Så vi checkade in på camping Prapratno för andra gången på den här semestern och hälsades välkomna tillbaka av mannen med bro-tatueringen. Han log och sa: - Jag sa ju det, det finns inget bättre ställe än detta.
Jag var benägen att hålla med.
Enda problemet nu var att tiden gått alldeles för fort det sista och vi önskade att semestern skulle pågå flera veckor till. Det fanns alldeles för mycket att se och göra här omkring.
För det första så har vi fortfarande inte hunnit besöka någon vingård.
Av ett par svenskar vi träffade uppe i Orebic, som dessutom visade sig komma från Gränna, så fick vi massa tips. Öns norra del var ett paradis för kitesurfare. Även om man inte själv utförde sporten så var det mäktigt att titta på de andra då de var så många och skickliga.
Det fanns också en udde dit man skulle ta sig för att se solen gå ner i horisonten. Inga öar utanför utan bara hav och horisonten.
Ett vackert kloster skulle det också finnas varifrån man hade fin utsikt över ön.
Vi skulle också velat utforska Korcula mer samt kunnat tillbringa mer lata dagar på stranden i både Orebic och på Prapratno.
Vi hade också önskat åka ner till Dubrovnik igen och njutit av en kväll i stan och sedan tagit en hyrbil och åkt ner till Monte Negro. Av en kollega har jag fått flera tips på platser att besöka.
Önskvärt hade varit att sedan ta båten över Italien och ha några veckor där och sedan avsluta med fantastiska Gardasjön. Att ta båten över från Kroatien till Italien var ett tips vi fick av ett svenskt par. Efter att ha pratats vid en stund visade sig kvinnan i paret komma från Ingatorp och Stefan kände mycket väl igen hennes pappa som varit tandläkare och dessutom bott granne med Stefans barndomsvän. Världen är allt bra liten.
Och på tal om att världen är liten, en svensk familj vi hittade på camping Nevio och såg matchen Sverige-England med, visade sig komma från Norrahamnar.
Väldigt få svenskar här nere och de vi träffar kommer från Jönköpingstrakten.
Är det smålänningen i oss som styr? Förutom att allt hör nere på Peljesac är lite vackrare, så är det framförallt billigare.
Ja som ni förstår så finns det alldeles för mycket att se och göra och vår tid är knapp. På måndag vecka 29 börjar vi jobba igen. Så då är det väl bäst att infinna sig på jobbet på måndag.
Tillbaka på Prapratno blev det ännu en snorkeltur. Precis där vi hoppade i fanns ett större stim av en mindre ganska vanlig brunsvart fisk. Ingen speciell fisk på något sätt, men det är just mängden av dem här som gör det så speciellt. Och det extremt klara vattnet. När vi fortsatte simmade träffade vi på barracudorna igen. Mindre i storlek den här gången och kanske ”bara” 600-700 i antal. Jag börjar dock tveka på om det verkligen är barracuda. Jag måste kolla upp detta lite närmre.
Hur som helst så är de mäktiga och när sedan stimmet splittrades när ett stim av en annan lite större fisk dyker upp blev det riktigt häftigt. Barracudorna delar upp sig i 2 mindre stim och far förbi längs var sin sida av oss, några under oss. Det klarblå vattnet mot deras silvriga kroppar som glittrade i solstrålarna som letat sig ner. Magiskt vackert.
Det är nog så att vi bara måste återvända hit. Varje år säger vi att det är nog det sista året i Kroatien och att vi måste se något annat. Men efter att upptäckt Peljesac så var det som att hittat ett nytt land. Och som ni läste innan så har jag ju redan rutten klar. Peljesac - Dubrovnik - Monte Negro och Italien.
Dessutom är det så skönt att det är mindre med turister och framförallt färre svenskar. Mannen med Mostarbron sa en klok sak en dag.
- De flesta drar sig för att åka hit för att de måste passera Bosnien.
Och det stämmer nog. Många tar sig till strax söder om Makarska och sedan räcker det. För att komma längre söderut i Kroatien så måste man passera ca 12 km i Bosnien, då de har en kort landremsa vid kusten innan Kroatien fortsätter. Lite andra regler för körkort och försäkring eftersom det inte är EU, så det kan säkert avskräcka en del.
Bara bra tänkte vi, håll er där uppe.
Under måndagen fick vi besked av vår granne Danne, delägare i Måleri1, att vårt hus var färdigmålat. Sådan lyx att få huset ommålat när vi är på semester.
Och sedan sent i torsdags kväll är också våra solpaneler på plats och vi producerar el. Det känns bra att vi kan ligga på stranden i Kroatien och njuta av solen och hemma jobbar taket med att använda solen för att producera grön el. Eftersom vi inte är hemma och gör åt med så mycket el så säljer vi det mesta just nu.
Via en app kan vi smidigt följa vår dagliga produktion och även få ut CO2-reduceringen. Det känns bra att kunna kompensera lite för våra mil med husbilen i Europa.
Efter att sagt hejdå till de vi lärt känna på campingen så rullade vi igår norrut i Kroatien.
När vi passerat den bosniska kuststräckan och kommit in i Kroatien igen så kom vi ner i den vackra dalen intill floden Neretva. Det är samma flod som rinner genom Mostar.
Landskapet runtom floden strax innan den rinner ut i havet är otroligt bördigt och så fint.
Mängder av färgglada stånd kantar vägen och här finns allt från frukt och grönt till olivolja, honung och marmelad. Allt lokalproducerat så klart och vackert arrangerat.
Vi stannade för att handla och det var svårt att välja vem man skall gynna. Men vi handlade med oss lite av varje från 2 av stånden.
Vårt mål för dagen var en camping i den lilla byn Duga Resa. En riktig pärla vi hittade förra året. Campingen ligger lummigt och fint intill floden Mreznica.
Vi kopplade loss cyklarna och gav oss ut på en tur. Förra året hade vi sett storkar häcka i en elstolpe och vi kunde på långt håll se att de häckade där även i år. 2 nya lite tufsiga ungar fanns i boet.
Varma av turen var det dags för ett bad i floden. Vi gick upp till den gamla kvarnen och hoppade i vid vattenfallen och simmade sedan nedströms till vi nådde vår position vid campingen. Flera turister simmade, paddlade eller kastade sig ut från de lianer som fanns i träden.
På kvällen åt vi på campingens restaurang precis intill floden och njöt av deras fantastiska köttbricka.
Till detta ett gott rött vin och fotboll Belgien - Frankrike.
Idag var det dags för oss att lämna Kroatien och sakta påbörja vår hemresa.
Att vi skall börja jobba nästa vecka stör oss inte alls. Men att komma hem till röran efter inbrottet och allt jobb med det lockar inte.
När jag i semesterns första blogginlägg skrev huset skulle genomgå en förvandling när vi var borta och att det kommer bli lite annorlunda att komma hem, så var det inte avsaknad av sovrumsfönster och ett hem med stort städbehov jag menade.
Men mitt i allt detta så känns det ännu bättre att utsidan har blivit så fin. Då kan vi fokusera på det positiva där istället för det tråkiga på insidan. Men jag hoppas att vårt fönster anländer snart. Så länge det är provisoriskt igenspikat och inte helt tätt gissar jag att fortsätter sova i husbilen även hemma.
Jag vill också passa på att tacka de vänner, kollegor och grannar som frågat om det finns något de kan göra för oss. Och tack mamma för att du städat upp det värsta för att underlätta vår hemkomst.
Avslutar med 2 bilder på vad som väntar oss när vi kommer hem.
 |
| Bild vi fått skickad till oss på vårt nymålade hus. Helt i vitt nu. Tack Danne och Måleri1. |
 |
| Bild vi fått skickad till oss på del av våra solceller. |
Kram Staafs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar