Väl i Kroatien blev trafikläget ännu lugnare och vi kunde lätt lägga mil efter mil bakom oss.
Tanken var att vi skulle börjat semestern i vårt älskade Baska. Men väderprognosen sa regn och blåst där de närmsta dagarna. Och eftersom vi redan befann oss på motorvägen så bestämde vi oss för att gå söderut direkt. Förutom att vi skulle få bättre väder sparade vi också en resa på cerpentinvägar över bergen.
Så vi rullade på söderut och närmade oss på eftermiddagen vårt mål. Genom en lång tunnel i berget kom vi ut mot Makarska rivieran och storslagna vyer mötte oss. Vi befann oss fortfarande högt upp på berget och längs kusten låg by efter by med turkosblått vatten och vita stenstränder som kantades av gröna pinjeträd. Helt makalöst vackert.
Vi anlände till vår mål, den lilla byn Zaostrog, ca 3 mil söder om den mer välkända staden Makarska. Via en Facebook-grupp för de som kör till Kroatien med husvagn och husbil hade vi fått tips om den lilla campingen Viter. Vi fick en bra plats med skugga under olivträden och bestämde oss för att stanna här ett tag.
Det var verkligen skönt att landa någonstans nu, slå läger och få semesterfeeling. Zaostrog var ett perfekt ställe för det. Byn var inte särskilt stor, ett tiotal restauranger låg spridda längs den drygt kilometerlånga stranden. Vattnet var kristallklart turkost och bjöd in till underbara bad längs den vita stenstranden.
Så vi började med några lata sol- och baddagar.
En kväll anlände 2 killar på cykel till platsen bredvid oss. Vi började prata medan de slog upp sitt tält. De kom från England och hade flugit med sina cyklar ner till Venedig. Där hade de påbörjat sin cykling och ikväll anlände de just till vår camping. Deras mål var inget mindre än Aten.
Vätternrundan släng dig i väggen. Det här var riktigt imponerande. Vår för i år nyinskaffade ismaskin jobbade för fullt när de anlände och vi bjöd dem på iskallt vatten efter en varm dag på cykeln.
På lördagen var det mulet och vi tog cyklarna till byn Drvenik 4 km norrut. På vägen dit cyklade vi på en stig genom skogen och överallt fanns små stenstränder och klippor med helt underbart vatten. Här kan man nog få en liten strand helt för sig själv.
Drvenik var lite större och här ringlade sig färjekön lång. Många turister väntade på båten till ön Hvar. Här fanns betydligt fler både restauranger och turister och vi njöt av en fantastisk god carbonara och tittade på folket.
På lördagskvällen tog vi bussen till Makarska. Jag hade samma kväll som vi anlände till Zaostrog fått ett meddelande från min fd kollega Zlatko att de i år var i Makarska om vi hade vägarna förbi. För 3 år sedan korsades våra vägar i den lilla kroatiska staden Trogir, och nu var det dags för en ny träff.
Väl i Makarska visade det sig att sista bussen tillbaka gick 20:30. Ja ja, det får väl lösa sig.
I väntan på att Zlatko med familj skulle anlända vandrade vi längs hamnen i Makarska. En stor båt full med turister som varit ute på dagstur var på väg in i hamnen. Dr Alban och låten "Sing Halleluja" ekade över hela hamnen och folket dansade på båten. Det hela i kombination med musikvalet gjorde hela situationen komisk. Var det en kyrklig resa eller en partybåt där för mycket raki serverats i värmen?
Vi mötte sedan upp Familjen Mujanovic som visade oss Makarska. Vi tittade både i hamnen och besökte stranden. Den var mycket bredare än vår och kantades av betydligt fler barer och restauranger.
Efter av vi besökt turiststråken gick vi upp i de gamla delarna av Makarska och kom in i otroligt mysiga kvarter och gränder. Gator kors och tvärs och vi kom fram som i en tregrändskorsning som bildade ett litet litet torg. Där hittade vi restaurangen Stari Mlin - den gamla kvarnen.
Eftersom ingen av oss var jättehungrig beställde vi in en massa smårätter och sallad.
Vi avnjöt sedan en helt fantastisk måltid. Maten var så vackert upplagd och smakade gudomligt. Atmosfären, sällskapet och maten gjorde det hela till en oförglömlig kväll. Vi bara njöt av stunden.
Mörkret la sig över Makarska och vi satt kvar och njöt.
Plötsligt närmar sig ett par vårt bord och någon säger - Hej!
Till både min och Zlatkos förvåning står Malin Wibergh från lab framför oss. Hon hade först fått syn på Zlatko och sedan på mig.
Vilket underligt sammanträffande på en liten gränd i Makarska.
Det är något speciellt att möta bekanta ansikten på en helt annan plats än man är van vid, bara det gör stunden väldigt speciell.
Klockan tickade iväg och vi kände att det var dags att bryta upp. Zlatko hade hållit sig nykter för att kunna skjutsa hem oss, men när vi väl kom till där de bodde så var deras bil inparkerad och omöjlig att få ut.
Zlatko hjälpte istället oss att hitta en taxi, förklarade vart vi skulle och prutade ner priset.
Sedan påbörjade vi en vacker taxiresa söderut. Det var precis becksvart ute och vi körde på krokiga vägar längs havet. Nedanför oss låg små byar och ljusen från dem bildade pärlband längs kusten.
En halvmåne hade stigit upp över horisonten och dess sken glittrade som guld i havet utanför.
Vilken magisk kväll.
Idag har vi njutit av ännu en härlig dag på stranden.
Under eftermiddagen började det mulna på. Mörka moln hopade sig över bergen och vi hörde åskan mullra på avstånd. Sedan kom blåsten och så småningom regnet. Så ikväll njuter vi av pizza och filmkväll inne i husbilen. Med i packningen finns 3 filmer jag såg på 90-talet och bara älskade, men inte sett sedan dess. Till min stora lycka hittade jag dem alla 3 på Tradera innan vi åkte.
Önskar er alla en trevlig söndagskväll.
// Staafs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar