Nu hjälpte väl inte det direkt. Matchen började ju bra och vi satt nöjda med våra gula tröjor inne på en resturang i Novalja. Vi bjöds t.o.m. på snaps när Sverige gjorde mål.
Men vi förstod när Tyskland kvitterade att vi 7 svenskar var en klar minoritet. Inte läge att vara för kaxig här ikväll. Men någon snaps fick de minsann inte de tyska turisterna.
Dystra cyklade vi hem till campingen fortfarande omgivna av lyckliga tyskar.
Tankarna på inbrottet kom alltmer sällan varefter dagarna gick. Vi fokuserade på att ha roligt och trevligt tillsammans. Vi njöt av vårt lugna och sköna hörn på campingen. Att gå ner till tillhavet är en doftupplevelse. Välarrangerade häckar med buskar, kryddor och blommor skapar både färgprakt och ljuvliga dofter.
Starkast är doften av rosmarin och en meterhög häck av just rosmarin omger hela volleybollplanen.
Förutom sköna dagar på stranden med sol, bad och snorkling, så har vi cyklat en hel del.
En dag tog en en tur till Zrcé Beach ca 5 km från campingen. Vi visste nog egentligen inte riktigt vad vi hade väntat oss, men det var en fin vik med en väldigt tillrättalagd strand omgiven av massa stora scener och flashiga clubbar. Hög musik spelades från flera håll och ljuden blandades med varandra. Vårt mål var att äta en sen lunch och vi hittade en restaurang som serverade väldigt goda både fish & chips, hamburgare och Cesar sallad. Flera ungdomar hängde på stranden och vi kände oss både lite gamla och felplacerade.
Några dagar senare kom syrran chockad hem efter att ha varit inne i Novalja på lunch. Byn var full med fulla ungdomar och krossat glas. Tjejer gick runt i minimala kläder och stringbikini. Hon hade googlat och insett Zrce Beach var väldigt känd och att en av Europas största musikfestivaler just startat där.
Tur vi hann dit innan det började.
På kvällarna kunde vi höra musiken på avstånd från campingen och den höll på långt in på morgonen.
Några dagar senare fick jag själv bevittna detta inne i Novalja. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Vad har de på sig, eller rättare sagt, vad har de inte på sig?!?
Minimala bikinis, ibland insvepta i något som såg ut som ett fiskenät. Eller en tunn tunn dräkt i nylon med massa små fejk-diamanter på.
Så mycket ungdomar och så mycket fylla och annan skit. Eftersom Zrcé Beach inte har några hotell eller andra boenden så bor de alla inne i Novalja och påbörjar festen där. Fy tusan att vara busschauffören och köra bussarna till och från Zrcé Beach.
På måndagen gav vi oss ut på en lite rejälare cykeltur. Vårt mål var byn Lun på Pags norra del. Lite soldis och slöjmoln fick temperaturen att gå ner några grader och vi tyckte det var en lämplig dag för en längre cykeltur.
Efter frukost började vi trampa på norrut, 25 km enkel väg.
Stefan hade för säkerhetsskull sprungit 12 km på morgonen. Det var innan vi bestämde att vi skulle ut och cykla 5 mil.
Vi möttes av vackra vyer med hav och kullar. Elvin åkte med Erik bak på elcykeln, 4 av oss kämpade med vanliga cyklar längs den kuperade vägen. Vi hade tagit lärdom av vårt misstag häromkvällen, så Stefan hade köpt en extra slang vi hade med oss. Dessutom fanns både pump, verktyg och lagningssats i vår packning. Vi var lite oroliga för Hannes bakdäck som var rejält slitet på några ställen, men det verkade hålla.
Så vi kämpade på kilometer efter kilometer. Vi stannade för att dricka
och trampade sedan vidare. Vackra vyer vart vi än såg.
Ju längre norrut vi kom ju smalare blev vägen och vackra fikonträd växte så nära
att jag hade kunnat plocka fikonen i farten om de varit mogna.
Vägkyrkorna som kantade vägen blev bara mindre och mindre.
När vi närmade oss norra änden dök fler och fler olivträd upp och tillslut befann vi oss högt uppe på höjden på Pags norra ände. Vi passerade ingången till ”The Olive Gardens of Lun” och körde nedför en brant backe ner till havet. Nere i den lilla hamnen fanns några få restauranger och vi njöt av välbehövlig skugga och iskalla drycker. Pizza varvades med den godaste grekiska salladen vi någonsin ätit. Fetaosten var himmelsk god.
Det klara vattnet lockade till bad och snorkling för några av gänget. Själv tog jag en promenad längs havet.
Vi kämpade oss sedan upp för den branta backen och stannade till vid The Olive Garden of Lun. Vi köpte olivolja av en gammal farbror och parkerade cyklarna för att gå i området. När skylten visade på 4 km promenad för att komma till de äldsta träden valde familjen Fritzson att börja trampa hemåt. Delar av gruppen var trötta och en lång väg väntade hem.
Stefan och jag gick ner i parken och vi hade knappt påbörjat vår vandring förrän syrran ringer. Mattias har fått punka och Erik är på väg tillbaka för att hämta vår pump. De tror det är pyspunka och hoppas kunna lösa det med att pumpa-cykla-pumpa.
När vi kom ner i parken förstod jag först inte varför det stod bokstäver på träden eller på intilliggande stenar, men så knäckte jag koden. De var romerska siffror som beskrev trädens ålder.
Vi fortsatte vår vandring bland de gamla träden där de flesta var äldre än 1100 år. Området låg vackert på en sluttning ner mot havet och landskapet var kargt. Vassa grå stenar stack upp ur backen och gjorde det svårt för de betande fåren att gå. Under flera av olivträden växte intensivt röda blommor. De smälte inte alls in i den annars så milda färgskalan med grått och grönt. De såg nästan ut som röda flugsvampar i en annars så grön granskog.
Vi passerade en vacker gammal brun.
Slutligen kom vi ner till det äldsta trädet, hela 1600 år gammalt. Helt otroligt.
Jag njöt av att i dess sällskap få känna mig lite ung för en stund.
Sedan trampade även vi hemåt igen. Mycket nedför även om vi hade motvind. Vi fick rapporter om att det gått bra för Fritzsons. Mattias hade kämpat tappert. Erik hade fyllt luft i hans däck och han hade sedan trampat iväg och gett allt under de minuter luften höll. Sedan inväntade han Erik och ny luft och körde sedan på igen. Verkligen bra cyklat!!!
Trötta men nöjda åt vi en god middag inne på en bakgata i Novalja. Här var vi skyddade från förfesten inne i byn.
Jag vet väl inte riktigt att jag kan säga att vår tur har börjat vända. Ett gäng myror byggde bo i min mobilväska jag har på cykelstyret. Jag upptäckte det en kväll på väg in till stan. Jag kunde först inte förstå varför jag blev så yr i huvudet. Sedan upptäcker jag hundratals myror som springer runt runt på väskan. Jag försöker slå bort dem och när jag öppnar väskan möts jag av en ännu värre syn. I väskan finns 100-tals myrägg. Stefan lossar väskan för att skaka ur dem, men resultatet blir ett slem av krossade myrägg mot hans arm.
Jag har också kört omkull med cykeln inne på campingen. Jag kommer en kväll ikapp en liten tös utan trafikvett som far fram på sin sparkcykel. Trots att vi befinner oss på en större väg inne på campingen får hon helt plötsligt för sig att svänga vänster rakt ut i gatan. Jag tvärnitar och mina fötter åker av tramporna och cykeln viker sig åt höger. Jag välter med den, drar in vänsterfoten och vänster armbåge. Resultat blev en stukad stortå, en uppskrapad armbåge och en lårkaka. Men med plåster på såren och en blå tå haltade jag runt här några dagar. Idag pallade t.o.m. kroppen för lite intervallträning i backe.
Som sagt, med lite plåster på såren så läker det mesta. Även om våra dagar här har inneburit en del tråkigheter och utmaningar så har vi haft väldigt trevligt tillsammans.
Kvällens vinst mot Mexico gör ju inte saken sämre. Tillsammans med ett gäng andra svenskar såg vi den på en av campingens restauranger. Tyskarna satt på restaurangen bredvid och såg sin match. Av någon oförklarlig anledning fick vi inte ha något ljud på. Det fick däremot tyskarna, så orättvist. Receptionen var inblandad men det hjälpte inte. Men tyskarna kunde inte undgå att höra våra jubel för varje mål vi gjorde
Strax innan matchen slut bytte de kypare och äntligen fick vi dra på volymen. Vi matchens slut var stämningen på topp och vi cyklade lyckliga tillbaka genom campingen.
Imorgon skiljs våra vägar åt. Familjen Fritzson vänder norrut för några dagar på ön Rab, innan de vänder hemåt mot Sverige via Wien och Prag. Stefan och jag fortsätter vår resa söderut ner mot Dalmatien. Vårt mål är även en tur till staden Mostar i grannlandet Bosnien. Hur det går med det och om vår tur vänder återstår att se.
Kram på er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar