Det jag nu 12 år senare minns är fina dykplatser, vackra öar, kristallklart vatten och ett rikt fiskeliv med stora möjlighet att se både mantor, hajar och valhajar.
Något vi pratat om sedan vi bokade resan hit till Khao Lak var att åka på snorkeltur till Similian. Överallt fanns arrangörer som ordnade turer dit. Om det ens fanns för 12 år sedan vet jag inte.
Så på torsdagsmorgonen blev vi upphämtade vid vårt hotell redan 7:30 och de körde ner oss till piren lite söderut. Där fick vi te, kaffe, vatten, juice, toast, kakor mm och en genomgång av dagen.
Eftersom hela Similian är en national park och man är väldigt mån om att bevara det marina livet där, så är det väldigt mycket man inte får göra där.
Flera av sakerna är väldigt självklara för oss svenskar: inte smutsa ner, inte röra naturen, inte ta med koraller, sand osv. Men förbud som att röka på stranden, mata fiskar och gå i land på vissa stränder är kanske mindre självklara. Alla regler följdes av en hög straffavgift och i vissa fall fängelse. Det fanns vakter på öarna som kontrollerade detta.
Jag tycker personligen att det är jättebra att de har så mycket regler för att bevara det fantastiska område.
Efter genomgången fick vi hoppa i speed-boaten som rymde ca 25 passagerare. Flytvästar på samtliga passare och sedan drog de igång 3 stycken 225-hk motorer och körde oss 65 km rätt ut i havet.
Bitvis var det rätt stora dyningar och resan tog ca 75 min. Nog kände man av sjögången och tänkte att vi kanske borde tagit de sjösjuketabletter vi blivit erbjudna, men det blev aldrig riktigt illa.
Similian Islands består av 9 öar och vårt första stopp var utanför ö nummer 9. Där fick vi snorkla från båten men absolut inte gå i land på den lilla vackra stranden. Då blev det böter, för där hade havssköldpaddorna sina bo.
Snorkelstoppet erbjöd mycket fiskar men jag var inte särskilt betagen av korallerna. Mycket dött och inte så många av de fina mjuka korallerna. Flera båtar hade redan ankrat när vi kom och strax kom fler och det var folk överallt.
Vi drog då vidare till ö nummer 8 där vi skulle gå i land och äta lunch. Det var här klippformationerna som är Similians kännetecken finns och just nummer 9 är själva huvudön.
Underbart vacker bukt men tyvärr alldeles för överbefolkad. Vattnet och stranden myllrade av folk. Vår båt backade in mot stranden och sedan fick vi vada sista biten.
Trots allt folk så var känslan att kliva i land på stranden helt obeskrivlig. Sanden så mjuk och finkornig och bländande vi. Här pratar vi verkligen potatismjöl.
Vi fortsatte in på ön mot de stora skuggande träden och till vår förvåning passerade vi en simpel liten camping med superfräscha tält.
I skuggan under de stora träden hade en lunchbuffé dukats upp åt oss. Massor av thailändska rätter både starka och milda och vi åt oss mer än mätta.
Sedan tittade vi runt lite på ön och njöt av den vackra stranden. Tyvärr tog allt folk bort känslan av att faktiskt befinna sig på en paradisstrand. Ett bad blev det också och flera oskygga fiskar simmade mitt omkring oss.
Båten tog oss sedan till ö nummer 5 där det var dags för ännu ett snorkelstopp. Här var det ganska troligt att man kunde se sköldpaddor. Här var både mer fisk och finare koraller än första stoppet och vi simmade runt länge i hopp om att få se en sköldpadda. När vi kom tillbaka till båten visade det sig att de enda personer som sett sköldpadda var Magdalena och Elvin. De var sista att hoppa i vattnet och då hade den kommit simmandes. Jätteroligt för Elvin att han fick se en. Han hade mask men ingen snorkel och syrran sa att hon tillslut blev rädd att han glömde bort att andas, han låg bara och höll andan och tittade ner i vattnet efter sköldpaddan.
Sista stoppet var ö nummer 4 och här fick vi också gå i land. Underbar sandstrand och med skugga under stora träd.
Här kunde man övernatta i några enkla bungalows. I träden hängde fruit-bats och en hyfsat stor varan gick runt på ön. När vi kom till ön så var det inte så många andra båtar där, men efter att vi blivit bjudna på glass och kaffe och kom tillbaka till stranden var det hysteriskt där med.
Ryssarna och japanerna hade egna båtar med guider som talade deras språk. Övriga nationaliteter samsades på gemensamma båtar med engelsktalande guide.
Nästan varenda japan hade nu för tiden bytt ut sin stora feta kamera mot en smartphone och en selfie-stick.
Vi testade att snorkla lite men det fanns inte jättemycket att se. Istället njöt vi av sol och bad i det kristallklara vattnet.
Strax innan tre var det dags för hemresa igen och en dryg timmas skumpande på vågorna.
Similian Islands i all ära, men den här dagen gav tyvärr inte mersmak. 3 timmars mindre rolig båtfärd för att nå dit och sedan bara några få timmar där. Jättevackert och fantastiskt vatten, men alla dessa människor och slussandet fram och tillbaka tog udden av det. Jag har inget minne att det var så här mycket folk här för 12 år sedan. Kanske var det så, fast jag besökte öarna på andra tider. Det som gläder mig är att de har så mycket förbud och riktlinjer och att man fortfarande inte får gå ombord på vissa öar. Men tyvärr har detta paradis förvandlats till en riktig turistfälla.
På fredagen var vi alla rätt trötta, ändå började fyra av oss dagen med ett intervall- och styrkepass på stranden på morgonen. Sedan slappade vi skönt på stranden på dagen. Erik, Mattias och jag provade massagen här och de var riktigt bra.
Riktigt bra surfvågor hade vi både på fredagen och lördagen och efter en stunds övande så lossnade det på lördagen för mig och jag fick till ett par riktigt schyssta åk. Familjen Staaf har numera utökat sin familj med Mattias som gillar att hänga med oss på stranden när Elvin vill vara vid poolen.
Efter lunchen på lördagen var det så lågt vatten att vi kunde gå ut till den lilla ön och gå upp i fyren.
Vi har nu varit här i snart 2 veckor och en återstår. Imorgon väntar mopedtur för Staafs. Skall bli spännande att se vad dessa omgivningar har att erbjuda.
/Marit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar