Gott om dem blir det också då de hänger i stora klasar. Koskit, vatten, sol och värme verkar vara hemligheten.
Konstig form på en del av dem dock...
Inne blir det jordgubbar i form av den fantastiska stämpeln från Magnolia där Tilda har korgen full med jordgubbar. Att måla med distresser är fantastiskt roligt och avkopplande. Och tänkt att samma stämpel kan få så många olika utseende bara beroende på vilken färg man använder.
Nästa steg blir nog att göra lite jordgubbsinspirerade kort. Men just nu har jag svårt att sluta måla denna fantastiska stämpel.
I övrigt har det varit en underbar lördag. Började dagen med ett besök i scrapaffären Hildas Rum i Tenhult där det var rea dagen till ära.
Blev visst lite fler papper, fast jag verkligen inte behöver fler, stämplar, fler distresser och lite annat smått och gott jag absolut inte kunde vara utan. :-)
Efter att ha njutit på Hildas Rum blev det lite nytta på Ica Maxi och tampas med alla galna människor där.
Efter en lunch hemma bestämde sig solen för att skina så det blev solstolen på altanen. Slumrade till och låg där och njöt en stund. Kändes nästan som semester fastän jag inte alls har det ännu.
Sedan var det dags för nytta igen, lite stenläggning för att slutföra ett trädgårds-projekt som började för flera år sedan. Nyttan fortsatte sedan, fast nu med löpning.
Efter 2 1/2 veckas uppehåll pga höftproblem var det skönt att få komma ut igen, men det gick lite tungt.
Men min redan dåliga tid blev ju inte bättre av att jag träffade på en pratglad bonde. Eftersom vi ofta passerar hans gård på våra löprundor kände jag mig tvingad att vara lite trevlig och fråga om det var okej att vi passerade på den lilla skogsvägen precis intill hans hus och ladugård.
Men det skulle jag aldrig gjort, för sedan var det hopplöst att få tyst på karln. Han berättade om allt från tranorna som kom tillbaka år efter år, hur en hade haft ett brutet ben, men ändå kommit tillbaka. Räven som han inte tyckte om, där instämde jag, fast vi hade helt olika anledningar till vårt ogillande. Mitt är rävfobi, hans att räven tog tranornas ägg.
Sedan berättade han om rådjuren och hur ett av dem varit trebent men ändå klarat sig år efter år och fött upp nya kid varje år.
Jag tackade högre makter för att det var just rådjuret som var trebent och inte räven. För om det är något som skrämmer mig mer än en räv så är det just en trebent räv.
Jag började nu försöka flika in att jag borde fortsätta min löpning, men då gick han över till att prata om att han åkt till Filipinerna och gift sig, men var nu skild sedan flera år tillbaka och det var lika bra det för det giftemålet hade bara resulterat i svindyra telefonräkningar månad efter månad.
Regnet kom sedan till min undsättning och jag sa att jag måste fortsätta hem. Han ropade då efter mig om jag hade hund, svarade nej i farten och sprang vidare. Maken till pratsjuk bonde har jag aldrig träffat.
Efter en välbehövlig dusch blev det ost, kex och vin på altanen, sedan lite god maten till en Morden i Midsomer och slutligen en skrivstund sittandes utomhus på altanen.
Underbar dag med perfekt blandning av nytta och nöje.
Imorgon blir det lunch hos mamma i Foresrum. Hon och min 9-åriga systerson har någon form av tävling på gång som de är väldigt förtegna om. Skall bli spännande att se vad det blir.
Dags för sängen...
/Marit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar