Nick and Jess

På onsdagen öste regnet ner, men vi trotsade vädret och tog tunnelbanan ner till Flatiron building. 

Några snabba foton i regnet och sedan gjorde vi några sista inköp i Soho. 

En sista lunch och öl blev det på Heartland brewery innan vi åkte hem till hotellet för att lämna av lite shoppingpåsar. 

Sedan var det dags för helt nya äventyr i New York. Sedan augusti bor Stefans släkting Nick, som vi lärde känna via Allt för Sverige, i New York. Han flyttade dit tillsammans med sin flickvän Jess och vi hade nu bestämt möte med dem i Brooklyn där de bodde. 

Förutom den traditonella och tydligen oundvikliga felåkningen upp till Harlem så hittade vi ut till området där Nick bor. Det visade sig vara ett riktigt mysigt område, som en typisk liten amerikansk småstad med affärer, pubar och restauranger. Medan Stefan stod utanför Nicks port och kände på låset så ser jag Nick och Jess komma gående över gatan och in i en affär. Så jag går efter dem in i affären och ropade på dem. 

Även att vi var väntade så såg de lite snopna ut. 

Sedan började en helt oförglömlig kväll för oss alla. Något man inte räknar med skall hända på en resa till New York. 

Vi började med ett besök i deras lägenhet. En liten 3:a som de delar med en inneboende för att klara hyran. Lägenheten kostar 18 000/månad. 

Nicks flickvän Jessica var helt underbar. Så härlig som person, glad och sprallig. De träffades i Los Angeles för drygt ett år sedan och hade nu valt att tillsammans flytta till New York för att testa något nytt. 

Att komma hem till en privatperson i en lägenhet i New York var en upplevelse i sig. 

Efter en inspektionen av lägenheten gick vi till en närliggande pub. Jag har ingen aning om hur länge vi satt där, men ölen smakade gott och vi hade alla väldigt trevligt. 

Öl efter öl ställdes på bordet och ute började det mörkna. 

Då kom nästa udda inslag på denna utflykt. Vi skulle gå upp på hustaket på huset där deras lägenhet låg. Därifrån hade de fin utsikt över Manhattan. Så hela gänget i från puben och upp i trappa efter trappa tills vi kom upp på taket. Där väntade en magnifik utsikt på 360 grader. Visst det var inte som tornet, men denna känslan var helt annorlunda. Vi var på ett hustak i New York. Hur stor är sannolikheten att det skall hända?!?

Tyvärr var kvällen lite disig, men vi kunde ändå se Manhattans skyline och flera av tornen. 

Efter detta galna besök gick vi ner till lägenheten igen. Där väntade "Hot toddy". Te med ingefärsbitar, citron och whiskey. Riktigt gott fast jag inte alls tycker om whiskey. 

Nick & Jess ville sedan ha hjälp med att klä granen och Noel hjälpte gärna till. Medan vi drack Hot Toddy och åt goda ostar från Brooklyn så kläddes granen och även dörren dekorerades. 

Noel var såååå nöjd. Att få besöka en "kändis" och klä hans gran. 

Noel var dessutom grym på engelska. Han svarade inte bara på tilltal utan hängde med i konversationen och flikade in med egna meningar emellanåt. Riktigt bra gjort och med bra uttal. 

Vi insåg sedan att vi inte bara kunde dricka utan var tvungna att äta något också. Så vi gav oss ut på en närliggande pub och restaurang. Det var rätt fullt där inne. Men då började Nick prata om någon baksida utomhus. Kändes lite sådär i det blöta och regniga vädret. Men det visade sig vara som ett stort partytält med bänkar och bord. Infravärme värmde upp hela tältet så det var riktigt varmt där inne. 

Fantastiskt god mat hade de också. Jag avnjöt en sirlion stek med whiskeysås. 

Tyvärr gick eftermiddagen och kvällen alldeles för fort. Vi började bli trötta och rätt onyktra. Nick & Jess hade varit hemma i Iowa över Thanksgiving och kommit tillbaka sent igår kväll. Stackars Nick skulle dessutom upp och jobba imorgon. Så vi hoppade på tåget tillbaka till Manhattan. 

Men vilken kväll vi haft. Vilken härlig twist på vår resa. 

Bara att träffa Nick igen var stort. Att sedan besöka Brooklyn, en pub där, ett hem och klä en julgran, upp på ett hustak med utsikt över Manhattan. 

Att dessutom få träffa Jessica som var helt fantastisk på alla sätt. Vi saknade dem så fort vi åkte därifrån. Noel deklarerade på vägen tillbaka att detta varit bästa dagen i New York. Jag var benägen att hålla med. 

På torsdagen var vi lite trötta när vi vaknade. Men solen sken och vi tänkte passa på att ta en promenad i Central Park. Åt frukost och checkade ut från hotellet. Lämnade in vårt bagage och gav oss ut på promenad. Passerade granen vid Rockerfeller center som hade tänts igår kväll. Tur vi inte bestämde oss för att se detta. Det hade tydligen varit kö i 7 timmar. Då hade vi det betydligt mycket roligare ute i Brooklyn. 

Särskilt märkvärdig var inte belysningen heller. Men kanske berodde det på att var dagsljus nu. 

Vi tog sedan tunnelbanan en bra bit upp på östsidan av parken och gick genom parken ner. Här var det forfarande höst och vi njöt av en vacker men kall promenad. 

Vid The Boathouse, där vi de tidigare gångerna i NYC ätit hamburgare, tog vi nu en värmande kaffe. 

Vår sista måltid i New York åt vi på favortpizzerian Napoli. 

Det kändes lite sorgligt att åka hemåt, men samtidigt var vi så otroligt nöjda med allt vi ser, gjort och köpt. Men vi hade gärna spenderar mer tid med Nick & Jess. 

Hämtade upp väskorna och tog en sista tunnelbana ut till JFK. 

Lyfte på torsdagskvällen hem mot Norden och Helsingfors. Resan gick smidigt och vi landade före utsatt tid. Men sedan tog vårt flyt slut. Förutom den beräknade väntan på 3 h på flygplatsen så var planet till Göteborg lite försenat. 

Ovan molnen sken solen och inga spår av Helga märktes. Men det ändrades fort. När vi närmade oss Landvetter och gick genom molnen hoppade och kränger hela planet. Luftgrop på luftgrop. Vi steg och vi sjönk, krängde från sida till sida. Jag som avskyr landningar i vanliga fall var allt annat än nöjd. Fick ut landningsställen och började närma oss landningsbanan. Med bra några 100 meter kvar till backen så accelererar planet fullt och vi stiger rätt upp genom de stökiga molnen. Detta var allt annat än trevligt. Vi fick strax därpå infon att starka sidovindar dragit in över Landvetter och landning av omöjlig just nu. 

Vi cirkulerade en stund ovan molnen innan vi steg igen. Nu kom infon att vi var på väg till Köpenhamn. Landning på Landvetter var omöjlig för tillfället. 

Även om landningen på Kastrup var blåsig den med så var den betydligt behagligare. Nere på backen blev vi sittandes i väntan på info. 

Slutligen kom den. Det blir buss upp till Göteborg. Jag tog detta som ett glädjande besked, jag hade flugit färdigt idag. 

Så nu sitter vi på en buss på E6:an på väg hem. En rejäl omväg och försening. Detta hade vi gärna sluppit, men vädrets makter styr vi inte över. 

Lite trötta och slitna längtar vi nu hem. Bortsett från några timmars sömn på planet så har vi varit vakna snart 1,5 dygn. 

Men men, vi är välbehållna och har haft ännu en fantastisk resa med Familjen Thunberg i New York. Och Noel ha varit så tapper och aldrig klagat på tråkiga affärer eller gnällt. Och hans engelska är fantastisk. Jag är så imponerad av dig Noel. Du är grym!!!

Tack till er som läst och följt oss på ännu en resa. 

//Marit

 

Till minne av 9/11

Efter en god och bastant frukost på Gourmet New York tog vi tunnelbanan ner till området World Trade Center. Efter det som hände 11 september 2001 har mycket hänt på området där de bägge tornen en gång stod. När vi var här 2012 så besökte vi området och de då ganska nybyggda minnes-poolerna som byggts där tornen en gång stod. Då var ett nytt torn och ett museum på väg att byggas. Nu var de klara och vi började vår morgon med tornet. 

Eftersom vi var tidigt ute hade det inte hunnit bli några köer. Vi fick en helt egen hiss upp och den färden var en upplevelse i sig. På hissväggen visades en film om hur Manhattan förändrats genom åren. Från ett enda stort grönområde till små byar till vad det är idag. Då filmen var klar var vi uppe på 102:a våningen och klev ut i ett större rum. Där fick vi ställa oss längs ena väggen och en ny film visades på den andra väggen på en gigantisk långsmal filmduk. Denna film bestod av klipp från dagens New York och man kunde verkligen känna pulsen. Då filmen slutar dras hela filmduken raskt upp och en helt magnifik vy över Manhattan dyker upp. Riktigt snyggt och proffsigt gjort. Även om jag i början av filmen kände på mig att just detta kanske skulle hända, så var det enormt mäktigt, vi fick gåshud över hela kroppen. 

Redan här var vi riktigt imponerade av allt de gjort kring själva besöket. Det var inte bara ett torn man åkte upp i, det bestod av massa andra upplevelser. 

Vi kunde sedan gå runt 360 grader och njuta av utsikten. Tittade man ner på gatan nedanför så var den svindlande. Taxibilarna så ut som små myror där nere. Vi såg ut över havet, såg Frihetsgudinnan, Staten Island, inte mindre än 3 flygplatser, Hudson river, dalen vi åkte i mot Woodburry, upp mot de andra tornen på Manhattan, såsom Empire, Chrystler, Top of the Rocks. 

När vi blickade norrut så såg vi ett torn vi inte kunde placera. Till sist så frågade vi. Det var ett bostadshus med lyxlägenheter. Det rymdes bara en lägenhet per våning och översta lägenheten hade kostat 95 miljoner dollar när den såldes. Vem lägger så mycket pengar på ett boende?!? Och vem har så mycket pengar?!?

Nere på backen igen så gick vi förbi minnespoolerna och bort mot museet. Själva ingången låg i en nybyggd huskropp, men sedan fortsatte man ner under jord och kom då till angränsande delar till där tornen en gång legat. Museets yta var enorm och det var riktigt snyggt gjort. Här fanns allt från tidsförloppet från 11/9, till delar av tornen, bilder på omkomna, brandbilar och ambulanser som blivit halv förstörda när tornen rasade. Det fanns TV-sändningar från Nyheterna den dagen, offrens tillhörigheter som man hittat i rasmassorna. Men det fanns också mycket info och en film om uppbyggnaden av det nya området och det nya tornet, som även kallas Freedom Tower. Man förstod verkligen hur viktigt det var för amerikanarna att få allt uppbyggt igen. 

Efter ett tungt och gripande besök på museet så tog vi lunch på en närliggande pub. Vi var där redan 2012 men drack då bara öl. Nu blev det både öl och hamburgare. 

Sedan hade det blivit dags för Noel att göra ett av de uppdrag han fått med från skolan. Nämligen att ta sig till FN-byggnaden och fotografera svenska flaggan. Så vi tog tunnelbanan norrut och besökte denna byggnaden. 

Lunchölen började göra sig påmind och enklaste sättet att hitta en toa är att hitta en ny pub, dricka en ny öl och då låna deras toa. Kan tyckas vara lite moment 22, men trevligt är det. 

Så i FN-kvarteren bland kostymklädda amerikaner intogs till vår stora förvåning resans billigaste öl. 

Trots kylan så blev det sedan en hel del promenad. Vi gick bort till Bryant Park. Där har vi njutit flera gånger förr när det varit varmt. En underbar grön liten park mitt bland höghusen där vi både ätit medhavd frukost och tagit en kaffe. 

Nu var parken helt omgjort för vintern. En skridskobana fanns nu mitt i parken. 

Runt om låg små mysiga bodar med försäljning inför julen. Granar, julbelysning och julmusik gjorde att vi nästan kom i julstämning. 

Vi fortsatte sedan till fots längs 5:e avenyn och i höjd med Rockerfeller center förstärktes julkänslan. Där var det dekorerat och granen på plats inför onsdagens premiärtändning. 

En stor affär körde julmusik på hög volym och hade matchande ljuspel med belysningen på väggen. 

Lite frusna fortsatte vi 5:e avenyn fram och besökte diverse affärer mellan varven och hann bli lite varma. 

Trötta i benen efter en lång och intensiv dag vilade vi upp oss på hotellet en stund, innan kvällens middag intogs på TGI Friday. Vår servitör var väldigt pratglad och humoristisk och vi hade en upplevelse utöver det vanliga. Innan middagen var över hade både han och vi brutit ut i gapskratt flera gånger. 

På tisdagen var vädret helt annorlunda. Den klarblå himmeln var borta och tunga regnmoln vilade över staden. Temperaturen hade dock stigit upp mot 12 grader så det var betydligt varmare än gårdagens nästan noll-gradiga. 

Medan jag flängde runt i pysselaffärer så strosade Stefan runt i Soho. Familjen Thunberg uträttade ärenden på sitt håll. 

Vid 12 träffades vi alla i Soho och vandrade till stadsdelen Little Italy. 

På en av många italienska restauranger intogs en underbart god lasagne. 

Eftermiddagen ägnades åt shopping på 5 avenyn kring Rockerfeller och regnet tilltog. Det var skönt att komma hem till hotellet och torka till innan det var dags för middag. Vi besökte då ett av våra favoritställen från vår första resa hit. Nämligen Burger Joint. 

Inne i lobbyn på ett väldigt flådigt hotell bakom ett sammetsdraperi ligger denna lilla pärla. Med menyer handskrivna på wellpapp serveras New Yorks godaste hamburgare. Litet, trångt och simpelt men så gemytligt och gott. 

Ytterligare två intensiva dagar är nu till ända. Vi börjar alla bli nöjda med vad vi köpt och sett så nu blir det mycket njutning på slutet. 

Men först en god natts sömn. 

/Marit

(Bilderna i textflödet blir suddiga när jag bloggar från telefonen. För bättre skärpa klicka upp bilden.)

Shop til you drop

Våren 2012 åkte vi till New York med familjen Thunberg och hade en fantastiskt resa i ett varmt och somrigt NYC. Vi blev alla förälskade i staden och redan ett år senare var vi tillbaka igen. Denna gång var det betydligt kallare, men vi hade ännu en fantastisk upplevelse. 

Några år passerade men när Thunbergs i somras frågade oss om vi ville följa med tillbaka så kunde vi inte motstå.  

Nytt för denna gång var att Noel, familjen Thunbergs son, var med. Så med Passaten fullastad med 5 resväskor lämnade Habo i fredags morse för flyg Göteborg - Helsingfors - New York. Det kan tyckas lite bakvänt, men vi har flugit så innan och det funkar kanon. Finnair har bra service, väldigt fräscha plan och god mat. Planet över Atlanten var inte fullt och Stefan och jag fick ett eget 4-säte att dela på. Jag funderade på hur denna flygning ens kan gå ihop sig ekonomiskt. Vi hade inte ens betalt 3000:- per person ToR.

Eftersom det var så gott om plats så tänkte jag att man nog skulle kunna försöka sova lite. Men istället fastnade vi i det stora urvalet av filmer, serier och spel som underhållningssystemet erbjöd. Försökte sova lite på slutet, men slumrade bara till en kort stund. 

Landade på fredag eftermiddag på JFK. En vacker inflygning där man såg Manhattans skyline i vackert solnedgångsljus. Det kändes så bra att vara tillbaka igen. 

Tog tunnelbanan in till Manhattan. Trots att det var 2,5 år sedan sist så kände vi oss rätt vana och hemmastadda. Ljumma vindar fläktade då vi kom upp ur tunnelbanan nära Times Square och temperaturen låg på 16 grader. För Noel blev detta det första mötet med Manhattan. Han var imponerad av alla höga hus, ljus och skyltar. 

Vi hittade smidigt till vårt hotell ROW NYC. Det är samma hotell som vi bodde på första gången vi var här, men då hette det Milford Plaza. Vi hamnade på plan 10 medan Thunbergs hamnade ända upp på våning 28. Men utsikten från vårt fönster dög den också. 

På fredagskvällen var vi rätt trötta. Fick snabbt i oss lite mat och stupade sedan i säng efter att ha varit vakna nästan ett dygn. 

På lördagsmorgonen var vi utvilade och morgonpigga. Stefan var tidigt nere och köpte med kaffe upp till rummet. Underbar himmel och vy väntade utanför vårt fönster som vätte mot Times Square. 

Efter att ha ätit en gemensam frukost med Thunbergs på vårt favorithak så tog vi tunnelbanan ner till södra Manhattan. 

Strövade runt i Battery Park och njöt av Manhattan i höstfärger och vyn ut över vattnet och frihetsgudinnan. 

Hoppade på Staten Island-färjan för en tur förbi frihetsgudinnan. Färjan är gratis och passerar ganska nära, så den är ett perfekt sätt att se statyn utan att spendera massa pengar. Eftersom Noel aldrig varit här ville vi självklart att han också skulle få se henne. För oss var det andra gången, men det var lika mäktigt att se statyn igen. 

Passerade även Ellis Island som var immigranternas första anhalt till USA. Det var här Stefans släktingar klev i land blev registrerade då de anlände till Amerika. Vi har sett dokumenten i och med Nick och Allt för Sverige. 

Halvvägs över till Staten Island slöt kustbevakningens båt upp. Längst fram i fören stod en man med laddad k-pist. 

Han följde vår färd hela vägen till Staten Island och sedan tillbaka igen. Halvvägs över när vi mötte den andra färjan så följde han den istället. Här blev det upptrappade terrorhotet väldigt påtagligt. Det som förvånade mig var dock att båten bara patrullerade yttre halvan och följde med in till Staten Island. Borde det inte varit tvärtom så att den följt med in till Manhattan. 

Att komma in med färjan mot Manhattan är så mäktigt. Där Twin Towers en gång stod finns nu ett nytt torn på plats - One World Trade Center. 

Efter sightseeing-turen så ägnade vi lördagen åt både shopping och njutning. Ett pubbesök i Soho med lite öl och vin unnade vi oss mitt på dagen. Tog tunnelbanan upp till Central Park och avnjöt goda pizzor på ett av våra favoritställen. Black Friday-priser rådde i flera affärer och Jennie och jag shoppade loss på Victoria Secret medan grabbarna fick öl. 

Då lördagskvällen kom kunde vi summera en första intensiv dag i New York och avslutade kvällen med middag på TGI Friday. Något som gladde både Noel och oss andra. 

Söndagen bjöd på klart och kallt väder. Vi tog bussen 8:30 för resa till Woodburry Common Outlets. Resan skulle ta en timma och vi förvånades över hur raskt vi lämnade Manhattan bakom oss. En tunnel ner under Hudson River och vi var sedan på andra sidan. Strax därpå var vi ute ur stadens hets. Passerade små bostadsområden och kom sedan in i en platt dal som bitvis var helt obebyggd. 

Resan fortsatte nordväst om Manhattan och strax innan 9:30 klev vi av bussen. Uppbyggd som en liten småstad med pittoreska trähus låg denna outlet med 220 märkesbutiker. 

Det blev en intensiv dag och VISA-kortet gick varmt. Vi gjorde alla fynd efter fynd till riktigt bra priser. 

Gång på gång fick vi verkligen fundera på vart vi befann oss. Hysterin och höghusen på Manhattan kändes väldigt avlägset. 

Nöjda med resan och med händerna fyllda med påsar vände vi hemåt. 

Vi var alla imponerade av hur busschaufför snabbt manövrerade bussen i köerna in mot Manhattan. Klev av mitt i stimmet och blinkande skyltar och upplevelsen på landsbygden kändes nu nästan overklig. Endast påsarna vittnade om dess existens. 

Hungriga och trötta gjorde vi ett snabbt besök på hotellet innan vi tog tunnelbanan ner till vår favoritpub vid Empire State. Dagens första öl intogs först 19:30 och var efterlängtad. Njöt av god nachos och goda men starka kycklingvingar. 

Hemma på hotellet somnade vi gott efter ännu en fantastiskt dag här. 

Vaknade utvilade idag och laddar nu för en dag med besök på museet vid Ground Zero och att åka upp i nya tornet One World Trade Center. Det är en klar och kall morgon i NYC, så vi får klä på oss ordentligt. De 16 graderna vi hade i fredags är ett minne blott. 

/Marit

(Bilderna i textflödet blir suddiga när jag bloggar från telefonen. För bättre skärpa, klicka upp bilden)

The City that never sleeps

New York i all ära, men så skönt det var att komma hem till lilla Habo, sitt hus och en grönskande trädgård. Tänk att man uppskattar det gröna så mycket. T.o.m ogräset var fint. Eller nja, grönt iallafall och då blev det vackert.  :-)

Trots att det var lite kallt, regnigt och blåsigt där borta så hade vi en fantastisk resa. Vi såg nya saker och några bekanta som vi upplevde igen. Vi njöt, shoppade och vi drack och åt gott.
Bara att sitta och titta på människor är intressant, det är sådan puls i staden. "The City that never sleeps" brukar de ju säga om NYC. Och det stämmer nog. Det är aldrig tyst och stilla och trots vårt tysta hotellrum med fönster mot en mindre gata så kunde man höra sirener från utryckningsfordon dygnets alla timmar. Att de kan ta sig fram! Folkmyllret på Times Square, tusentals gula taxibilar och folk i rörelse. I New York är alltid någon vaken.

Resans höjdpunkt var nog ändå "The Phantom of the Opera". Vi har ikväll lyssnat på musiken här hemma och vi får bägge gåshud över hela kroppen av ledmotivet till operan.
Det som jag tycker var extra mäktigt bortsett från musiken var allt som hände på scenen. I dagens samhälle så är ju allt så digitaliserat och animerat. Du vet knappt om det du ser på film är på riktigt eller ej, det är projektorer och specialeffekter kombinerat med en välgjord animering och tillslut vet du inte vad som är på riktigt och inte. 
Men här var allt på riktigt och "verkliga" saker växte fram på scenen. Det var så imponerande! Vilket arbete och vilken tajming det ligger bakom detta.
Och att få uppleva allt detta i New York där The Phantom firar 25 år på Broadway.

På tal om att sova. Jag fick tidigare i våras en kortbeställning som jag kom på att jag inte bloggat, som var New Yorks raka motsats. Det var en kollega som önskade ett kort till en 60-åring. Och hon gillade katter och att sova. Jämt sa hon: - Jag tror jag går och lägger mig en stund. Därför fanns det önskemål om en sovande dam på kortet.
Någon sådan stämpel hade jag inte så jag letade upp en bild. Så här blev mitt kort.

Papper från Maja Designs Vintage Spring Basic, bokstäver från Quickutz Lollipop, washitejp med notor, utstansade katter i svart och vitt.

Go´kväll!
/Marit

Memorial Day

Måndag morgon och klarblå himmel. Idag firar amerikanerna Memorial Day, ett minne för alla som stupat i landets tjänst. För oss turister innebär det massa rea i diverse butiker.
Stefan började dagen med en löprunda upp mot Central Park och kunde sedan meddela att idag var det äntligen mycket varmare.
Varför ändra ett vinnande koncept, så självklar blev det frukost på Gourmet New York. Vi hade planer på att ta med maten till Bryant Park, men det var fortfarande lite för svalt för att äta ute så vi stannade.
Vi vandrade sedan mot 5th Avenue och då vi passerade Bryant hade värmen börjat komma ordentligt och vi satt ute i solen och njöt av vårt kaffe.

Vi avverkade några affärer kring Central Park som vi hade kvar på vår lista. Då det var dags för vår favoritaffärer Abercrombie & Fitch hade just brandlarmet gått och utanför var det en jättelång kö. Så den fick vänta. Vi vandrade istället in i Central Park. Nu var det riktigt riktigt varmt och vi kunde njuta till fullo. För första gången sedan vi kom hit funkade linne och kjol.

Mycket folk i parken, många hade ledigt idag pga Memorial Day eller hade kommit till New York för att fira just detta.
Vi vandrade sakta igenom parken och njöt av omgivningarna. Man förstår verkligen att Central Park är en oas för alla New York bor.
Mycket saker fanns till försäljning men vad som verkligen fångade vårt intresse var en fotograf som gjort riktigt coola bilder av 30-60 fotografier som han satt ihop till en bild.
www.spherescapes.com

Vi tyckte dessa kunde vara kul att ha hemma som ett minne, så det blev 3 st "tavlor".
Vi fortsatte sedan genom parken till vi nådde vårt mål, The Boathouse. Sedan förra året visste vi att deras bakficka hade en schysst uteservering med goda hamburgare och öl.
Vilken njutning det var att sitta där i solgasset och känna solens varma strålar. Nu kände vi igen New York från förra gången!

Vi njöt länge vid The Boathouse innan vi sakta vandrade tillbaka ner mot parkens början. Nu var det dags för Abercrombie & Fitch, den nedsläckta butiken med hög musik och stark parfymdoft. I entren hälsar en vältränad kille med bar överkropp dig välkommen och sedan gäller det att hitta vad du söker i det lilla ljus som finns i form av sportlights. Det är en väldigt speciell butik och den är nog egentligen tänkt för dem som är lite yngre än oss. Men det finns en hel del fina saker som även passar oss runt 40. :-)
Förra året handlade jag mycket här, men i år så var det flera av de sakens jag tyckte var fina som inte satt så bra. Så jag tröstköpte en piké för att ha köpt något.

Sedan var det dags att testa något nytt igen som Jennie läst i boken "Ett annat New York", nämligen linbana ut till Roosevelt Island. På sitt Metro-card kunde man åka gratis över till ön och fick en underbar vy över West Chanel och Manhattan. Solen värmde gott och vi slappade i gräset längs flodkanten innan vi åkte kabinen tillbaka igen.

Efter ett snabbt besök på hotellet där vi lämnade våra shoppingpåsar så gick vi bort mot T.G.I Fridays för att äta. De har fantastisk god mat till bra priser.
Sedan var det dags att bege oss till Rockefeller Center där vi skulle åka upp i "Top of the Rocks". Vi hade köpt biljett tidigare idag och det som är bra här jämfört med Empire State Building är att du kan välja vilken tid du vill åka upp. På så sätt slipper du köer.
Det var en varm och skön kväll även 70 våningar upp och det var magiskt att se ut över Manhattans alla ljus.
En annan fördel med Top of the Rocks är att du ser Empire State Building som ikväll pga Memorial Day var extra upplyst.

Trötta återvände vi hem för en sista natt på InterContinental.

På tisdagsmorgonen följde jag med Stefan ut på en löptur. Det var fantastiskt skönt att få sträcka ut benen lite. Även om vi går mycket på dagarna så går vi så sakta i trängseln att man blir konstigt trött i ben och rygg.
Vi sprang 8th Avenue upp mot Central Park och sprang sedan en slinga där innan vi vek av Broadway hem.
Däremot blev det någon form av intervallträning då man ibland fick spurta fram mot grön gubbe för att sedan springa på stället i väntan på att få passera.

Sista dagen i New York, varmt och sol och vi tog med vår frukost till Bryant Park. Så underbart!

Sedan checkade vi ut från hotellet och tog tunnelbanan ner till södra Manhattan. Där såg vi att bygget med de nya tornen på Ground Zero pågick för fullt. Vi besökte vi 9/11 Memorial Preview Site.
Förra året var vi inne på Ground Zero och hade i år hoppats att de skulle hunnit bygga klart och öppna museet, men så var inte fallet.
Sedan blev det ett besök på Wall Street som inte såg ut alls som vi tänkt oss, även om vi inte alls visste hur vi trodde det skulle se ut.
Men det var nog inte så strikt som jag trott.

Lite sista shopping i SoHo och nu sitter vi åter på Heartland Brewery och dricker ölet Empire Premium medan vi väntar på Danne som köper golfklubbor.

Sedan blir det repris på pizzan vi åt häromdagen innan det börjar dags för avresa mot flygplatsen.
Vi har haft några fantastiska dagar här, igen. Tyvärr har inte vädret varit lika bra som sist, men vi har kunnat njuta ändå. Lite nya saker har vi sett och Phantom of the Opera var en riktig höjdare.
Vem vet, kanske återvänder vi hit ännu en gång...

/Marit

The Phantom of the Opera

Trots fortsatt kallt, regn och blåst blev lördagen en fantastisk dag på många sätt.
Vi började morgonen med frukost på vårt stamhak "Gourmet New York" där vi välkomnades av vår servitris från igår som raskt skaffade fram bord åt oss.
Vi provade idag även deras amerikanska pannkakor som var supergoda.
I väntan på att affärerna skulle öppna gick vi bort mot Times Square, där fanns oftast något öppet på morgnar och kvällar. Nu passade vi på att besöka Toys'r'Us och Disney-butiken. Trots att man är vuxen så blir man som ett litet barn i dessa butiker och rycks med av den glada musiken, alla fina saker och den mysiga inredningen. Här finns verkligen allt du kan önska och lite till.

Sedan var det dags för mig att ge mig av på egen hand. Förra året hade jag besökt pysselaffären Michaels längre upp på Manhattan och den var väl värd ett besök igen.
Jag lämnade de övriga och hoppade på tunnelbanan. Tyvärr gjorde jag exakt samma misstag som förra året och valde ett tåg som inte stannar vid alla stationer. Det resulterade återigen i att jag hamnade uppe i Harlem vilket kändes sådär. Utan att ha utfört någon Harlem Shake tog jag raskt en tunnelbana tillbaka några stationer och kom till min efterlängtade affär.

Där var det precis som förra året rea på vissa utvalda produkter. Jag fyllde min korg och lämnade butiken med en välfylld påse med framförallt dekorationsmaterial som blommor och washitejp.

Sedan slöt jag upp med de andra en bit ner på Manhattan. Det blåste och regnade till och från och vinden var riktigt kall. Vi frös och mindes hur vi svettats på vår förra resa hit. Nu sökte vi värme på puben Heartland Brewery som ligger i samma byggnad som Empire State Bildning. Vi ville inte äta för mycket lunch eftersom vi måste äta middag tidigt ikväll inför vår Broadway show. Så lite pubmat passade perfekt. Puben hade öl från eget bryggeri och vi fick smaka olika sorter innan vi beställde. De flesta av oss fastnade för samma sort döpt efter byggnaden. Denna öl avnjöts med kycklingvingar, nachos och quesedillas.
Jennie och jag lämnade sedan grabbarna kvar på puben tittandes på Champions League-final och tog tunnelbanan ner till området runt Flat Iron. Där shoppade jag loss i ännu en pysselaffär och sedan blev det fler underkläder på ännu en Victoria's Secret innan vi hämtade upp grabbarna på puben igen.
Sedan tog vi tunnelbanan hem och åt en sandwich innan vi gick hem för att förbereda oss för kvällen höjdpunkt - The Phantom of the Opera på Majestic Theatre.

Just nu spelades Phantomen av Peter Jöback. Biljetterna hade vi köpt hemma i Sverige via www.resfeber.se och det visade sig att det både varit ett bra pris och bra platser vi fått.
Teatern var mindre än jag trott och vi satt mycket närmre scenen än vad jag hade vågat hoppas på.
Klockan 20:00 släcktes salongen ner och föreställningen började. Jag som aldrig varit på någon musikal eller liknande innan var helt betagen. Jag skall erkänna att jag inte hängde med i alla texter men det var inte svårt att förstå handlingen.
Musiken var grym och vi var alla helt tagna av den. Peter gjorde rollen fantastiskt, vilken röst han har!!!
Emellanåt såg man diregentens händer sticka upp framför första raden där han skickligt manövrerade orkestern som satt i ett smalt dike under scenen.
Utöver handlingen och musiken så blev vi så imponerade av alla kulisser och allt som skedde på scenen. Hur fixade de till allt och fick allt att klaffa?! Fantastiska kulisser och kreationer som åkte upp i taket över publiken, skådespelarnas dräkter, effekterna, rekvisita som bara kom upp ur golvet, broar och trappor som helt plötsligt bara fanns på scenen. Vilket enormt arbete det låg bakom allt detta.

Enorma applåder avslutade våra 2,5 timmar på Majestic och vi kom åter ut i det kalla vädret. Om temperaturen varit som förra året så hade vi gärna vandrat runt och bara njutit, men nu var natten isande kall och vi skyndade oss hem de 150 meterna till vårt hotell.
Under natten sov flera av oss lite oroligt och vaknade gång på gång till tonerna av Phatomen.

På söndagsmorgonen sken solen från en näst intill molnfri himmel. Trots att det fortfarande var kallt ute så kunde man ändå känna att värmen var på väg tillbaka.
Vi avnjöt vår sedvanliga frukost och med kaffet i handen gick vi sedan ner mot Empire State Building. Där hade vi aldrig varit uppe sist, men nu var det dags så det var bara att ställa sig i den ringlande kön. Det gick trots allt rätt smidigt genom kön, säkerhetskontroll och biljettköp och en timma senare stod vi utanför hissen som skulle ta oss 86 våningar upp.
Väl ute på toppen blåste det full storm men det var mäktigt att se ut över Manhattan. Då vi förra året var uppe i "Top of the Rocks" hade det varit lite disigt och vi hade inte sett så långt. Nu kunde vi lätt se JFK Airport, Frihetsgudinnan, Chrystler Bulding mm.

Nere på marken igen tog vi tunnelbanan ner till SoHo för lunch och shopping. Värmen började komma tillbaka mer och mer och ryggsäcken började bli full med kläder i takt med att temperaturen ökade.
Eftermiddagen avslutades på en pub för de tre andra medan jag lite snabbt besökte ännu en pysselaffär. Efter detta blev det ett besök i det mysiga området Meetpacking där vi gick en bit på High Lane. Mycket folk och blåsigt men en varm dag är säkert denna grönskande promenad på hög höjd underbar att gå med bänkar och solsängar här och var.

Ett snabbt stopp på hotellet innan det var dags för middag på restaurangen Dinosaur BBQ vid Riverside väster om Harlem. Denna restaurang hade Jennie läst om hemma och vi hade bokat bord för länge sedan. Klev av tunnelbanan i ett häftigt område med höga broar ovan våra huvuden och vandrade sedan ner mot vattenlinjen där vi fann Dino BBQ. Vilket place!!!

Det var fullt med folk och väntan på bord lång, de flesta väntade i baren. Ljudnivån var hög då lokalen helt saknade textilier. Det är svårt att beskriva miljön men restaurangen var inte något du fann inne på centrala Manhattan. Vi som bokat bord behövde inte vänta länge förrän vi fick vårt. Där beställde vi helt enligt rekommendationen i boken Jennie läst. Detta innebar förrätten "Swag Plate" man delar på fyra med kycklingvingar, scampi, ägghalvor och stekta gröna tomater. Mycket gott men det mättade oroväckande mycket.
Sedan var det dags för varmrätt - två "Sweatheart deal for two".Den bestod av ett fullrack revbensspjäll och sedan fick man välja till fyra stycken tillbehör som bl.a coldslaw, strips mm. Jag kan säga att det var en chock att få in maten, jösses så mycket det var.
Revbensspjällen var verkligen jättegoda och köttet så mört att det lossnade lätt från benet som var precis kala då du var klar.
Vi åt och vi åt, gnagde ben för allt vi var värda men det kändes knappt som det rörde sig på tallriken. Av de fyra tillbehören orkade vi inte få i oss så mycket. Men så gott det var och vilken härlig atmosfär det var här.

Proppmätta tog vi tunnelbanan in mot Times Square. Det var verkligen skillnad i temperatur nu, även om det inte alls var lika varmt som sist. Men nu var det iallafall inte plågsamt att vistas ute.
Vi köpte kaffe på Starbucks och tittade på myllret av folk och allt som händer. I vanlig ordning vandrade Musse, Mimmi, Hello Kitty, Super Mario, Frihetsgudinnan, Kakmonstret, Spiderman m.fl. runt på Times Square redo att låta sig bli fotograferade med turisterna mot betalning.
Vi drack vårt kaffe och vandrade sakta hem mot hotellet.
Proppmätta och efter att ha gått 28 000 steg var det inga problem att somna ikväll.

/Marit

New York i repris

Så var det då dags igen för en ny resa till New York. Då vi var där förra året så var vi så extremt nöjda. Och en augustikväll då vi hade grillat tillsammans med våra grannar Jennie och Danne som vi besökt NYC med, så satt vi och pratade om hur fantastiskt allt varit, hur bra vi hade haft det och hur vi längtade tillbaka efter det, och det och det...
Det var då Stefan sa: - Vad är problemet? Det är väl bara att vi bestämmer att vi åker dit igen!

Och nu var vi alltså på väg igen. Samma vecka och samma dagar som förra året blev det konstigt nog.
Vår resa startade från Habo redan 02:30 på torsdagsmorgonen och då var vi rejält trötta. Inte många bilar ute vid denna tiden och resan till Landvetter gick smidigt. Däremot såg vi 2 suspekta saker som man så här i efterhand undrar om vi drömt. Som tur var så var vi fyra stycken i bilen som kunde intyga det vi sett.
I diket längs 195:an stod en man. Han gick inte, han kissade inte, ingen bil fanns i närheten. Han bara stod i diket och tittade ut mot vägen. Kändes kusligt på något sätt.

Nästa konstiga incident var en bil vi såg vid påfarten till riksväg 40. Där mötte vi lasttbil med gravstenar. Vad gjorde den ute mitt i natten?!?
Dessa två suspekta saker funderade vi på hela vägen till Landvetter.

Sedan flöt allt på precis som vi ville. Incheckning på flygplatsen, planet lyfte i tid, vi flög en dryg timma ner till Amsterdam där vi landade i spöregn och 6 grader.
En snabb mellanlandning och boarding på nästa flygning med Delta Airlines. För att komma igenom boardingen krävdes ordinarie säkerhetskontroll utökad med kroppsvisitering samt intervju om resan och packningen. Säkerhet i all ära, men detta kändes lite överdrivet.

Flygningen över Atlanten varade i 7 timmar och 45 min. God mat och bra service även om inte planet var superfräscht och vi fick ingen egen skärm eller spelkonsol. Lyckades slumra till 1,5 timma och det behövdes.

Landade i ett soligt och varmt New York. Väderprognosen hade sagt mulet, massor av regn och 20 grader. Nu var det närmare 30 och rätt kvavt så en åskskur var nog att vänta.
Det kändes som vi hade sådan otroligt flyt med allt denna resan. Det var knappt ingen kö genom passkontrollen. Mannen som satt bakom disken var trevlig, den Stefan och jag hade förra året var både otrevlig och dryg. Då det var Jennie och Dannes tur tyckte hon att hon kände igen honom. Då hon senare jämförde med fjolårets signatur i passet med den nya såg hon att det var samma som de hade förra året. Hur stor är sannolikheten att få samma då vi återvänder 1 år senare, det finns flera terminaler och säkert 25 diskar på varje ställe. Så lustigt!!!

Det som förra året tog 2,5 timma löste vi nu på under halvtimmen, alla väskor var med och vi hittade genast en bankomat. Det var tur det för det fanns knappt inga dollar kvar sedan vår förra resa. Vi hittade lätt till flygtåget som skulle ta oss in mot tunnelbanan. Någon taxi blir det inte mer. Den vi åkte förra året var sååå nära att krocka i vad som hade blivit en rejäl smäll. Tunnelbanan var både billigare, säkrare, gick fortare och rätt linje stannade precis vid vårt hotell.
Vi kände oss nästan lite hemma i stan då vi lätt tog oss fram överallt.

Då vi klev upp ur tunnelbanan var det otroligt hett och kvavt. En gigantisk skyskrapa sträckte sig över mitt huvud. Känslan var bekant.
På himmeln var det dis med mörka moln, åskan var nog nära nu.
Hotellet InterContinental låg bara 100 m från uppgången så vi hittade lätt. Då vi bokat hotell till vår resa hade vi använt sidan www.hotwire.com. Där säljs lyxigare hotell ut till billigare priser. Problemet när du bokar är att du inte vet vilket hotell du får. Bara i vilket område och hur många stjärnor det har. Då betalningen är genomförd får du mail med hotellets namn. På detta sätt hade vi nu fått ett 4,5-stjärnigt hotell till samma pris som ett 3-stjärnigt. Det komiska var att det låg nästan mitt emot där vi bodde sist.

Det fanns inga rum städade ännu, så vi lämnade bagaget och gav oss ut för att äta lunch. Hittade genast vårt favoritställe för luncher sedan sist och åt en god hamburgare där samtidigt som himmelen öppnade sig utanför och åskan mullrade mellan höghusen.
På väg tillbaka till hotellet tog vi skydd under skyltar och markiser och klarade oss undan värsta regnet.
Tyvärr fanns inga rum klara ännu, så vi bestämde oss för att börja aktivera oss. Kameraaffären B&H var en bra start. Den låg inte långt från hotellet men eftersom det regnade lätt tog vi tunnelbanan.
Då vi kom upp från underjorden möttes vi av vatten redan vid biljettkassorna. I trappan rann vatten och flera hade sökt skydd nere i tunnelbanan. Hur illa kan det vara tänkte vi.

Det var illa. Det ösregnade då vi kom upp och regnade i 45-graders vinkel. Vi sökte hastigt skydd under ett tak och väntade på att det skulle lugna sig lite. Då det lättade gav vi oss iväg mot kameraaffären, det var inte långt att gå så vi borde klara det. Men som på en given signal så öppnade himmelen sig igen. Vi sprang in under taket till en hotellentré där vi blev stående. Vi såg skenet från blixtarna och knallarna var så nära så marken skakade. Madison square garden låg precis framför oss, men vi kunde knappt se byggnaden genom regnet. Vägarna fylldes med vatten, det hade ju ingenstans att ta vägen då allt bara är betong och asfalt.
Bredvid oss stod en portier från hotellet vi sökt skydd bredvid. Han fick precis ett meddelande på sin telefon. Flood alert until 17:30.
Hmmm... Strax bakom oss låg en pub, så vi glömde kameraaffären för en stund och väntade ut regnet med några öl.
Tröttheten började göra sig påmind och det var skönt att sitta ner för en stund.
Regnet upphörde, himmelen klarnade och vi gav oss iväg igen. Trots åskskuren var det fortfarande riktigt varmt och det gjorde inget att vi var lite blöta.
I kameraaffären blev vi återigen förbluffade över det otroliga utbudet och logistiken kring allt. Vi hittade det vi sökte. (Zlatko om du läser detta, tyvärr fanns inte ditt objektiv inne ännu).

För att hålla oss "pigga" så vandrade vi sedan runt och tittade i lite affärer. Hjärnan började bli riktigt seg nu och då vi kom ner i tunnelbanan där det säkert var närmare 40 grader varmt, ingen luft och långa köer fick huvudet kortslutning. Det var som om man inte kunde tänka eller ta in mer.
Vi gick hastigt upp från underjorden och gick hem. Nu fick vi våra rum. De var riktigt schyssta på 33 kvm och med stort badrum. De hade slut på rum med Kingsize-sängar, så vi fick med 2 sängar. Men varje säng var minst 140 bred så det känns som om vi kunde delat på ett rum alla 4.

Helst skulle vi velat gå och lägga oss nu, men vi behövde nog mat innan. Mycket folk kring Times Square och tyvärr kände jag mig inte alls lika imponerad av alla skyltar och byggnader som sist. Köer till alla restauranger, vi ville bara få något snabbt i oss och sova.
Efter lite köande fick vi bord på Hard Rock Café och åt gott innan vi gick hem. Nu funkade huvudet extremt dåligt och det var skönt då vi låg i en skön säng på hotellet. Klockan var 22 lokal tid och vi hade bortsett från det lilla vi sovit på planet varit vakna i 26,5 timma. Och natten innan det hade vi sovit 2,5 timma. Inte undra på att vi var trötta.

Tänk vad en god natts sömn kan göra. Vi vaknade utsövda vid 7 på morgonen. Vårt kämpande mot tröttheten igår hade gett resultat. Vi hade sovit förbi den "svenska morgonen".
Idag var vi som nya människor. Den kokta hjärnan var borta och man kände lyckoruset av att vara på plats. Nu var man närvarande rent psykiskt inte bara fysiskt.
En god frukost med omelett, bacon, juice och en stor kopp kaffe bättrade på känslan av lycka. Vi var återigen imponerade av allt omkring oss.

Det var lite svalare idag och duggade lätt, men vi valde ändå att gå till fots upp mot Central Park. Vi passerade Times Square där ett stort Starwars skepp byggt i lego var placerat tillfälligt i väntan på att bli förflyttat till Legoland i Kalifornien.

Vi fortsatte sedan upp till Nike Town där vi spenderade en timma med att prova och köpa nya träningskläder. De har så otroligt mycket fint där.

Då vi kom ut igen hade det hänt något med temperatur. Det var mycket kallare och blåste. Min nyinköpta långärmade funktionströja åkte snabbt på. Vi vandrade runt och frös och tittade lite i affärer och tog sedan lunch på en varm pizzeria med vedugnsbakade pizzor. Med så mycket nyinköpta träningskläder kändes det helt ok att avnjuta denna fantastiska pizza.

Eftermiddagen spenderades bl.a på Bloomingdales och på Victoria's Secret där jag handlade på mig lite nya underkläder. Jag har varit så nöjd med de jag köpte förra året.
Besökte även Tommy Hilfiger, Hollister, Uniqlo mm.
Eftersom vädret skall bli bättre framåt söndag bestämde vi oss för att fokusera på shopping nu i början. Sevärdheter får vänta!

Det regnade till och från så vi njöt av öl och värme på en pub.
Sedan gick vi hem och vilade fötterna en stund och jag tog en varm dusch innan det var dags för middag. Vart vi skulle äta ikväll var bestämt sedan länge. Fredagskväll var valet självklart, vi skulle äta på T.G.I Fridays. Det blåste kallt och regnade lätt då vi gick, jag var så glad för att jag valt att ta med mig en jacka till New York och den hade jag på mig ikväll. Det visade sig senare att temperaturen sjunkit mer än 20 grader sedan igår och låg nu under 10.
Till middag blev det Baby Back Ribs och deras goda pasta med kyckling och räkor. Precis samma som sist och Stefan och jag delade mat. Perfekt mix!

Vi började bli trötta efter en lång dag men passade ändå på att besöka M&M's.

Man blir så imponerad av hur stort allt är och hur mycket saker det finns att köpa, bara kring en godissort.

Trötta återvände vi hem. Hade för skojs skull tagit med min stegräknare vi haft i vår tävling på jobbet. Den visade nu 24 000 steg. Inte konstigt vi var trötta.
Imorgon är det lördag och en ny dag väntar på oss i denna fantastiska stad.

/Marit