annorlunda. Vi var på ett hustak i New York. Hur stor är sannolikheten att det skall hända?!?

Tyvärr var kvällen lite disig, men vi kunde ändå se Manhattans skyline och flera av tornen. 

Efter detta galna besök gick vi ner till lägenheten igen. Där väntade "Hot toddy". Te med ingefärsbitar, citron och whiskey. Riktigt gott fast jag inte alls tycker om whiskey. 

Nick & Jess ville sedan ha hjälp med att klä granen och Noel hjälpte gärna till. Medan vi drack Hot Toddy och åt goda ostar från Brooklyn så kläddes granen och även dörren dekorerades. 

Noel var såååå nöjd. Att få besöka en "kändis" och klä hans gran. 

Noel var dessutom grym på engelska. Han svarade inte bara på tilltal utan hängde med i konversationen och flikade in med egna meningar emellanåt. Riktigt bra gjort och med bra uttal. 

Vi insåg sedan att vi inte bara kunde dricka utan var tvungna att äta något också. Så vi gav oss ut på en närliggande pub och restaurang. Det var rätt fullt där inne. Men då började Nick prata om någon baksida utomhus. Kändes lite sådär i det blöta och regniga vädret. Men det visade sig vara som ett stort partytält med bänkar och bord. Infravärme värmde upp hela tältet så det var riktigt varmt där inne. 

Fantastiskt god mat hade de också. Jag avnjöt en sirlion stek med whiskeysås. 

Tyvärr gick eftermiddagen och kvällen alldeles för fort. Vi började bli trötta och rätt onyktra. Nick & Jess hade varit hemma i Iowa över Thanksgiving och kommit tillbaka sent igår kväll. Stackars Nick skulle dessutom upp och jobba imorgon. Så vi hoppade på tåget tillbaka till Manhattan. 

Men vilken kväll vi haft. Vilken härlig twist på vår resa. 

Bara att träffa Nick igen var stort. Att sedan besöka Brooklyn, en pub där, ett hem och klä en julgran, upp på ett hustak med utsikt över Manhattan. 

Att dessutom få träffa Jessica som var helt fantastisk på alla sätt. Vi saknade dem så fort vi åkte därifrån. Noel deklarerade på vägen tillbaka att detta varit bästa dagen i New York. Jag var benägen att hålla med. 

På torsdagen var vi lite trötta när vi vaknade. Men solen sken och vi tänkte passa på att ta en promenad i Central Park. Åt frukost och checkade ut från hotellet. Lämnade in vårt bagage och gav oss ut på promenad. Passerade granen vid Rockerfeller center som hade tänts igår kväll. Tur vi inte bestämde oss för att se detta. Det hade tydligen varit kö i 7 timmar. Då hade vi det betydligt mycket roligare ute i Brooklyn. 

Särskilt märkvärdig var inte belysningen heller. Men kanske berodde det på att var dagsljus nu. 

Vi tog sedan tunnelbanan en bra bit upp på östsidan av parken och gick genom parken ner. Här var det forfarande höst och vi njöt av en vacker men kall promenad. 

Vid The Boathouse, där vi de tidigare gångerna i NYC ätit hamburgare, tog vi nu en värmande kaffe. 

Vår sista måltid i New York åt vi på favortpizzerian Napoli. 

Det kändes lite sorgligt att åka hemåt, men samtidigt var vi så otroligt nöjda med allt vi ser, gjort och köpt. Men vi hade gärna spenderar mer tid med Nick & Jess. 

Hämtade upp väskorna och tog en sista tunnelbana ut till JFK. 

Lyfte på torsdagskvällen hem mot Norden och Helsingfors. Resan gick smidigt och vi landade före utsatt tid. Men sedan tog vårt flyt slut. Förutom den beräknade väntan på 3 h på flygplatsen så var planet till Göteborg lite försenat. 

Ovan molnen sken solen och inga spår av Helga märktes. Men det ändrades fort. När vi närmade oss Landvetter och gick genom molnen hoppade och kränger hela planet. Luftgrop på luftgrop. Vi steg och vi sjönk, krängde från sida till sida. Jag som avskyr landningar i vanliga fall var allt annat än nöjd. Fick ut landningsställen och började närma oss landningsbanan. Med bra några 100 meter kvar till backen så accelererar planet fullt och vi stiger rätt upp genom de stökiga molnen. Detta var allt annat än trevligt. Vi fick strax därpå infon att starka sidovindar dragit in över Landvetter och landning av omöjlig just nu. 

Vi cirkulerade en stund ovan molnen innan vi steg igen. Nu kom infon att vi var på väg till Köpenhamn. Landning på Landvetter var omöjlig för tillfället. 

Även om landningen på Kastrup var blåsig den med så var den betydligt behagligare. Nere på backen blev vi sittandes i väntan på info. 

Slutligen kom den. Det blir buss upp till Göteborg. Jag tog detta som ett glädjande besked, jag hade flugit färdigt idag. 

Så nu sitter vi på en buss på E6:an på väg hem. En rejäl omväg och försening. Detta hade vi gärna sluppit, men vädrets makter styr vi inte över. 

Lite trötta och slitna längtar vi nu hem. Bortsett från några timmars sömn på planet så har vi varit vakna snart 1,5 dygn. 

Men men, vi är välbehållna och har haft ännu en fantastisk resa med Familjen Thunberg i New York. Och Noel ha varit så tapper och aldrig klagat på tråkiga affärer eller gnällt. Och hans engelska är fantastisk. Jag är så imponerad av dig Noel. Du är grym!!!

Tack till er som läst och följt oss på ännu en resa. 

//Marit

 

Till minne av 9/11

Efter en god och bastant frukost på Gourmet New York tog vi tunnelbanan ner till området World Trade Center. Efter det som hände 11 september 2001 har mycket hänt på området där de bägge tornen en gång stod. När vi var här 2012 så besökte vi området och de då ganska nybyggda minnes-poolerna som byggts där tornen en gång stod. Då var ett nytt torn och ett museum på väg att byggas. Nu var de klara och vi började vår morgon med tornet. 

Eftersom vi var tidigt ute hade det inte hunnit bli några köer. Vi fick en helt egen hiss upp och den färden var en upplevelse i sig. På hissväggen visades en film om hur Manhattan förändrats genom åren. Från ett enda stort grönområde till små byar till vad det är idag. Då filmen var klar var vi uppe på 102:a våningen och klev ut i ett större rum. Där fick vi ställa oss längs ena väggen och en ny film visades på den andra väggen på en gigantisk långsmal filmduk. Denna film bestod av klipp från dagens New York och man kunde verkligen känna pulsen. Då filmen slutar dras hela filmduken raskt upp och en helt magnifik vy över Manhattan dyker upp. Riktigt snyggt och proffsigt gjort. Även om jag i början av filmen kände på mig att just detta kanske skulle hända, så var det enormt mäktigt, vi fick gåshud över hela kroppen. 

Redan här var vi riktigt imponerade av allt de gjort kring själva besöket. Det var inte bara ett torn man åkte upp i, det bestod av massa andra upplevelser. 

Vi kunde sedan gå runt 360 grader och njuta av utsikten. Tittade man ner på gatan nedanför så var den svindlande. Taxibilarna så ut som små myror där nere. Vi såg ut över havet, såg Frihetsgudinnan, Staten Island, inte mindre än 3 flygplatser, Hudson river, dalen vi åkte i mot Woodburry, upp mot de andra tornen på Manhattan, såsom Empire, Chrystler, Top of the Rocks. 

När vi blickade norrut så såg vi ett torn vi inte kunde placera. Till sist så frågade vi. Det var ett bostadshus med lyxlägenheter. Det rymdes bara en lägenhet per våning och översta lägenheten hade kostat 95 miljoner dollar när den såldes. Vem lägger så mycket pengar på ett boende?!? Och vem har så mycket pengar?!?

Nere på backen igen så gick vi förbi minnespoolerna och bort mot museet. Själva ingången låg i en nybyggd huskropp, men sedan fortsatte man ner under jord och kom då till angränsande delar till där tornen en gång legat. Museets yta var enorm och det var riktigt snyggt gjort. Här fanns allt från tidsförloppet från 11/9, till delar av tornen, bilder på omkomna, brandbilar och ambulanser som blivit halv förstörda när tornen rasade. Det fanns TV-sändningar från Nyheterna den dagen, offrens tillhörigheter som man hittat i rasmassorna. Men det fanns också mycket info och en film om uppbyggnaden av det nya området och det nya tornet, som även kallas Freedom Tower. Man förstod verkligen hur viktigt det var för amerikanarna att få allt uppbyggt igen. 

Efter ett tungt och gripande besök på museet så tog vi lunch på en närliggande pub. Vi var där redan 2012 men drack då bara öl. Nu blev det både öl och hamburgare. 

Sedan hade det blivit dags för Noel att göra ett av de uppdrag han fått med från skolan. Nämligen att ta sig till FN-byggnaden och fotografera svenska flaggan. Så vi tog tunnelbanan norrut och besökte denna byggnaden. 

Lunchölen började göra sig påmind och enklaste sättet att hitta en toa är att hitta en ny pub, dricka en ny öl och då låna deras toa. Kan tyckas vara lite moment 22, men trevligt är det. 

Så i FN-kvarteren bland kostymklädda amerikaner intogs till vår stora förvåning resans billigaste öl. 

Trots kylan så blev det sedan en hel del promenad. Vi gick bort till Bryant Park. Där har vi njutit flera gånger förr när det varit varmt. En underbar grön liten park mitt bland höghusen där vi både ätit medhavd frukost och tagit en kaffe. 

Nu var parken helt omgjort för vintern. En skridskobana fanns nu mitt i parken. 

Runt om låg små mysiga bodar med försäljning inför julen. Granar, julbelysning och julmusik gjorde att vi nästan kom i julstämning. 

Vi fortsatte sedan till fots längs 5:e avenyn och i höjd med Rockerfeller center förstärktes julkänslan. Där var det dekorerat och granen på plats inför onsdagens premiärtändning. 

En stor affär körde julmusik på hög volym och hade matchande ljuspel med belysningen på väggen. 

Lite frusna fortsatte vi 5:e avenyn fram och besökte diverse affärer mellan varven och hann bli lite varma. 

Trötta i benen efter en lång och intensiv dag vilade vi upp oss på hotellet en stund, innan kvällens middag intogs på TGI Friday. Vår servitör var väldigt pratglad och humoristisk och vi hade en upplevelse utöver det vanliga. Innan middagen var över hade både han och vi brutit ut i gapskratt flera gånger. 

På tisdagen var vädret helt annorlunda. Den klarblå himmeln var borta och tunga regnmoln vilade över staden. Temperaturen hade dock stigit upp mot 12 grader så det var betydligt varmare än gårdagens nästan noll-gradiga. 

Medan jag flängde runt i pysselaffärer så strosade Stefan runt i Soho. Familjen Thunberg uträttade ärenden på sitt håll. 

Vid 12 träffades vi alla i Soho och vandrade till stadsdelen Little Italy. 

På en av många italienska restauranger intogs en underbart god lasagne. 

Eftermiddagen ägnades åt shopping på 5 avenyn kring Rockerfeller och regnet tilltog. Det var skönt att komma hem till hotellet och torka till innan det var dags för middag. Vi besökte då ett av våra favoritställen från vår första resa hit. Nämligen Burger Joint. 

Inne i lobbyn på ett väldigt flådigt hotell bakom ett sammetsdraperi ligger denna lilla pärla. Med menyer handskrivna på wellpapp serveras New Yorks godaste hamburgare. Litet, trångt och simpelt men så gemytligt och gott. 

Ytterligare två intensiva dagar är nu till ända. Vi börjar alla bli nöjda med vad vi köpt och sett så nu blir det mycket njutning på slutet. 

Men först en god natts sömn. 

/Marit

(Bilderna i textflödet blir suddiga när jag bloggar från telefonen. För bättre skärpa klicka upp bilden.)

Shop til you drop

Våren 2012 åkte vi till New York med familjen Thunberg och hade en fantastiskt resa i ett varmt och somrigt NYC. Vi blev alla förälskade i staden och redan ett år senare var vi tillbaka igen. Denna gång var det betydligt kallare, men vi hade ännu en fantastisk upplevelse. 

Några år passerade men när Thunbergs i somras frågade oss om vi ville följa med tillbaka så kunde vi inte motstå.  

Nytt för denna gång var att Noel, familjen Thunbergs son, var med. Så med Passaten fullastad med 5 resväskor lämnade Habo i fredags morse för flyg Göteborg - Helsingfors - New York. Det kan tyckas lite bakvänt, men vi har flugit så innan och det funkar kanon. Finnair har bra service, väldigt fräscha plan och god mat. Planet över Atlanten var inte fullt och Stefan och jag fick ett eget 4-säte att dela på. Jag funderade på hur denna flygning ens kan gå ihop sig ekonomiskt. Vi hade inte ens betalt 3000:- per person ToR.

Eftersom det var så gott om plats så tänkte jag att man nog skulle kunna försöka sova lite. Men istället fastnade vi i det stora urvalet av filmer, serier och spel som underhållningssystemet erbjöd. Försökte sova lite på slutet, men slumrade bara till en kort stund. 

Landade på fredag eftermiddag på JFK. En vacker inflygning där man såg Manhattans skyline i vackert solnedgångsljus. Det kändes så bra att vara tillbaka igen. 

Tog tunnelbanan in till Manhattan. Trots att det var 2,5 år sedan sist så kände vi oss rätt vana och hemmastadda. Ljumma vindar fläktade då vi kom upp ur tunnelbanan nära Times Square och temperaturen låg på 16 grader. För Noel blev detta det första mötet med Manhattan. Han var imponerad av alla höga hus, ljus och skyltar. 

Vi hittade smidigt till vårt hotell ROW NYC. Det är samma hotell som vi bodde på första gången vi var här, men då hette det Milford Plaza. Vi hamnade på plan 10 medan Thunbergs hamnade ända upp på våning 28. Men utsikten från vårt fönster dög den också. 

På fredagskvällen var vi rätt trötta. Fick snabbt i oss lite mat och stupade sedan i säng efter att ha varit vakna nästan ett dygn. 

På lördagsmorgonen var vi utvilade och morgonpigga. Stefan var tidigt nere och köpte med kaffe upp till rummet. Underbar himmel och vy väntade utanför vårt fönster som vätte mot Times Square. 

Efter att ha ätit en gemensam frukost med Thunbergs på vårt favorithak så tog vi tunnelbanan ner till södra Manhattan. 

Strövade runt i Battery Park och njöt av Manhattan i höstfärger och vyn ut över vattnet och frihetsgudinnan. 

Hoppade på Staten Island-färjan för en tur förbi frihetsgudinnan. Färjan är gratis och passerar ganska nära, så den är ett perfekt sätt att se statyn utan att spendera massa pengar. Eftersom Noel aldrig varit här ville vi självklart att han också skulle få se henne. För oss var det andra gången, men det var lika mäktigt att se statyn igen. 

Passerade även Ellis Island som var immigranternas första anhalt till USA. Det var här Stefans släktingar klev i land blev registrerade då de anlände till Amerika. Vi har sett dokumenten i och med Nick och Allt för Sverige. 

Halvvägs över till Staten Island slöt kustbevakningens båt upp. Längst fram i fören stod en man med laddad k-pist. 

Han följde vår färd hela vägen till Staten Island och sedan tillbaka igen. Halvvägs över när vi mötte den andra färjan så följde han den istället. Här blev det upptrappade terrorhotet väldigt påtagligt. Det som förvånade mig var dock att båten bara patrullerade yttre halvan och följde med in till Staten Island. Borde det inte varit tvärtom så att den följt med in till Manhattan. 

Att komma in med färjan mot Manhattan är så mäktigt. Där Twin Towers en gång stod finns nu ett nytt torn på plats - One World Trade Center. 

Efter sightseeing-turen så ägnade vi lördagen åt både shopping och njutning. Ett pubbesök i Soho med lite öl och vin unnade vi oss mitt på dagen. Tog tunnelbanan upp till Central Park och avnjöt goda pizzor på ett av våra favoritställen. Black Friday-priser rådde i flera affärer och Jennie och jag shoppade loss på Victoria Secret medan grabbarna fick öl. 

Då lördagskvällen kom kunde vi summera en första intensiv dag i New York och avslutade kvällen med middag på TGI Friday. Något som gladde både Noel och oss andra. 

Söndagen bjöd på klart och kallt väder. Vi tog bussen 8:30 för resa till Woodburry Common Outlets. Resan skulle ta en timma och vi förvånades över hur raskt vi lämnade Manhattan bakom oss. En tunnel ner under Hudson River och vi var sedan på andra sidan. Strax därpå var vi ute ur stadens hets. Passerade små bostadsområden och kom sedan in i en platt dal som bitvis var helt obebyggd. 

Resan fortsatte nordväst om Manhattan och strax innan 9:30 klev vi av bussen. Uppbyggd som en liten småstad med pittoreska trähus låg denna outlet med 220 märkesbutiker. 

Det blev en intensiv dag och VISA-kortet gick varmt. Vi gjorde alla fynd efter fynd till riktigt bra priser. 

Gång på gång fick vi verkligen fundera på vart vi befann oss. Hysterin och höghusen på Manhattan kändes väldigt avlägset. 

Nöjda med resan och med händerna fyllda med påsar vände vi hemåt. 

Vi var alla imponerade av hur busschaufför snabbt manövrerade bussen i köerna in mot Manhattan. Klev av mitt i stimmet och blinkande skyltar och upplevelsen på landsbygden kändes nu nästan overklig. Endast påsarna vittnade om dess existens. 

Hungriga och trötta gjorde vi ett snabbt besök på hotellet innan vi tog tunnelbanan ner till vår favoritpub vid Empire State. Dagens första öl intogs först 19:30 och var efterlängtad. Njöt av god nachos och goda men starka kycklingvingar. 

Hemma på hotellet somnade vi gott efter ännu en fantastiskt dag här. 

Vaknade utvilade idag och laddar nu för en dag med besök på museet vid Ground Zero och att åka upp i nya tornet One World Trade Center. Det är en klar och kall morgon i NYC, så vi får klä på oss ordentligt. De 16 graderna vi hade i fredags är ett minne blott. 

/Marit

(Bilderna i textflödet blir suddiga när jag bloggar från telefonen. För bättre skärpa, klicka upp bilden)

Ett bröllop, två kort och en födelsedag

Det var länge sedan jag bloggade några av mina kort nu, så jag tyckte det var dags.
Fick en beställning av en kollega. Hennes syster skulle gifta sig och hon behövde två väldigt olika kort till bröllopet.
Önskemålet till det första kortet var ett stilrent kort som brudens mor skulle ge. Här valde jag att göra ett 3D-kort i ett enkelt bröllopspapper från Papirdesign och med Reprints fina vigselringar embossade i silver. Cameon fick också jobba lite och skriva namn och datum med silverpenna.

Det andra kortet skulle brudens systrar ge och det skulle innehålla en ficka som skulle rymma ett presentkortet till Blomsterlandet. Motivet fick gärna vara ett grått enplanshus med lite trädgårdstema. Brudparet hade nämligen precis köpt ett sådant hus och skulle flytta dit till sommaren.
Här fick jag lite mer problem. Men tack vare kreativa bordskamrater på Falköpingsmaran 31 oktober fick jag mycket idéer. Speciellt tack till Catarina för lån av dies, till Whitney och Carina som tog med stämplar på hus jag fick låna.
Så här blev resultatet.

För säkerhetsskull råkar bruden fylla år dagen innan bröllopet och samma beställare önskade då också beställa ett grattiskort. 
Ett presentkort på en skrivbordsstol till ett skrivbord där en symaskin står skulle ges bort. Så ett kort med stol och symaskin önskades. Inte helt lätt, men så här blev resultatet.

Tre väldigt olika kort till en en och samma mottagare under en och samma helg. Min personliga favorit blev nog symaskinen. Det är mest jag.

Trevlig helg!
/Marit

Underbara höst

Finns det något härligare än en vacker höstdag med klar och frisk luft och alla vackra färger?!?

Mitt nästa PL-uppslag är från en underbar fiskehelg vid Kroksjön, Hökensås. Underbart höstväder och fiskelycka för min del. 

I detta uppslag har jag gjort egna kort från papperblocket Blackbird från Memory Box. Har även använt ett Magnolia-papper "Vintage Mushrooms" från serien "Turning Leaves", tyckte det passade så bra. 
Valde här att göra mina anteckningar i Becky Higgins app och skriva ut dem. Som dekoration blev det egengjord flairs med text stämplad på samma papper som bakgrunden. Höststämpeln kommer från Pysseldags.

Med detta uppslag tävlar jag i Project Life Norges tävling Utfordring #10 Oktober  där man skulle inspireras av denna bild. 

Jag valde att inspireras av hösten, färgerna och träden. 

Tack för mig!
/Marit

Dags att börja blogga Project Life

Det har blivit dåligt med pysselrelaterade blogginlägg sista tiden. 

Mestadels beror det på att jag inte gör så mycket kort längre och definitivt inga Layouter. Jag har nästan helt gått över att till att lägga min pysseltid på att göra album av mina foton, dvs Project Life, eller PL som det ofta förkortas.
För mig som är lite av ett dokumentations-freak så passar detta utmärkt.

Däremot så har jag aldrig bloggat eller visat upp mina albumsidor. Men det tänkte jag ändra på nu.
Hittade en tävling hos Project Life i vårt grannland Norge där man skulle inspireras av en bild och skapa en PL-sida.
Så här blev mitt resultat.

Bilden som man skulle inspireras av såg ut så här. Näckrosen, djuren och vattnet inspirerade mig att skapa min sida som är ett utdrag ur vår resa till Thailand i vintras. 

Skapade ett helt uppslag och tänkte att jag visar upp dem med. Jag har använt kort från Becky Higgins kit Honey.

Tack för mig!
/ Marit

Sanddynor och spektakel

Efter i besöket i Regensburg med den gamla staden och den mäktiga domen kände vi att ännu en gammal stad som t.e.x. Leipzig var vi nog inte redo för ännu. Hjärnan behövde smälta alla intryck från gårdagen innan vi kunde fylla på med nya liknande. 

Vi bestämde oss därför att prova nya sol- och badställen och körde på torsdagen från Regensburg upp till utkanten av Rostock. 

Efter att under semestern ha legat och solat på klippor och stenstränder och badat i Medelhavets salta vatten, i Gardasjöns söta och i floder, så var det nu dags för milslånga sandstränder och Östersjön. 

Kusten utanför Rostock består precis som Rügen av långa vita sandstränder och höga sanddynor. Några mil öster om Rostock ligger den lilla byn Dierhagen. Vi sov en natt där på vägen hem 2009, men då var det inget badväder. Men vi besökte stranden och såg hur fin det var. Nu bestämde vi oss för att åka tillbaka. 

Som tur var fanns det plats för oss på campingen och vi fick en grön och lummig plats i campingens bortre ända. 

Även om temperaturen under dagen varit upp i närmare 30 under vår resa genom Tyskland så sjönk den rejält nu på kvällen. Kvällsluften kändes rå och fuktig, så för ovanlighetens skull blev det middag inne i husbilen. 

På fredagen sken solen och vi började dagen med en cykeltur. Överallt fanns bra små cykelvägar till byar, stränder och längre cykelleder. Genom en smal skogslinje som doftade ljuvligt av varm tall kom vi ner till stranden. I förgrunden låg några souvenirbutiker, restauranger och caféer. 

Några sommarstugor och lyxiga villor fanns också i skogens utkant. På andra sidan de höga sanddynorna och havet och doften av tång slog emot oss så fort vi kom ut på stranden. 

Trots att det ännu inte var så varmt och ganska tidigt på förmiddagen så började redan stranden fyllas på med soltörstiga turister. De klassiska solstolarna för just den här regionen fanns givetvis också här. 

Vi fortsatte in till Dierhagen by där mycket turister också var i rörelse. Alla pensionat och hotell i regionen skyltar med att de är fullbokade, det är nog verkligen högsäsong här nu. 

Det skyltas också om Mittelalter spektakel. Måste säga att det order klingar dåligt i våra öron då vi ofta använder ordet spektakel som något negativt. 

Vi cyklade hem till campingen och bytte till badkläder och cyklade ner till stranden igen. 

Lite svalt i luften och Östersjön kylde, men var vi nu här så skulle vi bada. Ett dopp blev det, men sedan höll vi oss på stranden och i solen. Där var temperaturen perfekt. 

Vid lunch tittade vi runt bland strandrestaurangerna och hittade Pannkakshuset. De hade både söta pannkakor samt de med matig fyllning. Så vi testade detta och fick en gigantiska pannkaka med fyllning. 

Proppmätta bestämde vi oss för att ta ännu en cykeltur, denna gång ner till hamnen i byn. Längs med vägen ner till hamnen låg fina gamla tegelhus som är så typiska här i norra Tyskland och Danmark. Flera av dem med halmtak. Bostadshus blandades med bagerier och mysiga restauranger. 

Byns hamn vätter inte ut mot havet utan ser vid första anblicken ut att ligga i en sjö. Men långt norrut går havet in och skapar en smal landtunga omgiven av vatten på bägge sidor. Överallt såldes fisk, främst rökt makrill. 

Sedan blev det en sista skön eftermiddagsstund vid husbilen. Det har blivit några stycken nu under semestern. Jag älskar verkligen dessa stunder av total avkoppling. Med en kall öl och något litet tilltugg har vi njutit av en god bok, varandras sällskap eller av att bara sitta tysta och njuta av vackra vyer. 

Men som alltid när hemresan är nära så blir vi aningen rastlösa. Och när vi hörde musik på nära håll som lät som någon sorts tornerspel så blev jag nyfiken och vi bestämde oss för att ta ännu en cykeltur. Vi följde ljudet från musiken och insåg strax att det kom från fältet där "Medeltids-spektaklet" ägde rum. Vi cyklade in där och förbi parkeringen där alla bilarna stod och mot en öppning i ett staket. Vi hade ju egentligen ingen aning om vad vi hade att förvänta oss, om det fanns nåt att se, om det kostade pengar. Vi ville ju bara kolla läget lite.

När vi kom in genom öppningen såg vi att entrén låg 25 m längre fram vid ett nytt staket. I det här mellanläget fanns bara några få stånd. Jag hade min fokus på entrén och det var först när det var försent som jag vände huvudet åt vänster och möttes av en fasansfull syn. 

Det som sedan hände kunde gått illa. Med Stefan cyklande på min högra sida vrider jag styret fullt åt höger, trampar på allt jag är värd samtidigt som jag skriker - Åh fy fan!!!

Nu är ju min man väl medveten om mina Fritzson-gener och att vi får plötsliga infall åt både höger och vänster, så på något mirakulöst sätt lyckas hand undvika en kollision mellan oss. 

Men han har inte en blekaste aning om vad som orsakat min plötsliga reaktion. Men med tanke på min kommentar och att jag nu står vid cykel och skakar så förstår han att det måste röra sig om antingen en uggla eller räv. 

Och det var det förstämda. Försent såg jag berguven som satt på en trälår bara 2 meter ifrån mig. 

Som tur var med huvudet bortvänt, för när jag väl hämtat mig lite från chocken och smygtittade på den, så såg jag ögonen. Lika orange som solmogna apelsiner lös de i solskenet. 

Hade jag mött denna blick först hade nog någon fått komma med en hjärtstartare. 

Bilden gör inte ögonens färg rättvisa vill jag bara påpeka. De var fruktansvärda. 

Vem i hela fridens namn har med sig en berguv i fångenskap på ett medeltids-spektakel?!?

Vi fick nu klart för oss att detta verkligen var någon form av spektakel och cyklade hem och tog ett glas vin innan vi för sista gången packade ihop våra saker inför avresa. 

Idag vaknade vi av duggregn mot taket. Ett skönt ljud som vi inte hört på 4 veckor. 

Lämnade Dierhagen och körde mot Calles för den årliga shoppingen av öl och vin. Tillsammans med massa tyska turister med kanoter på taket lämnade vi Rostock och kom över på skandinavisk mark vid Gedser udde. Genom ett mulet Danmark över bron till Sverige. Svårt att tänka sig att det gått över 4 veckor sedan vi var här sist. 

Tänk va fort tiden går när man har roligt. Nu är semestern snart slut och på måndag väntar jobb igen. 

Men redan nästa helg väntar nya äventyr. Då skall vi till Danmark igen. Konsert i Odense med Volbeat! Can't wait!!!

Donau

Plötsligt kommer man till ett läge när man känner att nu får det vara nog med värme. Jag vet det låter illa för de som inte fått uppleva sol och värme i sommar. Men vi var nu tillräckligt upphettade. Att dagarna är varma går bra och vi har kunnat svalka oss med bad. Varma kvällar likaså. Men nätterna är värst och att allting alltid är varmt. Duschkrämen känns het mot din hud när du duschar, deodoranten värmer i din armhåla, varm tandkräm när du skall borsta tänderna. Eftersom temperaturen vid Gardasjön aldrig gick under 30 grader på natten och vi saknar AC i husbilen, så är nätterna oerhört varma. Löpning har inte varit att tänka på då vi vaknat med minus i vätskebalansen på morgonen. 

Så på måndagen fick vi nog, det var dags att dra vidare. 

Ett sista besök på pizzeria Aril fick det bli. När vi sitter där inser vi att olivoljan de har på borden är samma som vi fick till brödet uppe på berget och den var supergod. Den är dessutom producerad här i Malcesine och vi har tittat efter den i varenda mataffär vi varit i, men inte hittat den. 

Kunde vi med att fråga om vi fick köpa en av dem?

Det tyckte vi att vi kunde och det var heller inga problem att få göra det. Kanske var det inte första gången de fått denna frågan. 

Så med närproducerad olivolja bland packningen lämnade vi camping Bellavista på tisdagsmorgon och rullade norr ut. Uppe på autostradan kantades sluttningarna av vin- och äppelodlingar. Upp i Brennerpasset på hisnande vägar flera hundra meter upp över dalarna och omgivna av höga toppar, några av dem snöbeklädda. In i Österrike och ner i dalgången via Innsbruk, vartefter vi snart kom in i Tyskland. Här kantades Autobahn av enorma odlingar med humle i prydliga rader eller gigantiska solcellsfält. 

Vårt mål var Regensburg. En stad vi aldrig besökt, men ofta bott utanför i den lilla byn Pielhofen. Nu tänkte vi lägga lite mer tid här och besöka omgivningarna. Dels skulle den gamla delen av staden vara väldigt fin. Men det som lockade mest var Donau. 

För några år sedan var Donau som vilken flod som helst för oss. Men så såg vi en serie naturprogram om just Donau. Allt från där den börjar sin bana tills den rinner ut i Svarta havet. Det var helt fantastiska program om livet i och längs med Donau. Och sedan vi såg detta har vårt intresse för denna fantastiska flod väckts. 

Så på tisdagseftermiddagen checkade vi in på vår välbekanta camping utanför Regensburg och fick en bra plats nära floden Naab som rinner förbi camping. Naab rinner sedan in till Regensburg där den rinner ihop med Donau. 

Värmen fanns här med, det var 33 grader när vi anlände. Detta var vi medvetna om, men vi visste också att här blir det svalare på nätterna, oftast runt 20. 

Av tjejen i reception fick vi veta att det fanns fina cykelvägar in till Regensburg. 17 km var det och det kändes lite långt i värmen. Det andra alternativet var att ta husbilen till en stor gratisparkering utanför den gamla staden. 

Vi fastnade för det andra alternativet och åkte på onsdagsförmiddagen in till Regensburg. Vi parkerade och kopplade loss cyklarna och cyklade över Donau in till gamla stan där vi parkerade. 

Stora flodbåtar låg ankrade och jag hade läst om turer till bl.a Wien längs floden. Båtarna såg lyxiga ut där varje hytt hade egen balkong. 

Vi gick sedan runt i stan bland gamla hus och gator. Mäktigast av allt var St Peters katedral. 

Vi besökte både själva kyrkan, men gick även ner under den, där den hängde ihop med en äldre romersk kyrka som hade varit där först. 

Kyrkan gav svalka från hettan utanför och vi njöt av tystnaden och lugnet som rådde där inne. 

När vi kände oss klara med statsbesöket var det dags för lunch och vi hittade då ett udda hamburgerställe som kändes som något Ernst inrett. Björkar inne, urholkade vedträn att ha såsförpackningar i, träbänkar med sittdynor av filt. Ett riktigt häftigt ställe med goda hamburgare, surdegsbröd och med massor av val och tillbehör. 

Efter lunchen tog vi cyklarna och cyklade en bit längs Donau. Vilken mäktig flod det är och viken historia den har. 

Efter att ha införskaffat lite proviant i Donaus köpcentrum så återvände vi till campingen lätt överhettade. 

Det var nu dags för bad i floden Naab och vi hoppade i vattnet vid campingens bortre del och simmade sedan medströms längs campingen och klev upp vid dess andra ände betydligt svalare. 

Nerkylda gav vi oss av på ännu en cykeltur, denna gång längs Naab. Vi tog cykelvägen som leder in mot Regenburg, men bestämde oss för att bara cykla en bit. 

Förbi guldgula vetefält, där hettan var extremt påtaglig och fartvinden blåste likt hårfönar i våra ansikten, in i svalare partier i bokskogar. Bredvid oss flöt Naab sakta fram. 

Åkrar av majs och nya bokskogar och mitt i skogen dyker plötsligt ett hus upp. Mina tankar gick direkt till Hans och Greta och pepparkakshuset. 

Efter 5 km vände vi hemåt igen och svalkade oss med ännu en flyt-tur i Naab. 

Vad som händer i morgon och vart vi tar vägen är ännu inte helt bestämt. Att resan går norrut är allt vi vet i skrivande stund. Likaså att vi ikväll skall avnjuta den traditonella schnitzeln här.