Många måsten i Primosten

Först hade vi nog trott och tänkt oss några lugna dagar i Primosten innan vi började vår resa norr ut. Några dagar utan måsten. Men vi insåg rätt snart att här fanns massa saker vi ville se och göra. 

Campingen vi bott på är inget speciell på något sätt. Underlaget är svårt, jord blandat med stora stenar. Likt grovt kross. Det gör ont som satan att sätta ner fötterna på när man kliver ut ur husbilen. Inga mattor i världen kan dämpa de vassa stenarna. Men det är rent och snyggt i servicehus och campingen byggd i terrasser och många platser ligger nära vattnet. Tallar och pinjeträd ger skugga.
Stranden är helt magisk med småsten och som klippformationer som bildar små badvikar på allt från 1-5 m. På så sätt blir det inte så trångt på stranden och man slipper ha någon som ligger på ens egen handduk och trängs. Här kan man få en egen vik på stranden. 
Jag fascineras gång på gång av vattnet här i Kroatien, men här var det något helt makalöst fint. 
Klart och med vita klippor under som gör det helt turkos. Det blir snabbt djupt och från ytan ser man undervattens klippor sticka upp från djupet. 
Vattnet var några grader svalare än på andra ställen vi varit på i år. Vilket bara var skönt, baden svalkade skönt i värmen. 

Vår camping ligger strax norr om den lilla byn Primosten och då vi kom körandes hit så såg vi den vackra lilla byn från höjden. Så vackert belägen med den gamla delen på en halvö. 

På kvällen tog vi cyklarna in. Parkerade utanför ringmuren och steg in genom portarna. Hur många sådana här små pittoreska städer finns det i det här landet egentligen? Man förbluffas ju vart man än kommer. 

En bygata ledde upp till toppen på halvön där den gamla kyrkan låg. Vi följde den och passerade gamla stenhus med vackra färgglada fönsterluckor. Några av taken var av skiffersten. Viket jobb och vilken tyngd. 

När vi var nästan uppe vid kyrkan mötte vi våra grannar från Trogir, Tina och Jonas och deras son Kevin. Så kul att träffa dem igen. 

De hade redan ätit men ville ta en efterrätt och se solnedgången, så vi satte oss på en restaurang på utsidan av ringmuren och åt medan solen sänkte sig ner mot horisonten. Området kring Primosten har mycket små öar och kobbar, så det bildas en väldigt vacker skärgård. 

På fredagen introducerade Jonas och Tina oss i SUP:arnas värld. Spegelblankt hav och Stefan gav sig ut och provade. Ganska snabbt kom han upp i stående och paddlade iväg. Jag som precis avslutat mina 4 veckor med mitt handledsskydd tänkte att detta var en dum idé. Snälla Tina tog då med mig ut på en tur. Jag satt fram och hon stod där bak och paddlade. Så härligt att ljudlöst få glida fram och fast det var flera meter djupt såg jag tydligt botten, massa fiskar och vackra undervattensklippor. 
En snorkling här var ett måste. 

På eftermiddagen tog vi med cyklopen ner och gav oss. Ovanligt många och stora fiskar långt in mot stranden. Vi såg både mjuka och hårda koraller. 

På söndagsmorgonen tog vi cyklarna och körde söderut. Sedan vi anlände till Primosten hade min önskan varit att komma en bit upp längs berget för att få en vacker vy över byn. Vi trampade på uppför och passerade små stånd som sålde vin och olivolja. Ingen mer olivolja för vår del. De sålde även små oliv- och fikonträd, men även om det var lockande att köpa så insåg jag att det skulle vara omöjligt att få med dem på pakethållaren. 

Stefan tyckte att vi skulle ta oss högre upp. På en kulle såg vi något som liknade en fyr. Du vet hur gärna din mamma vill se bilder på fyrar, sa Stefan. Så vi vek av från den asfalterade vägen och påbörjade en ännu brantare stigning uppåt på en liten grusväg. Jag höll tummarna för att våra smala däck skulle klara av de vassa små stenarna. 

Tillslut var det så brant att det inte gick att cykla länge, det gick knappt att gå. 

Det spände i hälsenor och bak i låren. Men upp kom vi och möttes av 

storslagna vyer över Primosten och skärgården utanför. 

Vi kunde också konstatera att någon fyr fanns det inte utan en gigantisk figur med Madonnan och barnet. 
En liten bar och massa sittplatser fanns det också och platsen var tydligen väldigt populär kvällstid då många kom hit för att se solnedgången. 
Något jag mycket väl kunde tänka mig med en liten pick-nick korg. Men det får nog bli ett annat år. Stefan och jag var bägge överens om att till Primosten måste vi återvända. 

Varma återvände vi till campingen efter 12 kilometers tuff cykling. Slängde oss i havet för välbehövlig svalka. 
Efter frukost anslöt vi till Jonas och Tina på stranden. Och idag kunde jag inte hålla mig, jag måste bara få prova SUP:en. Borde ju inte vara någon fara med min handled om jag tog det lugnt. 
Tina hjälpte mig ut och sittandes på knä kunde jag ta mig ut. 

Sedan blev det svårare, rejäla vågor idag och det hann bli 2 misslyckade försök att stå och paddla. Med min handled i åtanke gav jag upp efter en stunds sittande paddling.  

Lämnade över SUP:en till Stefan som även han fick kämpa mot vind och vågor. 

Under eftermiddagen la sig vinden och området utanför campingen blev återigen spegelblankt. Dags för ett nytt försök med SUP:en och nu gick det mycket bättre. Kom fort upp i stående och paddlade iväg. Vilken frihetskänsla och vilken bra träning. Balans, styrka i armar och bål och kondition. 
Både Stefan och jag hann bli riktigt SUP-frälsta under vår vistelse i Primosten och så tacksamma för att Tina och Jonas lånade ut sina saker till oss. 

Vi har knappt velat lämna havet på kvällarna. Vi har suttit bara någon meter från vattenbrynet medan vågorna slår in. Eftersom alla har sin egna lilla vik så är det inte massa folk som springer ner och badar utan vi kan njuta i lugn och ro. Tillsammans med Tina och Jonas har njutit av både öl, ost och kex och snacks. 
Det har utan tvekan varit en av semesterns mest njutbara stunder och klockan har varit närmare sju innan vi kommit upp till husbilen. Vilken livskvalitet. 

I så många år har vi tänkt att avsluta vår semester med vandring i Österrike. Men det slutar alltid med att det är dåligt väder uppåt Alperna. Men i år tänkte vi inte ge oss. Vi låg kvar någon extra dag i Primosten och väntade in solen i Österrike. 
På måndagskvällen packade vi ihop våra saker, åt en middag på campingens restaurang och gick för att säga hejdå till Tina och Jonas. Vi bjöds på god mojito och studerade skådespelet av blixtrar ute till havs. Slutligen nådde det vår camping och i skydd av deras markis kunde vi runda av vår kväll. Vilka härliga dagar vi haft tillsammans. 
När regnet lugnade sig skyndade vi oss hem. Nya oväder var på ingång. 

Det blev en natt med lite sömn. Redan klockan ett rullade nästa åskoväder in och varade nästan en timma. Himmeln lystes konstant upp av blixtrar och regn och hagel hamrade mot taket. Åskoväderna här nere kan innebära rejält stora hagel och vi hoppades att tak och luckor inte skulle ta allt för mycket stryk. 
Efter att sovit 1,5 timma vaknade vi av nytt muller. Den här gången drog det förbi fortare och till vår stora glädje förde det bara med sig regn och blåst. 

Lite småtrötta lämnade vi idag Primosten och Kroatien bakom oss och närmar oss nu Alperna. 
Vi håller nu tummarna för några fina dagar i Zell am See. 

/Staafs