I förra veckans utmaing där man skulle göra ett kort i bara vitt så blev mitt kort utvalt som ett av tre favoriter, vilket var jättekul.
Extrakul var det för att jag var så missnöjd med fotograferingen och tyckte själv att mitt kort såg så trist ut på bild och var så mycket finare i verkligheten.
Så stort tack för att ni valde mitt kort.
I denna vackans utmaning var det nedräkning till jul som gällde. 55 saker skulle finnas på kortet. 10 st av något, 9 av något annat, 8 osv osv.
Nu fick jag verkligen sätta igång och räkna och tänka.
Så här blev mitt resultat:
På detta kort finns:
10 st vita halvpärlor
9 st snöflingor
8 st brads
7 st blommor
6 st olika papper (vit cardstock i botten, bibelpapper, röd cardstock, mönstrat papper, albumblad till fotohörnen, och akvarellpapper till motivet)
5 st stämplar (motiv, God Jul, poststämpel och 2 snöflingor)
4 st fotohörn
3 st kvistar
2 st band
1 st tag
Rolig och annorlunda utamaning tycker jag.
I övrigt har det var i tuff vecka med både sorg, glädje och jobbiga saker.
I går morse missade jag att den automatiska dörren som min kollega öppnade med en knapp öppnades inåt och inte utåt. Det gör den nämligen på det planet jag jobbar. Men inte en våning upp där hon jobbar. Varpå jag med fullfart går rätt in i dörren som håller på att öppnas och träffas av metallkarmen rätt i huvudet.
En rejäl smäll blev det och jag var till en början mest förvånad.
Sedan insåg jag att jag blödde från pannan där jag fått ett rejält snitt, slagit sönder läppen på insidan och slagit bort en flisa av en tand.
I dessa stunder är man glad att man jobbar på ett sjukhus, så 3 minuter senare befann vi oss nere på Akuten .
Där blev jag väl omhändertagen och de konstaterade snart att det var bättre att sy än tejpa.
Sydd med 2 stygn så var jag som ny igen och kunde fortsätta till Värnamo dit jag var på väg för att göra miljörevision.
Samtidigt som jag låg på Akuten och blev sydd så låg min syster i en annan sjukhussäng och fick sin sista cellgiftsbehandling mot sin bröstcancer. I 5 månader har hennes behandlingar pågått och det har varit en tuff tid.
Jag är så imponerad av den styrka och mod som hon visat genom hela detta sjukdomsförlopp. Allt sedan den hemska dagen i våras då vi fick veta att det faktiskt var en cancertömer, genom operationer och slutligen helvetet med cellgiftsbehandlingar.
Hon firade gårdagen med denna underbara bild!
Love you, sis!!!
Idag har vi varit på min farmors begravning och tagit ett sista farväl. Begravningar är alltid sorligt och man känner så mycket saknad. Kvar finns min farfar som efter 68 års äktenskap nu blir ensam kvar. Tänker extra mycket på honom idag.
Att farmor nu slipper lida av de svåra smärtor hon hade känns som en tröst för oss alla.
Efter denna tunga vecka blir det nu en lugn fredag.
Ta hand om varandra och ta vara på varje dag! Det är något jag har lärt mig sista tiden.
Kram Marit
