Att bryta en vana

Sedan Stefan och jag träffades 2004 har vi sommartid lämnat Sverige för diverse campingäventyr. De första åren åkte vi inte längre än till Danmark, men sedan 2008 har vi åkt till Medelhavet. Först med tält, sen med husvagn och sedan 2014 med husbil. 

Det har verkligen blivit en vana att lämna Sverige ett antal veckor och dra söderut. 

I år hade vi mer framförhållning än någonsin. Bokade färjan mellan Danmark och Tyskland redan i februari för att få bästa pris och beställde ACSI, campingkortet som ger bra rabatter på campingplatser runt om i Europa. 

Vid det laget fanns endast ett bekräftat covid-19 fall i Sverige. Visserligen i Jönköping, men vem kunde ana att det skulle utvecklas så här. 

Så vi har sedan länge varit inställda på en semester i Sverige, även om vi började vackla lite för en dryg vecka sedan då vissa gränser lättades upp. 

Men så länge UD:s avrådan gäller att inte åka utomlands, inte ens till våra nordiska grannländer, så följer vi den och stannar i Sverige i år. 

Så i onsdags förra veckan avgick båten från Gedser i Danmark utan oss ombord. Scandlines var snälla nog att ge oss tillgodo som gäller hela 2021, trots att vi bokat billigaste biljetten utan avbeställningsskydd. 

Vi valde att jobba några dagar längre än planerat och gick förra fredagen på en efterlängtad semester. 

Via våra vänner Björn och Marie ute vid Bunn hade vi fått tips om en After work på Bauergården i Bunn. Bandet Mac Allvins som Björn spelar i skulle underhålla och vad kunde då passa bättre än att kicka igång semestern där. 

För första gången någonsin påbörjade vi vår semester med att köra norrut, kändes annorlunda men ändå bra. 

Vi anlände till idyllen Bunn och fick en bra plats på ställplatsen vid Baurgården. Endast en jobbig blåst störde den härliga sommarkänslan. 

Men kvällen blev fantastisk. God mat och dryck, trevligt sällskap och så kul att få höra Mac Allvins spela. Bandet består av Björn, hans bror, hans pappa, morbror och  en för kvällen en inlånad trummis. 

De bjöd på en härlig mix av irländska låtar medan vi, Marie och tjejerna njöt av goda pizzaplankor. 

Efter en paus blev det dags för de lite rockigare låtarna. 

Spelningen avslutades med låten Good Riddance (Time of your Life) med Green Day och jag tyckte dess text talade rätt till mig. 

”Another turning point, a fork stuck in the road

Time grabs you by the wrist, directs you where to go

So make the best of this test and don't ask why

It's not a question, but a lesson learned in time

It's something unpredictable, but in the end it's right

I hope you had the time of your life”

Vi har så många år tänkt semestra i Sverige, men rastlösheten har tagit överhand och vi har ändå lämnat landet. Det här får bli vårt test. Tiden får verkligen utvisa vart vi tar vägen den här sommaren. Men vi skall göra det bästa av det. 

Kvällen avslutades med en efterfest i husbilen tillsammans med Marie och Björn. 

På lördagen vaknade vi upp till en ljuvlig sommarmorgon intill sjön Bunn. Mindre ljuvlig var dock spåret i mitt huvud av druvan tempranillo i gårdagens vin. Jag visste ju mycket väl att jag inte tål den druvan, men vinet var ju så gott. 

Efter lite kaffe, sömn och en tablett var även jag på banan och kunde njuta av den härliga morgonen som nu hunnit bli förmiddag. 

Vi vände tillbaka mot Habo för lite sist fix där hemma. Sedan bar det av till syrran. En covid-19 anpassad kväll på deras uteplats med separata bord för oss, syrrans familj och pappa och hans fru Anita. 

Vi åt gott och umgicks på avstånd och njöt av ännu en härlig sommarkväll. 

Somnade med utsikt över Vättern. 

På söndagen var det dags att ge oss iväg lite längre. Målet var Apelviken i Varberg. Vi hade gjort ett kort stopp där Kristi himmelsfärdshelgen och vi kände båda att detta var en plats vi ville utforska mer. 

Att campingen dessutom fanns med på ACSI-kortet vi skaffat gjorde ju inte saken sämre. Att campa för 20€/natt fram till midsommar kändes bra. 

Vid lunchtid på söndagen anlände vi till ett soligt och varmt Apelviken. För en månad sedan visste jag inte ens att platsen existerade, men vilket guldkorn det är. 

I en bukt ligger en lång sandstrand som kantas av flera små enkla restauranger. Platsen är verkligen exotisk och det känns som man är utomlands. Bukten är populär för surfare och kitare och kanske är det de enkla ”surfhaken” som gör att det känns så exotiskt. 

Måndag, första riktiga semesterdagen och himmeln var klarblå. Dagen tillbringades på stranden och vi tog årets första bad, iallafall i Sverige. 

På kvällen njöt vi av otroligt goda hamburgare på Brittas strandveranda. Enkla bord och stolar i sanden bidrog till utlandskänslan. 

På tisdagen var det lite mer moln men varmt. Perfekt väder för en tur på cykel. 

Vi cyklade norrut längs den vackra cykelvägen. Klippor blandat med lågväxande ekar och vresros med det blå havet utanför. 

Rundade Varbergs Kusthotell och följde cykelbanan som nu gick på klipporna högt över havet. Vilken magisk cykelväg!

Kom ner till havsnivå igen och passerade förbi Varbergs fästning och Kallbadhuset. 

Vi trampade vidare genom hamnen som förde tankarna till min barndom då vi åkte båten Varberg - Grenå. På den tiden var det den färjelinjen som gav mig semesterkänsla. 

Cykelturen fortsatte ut på vackra Getterön. Här sov vi vår allra första natt med husbilen, drygt 6 år sedan nu och vi har sovit 418 nätter sedan dess. 

Cyklade runt på ön och gick runt Västra Getteröns Naturreservat. Utanför låg öppet hav. En och annan segelbåt styrde ut mot havs. 

Vi cyklade tillbaka in mot Naturum och tittade på fåglarna som vadade i det grunda vattnet. Vilket kackel, mestadels från vitkindad gås. 

Vi började bli hungriga och vände tillbaka in mot Varberg. Åt en god dagens med stekt fläsk och löksås på Västerports Kök. 

Tillbaka hemma på campingen hade vi cyklat dryga 2,5 mil. 

På onsdagsmorgonen njöt vi av den vackra kuststräckan via en löptur. Pluspoäng till Sverige då vi i detta land både hinner sova ut, njuta av 3 koppar kaffe och ge oss ut och springa innan det blir för varmt. 

Idag skall vi njuta av vår sista dagen i underbara Apelviken. Imorgon rullar vi vidare norrut för att på midsommarafton hälsa på lite vänner i Alingsås. Vi lärde känna dem i Kroatien förra året, så kanske blir längtan efter Medelhavet större när vi börjar prata gamla minnen. 

Efter det har vi inga spikade planer. Öst, väst, norr eller söder. Vecka 29 börjar vi jobba igen och någongång vecka 28 skall vi möta upp lite släktingar för att fiska krabbor. 

Så vi fortsätter njuta och utforska vårt avlånga land. Men vanor är inte lätta att bryta. En viss rastlöshet bor i mig och längtan efter tysk motorväg är stor. 

/Staafs

So take the photographs and still frames in your mind

Hang it on a shelf in good health and good time

Tattoos of memories and dead skin on trial

For what it's worth it was worth all the while

It's something unpredictable, but in the end it's right

I hope you had the time of your life