Monte Baldo

Eftersom vi bestämde att det var för varmt att besöka Milano så valda vi istället att aktivera oss där det var svalare. Från byn Malcesine bara 5 km från vår camping gick liften upp till berget Monte Baldo på dryga 2000 meter.

Cabinbanan var tydligen unik i hela världen med roterande gondoler under hela färden upp. Så vart du än stod när du gick på så fick du utsikt över både toppen och dalen. Endast gondolens mittparti var still, medan golvet roterade.

Uppe på toppen var det säkert 15 grader svalare och en skön svalkande vind. Det var den perfekta temperaturen att vandra runt i och solen värmde lagom mycket.

Utsikten var fantastiskt, både ut över sjön, men även över närliggande grönskande berg och de mer avlägsna topparna i Dolomiterna. Lite soldis låg norröver, så sikten var inte optimal, men vi kunde skönja några snöklädda toppar.

Vi visste att det fanns fina cykel- och vandringsleder från toppen, men vi valde att bara njuta av utsikten och se oss omkring där uppe. Lite sugna hade vi varit på att ta med våra mountainbikes upp. Det skulle finnas en 6 mil lång led som ledde ner till byn vår camping låg i. Men jag kände att jag inte var tillräckligt tränad och kunnig för att hantera smala och branta alpbackar med rullgrus. Det får vänta till nästa gång, nu njöt vi istället.

På en mysig restaurang på toppen tog vi en kaffe med apfelstrudel och vaniljsås innan vi vandrade ut till den yttersta utsiktspunkten. Där fanns mängder av skärmflygare redo att kasta sig ut på en flygtur över sjön.

Då vi sett allt vi ville tog vi cabinbanan ner mot Malcesine igen och åt en god pastalunch vid torget. Efter maten körde vi norrut och rundade Gardasjön. Inne i viken vid byn Torbole kryllade sjön av vindsurfare, kiteare och små segelbåtar. Alla vill de njuta av vindarna som ofta bildas över sjön på eftermiddagarna.
Vi fortsatte söder ut längs sjöns västsida. Vägen gick i tunnlar eller klättrade på bergskanterna då bergen på denna sidan stupar brantare ner mot sjön.
Vi nådde vårt mål den mysiga lilla staden Limone. Fina hotell låg fastklamrade på bergskanterna med fint läge intill sjön.

Inte helt oväntat bjöd byn på allt i citronväg. Likörer, tvålar, förkläden, kylskåpsmagneter, tavlor mm.

Varje port och gata var dekorerade med citroner.

Presentaffärer blandades med dyrare affärer med märkeskläder. Vi njöt av en glass i skuggan innan vi åkte tillbaka hem för ett svalkande bad.

På camping Bella Vista var vi de enda svenskarna, t.o.m de enda nordborna. Däremot fanns det gott om holländare och på vårt etage fanns flera sällskap och vi hade holländare som våra närmaste grannar år bägge håll. Det är alltid kul att prata med nya människor och holländare är ju en av de få européer som är bra på engelska.
Så vi har pratat en hel del med våra grannar och blev även inbjudna till en holländsk grillkväll då ett stort gäng på över 20 personer träffades. Alla verkade så glada över att få svenskar som tillskott till sammankomsten.
När man börjar småprata med folk så här, lite mer dag för dag, så presenterar man ju sig aldrig. Därför visste varken vi eller de några namn. De gav därför oss smeknamnet "Swedish House Maffia".

Samma kväll som det var grillkväll var det även sommarfest i vår närmsta by Cassone. Vi visste sedan tidigare år att festen äger rum en helg i augusti och avslutas på söndagskvällen med ett rejält fyrverkeri.
Hela gänget vandrade därför in till Cassone och beskådade ett fantastiskt fyrverkeri utöver sjön. De kan verkligen det här med fyrverkeri här nere.

Till flera holländares förtvivlan lämnade The Swedish House Maffia  Gardasjön på onsdagsmorgonen och vi påbörjade vår resa hem till Sverige.
Vi körde genom Sydtyrolen upp mot Brennerpasset, en sträcka som är så otroligt vacker. En enorm grönska blandat med höga berg. Hus trängs med alla odlingar på bergsluttningarna och mil efter mil löper vin- och äppelodlingar längs bägge sidor av vägen.
Så småningom dök även snöbeklädda toppar upp vilket känns så konstigt då temperaturen ligger på 30 grader.

Via Brennerpasset kom vi ner mot Innsbruck och vek av norrut mot München och Regensburg. Där stannade vi för natten på en mysig camping invid floden Naab. Det var nästan 30 grader varmt och vi gjorde som många andra och tog ett dopp i floden. Det var väldigt strömt och vi fick simma konstant för att inte glida med nerströms. Av andra campinggäster förstod vi sedan hur vi borde gjort. De hoppade i campings ena ände och flöt sedan förbi hela campingen och gick upp vid badplatsen. Smart!
Då det svalnat lite tog vi en cykeltur in till den lilla byn Pielenhofen som har en fin gammal klosterkyrka som ligger vackert invid floden.
Kvällen avslutades på campingens uteservering där vi avnjöt en god schnitzel.

På torsdagen var det dags för en heldag på tysk motorväg. Vi började morgonen med en löprunda för att klara av en dags stillasittande.
Vi hade bra flyt på vägarna och nådde vårt mål, en bra rastplats strax utanför Rostock.
I skymningen så såg vi storkar på flera ställen. Jag vet knappt om jag gjort det i vuxen ålder. Jag minns dem mest från hustak då jag var liten och vi tältade i Danmark och Tyskland.
Nu såg vi flera stycken på två ställen. De gick och åt på fälten alldeles intill vägen.
Strax därpå kom 4 stycken flygande på låg höjd precis över autobahn.

På fredagsmorgonen lämnade vi rastplatsen redan vid sex på morgonen. I gryningen såg vi mängder med hjortar längs vägen och ännu fler storkar.
Innan det var dags för färjan hem gjorde vi vårt årliga besök på Calles för att handla öl och vin. Bäst att passa på då vi ändå passerar. Nu klarar vi oss nog till nästa sommar och semester.

Helsingborg och Sverige välkomnade oss med sol och vackert väder. Dags att återvända hem till Habo, semestern börjar ju tråkigt nog gå mot sitt slut.

/Marit

Verona

I onsdags tog vi bilen och körde de ca 6 milen till staden Verona. Vi hade sedan tidigare hört att det fanns mycket att se där och då vi åkte en dagstur med buss till Venedig från Gardasjön 2009, så passerade vi genom Verona och det lilla vi såg verkade väldigt mysigt.

Staden är med på UNESCO:s världsarvslista och då Verona var med under ett avsnitt av ”På spåret” nu i vintras, så blev vi ännu mer sugna på att åka dit.

GPS:en tog oss smidigt in till centrum och vi hittade ett modernt och superfräscht parkeringsgarage. Över varje plats fanns en liten lampa som lyste rött eller grönt, så du kunde på långt håll se vart det fanns platser lediga. Garaget var beläget under jord och byggt i flera plan och klassisk musik strömmade ur högtalarna och en äldre man gick runt med en städvagn och höll det rent och snyggt.

Då vi kom upp på gatan så fanns knappt ett spår av garaget. En vägg av gröna klätterväxter med luftgångar byggda som broar med vackra räcken var det enda som syntes nedanför oss. De hade verkligen lyckats gömma detta garaget för att inte störa den gamla och antika miljön.

100 m från garaget fanns en turistbyrå där vi fick en karta över Verona med de största sevärdheterna markerade. Från vår camping hade vi även fått med tips på vad som skulle besökas under ett dagsbesök i staden.

Precis intill turistbyrån så låg den gamla romerska amfiteatern ”Arena di Verona” som är byggd under första århundradet efter Kristus. Arenan rymmer ca 20 000 personer och är en av de största i Europa.

 Vi betalade 6 Euro i inträde för att gå in och titta. Inne i de långa och mörka stengångarna var det svalt och skönt, men så fort vi klev ut inne i arenan så blev det stekhett. Det var som en kokande gryta.

Vi gick ändå upp till de översta raderna för att få en bra överblick och svetten rann om oss. Jösses så varmt det var, luften stod helt stilla där inne.

Tyvärr drabbades Verona av ett jordskalv år 1117 som förstörde hela den yttre väggen till arenan. Endast fyra valvbågar klarade sig och dessa finns fortfarande kvar.

I övrigt är byggnaden välbevarad och juli-augusti varje år spelas opera- och balettstycken upp inne på arenan.

Förutom arenan är Verona berömt för att vara skådeplatsen för Shakespeares pjäs om Romeo och Julia och vi gick de små mysiga gatorna med gamla byggnader tills vi kom fram till Julias hus. På en innergård, som nu i turisttider var full med folk, fanns den berömda balkongen.

Mot betalning fick man gå upp och bli fotograferad på hennes balkong, men det hade vi inga önskemål om. I bortre hörnet av innergården fanns en stor järngrind. Denna var fullständigt belamrad med hänglås där tusentals par valt att befästa sin kärlek.

Sedan vandrade vi vidare genom staden och såg på gamla romerska hus, kyrkor, valv och broar. Endast Rom överträffar Verona i antal välbevarade romerska arkitektoniska lämningar. Det fanns även gotiska katakomber med gravar.

En god pastalunch på Piazza Erbe och sedan fortsatte vi till Veronakatedralen.

Vi samlade kraft och sedan kämpade vi i trapporna upp till höjden för att se den romerska teatern. Svettigt var det och mycket vatten gick det åt.

Utsikten uppe vid Teatro Romano var fantastiskt och vi kunde blicka ut över Verona som är vackert beläget vid en krök av Adige-floden på Po-slätten.

Slutligen besökte vi slottet Castelvecchio som nu är konstmuseum.

Tillbaka vid Arenan började vi känna oss smått kokta. På Piazza Bra vid Arenan fanns mängder av människor samlade. Medan vi köpte varsin glass att svalka oss med fick vi veta anledningen. De väntade alla på att bilar från tv-serien ”Top Gear” skulle passera. Vi åt glass och väntade lite vi med. Innan vi ens hörde en tendens till motorljud sprang hela folkmassan iväg. Av klungan att döma kunde vi förstå att något fordon fanns i dess mitt och vi gick närmre och hörde då ett surrande motorljud. Förmodligen var det en värstingbil, men vi hade inte en chans att se den.

Istället letade vi oss tillbaka till vårt osynliga garage och åkte sakta hemåt Gardasjön. Väl hemma tog vi ett efterlängtat bad för att svalka våra varma kroppar. Det var underbart!

Från början var tanken att det skulle bli stadsbesök i både Verona och Milano medan vi var här, men efter dagens hetta börjar vi tvivla om vi orkar med en sådan här dag till. Det känns som om stadsbesök i Italien bör göras under våren eller hösten, inte i nästan 40 graders hetta och stekande sol.

I övriga har vi haft några sköna dagar vid sjön. Cykelturer har kombinerats med morgonlöpning. Det krävs nästan att bränna lite kalorier här för det finns mycket gott att äta. Vi frossar i italienska delikatesser och äter rikligt med mozzarella, i sallader och omeletter, parmaskinka som snacks till after beachen och kex med goda italienska ostar.

På kvällarna blir det grillning på campingen med ett gott vin. Det är så underbart att sitta ute och se skymningen sänka sig över sjön och sedan vänta in mörkret. Och med mörkret kommer också den efterlängtande svalkan.

/Marit 

Lago di Garda

Att komma till Italien från den karga och torkade ön Krk var som om någon plötsligt lagt till färgen grön till färgskalan.

Vinplantor i långa prydliga rader, olivlundar och grönskande kullar med terracottafärgade hus. Vart man än såg var det bara grönt och man blev glad i hela kroppen.

Resan från Baska på Krk till Gardasjön är 45 mil, men består av mycket småvägar, så det tar sin tid. Trots att vi sett blått hav i två veckor blev vi ändå upprymda då vi kom till byn Garda och fick en första glimt av sjön. Höga mörkgröna cypresser blandades med palmer och blommor i alla dess färger och bakom fanns den turkoseblå sjön.

Vi fortsatte norrut till den lila byn Assenza di Brenzone där campingen Bella Vista ligger. 2008 var vi där och tältade och 2009 var vi där med husvagn. När vi nu såg hur vackert allt var så undrade vi varför vi inte åkt tillbaka hit tidigare.

Norra delen av sjön är omgiven av höga men grönskande berg vilket gör det hela ännu vackrare.

På Bella Vista kände de igen oss och välkomnade oss åter. Vi fick hoppa upp på den lilla golfbilen och blev körda runt campingen för att hitta en bra plats av ”Wallertz” som Stefan kallar honom. Detta för att han påminner så mycket om en som heter det från Stefans hemtrakter. Campingen är byggd i olika etage, så vilken plats du än får så har du utsikt ut över sjön. Vi hittade en bra med lite skuggande olivträd omkring.

Under dagen hade vi kört igenom ett regnområde som passerat Italien och Kroatien, några mörka moln fanns fortfarande kvar, så vi skyndade oss att installera oss på vår plats och sätta upp vårt förtält. Samtidigt började vi bli hungriga, så medan Stefan spikade i tältpinnar till förtältet så lagade jag ”tortellini a la panna”, vi var ju ändå i Italien.

Underlaget var hårt, men sedan vi kämpat med att fästa vårt tält i Kroatien förra sommaren, så hade vi nu köpt nya tältpinnar som var som spikar. Dessa gick att slå i med hammare och tältet fick bättre fäste. Vi visste sedan tidigare att det kunde dra in kraftiga åskoväder här och med dem massa blåst, så vi ville vara förberedda.

Värsta åskovädret vi haft här var en kväll 2008 då hela tältet höll på att lyfta. Vi satt då båda livrädda i mitten av tältet för att hålla det kvar medan vatten forsade under oss. Det var efter det som vi bestämde att nu fick det vara sluttältat.

När maten var klar var Stefan också klar, det var bara stormlinorna kvar. - Kom och ät nu sa jag, dem tar vi sen.

Vi satta oss och åt och drack ett glas rött. Större och mörkare moln drog in och då vi nästan ätit upp såg jag att färgen på molnen gått från mörkblå till svartgrå med inslag av grönt. Det bådade inte gott.

I samma stund kom Wallertz farande på golfbilen och ropade något obegripligt på italienska, pekade på himmelen och gestikulerade hej vilt. Men budskapet var tydligt, oväder på ingång och det blev en febril aktivitet runt omkring oss.

Bara några sekunder senare så kom blåsten och vi hörde de första smällarna. Jag såg massa småsaker komma farande i luften och hörde smattret på taket och först trodde jag det var hagel. Men snart förstod jag att det var vissna blad samt kart från olivträden som lossnade i den hårda vinden.

Sedan kom regnet och med den åskan och ännu hårdare vindar. Som tur var kom vinden från sidan, för vi som saknar front på vårt förtält hade fått stora problem annars. Men det skakade och slet rejält ändå och jag ångrade bittert att jag bett mannen vänta med stormlinorna. Nu var det bara att ge sig ut i ovädret och fixa det.

De sista tortellinibitarna blev kvar på tallriken och vi fick rusa ut i regnet. Det var omöjligt att avgöra hur långt bort det var för mullrandet var konstant så det gick inte att räkna från blixtarna. Smällarna studsande mellan bergen över sjön och dånet var öronbedövande. Ni som varit med om åskoväder i Alperna vet att åskar det i Alperna så åskar det ordentligt.

Luftmadrasser och tvätt kom farande i vinden och vid grannens tält lossade en pinne och tältduken fladdrade upp i vinden. Då vi fäst i stormlinorna så kändes ändå vårt rätt stabilt och vi satt i förtältet och beskådade det hela medan vi åt upp de sista och nu kalla tortellinibitarna.

Tala om tajmning! Tänkt om detta hänt då vi höll på att sätta upp tältet.

På kvällen klarnade det upp igen och vinden la sig något. Som sagt, inget besök vid Garda utan ett rejält åskoväder. Med lite tur kanske vi klarar oss undan fler.

På tisdagsmorgonen sken solen från en klarblå himmel och det var svårt att tro att det varit sånt oväder kvällen innan.

Under morgonens löprunda kunde man dock se flera spår. På sjön gick det vita gäss och längs strandpromenden hade stora grenar och även några träd gått ner i blåsten. Om det bara var vind eller ett och annat åsknedslag var svårt att säga.

De som är vid Gardasjön för vinsurfing och kiteing var eld och lågor och sjön var full av segel.

Nytt för oss i år är att vi har cyklar med oss och det har varit så skönt. I Baska använde vi dem mest för att cykla till bageriet på morgonen för att köpa bröd eller för att ta oss till badklipporna i byns utkant. Men Gardasjön är ett riktigt cykelparadis där många cyklar. Landsvägscyklister blandades med mountainbikes, men även av de som bara vill njuta av de vackra vyerna.

Vi tog nu våra cyklar och begav oss norr över. Första stoppet blev byn Cassone som har liten men dock så mysig hamn.

Vi behövde lite grönsaker för lunchen och i den lilla affären vi hittade i Cassone visade det sig att de även sålde lokalt vin på tapp. Rött och vitt vin kunde köpas i valfri mängd för en billig peng. Vi fick provsmaka och köpte sedan en liter av det röda som tappades upp i en vacker glasflaska.

Efter lunchen, som bestod av varma mackor med parmaskinka, tomater och pesto med en tomat- och mozarellasallad till, blev det lite sol och bad och man kan inte riktigt se sig mätt på de vackra vyerna. Jag är så glad för att vi valde att åka hit igen.

Visst vi hade det fantastiskt i Baska och den latare delen av mig hade nog gärna sett att vi stannat där resten av semestern istället för att packa ner allt, flytta och packa upp igen. Men väl här ångrar jag inget utan är bara glad att vi tog oss orken att flytta på oss. Italien är minst lika bra som Kroatien, men jag saknar de kroatiska priserna.

Idag har vi haft en lugn dag på stranden och imorgon planerar vi för en dagstur till Verona för lite historia och kultur.

/Marit

Fullmåne och slovensk blåsorkester

Nu har snart ännu en vecka passerat här i Baška och det är dags för oss att rulla vidare.
Trots att vi varit här i nästan två veckor så har vi inte gjort många knop. Men vi har verkligen kommit ner i varv och njutit av att vara lediga.
Många sköna dagar på stranden och på klipporna som följts av after beach i förtältet med öl och snacks. Många goda middagar på tu man hand  har kombinerats middagar fyllda med mycket skratt och glädje med våra svenska vänner från förra året.

Skaldjurstallrik för 2 på restaurang Ragusa

De varma kvällarna har vi njutit i förtältet till en "Morden i Midsommer" medan vi väntat på att husvagnen skall bli sval nog att sova i. Med alla fönster och takluckor öppna och med hjälp av vår lilla bordsfläkt brukar vi kunna få en någorlunda sovtemperatur runt halv tolv - tolv.

Kvällen då det var fullmåne gick vi ner till stranden och såg månskenet glittra så fint i krusningarna på havet.

Då hittade vi två mysiga barer vid stranden. Den ena med härliga fluffiga dynor nära vattnet, den andra med chill-out musik och rottingsoffor med mängder av fluffiga kuddar. Mycket folk var det inte heller, konstigt nog.
Antingen hade de andra turisterna inte heller hittat ner på stranden eller så föredrog de att sitta kvar på barerna på turistgatan som var full av folk och uppståndelse.
För min del var valet självklart! Inget gick upp mot en macchiato eller en kall öl på en lugn strandbar.

Lite shopping har det också blivit, mest till våra dagar på stranden. Nya, tjocka strandmadrasser och härligt fluffiga och lyxiga badlakan, samtligt i marint tema. Nya badskor till mig och en gigantisk parasoll med parasollfot.
Utöver detta har jag köpt en ny bikini då en av mina gamla fullkomligt havererade av saltvattnet, 2 nya handväskor, en liten till fin och en lite större med ugglor.
Alla dessa inköp ligger på ca 900 svenska. Helt galet vad mycket man får för pengarna!

Under våra sista dagar här så anlände även den slovenska blåsorkestern som vi träffade på här förra året. Trots att det dricks vin konstant så är de grymma på att hantera instrumenten.

Hela gatan rycks med i sång och dans och då de körde "The winner takes i all" och hela gatan sjöng med fick man nästan gåshud.
Min absoluta favoritlåt är annars en slovensk låt jag inte vet namnet på. Alla blir galna av den, alla slovener kastar sina skor och dansar med. En av bandmedlemmarna slet tag i mig och dansade iväg med mig, så det var bara att hänga på. Inte var dag man dansar på gatan.

I övrigt så hinner man göra en hel del iakttagelser när man campar. På vår camping finns flertalet av de europeiska länderna representerade.
Ser du en gigantisk och flådig husbil så sitter det med största sannolikhet en norrman bakom ratten.
Dansken däremot väljer husvagn eller ett stort och lyxigt tält med massa finesser.
Italienarn tältar mest, men kan även ses i en och annan husbil. Vilket de än väljer så är det rejält med tvättlinor uppspända och det finns alltid tvätt uppe.
Ser du en gammal risig bil med tält och massa barn är de förmodligen från Ungern.
Vi svenskar, liksom holländare, österrikare, slovener, tjeckier och slovaker blandar nog både husbilar och husvagnar, gammalt som nytt.

Sedan så har vi tysken. Tyskarna campar i lite av varje och de har med sig precis ALLT! Och gärna minst en hund.
Husbilar och tält byggs ihop med partytält och ölflaggor hängs upp för att ge skugga. Vår närmaste granne under flera dagar anlände med en gammal husbil med släp. I släpet hade han en hyfsat stor zodiak (en uppblåsbar båt). Men det räckte inte med båten utan även en åkring rymdes i släpet. Då ett partytält och en segelduk byggts ihop med hans vänners tält så ringades större delen av området av med stolpar och linor. En rejält tilltagen extrayta spärrades också av. Kylskåp, grillar, kokplattor blandas med båtkärra, flytvästar och stora uppblåsbara badleksaker. Hans ockuperade område upptog då minst 3 gånger så mycket som en vanliga campare. Slutligen tar han fram en pump och ännu en båt, denna gång en gummibåt modell större.
Det som jag är mest förbluffad över är hur de orkar packa med allt.

Våra grannar åt andra håller består av 2 kollegor från Tyskland och Polen. Båda deras husbilar är byggda på rejäla chassi med 4-hjulsdrift och mycket egna lösningar och byggnationer. Båda bär dekorationer med afrikansk anknytning så jag var tvungen att fråga om det fanns en anledning. Och det gjorde det. De planerade om några år att göra en längre resa med sina husbilar ner till Afrika. Det vill jag kalla en rejält campingäventyr!

Efter att studerat alla former av campare och pratat med våra svenska vänner som kör husbil, så är just husbilen ett väldigt lockande alternativ. Det var ju så våra tankar började en gång då vi gav upp vårt tältande. Synd bara att de skall vara så fruktansvärt dyra. Och vi är ju egentligen väldigt nöjda med vår lilla husvagn. men någon gång i framtiden kanske...
Ett annat alternativ är ju förstås att sälja både husvagnen och Passaten och gå över till denna typ av camping med vår lilla Skoda som nu står hemma och väntar på oss.  ;-)

Hur som helst, imorgon lämnar vi Baška, 15-kilos meloner och Medelhavets salta bad och rullar mot Gardasjöns sötvatten och Dolomiternas spetsiga toppar.

Njut av sommaren, det gör vi!
/Marit

Njuter av semester!

Varje år samma fråga. Vart åker vi på semester i år? På våren går diskussionerna alltid på samma sätt. Skåne och Danmark är ju fantastiskt fint på sommaren. Är det bara lite skönt väder finns det ju ingen anledning att åka längre. 
Och i år är det ju fantastiskt väder i Sverige, men ändå hamnade vi här i Baška på ön Krk i Kroatien. Igen!

Jag vet inte riktigt hur det blev så här, helt plötslig hade vi bokat färjebiljett till Tyskland. Vi skyller allt på Passaten och Hobbyn, de ville till sina hemtrakter. :-)
Vi lämnade Habo söndag morgon för färd ner mot Helsingborg - Helsingör. Vi har gjort denna resan några gånger nu och dokumentationsfreaket Marit har skrivit er alla tider så vi kom i lagom tid till Gedser i södra Danmark för att hinna med 15:30-färjan.
Två timmar senare rullar vi av färjan i Rostock och har sedan 2 timmars körning ner till Berlin och vår favoritcamping.

180 mil har vi från Habo till Baška. Det kan tyckas vara en lång sträcka att skumpa fram i med en husvagn där bak. Men på något sätt ger det harmoni och semesterkänsla och känns mycket lugnare än de gånger vi bilat och försökt pressa tider genom att öka farten. Nu tar det den tid det tar och det känns helt ok. 

För varje gång vi passerar genom Tyskland så förvånas vi antalet vindkraftverk och solceller. De har verkligen satsat på miljövänliga energikällor. Det känns som de växer i antal från år till år och stora fält täcks av solceller medan fåren betar marken runt dem. Vindkraftverken bildar stora skogar men känns ändå som ett naturligt inslag i landskapet och stör inte ögat. 

Semestertider, Autobahn och vägarbeten. Resdag 2 genom Tyskland innebär alltid någon form av kö. Denna gång kring staden Ingolstadt vilket innebar en tur genom stan mitt i rusningstid och med trafikljus var hundrade meter. Vad mer behöver jag säga. 
1,5 timmar senare var vi på väg på Autobahn igen. Låt mig säga så här, min man vill inte höra talas om Ingolstadt igen. 

I övrigt flöt allt på enligt önskemål och vi nådde kväll 2 vår favoritrastplats i bergspassen söder om Salzburg. Rastplatsen som är kameraövervakad är mycket populär och skyltar t.o.m. om övernattning för husvagnar och husbilar. Trots att det säkert finns 40 platser som alla är gratis, så knep vi en av de sista. 
Vi sov gott i den friska alpluften och vaknade utvilade för att åka de sista 45 milen ner till Baška. 

Vid tre-tiden på tisdagen hade vi checkat in på campingen Zablace och hittat en plats på de fria ytorna. Visserligen lite längre från havet, men med större ytor och med gräsmatta som underlag, om en lite bränd.

Ett svalkande och välbehövligt dopp i Medelhavet och en delad pizza och vi var som nya människor i värmen, redo att ta oss an förtältet. Då man hemma har det för att få extra yta och någonstans att krypa in i då kylan kommer på kvällen, så används det av precis motsatt anledning här. Att ge skugga och svalka från solen och vi använder bara taket och kortsidorna.

Vi har nu varit på plats i Baška i en vecka och jag kan inte fatta vart tiden har tagit vägen. Vi åkte hit för att varva ner och få semester och det har vi fått. Här finns inga måsten. Mer än möjligen att man måste diska då och då.

Baška är ett litet paradis som gick rakt in i våra hjärtan förra året. Visst  kan vara mycket folk på stranden, men om man bortser från det är det fantastiskt. Om man går förbi turiststråken så kommer man till den gamla delen av stan med mysiga restauranger. Smala gränder och gator som är fyllda med växtlighet och krukor i alla dess former.
Vattnet är fantastiskt rent och klart och priserna väldigt förmånliga. Vi som i vanliga fall brukar laga en hel del mat hemma i husvagnen på kvällarna för att hålla nere kostnaderna och ha råd att stanna borta längre, finner här ingen anledning att göra det. En god pasta eller en pizza kostar 40-50 SEK, en kötträtt 65, en stor öl  15 och en glass med en, men gigantisk stor kula drygt 7 kronor. Dessutom smakar maten fantastiskt gott och restaurangerna är så mysiga. 
Vi hade två favoriter sedan förra året. Grillrestaurangen Ragusa och pasta och pizzarestaurangen Poper. På båda ställena blev vi igenkända då vi nu kom tillbaka. Det var kul!

All denna mat, öl och vin kräver ju lite förbränning också. Så varannan morgon ringer klockan 7:15 och då är det dags för löpning. Trots den tidiga morgonen är det riktigt hett och vi försöker hitta den skugga som finns. Bortsett från värmen så är det väldigt mysiga att springa här nere och man blir på något sätt lite peppad av det. Bästa skuggan hittar man inne i gränderna och trots den tidiga morgonen har redan några turister hunnit ut på caféerna. På första löpturen höll jag på att springa rakt in i en servitris som korsade gränden för att leverera en bricka full med kaffekoppar med nybryggt kaffe. Jag undvek en kollision med doften var gudomlig. Nybakt bröd, kaffe och crossianter och andra bakverk doftar förrädiskt gott när man själv flåsar fram på fastande mage. 
Då restaurangerna och caféerna tar slut blir gränden smalare. Större delen ligger i skugga i den tidiga morgon, men bitvis så letar sig solstrålarna in mellan husen och får den gamla blankslitna gatustenen att glimma som guld. Små trappor upp till lägenheter och överallt krukväxter och klätterväxter. Vinrankor på 4-5 meter letar sig upp på fasaderna och jag förundras av hur de får näring och vätska i den ytterst lilla jordhög de har till sitt förfogande. Stora fikonplator pryder gränderna med sina vackra blad. 
Det är så mysigt att springa här och jag blir alldeles upprymd av att göra det.

Plötsligt tar gränden slut och mina enda alternativ är en brant trappa upp till en lägenhet eller vika av ut mot hamnen. Även här är det så vackert så man blir tårögd. Båtarna guppar i det kristallklara vattnet och solstrålarna glimmar i vattenytan. I bakkant ser man Baškas gamla fina paställfärgade hus. 

Efter hamnen viker jag av och följer den kuperade kustvägen förbi badklipporna i utkanten av byn. På min högra sida har jag klipporna och det glimmande vattnet som är så klart att jag kan se botten. På min vänstra sida ligger ståtliga villor byggda på sluttningarna, en del med lägenheter till uthyrning med underbar utsikt över havet. Vackra trädgårdar med oliv- och citronträd och ibland står vattenspridaren på och med lite tur kan man fånga några svalkande droppar. Då vägen slutar vid en parkeringsplats vänder jag hemåt igen och springer samma väg tillbaka. 

Löpturerna här är verkligen varma och jobbiga men samtidigt bjuder de på så mycket underbara intryck och vackra vyer då man få se byn Baška vakna upp. 
Aldrig är väl frukosten så god som dessa dagar, för att inte tala om hur skönt det sedan är att få lägga sig ner på stranden och bara njuta och slumra till i sorlet från alla badande turister och slamret från porslin på det  intilliggande caféet.

Löpdagarna är vi alltid lite senare nere på stranden och då njuter vi på själva badstranden. Stranden är täckt av pebbels, små vita kalkrika stenar, som de dagar då det blåser lite tumlar runt i vattnet och ger det en underbar turkosevit färg.
Övriga dagar packar vi med oss frukosten och cyklar bort till badklipporna. Det gäller att inte komma försent dit för då är det fullt. 

Vart vi än badar så försöker vi ta siesta mitt på dagen och hålla oss i skugga några timmar då solens strålar är som starkast. 

Förra året lärde vi känna några andra svenska campande familjer här. Det visade sig att våra vägar skulle korsas i år igen. I lördags kväll anlände 2 av dem hit till Baska och i söndags kväll hade vi en grillkväll tillsammans. Mycket god mat, gott vin och många skratt. 

Vart vi tar vägen resten av semestern vet vi inte riktigt. Italien är intressant, så kanske blir det Gardasjön igen. Men det tar vi inte nu, som min mamma brukar säga.
Nu skall vi njuta i Baška ett tag till. Vi har ju ändå semester!


Kram Marit

Overkligt

Att det skulle bli camping denna helgen var bestämt sedan länge. Det var den enda helgen i maj vi hade möjlighet att åka iväg och vi hade bestämt att vi åker någonstans oavsett väder.
Då det började närma sig verkade vädret rätt lovande och i sista sekund tog vi fredagen ledig och lämnade Habo redan tidigt på morgonen. Bestämde oss för att åka till Tylösand.
Sist vi var där var för 6 år sedan och då tältade vi.

Även om väderprognosen var rätt så lovande, men ändå lite osäker, så hade vi aldrig kunnat tro att vi skulle få en helg som denna. Det här är helt overkligt!
Vi checkade in på First Camp i Tylösand och redan vid fredag lunch gick vi ner till stranden.
26 grader och klarblå himmel!!!

Trots blåst så var det så pass varmt att vi var tvungna att bada. I vattnet var det allt annat än varmt, så det blev några snabba dopp i det långgrunda vattnet. 
Vem hade kunnat tro att man skulle kunna gå i bikini en helg som denna? Och bada i havet?
Jag gillar omgivningarna kring Halmstad med sandbankarna och breda sandstränder.

På kvällen blev det after beach utanför husvagnen. Med en öl i handen och iförd bikini klockan sex på kvällen och man svettades. Kändes så overkligt. Vart hade vi hamnat? Värmen påminde om våra somrar nere i Kroatien.
Att grilla på kvällen och det fortfarande var varmt, att gå och diska i kjol och linne och inte frysa. Vad är detta? Är vi i Sverige?!?
Vi började bli lite smått stressade. Om en vecka skall vi befinna oss i New York. Innan dess skall vi hinna jobba 3 dagar och resa dit. När det är så här varmt brukar ju hemresan ta 3 dagar. Hur skulle vi hinna?!? Den här ekvationen går ju inte ihop. 

Lördagen bjöd på lika fint väder och ännu varmare. Termometern närmade sig 30 grader!!!

Tillbringade en stund på stranden, men var lite rädda att bränna våra bleka kroppar, så vi sökte skugga och åkte en sväng söderöver. 
Passerade schyssta villor i Mellbystrand och såg underbara vyer med blommande körsbärsträd och grönskande åkrar. 
Besökte Båstad där jag inte varit på säkert 30 år. När jag var liten var vi ofta där i farmor och farfars stuga. 
Nu blev det glass i hamnen och jag ställde mig återigen frågan. Är vi verkligen i Sverige? Bilden kunde lika gärna varit tagen vid en turistort vid. Medelhavet. 

Det blev även ett besök vid Torekov och Hovs Hallar, underbara vyer.

Har precis ätit en hemmagjord grillad hamburgare, nu blir det Eurovision, tur TV:n går att vrida ut i förtältet.  

Om en vecka är det dags för Fantomen på Operan på Broadway. Då kommer vår vy se ut så här. Vilka kontraster!!!

Trevlig kväll!
/Marit

Rent mjöl i påsen

I helgen var det dags för årets sista campinghelg. Vi trotsade ruskvädret i fredags och jobbade bara halvdag och åkte sedan mot Skåne och Råå utanför Helsingborg.
Ovanligt många campare fanns på plats trots regn och blåst. Visst saknar man det vackra vädret vi hade då vi var här en långhelg försommaren 2011. Men det är så otroligt mysigt att ligga nära havet med husvagnen och se ruskvädret utanför. Vita gäss ute på Öresund och Danmark på andra sidan.
Vi gjorde ett försök att sätta upp förtältet, men fick ge upp då både jag och tält höll på att flyga iväg.
Idag på lördagen gav vi oss ut på en tur västerut. Vi passerade det vackra Sofiero och sedan mängder av flotta villor. Ett stop i Höganäs blev det också och Outletbutiker med glas och keramik.
Då vi fortsatte kustvägen mot Mölle så fick vi syn på en väderkvarn där vingarna snurrade. Vi svängde in och stannade till vid Bräcke Mölla.




Detta blev ett väldigt intressant besök och vi fick lära oss massor om både väderkvarnens funktion, hur och av vad de byggs och om hur man maler mjöl.
Med det sk. svansträet flyttar man vingpartiet runt väderkvarnen för att få bästa vinden.
Där svansträet är skall det vara precis vindstilla.




Vingpartiet driver runt ett "stående" kugghjul högst upp i kvarnen.




Som i sin tur driver ett liggande kugghjul, som sedan driver ett litet kugghjul som får staget till kvarnstenen att snurra och därmed även kvarnstenen.




Här under finns kvarnstenen som här är övertäckt för att skydda turister och mjölnaren.




Denna procedur utförts på näst översta våningen och mjölet faller sedan ner i en ränna till våningen under.




Där samlades det upp i en tygpåse för att sedan siktas och hällas upp i pappåsar. Just nu var det råg som maldes.
Flera olika träslag användes för att bygga en väderkvarn. Både träsvansen och vingarna var gjorda av tall och avenbok. Just avenbok är det hårdaste och tyngsta träet vi har. Därför användes även det träet till kuggarna i kugghjulen.
Trädecket som är byggt runt kvarnen kallas för omgång och är byggt av ek. Själva kvarnbyggnaden är klädd med granstickor.
Beroende på vindens styrka används olika mycket segelduk på vingarna. För snabb malning gav dåligt resultat.
Idag var det rätt blåsigt och ljudnivån i kvarnen var hög. Detta trots att bara en av tre stenar var igång.
Vinden och vingarna fick stundtals hela kvarnen att skaka.
Självklart köpte vi med oss en påse mjöl.




Vi fortsatte sedan till Mölle och besökte en väldigt blåsig men vacker hamn.
På Kullagårdens Wärdshus åt vi en god lunch innan vi fortsatte längst ut på udden och Kullens fyr.
Här var det omöjligt ännu blåsigare och det var svårt att stå stilla i vinden. Men otroligt vackert ut över havet.




Trots blåsten klättrade vi ner på klipporna för ett besök i Silvergrottan. Området kring fyren är otroligt vackert med de karga miljöerna för klipporna har så varierande färg från svarta, till rödaktiga, grå och nästan silvriga.
Nådde till slut Silvergrottan och insåg att en ficklampa hade varit att föredra. Hit får vi komma tillbaka.




Trots ruskväder så har vi haft en mycket givande dag här nere. Och mirakulöst nog har vi klarat oss undan regnet hela dagen.

Tillslut måste jag bara tillägga att Tim Holtz fanns med mig i tankarna under hela vistelsen i kvarnen. :-)
Jag vet att jag är lätt pysselstörd, men alla dessa kugghjul förde automatiskt tankarna till Tim Holtz idea-ology dekorationer - Mini gears.




Fortsatt trevlig lördagskväll allesammans. Jag njuter i en varm husvagn med regnet smattrande mot rutorna.
/Marit
- Posted using BlogPress from my iPhone