Dober dan

Dober dan! Eller God dag som det blir på svenska. Efter några dagar i värmen så börjar verkligen semesterkänslan infinna sig på riktigt. Många av de kroatiska fraser och ord vi innan kunnat börjar sakta hitta tillbaka. Inte klokt vad man hinner glömma på 3 år. 

Snabbt mindes vi dock den härliga känslan från Zaostrog. Lagom liv och rörelse, god och billig mat, trevliga människor och underbart klimat. Att på kvällen gå ut och äta i byn eller ta cyklarna till en grannby. Ljumma vindar när man cyklar, underbar utsikt över havet. Mysiga gamla hus översållade med vinrankor, vildvin och färgglada blommor. Att sedan kunna äta god mat, dricka vin och vatten för ca 100:- per person. 

Jag får nästan nypa mig själv i armen för att förstå att det är på riktigt. Hur bra har vi det inte?! 

Lunchen äts ofta vid husbilen. 20 meter från vår plats finns grönsaksståndet med grönsaker från det intilliggande klostret. Närodlat, utan gifter och kostar knappt inga pengar alls. Och de smakar gudomligt. 

En omelett med lite stekta goda grönsaker eller vitlöksstekt ciabatta med en röra på hackad tomat, lök, olivolja och basilika. Så enkelt men gott i värmen. 

Vi har bra span på allt som sker från vår plats. Ibland slutar man aldrig förvånas över folk. Häromdagen kom en svensk kvinna förbi. Vi hade pratat lite kort tidigare då vi hjälpt dem få sin husvagn på plats. 

Hon stannar till vid vår plats och studerar alla blomsterarrangemang som står framför oss. Eftersom vi har platsen vid entrén så har ju campingen dekorerat lite extra. Säkert också för att skärma av platsen lite. 

- Va fint ni har det här. Har ni haft med er allt detta?

Jag hade svårt att hålla mig för skratt. Vem skulle köra med sig en trehjuling, en gammal kärra med trähjul, en trätunna och massa blommor för att få det lite fint på platsen. Inte vi i alla fall. Vi har fullt nog med cyklar och SUP:ar. Och en liten kruka basilika.

Under tisdagen satt Stefan i styrelsemöte på förmiddagen. Styrelsen fick vänja sig vid bakgrundsljud som cikador och kyrkklockor när han skulle tala. Vid den långa ringningen vid 12 fick han flytta in i husbilen. Då blev ljuden för mycket för att han skulle höra vad som sas på mötet. 

Men de fick se mycket spännande i bakgrunden. Tjocka tyskar i minimala badbyxor, hur 4 personer kämpade med att putta en gammal husvagn upp för en backe och hur kämpigt det blir när stödhjulet lossnar. 

Jag gick en promenad och insåg att folk hade nog med sig konstiga saker på semestern. Utanför en ”plåtis”, dvs en mindre husbil typ van, stod en fullstor hammock. Hur i hela fridens namn fick de med sig den?

Lite längre bort höll en husvagn på att installera sig. En man var i färd med att bära ut hantlar. Gissningsvis satt närmare 7 kg per hantel. Vem tar med detta på semestern?!

Så kanske var inte hennes fråga så konstig. Man har kanske med sig trehjulingar och trätunnor som dekoration. 

På onsdagen tog vi SUP:arna norrut mot grannbyn Gorjna Vala. Från cykelvägen hade vi sett ner till de små fina vikarna med klippor och tänkte att det vill vi se från havssidan. 

Det klara vattnet och solglasögon med polarisering gjorde att man såg botten och det marina livet nästan lika bra som med mask och snorkel. Sjögurkor, en och annan sjöstjärna och enorma stim småfisk dök upp under oss. Jag gissar fisken var någon typ av ansjovis. De blänkte som silver i vattnet när de bytte håll eller vek ner djupt under SUP:en. 

Ibland kom stim med lite större fiskar, de påminde om den goda havsabborren jag åt häromkvällen. Då grillad till perfektion. 

Kustlinjen var mycket vacker. Men det tyckte också de nudister som letat sig ner till de nästintill otillgängliga små stränderna mellan klipporna. 

Varför är det de med de minst attraktiva kropparna som måste fläka ut sig. Och varför måste de sitta på en klippa ut mot havet och skreva?!

Det var inte bara deras hängbukar jag inte ville se så att säga. 

Jag fäste blicken i havet framför mig. Sjögurkor. Same same but different. :-)

Tillslut blev klipporna för höga för någon att ta sig ner och vi kunde äntligen njuta av den vackra kustlinjen. 

I mysiga Gorjna Vala vände vi hemåt igen. Höll siktet till havs på hemvägen. 

Efter att ha sett nog med nakna karlar för en lång tid fram över så blir jag ju inte ens förvånad av att promenera förbi den här baren. Men undrar ju samtidigt vart 1:an ligger. 

På torsdagen valde vi att paddla söderut. Minst lika vackert och färre nudister. Lummiga små stränder som kantades av träd och vackra agaveväxter. 

Midsommarafton firades ganska traditionsenligt med färskpotatis, sill, gräddfil, jordgubbar och glass. Det mesta från Sverige. Jordgubbar och glassen från Kroatien. Som vanligt tittar de konstigt på oss när vi kommer till glasståndet och vill köpa glass i bunke. 

Under vår ek hittade jag lite gröna slingerväxter att sätta i håret. Det och några rosa blommor fick duga istället för krans. 

Midsommaraftons roligaste händelse stod ett äldre par från Österrike för. De brukar alltid heja så glatt när de går förbi eller vi möts i disken. 

När Stefan kommer ut från herrarnas duschrum efter att varit och duschat av sig lite saltvatten så hoppar den österrikiska frun fram bakom ett hörn och skämmer honom. 

Så får hon syn på Stefan och utbrustet förskräckt. 

- Oh, I am sorry!

När de senare går förbi bryter de bägge två ut i asgarv. Ljudet av Stefans blöta Crocs lät tydligen precis som hennes mans, så hon var helt säker på att det var han. 

Men bara tanken på att skrämma sin man när han kommer ut ur duschen och i den åldern är underhållande nog. 

Midsommaraftons middag åt vi på Bracera, vår favorit-restaurang längs stranden här i Zaostrog. Ägaren bjöd på extra snaps. Inte för att det var midsommar utan för att visa sin uppskattning och tacksamhet. Alltid tråkigt att säga hej då när det är dags att åka vidare. Den äldre mannen har haft restaurangen i 40 år, nu är han 73. Hans son sköter grillen och hans barnbarn hjälper till i restaurangen.

Vi lovade komma tillbaka nästa år.

Det fick bli en hel vecka här i Zaostrog. Till vår stora besvikelse så har vi varken sett eller hört några ugglor. Så troligen häckar de inte här i år. Bättre lycka på nästa camping helt enkelt. 

Idag har vi lämnat Zaostrog och rullar vidare söderut mot halvön Peljesac. Ingen lång sträcka men den tar sin lilla tid. Vi kommer både hinna lämna Kroatien och komma tillbaka igen. Detta då Bosnien har en bit kuststräcka just här. 

Hur det är på Peljesac få ni veta en annan gång. 

Kram Staafs