Men det var inte bara staden i säg som var vacker, utan vägen dit var en upplevelse i sig. Det var ca 13 mil längs kustvägen från Zaostrog och först åkte vi längs havet där landskapet påminde om det vi sett innan. Sedan vek vägen in i landet och vi kom förbi vackra sjöar och mysiga byar. Färden fortsatte genom slätter med floder och kanaler och odlingar överallt.
Vi såg tydligt vattnets betydelse för folket då vi passerade en by helt uppbyggd längs floden Neretva. Varenda litet hus längs floden hade brygga eller kajplats med båt och den långsmala byn varade kilometer efter kilometer längs floden.
Vi fortsatte upp på höjderna och närmade oss bosniska gränsen. Bosnien har nämligen några kilometer kuststräcka i södra Kroatien, och för att komma till Dubrovnik så kör man 10-15 min i Bosnien innan man återigen kommer in i Kroatien.
Vi var nu ute vid kusten igen och storslagna vyer med blått hav, vackra öar och mysiga byar mötte oss igen. Ute i vattnet guppade långa rader med flöten, och vi såg skyltar om både mussel- och ostronodlingar. Vi närmade oss nu Dubrovnik och innan vi passerade över bron över så stannade vi på rastplatsen och bara njöt av vyn. Från vår sida kunde vi bara se den "nya delen" av Dubrovnik med den stora hamnen, där 2 stora kryssningsfartyg låg förtöjda. Vi hade hört lite oroväckande saker om kryssningsfartygen som la till i Dubrovnik. När det kommer in flera fartyg per dag kan det bli väldigt trångt och mycket folk i den gamla staden, då de pumpar in tusentals turister genom portarna. De stora båtarna rymmer inte mindre än 4000 passagerare.
Vi fortsatte till Camping Solitudo som låg på en udde och fick en bra plats med utsikt över inloppet till hamnen. Värmen var det inget fel på och vi skyndade oss att få i ordning på markis, stolar och bord. Dofter av mynta och oregano spred sig medan vi traskade runt, och vi upptäckte att bägge sorterna växte på backen där vi parkerat.
När allt var på plats tog vi cyklarna ner till den närmsta stranden - Copacabana Beach. Vacker strand med både klippor och stenstrand, några beachklubbar och en restaurang mysigt belägen i en gammal stenbyggnad med servering ute under ett tak av vinrankor. Vi åt en lunch och drack en svalkande öl och cyklade sedan vidare till nästa strand - Cava med Coral Beach Club.
En vacker strand med lyxiga solsängar som inte var helt gratis att hyra. En exklusive restaurang med smakfull inredning låg ovan stranden. Väldigt fint och stilrent, men kändes lite väl lyxigt. Det kändes som vi klivit in i en helt annan värld.
Vi cyklade udden runt och vände sedan hem till campingen igen. Området var rejält kuperat och solen stekte på och vinden var näst intill obefintligt. Vi behövde svalka. Närmsta ställe att få det var i poolen på hotell Valamar Club. Som campinggäst hade vi fri tillgång till den. Vi klev nu in på ett stort poolområde med solstolar och parasoller, musikunderhållning, barnaktiviteter och vattengympa. Tvära kast då vi nu stod mitt i en charterresa och det pratades svenska kors och tvärs.
Den efterlängtade svalkan fick vi och vi låg en stund vid poolen. Märklig syn då ännu ett fartyg passerade precis utanför.
På kvällen var det dags för Dubrovniks "Old town". Staden skadades svårt under kriget i början av 90-talet, men de mesta skadorna är idag reparerade och Dubrovnik är med på UNESCO:s världsarvslista sedan 1979.
Campingens receptionen hade sagt att cykla in till "Old Town" inte var att föredra. Kuperad sträcka och det fanns bara cykelväg delar av den. Resten var bilväg och den var rejält trafikerad. Så vi tog bussen och var inne på 10-15 min. När vi närmade oss stadskärnan var jag glad att cyklarna stod kvar hemma på campingen, trafikläget var aningen ansträngt och trottoarerna smala. Här hade jag inte velat cykla.
Vi klev av precis utanför den gamla staden och möttes direkt av synen av den 6 meter tjocka medeltida stadsmuren.
Vilken känsla att kliva in genom portarna och in i den gamla staden. Vi bara stod stilla en stund och kände in atmosfären.
Precis som jag misstänkte så var nu alla turister från kryssarna tillbaka på sina båtar och det var relativt lugnt innanför muren. Däremot var ljudet från svalorna öronbedövande. De flög kors och tvärs mellan muren och de gamla husen och deras läten var inget vi kände igen. De tjattrade på som delfiner. Vi har fortfarande inte lyckats lösa gåtan kring detta läte.
Vi strosade runt på måfå och bara imponerades. Bara gamla byggnader, små gator och gränder kors och tvär. Små butiker, restauranger och caféer. Allt från mindre ställen med några stolar och bord utslängda på gatan till större och lyxiga restauranger.
Vi bara gick och njöt en lång stund och dofter från vitlöksbröd, friterad bläckfisk, och grillar spred sig mellan gränderna.
Tillslut hamnade vi på en irländsk pub av alla ställen, där vi avnjöt en fantastisk god "Dalmatian plate" med lokala ostar, charkuterier, oliver och focacciabröd. Sent på kvällen lämnade vi Old Town mycket nöjda med vårt första besök.
På kvällen var det svårt att somna, hjärnan var så full av intryck. Från vår relativt lugna stand i Zaostrog till nya vyer, in i Bosnien, tillbaka till Kroatien, till Dubrovnik, lyxiga beachklubbar till charterhotell med underhållning och sedan en vacker medeltidsstad som avslutning. Det var nästan mer än vi kunde ta in på en och samma dag.
På fredagsmorgonen var vi uppe med tuppen och njöt först av morgonkaffe och vacker utsikt.
Sedan tog vi bussen in till stan för att åka linbanan upp till berget ovanför Dubrovnik. Vi ville passa på innan alla turister anlände och det blev för varmt.
Fantastisk vy över både stan, havet men även inåt landet där berget bildade som en canyon. Vi gick runt och tittade och njöt av utsikten.
Tillbaka nere i byn igen såg vi att kön till linbanan ringlade sig lång och när vi gick in i gamla stan igen möttes vi snart stora strömmar av turister. 3 stora kryssare låg inne och fyllde nu på med folk. Vi tog en glass och macciato och lämnade sedan stan. Det fanns ingen anledning att trängas med alla under värsta hettan.
Vi tillbringade istället eftermiddagen nere på Copacabana Bech och njöt av svalkan i havet. Framåt eftermiddagen såg vi fartygen passera ut igen och vi visste att till kvällen skulle det vara lugnt innanför murarna igen.
Så på fredagskvällen kvar vi tillbaka innanför murarna igen och hittade en liten pittoresk restaurang där vi åt god pasta och drack ett lokalt rött vin. Vid slutet av måltiden började vi prata med paret bredvid. De kom från Australien och var nu på resa i Europa. Det blev en lång och trivsam middag.
Idag på morgonen var vi uppe tidigt igen, njöt självklart av en skön stund med kaffe innan vi drog in till stan igen. Vi ville nu utforska själva stan och se oss omkring innan det blev för mycket folk. Förutom att vi vandrade runt och tittade på alla fina byggnader så gick vi ner till den gamla hamnen och sedan runt på utsidan av muren ut mot havet. Där fanns klippor och små badvikar och några enstaka turister hade hittat ner här.
Vi såg en av "Game of Thrones-turerna" glida ut mot ön utanför. Jag har inte själv sett serien men lärt mig här att flera scener spelats in i Dubrovnik och på ön utanför.
Tillbaka i stan valde vi gator helt på måfå, hela stan var som en enda stor labyrint. Små små trånga gator leder till nya och in i tunnlar, som sedan öppnar upp sig till ett torg med restauranger.
Döm om vår förvåning då en av de smalaste och längsta tunnlarna mynnade ut på en stor klippa med en restaurang och café med badklippor. Man blir hela tiden överraskad i den här staden.
Värmen och folket började komma och vi tog farväl av Dubrovniks gamla stad och åkte hem till campingen. Efter en lunch vid poolen på charterhotellet hittade vi ner till ännu en strand, Solitudo, där vi tillbringade eftermiddagen.
Ikväll packar vi ihop och imorgon rullar vi lite norrut igen. Vårt nästa stopp blir troligen ännu en UNESCO-stad, Split eller Trogir.
Semesterhälsningar från Staafs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar