Att fånga dagen

Tiden går alldeles för fort när man har trevligt och har semester. Så när första veckan passerat så gällde det att göra bästa möjliga av vecka 2. 

På fredagskvällen tog vi en tuk-tuk in till Saladan. Vi lyckades med att få Koh Lantas mest blinkande mopedtaxi så det blev en färgglad och blinkande färd de 4 kilometerna in till byn. Det kändes som att sitta i Piff och Puffs julgran med alla lamporna när de tänder och släcker. 

Målet med resan var ett besök på The Frog. En restaurang ägd av mina före detta arbetsgivare på Lanta Diver. När vi under vår första vecka sökt dem på dykcentret hade vi fått veta att de numera återfanns på restaurang The Frog. 

Det blev en minnesvärd kväll på alla sätt och vis. Ulf och Maj-Britt mötte upp vid ingången till restaurangen. Då den är mycket populär så hade vi bokat bord på innergården. 

Vi hann prata lite gamla minnen innan vi blev visade till vårt bord. 

Upp via en trappa till deras terass där allt var dekorerat med föremål förställande grodor. En ny trappa tog oss sedan ner till innergården. 

Där var det som att kliva in i en helt annan värld. En vacker mur hängande in restaurangen, mycket grönska och prydligt anlagda gångar och gräsmattor. Fint dukade bord stod utspridda i den vackra trädgården. Över våra huvuden hängde slingor av belysning och vackra klätterväxter. Vilken oas!

En trubadur stod i ett hörn av trädgården och sjöng med behaglig röst väl bekanta sånger. 

Vi beställde ett gott italienskt vin och deras Big Bad Burger. Den engelske kocken gjorde ett bra jobb. Hamburgaren med väl utvalt australiensiskt kött, bacon, 2 sorters ostar och guacamole var gudomlig.   

När trubaduren började sjunga Strövtåg i hembygden hade hjärnan svårt att förstå alla intryck. 

Nyss satt vi i en blinkande tuk-tuk mitt i Thailandsstimmet, nu på en lummig bakgård som för tankarna till Medelhavet. Vi äter en makalöst goda hamburgare och någon står och sjunger texter av Nils Ferlin. 

När lugnet lagt sig över restaurangen hann vi prata lite mer med Maj-Britt och Ulf. 2017 hade de sålt av dykcentret och körde nu restaurangen. Den stora dykbåten hade de dock kvar och hyrde ut till de nya ägarna. 

Vi tackade för oss och hoppades hinna tillbaka ännu en gång innan hemresa. 

Lördagen blev en riktig lördag. Efter att vi tillbringat förmiddagen på stranden gick vi till Funky Fish för lunch. Isak och Jonna och deras vänner de delar hus med var där. Det blev en långlunch som hette duga. Det var ju lördag och semester så det blev drinkar till oss vuxna och godis och glass till barnen. Efter närmare 4 timmar var vi hemma igen. Vilken härlig lunch. 

På kvällen gick Stefan och jag den dryga kilometern ner till deras hus. När alla barnen lagt sig blev det take away från tapasrestaurangen Red snapper. En mix av rätter från världens alla hörn. Quesadillas, fetaost, chiliräkor och mycket mer. 

Långlöpning och intervallträning på stranden har vi hållit i. Musklerna har börjat vänja sig. Hade också tänkt hyra SUP någon morgon, men lagom till att vi hittade vart SUP:arna fanns, så kom mer blåst. Vi ville ju ha en morgon med spegelblankt hav. 

På söndagen möttes vi av en vackert dekorerad säng. Sedan har det fortsatt med nya kreationer varje dag och blommor på altanen. Likt Hedvig på en gul cykel kommer städerskorna cyklandes in bland gångarna mellan bungalowsen. 

Vi njuter så mycket vi kan och det känns faktiskt som tiden gått långsammare sista veckan. Vi har fullt sjå att försöka reda ut alla fåglarna och deras konstiga läten. 

Då vi inte vet namnet på dem och i vissa fall inte ens vet hur de ser ut, så har vi döpt dem efter deras ljud. 

Den här lille rackarn gäckade oss många frukostar. Med ett konstant läte som påminner om en droppande kran så döpte vi den till ”Droppfågeln”.

Hur vi lyckades hitta den är ett under. Rödgrön i färgen och då den föredrar de stora träden med röda och gröna blad gör att den svår att upptäcka. Jag kände mig som Kalle Anka i hans fotografiska expedition när jag smög runt med kameran kring frukostborden. 

Att en så liten fågel orkar göra så mycket ljud hela tiden gör oss väldigt förundrade. 

Sedan har vi den ”thailändska storlomen”. Den underhåller oss till morgonkaffet med sitt sorgsna och lite ödesmättade läte. Trots flera försök att hitta den har vi inte lyckats. Vi har inte en aning om hur den ser ut. Men det är med största säkerhet inte en storlom. 

En annan luring är ”Nokia-fågeln”. Det har så mycket olika läten och Stefan tycker det låter som om någon testar de olika ringsignalerna på en gammal Nokia 3310. 

En stor rovfågel cirkulerar ofta över stranden. Ett vitt huvud och stora brunröda vingar. Imponerande snabb när den går till attackläge, viker bak vingarna och dyker ner i havet efter sitt byte. Efter lite googling har vi nog konstaterat att det är en Brahminglada (Brahminy kite). 

På tisdagen var det dags för ännu ett besök på The Frog. Tjejen med den blinkande tuk-tuken stod redo, så vi valde henne igen. Nästan alla tuk-tuk körs av tjejer. En kul utveckling tycker jag. 

Den här gången blev det Fish&Chips och vi satt kvar nästan till stängning och njöt på innergården. 

Min släkting Isak kom på den briljanta idén att ordna en buffé på stranden. Otroligt mycket folk från Kalmar här som känner varandra på ett eller annat sätt. 

Så på onsdagen var det dags för buffé på stranden på Funky Fish. 12 barn och 20 vuxna bildade långbord och njöt av massor av goda thailändska rätter. Vi blev kvar på Funky Fish till sent in på natten. Vilken härlig kväll. 

Så nu återstår bara en dag. Inatt vid 2-tiden kommer minibussen och hämtar oss för att ta oss tillbaka till fastlandet och flygplatsen. Om allt går enligt plan landar vi på Landvetter fredag lunch. 

Dags för gråa Sverige igen. Jag är så tacksam för att vi fått se solen och fått lada batterierna under dessa 2 veckor. 

Det har varit fantastiskt att vara på Lanta igen. Stranden, lugnet, den ena solnedgången vackrare än den andra. Är ju redan sugen på att åka tillbaka, så vem vet, kanske blir det Thailand en 12:e gång...

  

Kram Marit & Stefan