måndag 1 juli 2019

Blod, svett och tårar

På torsdagen installerade vi oss på vår plats på Camping Rozac i Trogir. Campingen ligger på en udde och tyvärr var de strandnära platserna upptagna. Men vi fick en stor och luftig plats med mycket skugga i led 2, så vi kunde se och njuta av havet ändå. 
Som ni ni ju alla vet och har upplevt så har ju värmeböljan påverkat Europa, även om det främst varit de värsta delarna, men även vi har fått det varmare. Främst nattetid. Så då var det extra skönt med en luftig plats där det fläktade på natten och vi trots allt kunde få lite svalka på natten. 

Vi fick trevliga grannar, ett äldre par från Schweiz. Vi hade hejat några gånger och på kvällen ropar den äldre mannen på oss och bjuder in oss på snaps. 
Stefan och jag har verkligen hamnat i semestermode och glömmer tid och rum. Klockan hinner lätt bli närmare 20:30 innan det är dags för mat. Och så var även fallet nu. 
Men Stefan som sagt att man alltid skall tacka ja gjorde ju självklart detta. Då i tron att det är nog en snabb snaps på stående fot. Jag som inte är så förtjust i snaps tog med mitt vinglas över. 
Men schweizarna dukade fram stolar och bad oss sitta ned. 
Vi förstod nu att de ville umgås. Vi pratade engelska och de svarade på tyska, något som funkade för alla parter. Klockan hann bli 21:30 innan vi lite fint fick tacka för inbjudan och ursäkta oss med att nu måste vi laga mat. 

Så i ett svagt sken från våra solcellslampor och Stefan lite smått onykter efter några snaps på fastande mage, rörde vi ihop en tortellini med grädde och lufttorkad  Dalmatienskinka. 
Vi njöt av detta medan mörkret sänkte sig över campingen och havet. 

På fredagen var det dags för utflykt. Vi skulle ta oss in till Split för att träffa min systerson och hans pappa med familj. För säkerhets skull hade vi valt årets varmaste dag.  

Vi packade med badkläder och ombyte till kvällen. Från campingen tog vi en liten taxibåt in till Trogir. I väntan på nästa båt som skulle ta oss till Split vandrade vi runt i de trånga gränderna och försökte hitta lite svalka. 
Lite kö för att ta oss ombord på den lite större båten till Split. Svetten rann och våra kläder började redan bli blöta. 

Efter en vacker men rätt varm båtfärd på en timma nådde vi hamnen i Split. Det var otroligt vackert att komma in sjövägen till den gamla staden, vars äldsta delar finns på UNESCO:s lista. 
Mitt mål brukar ju vara att bocka av minst en UNESCO-plats varje sommar. Nu hade vi redan 3, Plitvice, Trogir och Split. 

Sedan började en varm promenad. Klockan var nu en bit efter tolv och det var stekhett. Vi hittade lite skugga i en vacker park och fortsatte bort längs kajen med alla lyxyachter. 




En bit bort väntade min systerson Mattias och hans pappa Magnus. 
Tillsammans gick vi mot deras hotell. Strax innan stannade vi till vid ett gatukök för att köpa med lite lunch. Det första som händer när vi närmar oss är att en bastant dam slår upp en sidodörr och kliver ut, suckar och fläktar med förklädet. Jag förstår ju att det är hett som tusan inne i kiosken. 
Den överhettade damen är smått stressad och forcerad och där kommer vi och skall ha en beställning för 7. 
Välj hamburgare eller kycklingsandwich säger hon till oss. Det går snabbast. 
Vi lyder snällt och ställer oss och väntar, några andra runt omkring väntar också på mat. 
Stefan och jag får våra sandwich och sedan börjar även Magnus få deras mat. Mitt i allt får Magnus betala och då jag då kliver fram för att betala vårt kliver ett annat sällskap fram. Damen där snäser av mig och menar att det är hennes tur. 
Jag ursäktar mig och säger att jag har redan beställt och fått min mat, jag skall bara betala. 
Hon blänger argsint på mig och drar en lång harang på spanska, engelska och gud vet vad. 
Hon i kiosken lackar och för en kort sekund blir jag osäker på om jag faktiskt har trängt mig, hon skulle kanske också bara betala. 
Men då hon i kiosken skriker - Vamos till det spanska sällskapet så förstår jag att jag är utan skuld. 
Det blir sedan ett jädrans hallaballo. 
Den argsinta spanska kvinnan och den överhettade kioskkvinnan råkar riktigt i luven på varandra. Det slutar med att spanskan skriker - Fuck you! varpå kioskkvinnan skriker 
- Fuck you too!
Det spanska sällskapet går sedan sakta därifrån och för säkerhets skull ger den spanska kvinnan en asgarvande Stefan fingret innan de försvinner. 

Vi ligger nu dubbelvikta av skratt. Kioskkvinnan ber om ursäkt för deras beteende och vi skrattar sedan gott ihop så tårarna rinner. 
Man kan ju undra vad det är för fel på vissa människor. 
Vi får all vår mat och får betala allt och går till deras hotell. Magnus sambo Maria med barn ansluter och vi kan äntligen njuta av vår lunch. 

Tillsammans njöt vi sedan av en skön eftermiddag vid deras hotell. Spelade kort i skuggan och tog täta och svalkande bad. Några längder i poolen, som är en av Kroatiens internationella  tävlingsarenor blev det också. 


Efter en dusch och en stund på deras hotellrum med AC var vi som nya människor.


 Det hade börjat svalna lite ute när vid halv sju-tiden sakta vandrade in mot Splits gamla delar. Vi gick in i de vackra gränderna med gamla stenhus och murar. Gatorna består av blankslitna marmorstenar som glittrar och blänker som guld i solskenet. 




Vi hittade en mysig restaurang i en gränd där vi åt goda hamburgare. 
Lite glass till efterrätt medan vi vandrade genom stan. 



Passerade flådiga restauranger och barer och njöt av atmosfären. Gick sakta förbi alla lyxyachter och förundrades över dess storlek och hur man har råd att inte bara köpa utan att driva och köra dessa monster. Vi googlade och såg att en av dem kostade 70 miljoner euro. 



Efter en lång och varm dag bestämde Stefan och jag oss för att ta taxi hem till Trogir. Vi hämtade upp våra saker på hotellet och vandrade återigen in mot Split  där vi hittade en taxi som körde oss hem. 

Efter dem varma och svettiga dagen i Split bestämde vi oss för att lördagen skulle få bli en dag i skugga. Det blev istället en tvätt- och städdag. Vi startade en tvättmaskin och plockade i ordning, sopade, dammsög husbilen, vädrade och bytte sängkläder. Sedan oljeincidenten hade vi nu hittat hur man lossade överdraget på dynan och jag skurade nu denna en extra gång. 
Nöjda med dagen satte vi oss och tog en kopp kaffe. Rent och snyggt överallt. 
Jag hinner inte ta många klunkar förrän jag välter ut kaffekoppen i skrevet. Jag hade bara bikini på mig, men så farligt varmt var det inte som tur var. 
Men nu var det kaffe överallt i stället. Jag hoppade snabbt in i duschen och spolade av mig. Stefan städade upp där ute och vi torkade upp i stolen. 
Tyckte länge att det luktade väldigt mycket kaffe. Det var först en lång stund senare när jag skulle gå till affären som jag som tur var förstod varför. 
Mina vita bikinibyxor med några små blå detaljer var indränka i kaffe. Det såg ut som jag haft svår diarré och bara låtit det vara. 
Hur min man kunnat missa detta är ett under. Han som går till Specsavers varje dag. 

Den värsta hettan har nu försvunnit här och vi har till och med behövt använda täcket på nätterna. 
Söndagen blev en skön dag på campingens strand och vi njöt av nytvättade badhanddukar. 


Kommer nöjda upp till vår husbil där allt är så välstädat och fint. 
Båda kliver för en kort stund in i husbilen. Strax därpå kliver Stefan ut igen och jag tätt efter. Jag ser en duva flaxa förbi precis utanför vår dörr. Stefan som är framför mig ser även en katt sticka iväg och lägga sig 2 meter bort. Hela munnen är full med fjädrar. Vi inser ju nu att den höll på att fånga duvan precis utanför vår dörr. När vi tittar ner ser vi ett hav av fjädrar och blod. Katten måste ha fått ett ordentligt grepp om duvan. Räddningen var att Stefan klev ut mitt i attacken. 
Konstigt nog hörde vi inte ett ljud av detta. 

Dags för ännu en sanering, denna gången av utomhusmattan. Jag sopar och Stefan torkar blod. 
Katten ligger 2 meter bort och blänger på oss. När vi städat klart vandrar den argsint runt och fattar ingenting. Vart är min duva? 
Satte sig sedan på avstånd och tittade på oss. - Vart har ni gömt min duva?

Nu hoppas vi att vi slipper fler incidenter, men man kan aldrig vara säker...
/Staafs

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar