Men det hade varit en fantastiskt trevlig dag med många roliga matcher, bad och sol, samtidigt som vi fick lära känna lite fler av bröllopsgästerna.
På kvällen åt vi middag med syrrans familj på vår nya favoritrestaurang Sayang Beach precis vid syrrans hotell. De hade både thailändsk och indisk mat, servitörerna lekte med Elvin och visade Mattias nya poi-trick. Maten var mycket god och nästan varje kväll körde någon av grabbarna som serverade eldshow.
Efter maten övade vi lite inför morgondagens tal och spex.
121212 vaknade jag så stel i nacken att jag knappt kunde lyfta huvudet från kudden. Än mindre böja huvudet åt sidorna eller titta nedåt eller uppåt.
Jag hade känt tendenserna redan dagen innan, tror det beror på måndagens moppetur då jag suttit och spänt mig samtidigt som det varit dragigt. Volleyboll och mera moped på det var spiken i kistan.
Så efter frukosten blev det 35 minuters massage, eller snarare massaker. För det var 35 minuter fyllt med smärta så illa att jag stundtals skrek rakt ut.
- Sorry madame, sa thailändskan gång på gång.
Men då jag gick därifrån kunde jag böja huvudet åt alla håll utan större problem. Så nytta hade det gjort.
Det blev sedan en soft dag på stranden. För att minnas stunden 121212 kl.12.12 gick vi strax där innan och badade.
Så om någon frågar mig vad jag gjorde detta magiska datum kan jag svara att jag låg i 32-gradigt turkosblått vatten med en stekande sol över mitt huvud.
Sedan började det bli dags att göra sig oordning för kvällens festligheter. Först fick jag naglarna fixade med fransk manikyr. Betalade hela 45:- kronor för denna behandling på en timma.
En snabb clubsandwich till lunch innan det var dags att hem och duscha.
Nästa utmaning var att få mitt tjocka hår torrt i fukten här nere. Tyvärr saknade vår bungalow hårfön. Istället gick jag små korta turer på bungalowsområdet. De fick inte vara för långa så man blev svettig. Passade på att ta tillfället i akt att leta efter blommor att ha i håret. Jag visste precis vilken blomma jag ville ha, nämligen en "frangi pani".
Hittade också det jag sökte på ett träd vi hotellområdets entré.
I närheten av vår bungalow finns inte en blomma att uppbringa. Dem har städerskorna plockat och lagt som dekorationer på vår säng. Nästan varje dag har vi fått något nytt.
Det började med svanar för att sedan ändras till boxerhundar, krabbor och hjärtan.
15:40 stod vi finklädda och lätt svettiga vid lobbyn där vår pick-upp väntade. Min syster med familj satt redan på och med denna transport åkte även brudens far, mor och bror med sina respektive.
Vid Lanta Roundhouse väntade mingel och information om kvällen. Tyvärr öppnade sig precis himmeln och alla utställda stolar fick plockas upp från stranden.
Men som genom ett mirakel klarnade det upp och vigseln kunde hållas på stranden precis som planerat.
Det blev en underbar och mycket känslosam vigsel i solnedgången, tror inte ett öga var torrt bland det 50 gästerna som rest ner till Koh Lanta för att se Isak och Jonna vigas.
Med respekt för brudparets önskemål om att inte lägga ut bilder före dem på Facebook, Instagram osv så får ni ännu inga bilder eller för mycket detaljer.
Istället för brudpar får ni en bild på mig och Stefan. :-)
Tyvärr kom regnet tillbaka efter vigseln så middagen fick hållas under tak och inte på stranden som det först var tänkt. Men vi hade en underbar kväll tillsammans med god mat, musik, tal, eldshow och dans.
Kvällens härligaste partybild togs en bit in på kvällen då lille Elvin fått tag i din pappas tomma öl och ville skåla med Stefan.
13 december och Lucia kom som någon form av överraskning. Vi har hela tiden varit så fokuserade på 12 december så vi blev nästan snopna när vi vaknade och insåg att det var lucia. Lite småsega var vi efter nattens festande och korta sömn, men efter frukost och ett härligt dopp blev vi pigga igen.
Sedan dök mina kusiner och kusinbarn upp på vårt hotell och vi hade en stranddag tillsammans. Dock inte de nygifta släktingarna, de var nog lite trötta idag.
Efter lunchen blev det kaffe och Pågens saffransgifflar för att fira lucia. Det var smaskigt.
På kvällen tog vi moppen in till byn Saladan för lite sista shopping och för att hälsa på i dykshoppen där jag jobbat.
Tyvärr blev det ett alldeles för kort möte med ägarna Maj-Britt och Ulf då de skulle iväg på vigsel. Ulf är vigselförrättare och hade nu sin 7 vigsel på 5 dagar.
Men shoppen var sig lik.
Vi hann iallafall få veta att de numera även hade en speedboat och inte bara de stora lite långsammare båtarna. Att de öppnat restaurangen The Frog inne i Saladan och att dykshoppen numera sålde svensk lösgodis och chips och ostbågar från Olw.
Så visst hade det hänt saker här.
Många nya mindre dykcenter hade också kommit till på ön. Men de satsar kort och intensivt och sedan tar både pengar och ork slut, så även om de tar några gäster ibland så utgör de inget riktigt hot.
Nästa stopp var Gelato. En nyöppnad glassaffär i Saladans utkant. Denna drivs av en kille som jobbade för Lanta Diver då jag var där. Då jag var tillbaka 2005 träffade jag honom återigen. Men efter det lämnade han ön och har jobbat på diverse båtar världen över.
Nu var han tillbaka på Koh Lanta och för 2 veckor sedan hade han slagit upp portarna till sitt nya café som han driver tillsammans med sin flickvän som var kock.
Så mysigt litet café där man kan köpa kulglass som de gör själva. Vi fick titta in i köket och vilket fint kök jämfört med de thailändska kök man ser här nere. Allt var kliniskt rent och med vitt kakel och rostfria bänkar. Då vi var där bakades det pepparkakor och en ljuvlig och bekant doft spred sig över hela caféet.
Jag kände då att det faktiskt skulle bli rätt trevligt att åka hem till ett vintrigt Sverige igen och få fira jul. Längtade efter en brasa och de goda lussebullarna som Stefan bakat och som ligger hemma i frysen och väntar på oss.
En del av mig vill vara kvar här och njuta av värme, sol och bad och alla som kommer vara kvar här.
En annan del av mig börjar faktisk känna sig ganska nöjd här och redo att snart åka hem.
Sedan åkte vi förbi min syster. Som om inte hon lidit nog så hade hon nu fått så ont i en visdomstand att en hästkur penicillin inte hjälpte. Tanden måste ut.
Så Stefan skjutsade in henne till tandläkaren där hon skulle vara 18:30. Konstiga öppettider de har här i Thailand.
Men jag har hört så mycket positivt om tandvården här, både bättre och billigare än i Sverige, så hon var lugn. Senast i somras mitt under cellgiftsbehandlingen fick hon dra ut en ur överkäken, nu var det dax för underkäken. Tandläkaren hade varnat för att det kunde bli lite bökigt då röntgen visat att rötterna krokat fast under käkbenet.
Medans hon led avnjöt vi andra ännu en fantastiskt måltid på Sayang Beach.
En stund senare dök syrran upp glad i hågen och med tanden i en påse i handen. Tandläkaren hade löst det exemplariskt och hon var glad att tanden var ute. Den hade dock suttit svårt till så de hade fått borra i käkbenet för att lossa den.
Vad jag beundrar hennes tapperhet och kämpaglöd. Hoppas bara nu att allt elände är över och att hon kan få njuta lite av sin semester.
På fredagsmorgonen vaknade vi av regn och mulet väder. Det var ovanligt. Vi hade vår moppe kvar och åkte och sa hej då till alla på Funky Fish och sedan till syrrans familj.
Hon var mycket piggare idag och trots en avancerad tandoperation sent igår hade hon redan mindre ont än innan tanden åkte ut.
De hade nu hyrt en tuk-tuk och skulle utforska Koh Lanta. Det var sorgligt att lämna dem, men hoppas att de får 2 underbara veckor till i paradiset.
Stefan och jag tog sedan båten tillbaka till Ao Nang. Saknade lugnet på Lanta så fort jag kom dit. Alla hysteriska försäljare och skräddare som vill ha din uppmärksamhet hela tiden hade vi nu varit förskonade från i 10 dagar.
Imorgon blir det en sista stranddag, massage och fotskrubb innan vi imorgon kväll sätter oss på planet upp till Bangkok. Strax efter midnatt går vårt plan hem till Köpenhamn. Hoppas nu bara att det går denna gången.
Kram Marit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar