Jag hade nog inte riktigt förstått hur mycket jag saknat det här förrän vi nu kom iväg. Alla förberedelser och stim för att lämna hemmet i dryga 4 veckor och ge sig av mot både kända och okända mål.
Sommaren 2020 satte pandemin stopp för vårt resande ut i Europa. 2021 hade vi nog kunnat komma nedåt Medelhavet, men då kändes det inte rätt att åka långt bort när pappa var så sjuk och vi inte visste hur lång tid han hade kvar. Ett val jag är glad för.
Inför årets sommarplanering tänkte vi att det möjligen skulle vara Putin som kunde sätta käppar i hjulet för oss.
Men i år kom vi iväg och i onsdags eftermiddag lämnade vi Habo. På kvällen gled vi in i hamnen i Rostock i Tyskland.
Som jag så många gånger sagt, och skrivit, så får jag ingen riktigt ro i kroppen förrän vi har tyskmotorväg under däcken. Det är då semesterkänslan kommer.
En lång sträcka men det gäller att njuta och se allt det fina. De mäktiga rovfåglarna som sitter intill autobahn och väntar på sitt byte, storkparet som går på åkern intill vägen, de mysiga tyska städerna.
Extra speciellt blir det när vi når de kuperade landskapen nedåt Bayern. Med tjeckiska gränsen nära breder enorma odlingslandskap ut sig. Humle varvas med olika sädesslag. För att runt nästa krön bytas mot tusentals solcellspaneler. Ena stunden kämpar husbilen uppåt i de branta backarna, för att nästa stund rulla lätt nerför med underbara vidder framför oss.
Som bondtös kan jag ju inte låta bli att grubbla över hur de brukar dessa åkrar? Vad är det för bredd på tallriksharven och slåttermaskinen för att mäkta med detta. Det måste ju ta minst en vecka per åker.
Jag har alltid gillat floder och speciellt Donau. Därför var vi extra nöjda med vår andra övernattning på resan ner, en gratis parkering för husbilar precis intill flodkanten.
Under fredagen tappade vi lite tid vid gräns-övergångarna till Österrike och Slovenien. Har man husbil över 3,5 ton måste ha speciella dosor i framrutan för betalning av motorvägen. Vanlig bil klarar sig med att köpa ett klistermärke.
Eftersom vi bytte husbil i våras så skulle nya dosor fixas, pengar laddas och de gamla dosorna tillbaka.
Men ca 2 dygn efter att vi lämnade Habo så rullade vi över gränsen till vårt älskade Kroatien.
Vårt första stopp blev campingen Slapic mitt ute i skogen. Vi har varit där två gånger tidigare och mysigare plats får man nog leta efter. Jag skulle säga att platsen är nästintill magisk.
Strax innan campingen insåg vi att storkparet vi sett tidigare gånger var kvar. De häckade på samma elstolpe som tidigare år och i boet fanns nu 3 ungar.
Ån Mreznica flyter längs campingen. Vattnet är kristallklart och snirkliga rötter och växtlighet pryder dess botten och kanter. På vissa partier är det mer strömt, ibland som mindre vattenfall. Fåglar, fiskar och campinggäster delar glatt på platsen.
För de med tält fanns platser nära åkanten, en del med byggt trädeck.
Platsen är minst sagt magisk och ett ställe att koppla av på.
På lördag morgon rullade vi vidare ner mot Medelhavet och södra Kroatien. Efter flera mil på motorväg genom ett grönskande landskap med enorma vidder och lummiga kullar möttes vi av vitgrå bergen i Dalmatien. Slutligen rullade vi igenom tunneln i berget och kom ut på kusten.
Det blir alltid samma wow-känsla när man ser allt det vackra för första gången. Nedanför oss låg byarna med de ljusa byggnaderna, de orange tegeltaken, det blå havet som intill stränderna lyser turkose och slutligen de gröna pinjeträden. Färger så vackra ihop.
På andra sidan om oss fanns de silvergrå olivträden som klamrade sig fast på bergsluttningarna. Blommande buskar intill den slingriga vägen.
Vid tretiden rullade vi ner på den lilla bygatan i Zaostrog. En av de platser vi älskar. Campingen var mer belagd än vanligt, några enstaka nätter fanns lite här och där.
- Men sedan har vi denna platsen med, säger damen i receptionen.
Vid campingens infart fanns en stor plats med fantastisk vy ut över havet. En stor ek gav skyddande skugga.
Ironiskt nog är det precis samma ek där vi för 3 år sedan hittade ett uggelbo och såg dvärgberguvarna flyga in och ut ur boet.
Så det var med skräckblandad förtjusning vi installerade oss. Hur nära inpå mig kommer jag ha ugglorna?
När vi var installerade och klara satte vi oss ner och tog varsin öl. Nu var det semester och allt hade gått jättebra. Inte en endaste stau i Tyskland. Vi njöt av vår vackra vy och jag funderade över avståendet till uggelboet.
Jag stegade upp avståndet fram till trädet och använde Stefan som måttstock för höjden. Jag började sedan grubbla på hur i hela fridens namn det var man räknade ut längden i en rätvinklig triangels längsta sida. Hur fick man fram hypotenusan?
Min man som aldrig varit mycket för matematiska formler och ekvationer menade på att hypotenusan tagit semester.
Inte mycket hjälp där inte.
Efter lite googlande kom jag ju på att det var pythagaros sats jag skulle använda mig av. Efter lite räknande konstaterade jag att uggelboet var 4,7 m ifrån mig när jag satt intill husbilen.
Det här ska bli spännande.
Bortsett från fler turister så var mycket sig likt här i byn. Grönsaksståndet med närodlade grönsaker från den intilliggande klosterträdgården var kvar liksom flertalet restauranger. Det är ju alltid svårt att veta hur pandemin slagit mot platser som dessa.
Klostrets olivolja fanns fortfarande till försäljning. Det blir nog ett köp innan avresa. Men för att undvika förra gångens olivoljaexplosion inne i husbilen så ska vi undvika de stora flaskorna.
En god grilltallrik på restaurang Bracera har vi hunnit med. Tyvärr jobbade inte servitris Maja, som vi lärde känna sist, kvar. Men maten, servicen och läget intill havet var detsamma.
Idag har vi både hunnit med träning, en stund på stranden och en eftermiddagstur på SUP:en.
I början kändes det overkligt både att det var semester och att vara tillbaka i Kroatien igen.
Men under eftermiddagens SUP-tur på härligt rent vatten och de höga bergen bakom oss med byn och klosterkyrkan i förgrunden så trillade polletten ner. Vi är tillbaka i Kroatien!!!
Med andra ord, vi njuter av semester och stannar här ett tag.
Må gott!
Kram Staafs
Underbart - förstår känslan - semester, husbilen och Kroatien!
SvaraRadera