Med lånade paraply från hotellet gav vi oss ut för att äta middag. Paraply visade sig vara en mycket bra idé. Det skyddade inte bara mot regn utan även mot tjatiga skräddare om du drog ner den långt så de inte såg dig.
Visst borde vi väl ätit thaimat nu sista kvällen, men vi fuskade och beställde pizza på den italienska restaurangen Azurro. Vi har ätit där tidigare år och pizzorna är grymma här. Tunn botten och härligt frasiga kanter.
På lördagen hade vädret blivit lite bättre och regnet upphört.
Stranden var full av folk och det var stor skillnad från när vi var här för 10 dagar sedan.
Tillbaka var också alla longtailbåtarna och jag kände att jag saknade tystnaden på Lanta där det är så lite båtar, det är tyst på stranden och du kan njuta av naturens ljud.
Vi laddade för en sista stranddag och la oss givetvis nedanför Nr. 14 igen och de blev så glada att se oss och kom springande med ananas. Jag passade även på att njuta av en god nygrillad majskolv.
En sista lunch blev det på The Last Fisherman och sedan tog vi varsin fotskrubb. Med något suspekt medel som säkert inte är miljövänlig så fuktar de bomullstussar som se sedan bäddar in fotsulorna med. Detta får dra 10 minuter innan de tar en kniv och skrapar fötterna med. Driver av dött skinn åker av. Äckligt!!!
Sedan börjar den värsta behandlingen om man är kittlig under fötterna, för då gnor de dem med någon pimpstensliknande hård svamp.
Sedan badas fötterna och smörjs in och vips har man "babyfeet" som thailändskorna glatt sa då det var klara.
Jag passade även på att ta en timmas ryggmassage och tiden kunde inte ha varit bättre vald för värsta åsk- och regnvädret drog in och helt plötsligt skulle alla ha massage eller rymmas under det skyddande taket.
Regnet ville inte sluta så det var nu både slutbadat och slutsolat för den här resan.
Vi trotsade regnet och gick hemåt, tog en espresso och njöt lite till av att bara vara.
Tillbaka på hotellet duschade vi vid poolen, för rummet hade vi varit tvungna att lämna. Konstig känsla att stå utomhus intvålad iklädd bikini och duscha samtidigt som regnet vräker ner.
I hotellobbyn hittade vi ett annat svenskt par som också skulle hem så vi delade taxi med dem till flygplatsen. De delade massa tips om nya platser de sett så jag funderade på att vända direkt. Någon underlig känsla spred sig i kroppen, kändes som jag först nu förstod att jag faktiskt var på väg hem.
Flygningen upp till Bangkok gick smidigt. Den tog bara drygt en timma så någon vidare mat serveras inte. På vägen ner hade vi fått en fralla där man gömt en liten korv inuti. En flaska vatten till det.
Nu fick vi 3 extremt färgglada kakor och en vattenflaska.
Jag la undan mina direkt. Stefan tog först ett bett av den bruna, skakade på huvudet, sedan dem gröna, likadant och sedan den oranga. Kunde inte avgöra om det var något att ha så han tog en smakomgång till på alla tre innan han la dem ifrån sig.
Jag var inte sugen, så färgglada kakor bör man nog inte äta.
I Bangkok hade vi 2,5 timmas väntan innan vi skulle åka vidare och passade på att ta en hamburgare på Burger King istället. Dem mättade bättre än kakorna.
Vårt plan lyfte i tid och landade före utsatt tid i ett mulet Köpenhamn. Nu var det SAS vi flög med och det var sköna säten med mycket benutrymme och egen monitor med spel och filmer.
Men Thai Airways är ändå strået vassare. Bättre service och mat.
Kan ju inte påstå att man blir så värst peppad av vädret på skånska slätten.
Tristare väder får man nog leta efter. Allt vår grått!!!
Här gäller det att leva på Thailandskänslan.
På radion spelade de julsånger vilket kändes helt vrickat. Tydligen är det julafton om 8 dagar, känns helt ofattbart. Men jag gissar att man snart kommer in i julstämningen. Får skynda oss hem nu och tända en brasa, ta en lussekatt och sedan fira både 1:a, 2:a och 3:e advent på en och samma gång.
Trevlig 3:e advent allesammans!
Kram Marit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar