Persilja, rosmarin och hissnande höjder

På midsommardagen lämnade vi Zaostrog för resa till Peljesac, en halvö strax utanför Zaostrog. Persilje-halvön som vi ofta kallar den. Fågelvägen var det ingen lång sträckta, men desto längre att köra då vi först måste följa kusten söderut till passagen över till Persilje-halvön och sedan köra norrut igen. Man kan likna det vid att åka från Gränna till Hjo. 

Vackra men kurviga kustvägar, det vackra deltalandskapet vid floden Neretvas utlopp. 

In i Bosnien en dryg mil och sedan tillbaka in i Kroatien igen. Vi passerade alla de musselodlingar som finns längs den här kustlinjen, tusentals flöten låg och guppade i vikarna, för att slutligen komma över på Peljesac. 

En bro är byggd för att korta resan och slippa gränsövergångarna, men den tas i drift först om några veckor. 

Vägen på Peljesac är smal och kuperad. Först passerade vi byn Ston med sin majestätiska försvarsmur, ofta kallad Europas kinesiska mur.  

2018 var vi där och gick på muren. En imponerande byggnation från 1300-talet. 

Turen fortsatte norrut på Peljesac där vinodlingarna avlöste varande. Vinrankorna klättrade längs sluttningarna och de byggda terrasserna och gav grönska åt det annars karga landskapet. Ibland låg odlingarna precis intill vägen och flera rankor hade letat sig ut på vägbanan. 

Vi hade siktet inställt på Orebic på norra delen av Peljesac. En hissnande färd som först tar oss upp på 400 meters höjd via serpentinvägar, för att sedan leta oss ner till havsnivå. Inget för den höjdrädde med branta stup längs vägkanten. Resan till Orebic går väl an, men på hemresan så har vi stupet på vår vägbana. 

I Orebic tog vi in på Camp Nevio. Utsikten och närheten till havet blev inte lika bra här som på förra campingen. Men en grön och lummig plats högt upp med lite utsikt över havet och skärgården nedanför. 

Ett flertal öar ligger här utanför. Närmast är ön Korčula med den gamla mysiga staden med samma namn som ön. 

En svag doft av rosmarin ligger över hela campingen. Här växter plantorna som stora buskar eller som hängväxter på alla de murar som utgör etagerna här på campingen. Och etager finns det gott om. 

Det här är ingen camping för den late, bara att ta sig ner till stranden kräver sitt. 

Visst finns det fina strandnära platser, men dit tar sig bara de med små, små husbilar eller tält. Bara att ratta en combi-bil på den här campingen är en utmaning, så vi nöjde oss med typ etage 10 av kanske 12. 

Notera storleken på rosmarinen framför oss.

Alla etager och nivåskillnaden utgör en perfekt plats för intervallträning. Med en nivåskillnad på 50 meter och små vägar och trappor överallt så kan man hålla igång träningen även inom campingområdet. Värsta etappen är en brant trappa som tar en från havsnivå och nästan ända upp till receptionen. Halvvägs byts de branta stegen mot en serpentinväg. Många höjdmeter på relativt få längdmeter. Uppfriskande rosmarin överallt som doftar extra mycket i hettan. Det kändes som att springa i ett SPA och då kanske i bastun. 

Orebic är en mysig stad med gamla hus. Men ett syfte med att åka hit var att besöka Korčula igen. När vi var här 2018 var vi där på dagen. Nu ville vi besöka den gamla staden på kvällen. 

Från Orebic tog vi på söndagen passagerarfärjan över till Korčula. En överfart på ca 20 min. Cyklarna fick följa med. Vi visste vi skulle behöva dem för hemfärden. 

Korčula ligger på en halvö och är omgärdad av en ringmur från 1200-talet. Under 1400-talet lät venetianarna förstärka muren med torn och bastioner och i staden finns flera byggnader från gotiken och renässansen. Här finns också huset där Marco Polos föddes. 

Kanske borde vi ätit något lokalt, men vi visste sedan innan att där fanns restaurang med fantastisk thaimat. Maten avnjöts med lokalt vin från Peljesac i alla fall. 

Vi strosade runt, tog en glass. Solen sänkte sig och fick de gamla blankslitna gatstenarna i gränderna att glimma som guld. 

Så fick vi syn på baren Massimo belägen i ett av de gamla vakttornen. 

En trappa tog oss upp till plan 1 där själva baren fanns. Därefter väntade en smalare trappa till plan 2 där en mindre lounge fanns om man ville sitta inomhus. 

Slutligen en stege som ledde upp till ytan på tornets topp, plan 3. Trångt och brant i stegen och jag var glad att jag ikväll valt shorts och inte kort klänning som jag först tänkt. 

Tornet bjöd på fantastisk men också hissnande utsikt. Några stolar och bord fanns utställda men många satt längs de gamla murarna. Problemet var bara att det bitvis var glapp i stenarna och nedanför låg havet och vassa klippor. 

En varuhiss, dvs en korg dragen i rep fraktade drinkar från plan 1 till plan 3. Vi njöt av ett glas rött och såg solen sänka sig. 

Bakom oss finns hålet ända ner till havet.

Några segelbåtar och kite-surfare njöt av solnedgången. Närmast oss låg några riktiga lyxyachter. 

Det var helt klart inte Massimo man skulle sitta och fyllna till för mycket på. Vi tog oss ner helskinnade. När vi kom ner var det konstigt att tänka att vi nyss satt där uppe. Och att det ens fanns en bar där. 

Mörkret hade nu lagt sig över den gamla staden. Eftersom det inte blir högsäsong förrän 1 juli hade sista passagerarfärjan redan gått tillbaka. Vi strosade runt en stund till och cyklade sedan de 3 kilometerna till den stora hamnen. 22:10 gick sista bilfärjan över till Peljesac. 

Först av alla fick vi cykla ombord på färjan. Väl upplyst i mörkret och med sitt stora gap så kändes det som någon film där någon kliver in i ett rymdskepp. 

Efter några härliga dagar i Orebic rullade vi på tisdagen söderut på Persilje-halvön. Mannen körde och konstaterade under resans gång att han aldrig klarat av att sitta på passagerarsidan. Jag höll mig tämligen lugn och hoppades bara på att inte möta större fordon mitt i kurvorna. 

Strax innan fastlandet stannade vi till på den lilla campingen Prapratno. I en liten vik med sandstrand ligger denna lilla camping i en olivlund. 

Tyvärr hade olivträden beskurits sedan sist så mycket skugga var borta. Men vi ska nog klara några dagar här. Havet är nära. Och vi har AC i bilen nu för tiden. Det är skönt. 

Nu stannar vi här några dagar. Husbilen doftar fortfarande rosmarin inuti. Fokus kommande dagar blir  SUP, snorkling och relax. Sedan vänder vi norrut och hoppas möta upp lite vänner. 

Önskar er en fortsatt skön vecka!

Kram Staafs