Att åka till Trogir var en ren chansning, men vi hoppades verkligen att det skulle vara bra. Vi såg båda fram emot att bara ligga still ett tag och sola och bada.
Staden Trogir är pytteliten och ligger på en ö. På kartan hade vi sett att över dit finns bara 2 broar, en liten gångbro och en smal bro för bilar.
Campingen vi sett ut, Automp Rozac, låg sedan på en större ö utanför Trogir. Och dit fanns bara en väg. Först över bron till Trogir, sedan ännu en bro till Okrug Gornji.
Allt gick hur bra som helst tills vi kom till 2:a bron. Då blev det kö. Och när vi kom över till Okrug Gornji fanns inga skyltar. Bara höger eller vänster. Rakt fram var en trång gränd. Min instinkt sa, sväng höger.
Så vi kröp fram i kön, utan att veta om vi var på rätt väg. Kö i motsatt riktning också. Sen totalstopp. Var vi ens på rätt väg? Tänk om vi satt i kön till ingen nytta? Att vända var inte att tänka på.
Lite bättre blev det då vi såg att vi mötte en husbil. Då kanske vi var på rätt håll.
Ännu gladare blev vi då vi kom närmre och insåg att den var svensk. Då vi möttes vevade vi ner rutan och frågade om vi var på rätt väg.
Jodå, Kamp Rozac låg här några kilometer bort. Men det är trångt, inte där, men på vägen dit.
Okej, då var vi iallafall på rätt väg. Det gjorde att köandet kändes bättre.
Men snart fick vi nya bekymmer. Trångt var bara förnamnet. Liten smal gata och kö i bägge riktningarna. Möte med både bilar, lastbilar, husbilar och bussar. Bilar tutade bakom men vi kom inte framåt, för trångt för att möta en lastbil. Vi backade, svängde in, svängde ut, fixade och trixande. Sakta gick det, men alla hjälptes åt, särskilt alla lastbilschaufförer.
Värst blev det då vi fick möte med en stor Hymer-husbil där det var höga murar på bägge sidan vägen. Båda bilarna fick ta in backspeglarna, jag hängde ut genom fönstret och höll koll på muren som vi slickade med bara någon centimeter tillgodo.
Efter 25 min var pärsen över och vi var framme på campingen utan en skråma på bilen.
Vår första fråga var. - Varför dessa köer?
När vi fick svaret så var det rätt självklart. Halvdant väder, ingen vill bada, vad gör man då? Jo, åker och handlar. Samma sak som händer på tex Öland på sommaren då alla skall till Borgholm. Kö och stopp överallt.
Men köandet var värt det och vi fick en bra plats på campingen.
Vi har nu solat och badat några dagar vid campingen och stranden och vattnet är jättefint.
På kvällarna har vi tagit cyklarna ner till Trogir. Den mysiga gamla stad, som dessutom blev vår 3:e plats att bocka av på UNESCO:s lista.
Det som känns så konstigt att förstå är att vi tagit husbilen till palmerna.
Bland mysiga gränder har vi njutit av fiskrätter, god pasta och pizza och kött.
Igår vaknade vi till oväder. Först kom blåsten och diskbaljan blåste i backen. Blåsten tilltog och åska hördes på avstånd. Sedan kom ösregn, åska på nära håll och hagel. Det blev ett riktig oväder.
Frukosten fick ätas inomhus och det blev en filmstund innan det var dags att städa upp utanför husbilen. Solen började titta tillbaka och började torka upp det blöta. Men tusentals långa tallbarr täckte allt.
Lagom till vi var klara fick vi besök på camping. Min kollega som nyligen kommit ner till Makarska hade lite tråkigt i det dåliga vädret och tog en tur till Split.
Så det blev lunch och glass tillsammans med familjen Mujanovic.
Rolig och annorlunda dag här nere. Inte var dag man får besök så långt hemifrån.
Besökarna hade även med sig solen, så idag har det blivit en dag på stranden igen.
Imorgon väntar en dag till havs. Skall bli spännande att se vad dessa omgivningar har att erbjuda.
/Marit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar