Staafs på charterresa II

Att vara hemma och vara sjuk brukar vara kostsamt. Men i våras blev det dyrare än vanligt. Uttråkad och med extremt halsont låg jag hemma på soffan. Då "råkade" jag hamna på Fritidsresors sida och blev väldigt sugen på en resa till vintern. När mannen kom hem från jobbet var han inte så svår att övertala. Mars och tråkigt väder och vi längtade efter sol och värme. Fast jag sagt att jag varit i Thailand tillräckligt många gånger så kunde vi inte motstå det igen. Man vet vad man får, billigt, det är alltid varmt och skönt, fina stränder och maten är god.
Så helt plötsligt så "råkade" jag boka en resa och sedan "råkade" vi fråga min syster med familj om de ville följa med. Självklart ville de det och min sjukvecka resulterade slutligen i att 6 personer skulle till Thailand vintern 2015.

Nästan 10 månader senare var det dags. 3 januari lyfte vi från Landvetter. Inte nog med att jag nu var på väg till Thailand för 8:e gången i mitt liv. Vi hade återigen valt en charterresa med allt vad det innebär.
Och vi hade dessutom beställt vin till utresan som låg och väntade på oss på våra säten. Det är så "ostaafs" som det bara kan bli.

Sedan vår olyckliga placering på planet när vi flög till Mexico förra året då Stefan hamnade på rad 8 och jag på 32, hade vi nu genom lite klagan fått gratis förbokade platser.
Flygningen ner till Krabi gick bra, även för lille Elvin knappt 4 år med mycket spring i benen.

Transferbussen tog oss sedan upp till Khao Lak. Resan tog nästan 3 timmar med ett kort stopp. Vi passerade små byar men även stora områden med odlingar av diverse slag. Bitvis var markerna helt öde.
Lite trötta och slitna checkade vi in på vårt hotell Bhandari Resort på stranden Nang Thoung. Hotellområdet stämde bra överens med beskrivningarna på nätet. Det var precis så fint, grönt och lummigt som vi önskat. 

Fritzsons bor i bungalow och vi på markplan i en huslänga. Överallt går gångar som kantas av gräsmattor, vackra planteringar och dammar med näckrosor. Näckrosorna är vackra även när de blommat över och det bara är själva kapseln kvar.

Vårt hotell ligger inte precis vid stranden men det gör inget. Utsikten från vår uteplats var så vacker ändå och vi kan gå till stranden på några minuter. Nang Thong-stranden är fin men med inslag av klippor, vilket är lite ovant. Flera dagar har det varit roliga vågor vi badat i.

Ett lugn vilar över stranden, vilket vi gillar. Inte mycket försäljare och hysteriskt nattliv. Khao Lak påminner ganska mycket om min favorit Kho Lanta. Om jag hade fått önska något så hade det varit fler små restauranger på stranden. Nu är det mest hotellens restauranger man hittar där. Men vi har redan hittat våra favorit nere vid stranden. Vill man ha fler restauranger hittar man dem uppe i centrum 5 min promenad från hotellet.

Har man inte varit här innan är det svårt att se spår av det tragiska som hände här för 10 år sedan. Där vi bor är allt uppbyggt igen.
Men vi såg en dokumentär om tsunamin strax innan vi åkte hit. Där sa de att stora delar av  stranden försvann med vågen och att den därefter äts sönder ytterligare bit för bit. Utan att ha varit här innan så kan man se detta. Strandremsan är bitvis väldigt smal och stupar ibland brant ner mot vattnet. Uppe i byn och på bebyggelsen ser vi inga spår av tsunamin, men på stranden hittar vi än idag flera spår av kakelplattor och betongbitar.

Vi har nu varit här nere i 6 dagar. Det har blivit mycket tid på stranden, även om Elvin trivs bäst vid poolen. På två dagar lärde sig han sig simma under vattnet utan armpuffar. Att få honom göra samma sak ovan ytan är inte lika lätt. Men vi har ju gott om tid på oss.
Sköna After-Beach stunder på uteplatsen har det också blivit och jag har tackat mig själv flera gånger för att jag bestämde mig för att vara en riktig charterturist och förbeställa vin att ha här nere.
Omgivningarna vid hotellet är fyllda med små träd med den vackra frangi pani-blomman och fjärilar och fåglar söker sig till de blommande växterna. I buskarna vid vår uteplats brukar små, små fåglar med lång näbb hoppa omkring. Tanken slog oss att det kanske kunde vara någon form av  kolibri. Denna tanke förstärktes då jag hämtade kameran för att fotografera de små liven. Så fort jag fått fokus så flög de vidare till nästa gren, och till nästa och nästa. Likheten mellan mig och Kalle Anka på hans fotografiska expedition måste varit slående.

På torsdagen tog vi en taxi norrut till stranden Ao Thong, eller White Sand Beach som den också kallas. Den var väl värd ett besök. Kritvit sandstrand med gröna, lummiga träd och turkosblått vatten. I skuggan och i skydd under träden låg mysiga små restauranger. 

Här stannade vi en hel dag och njöt av sol, bad och god thaimat. Mängder med eremitkräftor sprang runt på stranden och vi roade oss länge med att studera dessa och alla dess olika typer av "hus". Snäckor i alla möjliga typer av färger och former.

Eftersom vi gillade stranden så mycket så blev det idag ett återbesök dit. Det är få människor där och stranden är lång så man hittar lätt en alldeles egen plätt.

Vid lunch följde vi stranden norrut och rundade en udde, inte helt okomplicerat för man fick gå i vattnet mellan klipporna medan vågorna slog in. På andra sidan låg ännu en fin strand och massa små mysiga restauranger. På enkla plaststolar avnjöt vi en fantastiskt lunch med fötterna i sanden.

På eftermiddagen hade vi krabb-race. Var och en fick välja ut en eremitkräfta som vi på given signal släppte på en bana. Denna lek uppskattades av både vuxna och barn.

Ikväll väntar marknaden som ligger strax norr om oss. Fritzsons hittade den för några dagar sedan och shoppade loss ordentligt. De har velat återvända sedan dess, så ikväll har vi lovat följa med.
Rapport om denna utflykt kommer nästa gång.

Ha det gott!!!
/Marit