Zådär i Zadar

Lämnade det vackra området kring Plitvice Lakes och körde söderut på nya vägar. Precis som vi trott, så berättade de på campingens turistinformation att dessa områden varit hårt utsatta i kriget. För 20 år sedan fanns i princip ingenting här. Allt som fanns här idag var uppbyggt på nytt.
Vi passerade några ruiner av gamla kyrkor och öde byggnader. Det är så svårt att föreställa sig det hemska som pågått här i detta vackra landskap.

Då vi kom ut från skogen mötte nya vyer oss och återigen blev vi både förvånade och hänförda. Stora slätter sträckte sig mil efter mil. De påminde nästan om stäpperna och savannerna i Afrika. Särskilt som det låg en stor sjö mitt i. Man kunde nästan se antiloper, lejon och elefanter gå där och söka vatten i oasen.

I slutet av slätten tonade mörka moln och höga berg upp sig. Det var topparna Ozeblin och Kuk på 1657 respektive 1142 m.
(OBS, jag har inte skrivit fel, ena toppen heter så.)

Ut på motorvägen, genom en 6 km lång tunnel genom ett berg och vips så var slätterna och bergen borta. Istället kom ett kargt stenlandskap med några enstaka träd och buskar. Utanför låg havet.
Vi fortsatte ner mot staden Zadar men svängde av innan ut mot en liten by som hette Nin och ligger på en halvö.
Byn skulle vara väldigt mysig och det skulle vara sandstrand här.

Vi hade tittat ut en camping, Ninska Laguna, som skulle ligga vid havet nära till stranden.
Campingen var liten och enkel, men ren och vi fick en bra plats med utsikt över sundet och bergen.

Jag kan nog inte riktigt precisera vad det var som till en början gjorde att vi inte kände oss nöjda. Kanske var det de samlade intrycken.
Åskan närmade sig från två håll och vi fixade till en enkel lunch. Himlen var becksvart men det var otroligt vackert mot sandstranden.
Över oss föll bara några droppar och vi tog sedan cyklarna in till Nin. Så mysig by och själva stadskärnan ligger på en ö med en bro över. Bilen parkerar du på fastlandet och går eller cyklar in.

Då du kommer över till ön omges byn av en ringmur. Vi gick in och tittade och innanför fanns små mysiga gränder, gator, restauranger och affärer. Hit skulle vi definitivt ta oss ikväll för att äta.
Eftersom vi inte var helt nöja med campingen cyklade vi bort till det stora Zaton Holliday Resort. Ett gigantisk område med både camping, lägenheter, aktiviteter, vattenpark mm mm.
Det var just pga storleken, priset och att vi inte kunde tillgodogöra oss allt som fanns där, som vi valt bort denna.
Men platserna var fina och servicehusen superfräscha. Kanske skulle vi flytta hit och känna lugnet och bara bada och sola.
Men jag var inte helt betagen av vattnet och stranden. Saknade det klara vattnet och småstenar, pebbles, och klippor. Här var det grå sand och vattnet var lite grumligt.
Och när vi såg incheckningskön och alla människor så bara kände vi, nej tack!

Vi cyklade hem till vår lugna men enkla camping och besökte vår strand. Hette Queens Beach och många låg där och solade. Fanns även som en lagun in med ännu mörkare strand och jag hade läst att den skulle innehålla "medical mud".

Ett par från vår camping kom just upp ur vattnet och kvinnan hade hela kroppen insmetad med lera. Jag var trots värmen inte ens badsugen. Än mindre på att smörja in mig i lera.

Jag borde börjat oråd när jag såg parets barn, men tänkte nog bara att de var oansvariga föräldrar. Deras lilla barn på dryga 1 år var precis rödprickig i ansikte, på armar och ben. Först trodde jag nog det var vattenkoppor eller något, men man kunde tydligt se vart kläderna suttit, så jag förstod att det måste vara myggbett i massor. Att de inte skyddat sitt barn bättre tänkte jag.

Över ett glas vin och 30 min köpt wifi bestämde vi oss för att åka vidare imorgon. Här skulle vi inte bli nöjda. Havet var inte inbjudande, stranden och campingen sådär.
Visst kunde det vara bättre inne i själva Zadar. Men den grå sanden verkade fortsätta även där.

På kvällen cyklade vi in till Nin och parkerade utanför ringmuren. Vid det lilla torget mitt inne i byn hittade vi en mysig restaurang och åt en schnitzel, en pizza och 2 stora öl för 140 SEK totalt. Förstår inte hur det kan vara så billigt.
Eftersom det var så mysigt och billigt inne i Nin så kom vi efter maten fram till att så bråttom har vi ju inte. Vi stannar en natt till och åker i övermorgon. Skiner solen kan vi vara på stranden, regnar det tar vi bussen in till Zadar. Så fick det bli!

Tillbaka på campingen tänkte vi sätta oss ute, men vi upptäckte att luften var full med mygg.
Efter ett besök på toaletten kunde Stefan konstatera att det ven i luften där inne. De var överallt.
Förmodligen är det perfekta marker för dem här. De lite halvsunkiga områdena med lera måste ju vara rena paradiset för dem.

Så vi satte oss inne och och såg lite film. Vädrade ur värmen men var noga med att dra för alla myggnät.

Sedan följde värsta natten på länge. Så fort vi lagt hörde vi dem vina. I öronen, i näsan, de stack, vi fäktade, de flög. Lyckades somna till då och då, men vaknade snart igen av att de ven runt våra huvuden.
Hur många kan de vara egentligen och vart kommer de in?!?

När kyrkklockan inne i Nin slog tre hade vi bara sovit korta stunder. Då vaknade även en avlägsen tupp och började gala.
När klockan slog fyra vaknade småfåglarna och nu var vi klarvakna. Jag hade då döpt om Nin till Nan som i "Not Another Night".

När klockan slog fem slumrade vi till lite och sov till sju.
Med bett över hela kroppen, med blod på lakan, gardiner och väggar vaknade vi fast beslutna att åka snarast möjligt. Här stannar vi inte en sekund till. Nin som by, supermysigt. Men mygglagunen klarar vi oss utan.

Så idag fortsatte resan söderut, mål Trogir utanför Split. För Zadar var Zådär.

/Marit