Så efter att Stefan haft morgonmöte på tisdagen och jag miljöråd så kände vi oss redo. Nu drar vi.
Hem och packade det sista och när jag vattnade trädgårdsväxterna en sista gång upptäckte jag till min stora lycka att våra första jordgubbar var mogna. Så en halvliter jordgubbar var det sista som lyftes ombord i husbilen innan vi lämnade Habo tisdag eftermiddag.
På ett sätt kändes det nästan lite snopet att åka iväg på semester nu. Det har varit fullt upp det sista och med det vackra vädret vi haft har vi knappt hunnit börja längta efter semester.
Jag som har kontrollbehov hade även lite svårt att åka ifrån vårt hus som skall genomgå lite förvandling när vi är borta. Huset skall både tvättas och målas om när vi är borta. Och dessutom kommer även solceller installeras på taket. Så det kommer bli lite annorlunda att komma hem.
Så vi åt våra egna jordgubbar som snacks på vår väg ner till Skåne. Väl över i Danmark värmde vi på hemmagjord pizza som vi åt i farten.
Natten tillbringades på en quickstop till en camping i Marielyst nära Gedser.
På onsdags morgon tog vi färjan över till Rostock. Vi njöt av en god och mättande frukostbuffé och rullade nöjda och laddade av färjan.
I norra Tyskland var det inte alls lika sönderbränt som hemma. Och till vår förvåning såg flera sädesfält ut att vara mogna. Säkert höstsådd men det kändes ändå tidigt så här i början av juni.
Vårt mål för dagen var Pirna, en liten stad utanför Dresden i norra Tyskland. Att beta av minst en plats som finns på Unesco’s världsarvslista varje sommar är ett mål. Men vi hittar också platser vi vill besöka via Pinterest, genom att följa lite restips på Instagram, men även tips från andra resenärer i olika resgrupper på Facebook. Nationalparken Sächsische Schweiz var en sådan plats. Trots namnet så har parken ingenting med Schweiz att göra utan ligger på gränsen mellan Tyskland och Tjeckien.
Vi anlände till Waldcamping Pirna lite innan sex på kvällen men möttes av beskedet att campingen var full. Kan det ens vara möjligt så här före högsäsong?! Särskilt tillmötesgående var de inte, men efter en stunds försök att på knagglig tyska reda ut situationen blev vi erbjudna en plats en natt på en grusparkering för 12€. Det fick duga.
Grusplanen visade sig inte alls vara så dum och låg nära servicehusen. Den dög åt oss för en natt.
Men campingen var minsann inte full, vi såg lediga platser på flera håll.
Så på torsdagsmorgonen blev det ett snabbt stopp på bageriet för färskt morgonbröd innan vi körde upp mot nationalparken och dagens första stopp - Bastei.
Bastei är en klippformation av kvadersandsten och ligger intill floden Elbe. Den kanske mest kända vyn är över Bastei Brücke.
Vi åt frukost på parkeringen och plötsligt hör vi ett väldans kackel utanför husbilen. När vi tittar ut ser vi ett busslast japaner som precis anlänt och just nu är vår husbil i fokus för deras fotograferande. Det togs kort in genom fönsterna på instrumentpanelen, de turades om att stå framför bilen eller så blev vi fotograferade från utsidan. Vi kändes oss lite som apor i bur.
Från parkeringsplatsen var det inte många meter att gå, men fortfarande kunde man inget ana av de storslagna vyerna som skulle möta oss.
Men så glesnade träden och vi blickade ut över nationalparken Sächsische Schweiz.
En grönskande dal bred ut sig framför oss och här och var stack de spetsiga ljusgrå bergen upp. Vi gick runt och besökte de olika utsiktspunkterna. På ena sidan låg Bastei Brücke.
På andra sidan flöt Elbe stilla genom dalen.
Vi fortsatte ut på den gamla stenbron och ljudet av avlägsen musik nådde våra öron.
När vi fortsatte framåt såg vi en amfiteater långt mer i dalen.
Efter stenbron kom topparna tätare och här fanns nu nyare små broar för besökare.
Klippväggarna stupade verkligen lodrätt ner i dalen.
Men via broarna kunde vi vandra runt mellan topparna. På en del ställen hade naturen bildat som platåer. Bastei hade varit bebott under medeltiden och folket hade då bott på platåerna som bildade som olika rum. Det fanns gamla inskriptioner i bergsvägarna från den här tiden. Här uppe hade de varit skyddade från faror och som extra försvar hade de haft en stor katapult att skjuta stenar på inkräktare.
De hade även gjort en smart lösning för uppsamling av vatten. Bergen bildade som en stor gryta där vattnet samlades. På vägen dit hade de byggt som etage där vattnet filtrerades ner i grytan. Därifrån gick sedan en ränna ut med vatten. Så smarta lösningar med enkla medel. Några platåer bestod av jord där de haft odlingar.
Vi hade lite svårt att slita oss från detta vackra område. Det var svårt fotoljus den
här dagen så bilderna gör inte verkligen rättvisa.
Det var verkligen ett otroligt mäktigt och vackert landskap här.
Vi fortsatte vår tur upp till den lilla byn Hohnstein, högt belägen på en klippa.
Pittoresk by med många vackra gamla hus.
Slottet låg majestätiskt högst upp omgivet av branta klippväggar. Vi gick vandringsleden runt om berget och slottet gick knappt att ana högt där uppe på berget. Här hade de också fått skydd av branta klippväggar.
Vi åt en god och billig schnitzel vid torget i den lilla byn och rullade sedan ner i dalen igen. Vi korsade Elbe och passerade genom den mysiga byn Königstein.
Vi kunde köra en bit med bil upp på kullen ovan byn. Sedan fick vi parkera och fortsätta till fots tills vi nådde Königsteins fästning. En stor och mäktig fästning bestående av flera byggnader, murar och vallgravar. Fästningen var som ihopbyggd med berget och skapade höga lodrätta kanter, vilket gjorde det omöjligt för inkräktare att ta sig in.
Otroligt nöjda med vad vi sett lämnade vi Sächsische Schweiz och fortsatte söderut genom Tyskland. Vi passerade genom vackra kuperade odlingslandskap och vi upptäckte att solcellsparkerna både ökat i antal och storlek tills i år. Längre söderut blandades de med humleodlingarna.
En stund senare möttes vi av en udda vy. Gula rapsfält hade varvats med blå-lila lavendelfält och förde direkt tankarna till svenska flaggan. Jag vet inte riktigt hur tyskarna tänkt där så här i fotbollstider, för det kändes lite som en hyllning till Sverige.
Vi hade tur med vägarbeten och trafiken och resan fortlöpte bättre än förväntat.
Så torsdagsnatten sov vi på en ställplats utanför Allianz Arena i München. Där möttes vi av en helt annan vy, fast vacker på sitt sätt. Arenan var vackert upplyst i Bayerns Münchens röda färg.
På fredagsmorgon lämnade vi Arenan redan klockan 6 på morgonen. Detta för att slippa morgontrafiken runt München. Hade det inte varit för att de gömt betalningsautomaten till parkeringen så väl, så hade vi nog kommit iväg minst 20 min tidigare.
Trafiken rullade på och som alltid sprids en glädje i hela kroppen vid första synen av Alperna. Strax därpå rullade vi över ett krön och vackra Chiemsee Lake låg spegelblank framför oss med ett lätt morgondis över sig. Fler vackra vyer mötte oss nedåt Salzburg och Österrike. De grönskande sluttningarna med tyrolerbyar och betande kor blandat med höga toppar, vissa av dem fortfarande snötäckta. Få landskap är så vackra att passera igenom som dessa.
Ner genom Slovenien och strax efter att vi kommit in i Kroatien möttes vi av första synen av Medelhavet. Man blir alltid lika glad när man ser det blå vattnet och vetskapen att vi är där.
Vårt första stopp här blir vårt älskade Baska, dit vi nu kom för 7:e året i rad. Här skall vi slappa några dagar innan vi möter upp min syster med familj på ön Pag.
Igår kväll besökte vi vår favoritrestaurang Ragusa. Farbrorn, som vi kallar han som driver den, var inte där. Hans söner jobbade och förklarade att åldern börjar ta ut sin rätt och att han i år inte orkar vara i restaurangen. Det var sorgligt. Så många år som blivit igenkända och skojat med honom.
På vägen hem stannade vi till vid trädet utanför bageriet där vi i fjol sett häckande "scops owl", en liten berguv. Till vår stora lycka häckade de där även i år. Vi behövde nämligen inte vänta många sekunder förrän en av föräldrarna kom flygandes med mat till ungarna.
Lite klippbad blev det idag och lite morgonlöpning i de vackra gränderna väntar imorgon. Annars gör vi inte många knop.
Vi har ju ändå semester.
Kram Staafs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar