En dag till havs

På måndagen hade vi bokat in oss på en båttur med motoryachten Angelina. Naturligtvis tilltog blåsten natten till måndagen och det var med viss oro för vårt förtält som vi lämnade campingen. Ute på havet gick det vita gäss, men ombord på Angelina blev vi lovade lugn sjö så fort vi kom utanför bukten i Baška.

Resan dit var spännande. Först körde vi 15 min rakt mot vågorna. Det gungade rejält och de som satt i fören fick några ordentliga duschar. Vi körde inte alls den riktningen som var tänkt utan detta var kaptenens sätt att hantera den tuffa sjön. Då vi kom närmre ön som bildade ett smalt sund till vår ö Krk slog han av på farten och väntade in en stor våg. Sedan la han om 90 grader och full fart framåt. Vågorna kom nu från sidan och skapade enorma vattenkaskader med våra svallvågor. En del vågor hann nästan ifatt oss och slog in bakifrån och från sidan. Men kaptenen visste vad han gjorde och sick-sackade mellan vågorna. Några minuter senare var vi igenom sundet och möttes av ett näst intill spegelblankt hav. Vinden var som bortblåst. ;-)



Vi passerade några mindre öar och flera av dem saknade växtlighet och bestod i princip bara av sten.
Efter en stund kom vi till ön Rab och så småningom till staden med samma namn.
Staden är känd för sin stadssiluett som bland annat omfattar fyra klocktorn, jag lyckades dock inte få alla i bild samtidigt.


Staden består av mycket medeltida byggnader och var otroligt mysig.



Längs hela staden, som låg som på en udde, fanns en promenadväg med underbart bad.


Inne i staden åt vi en buffélunch innan båtturen fortsatte längs Rabs kust. Angelina tog oss längs vackra kanaler mellan öarna och kom sedan fram till fastlandet där vi åkte in i den trånga fjorden Zavratnica. Legenden säger att den skapades genom en jordbävning för länge sedan då 3 byar försvann.


En bit in i fjorden stannade vi för bad och man kunde här snorkla på ett tysk lastfartyg som gått på grund här och endast låg på 1,5 meters djup. Inte var dag man kan snorkla på vrak.


Turen fortsatte sedan mellan öarna och hemåt. I kanalen vi åkte sågs ofta delfiner och jag spanade febrilt, men tyvärr utan resultat.
Passerade utanför ön Goli, "den nakna ön". Goli har i många år varit en fångö för politiska fångar och sedan fängelse för nationalister och kriminella.


Slutligen gled vi nära de majestätiska klipporna på ön Grgur innan vi slutligen nådde bukten hemma i Baška. Även om vinden mojnat så var det fortfarande hård sjö i vår bukt. Så lustigt, vi som haft en sådan skön dag.

Vi var mycket nöjda efter en dag till havs. Härlig båtresa, historia, god mat, vackra vyer, sol och bad. Vad mer kan man begära? Skulle väl varit delfiner då...

/Marit

- Posted using BlogPress from my iPhone