Många måsten i Primosten

Först hade vi nog trott och tänkt oss några lugna dagar i Primosten innan vi började vår resa norr ut. Några dagar utan måsten. Men vi insåg rätt snart att här fanns massa saker vi ville se och göra. 

Campingen vi bott på är inget speciell på något sätt. Underlaget är svårt, jord blandat med stora stenar. Likt grovt kross. Det gör ont som satan att sätta ner fötterna på när man kliver ut ur husbilen. Inga mattor i världen kan dämpa de vassa stenarna. Men det är rent och snyggt i servicehus och campingen byggd i terrasser och många platser ligger nära vattnet. Tallar och pinjeträd ger skugga.
Stranden är helt magisk med småsten och som klippformationer som bildar små badvikar på allt från 1-5 m. På så sätt blir det inte så trångt på stranden och man slipper ha någon som ligger på ens egen handduk och trängs. Här kan man få en egen vik på stranden. 
Jag fascineras gång på gång av vattnet här i Kroatien, men här var det något helt makalöst fint. 
Klart och med vita klippor under som gör det helt turkos. Det blir snabbt djupt och från ytan ser man undervattens klippor sticka upp från djupet. 
Vattnet var några grader svalare än på andra ställen vi varit på i år. Vilket bara var skönt, baden svalkade skönt i värmen. 

Vår camping ligger strax norr om den lilla byn Primosten och då vi kom körandes hit så såg vi den vackra lilla byn från höjden. Så vackert belägen med den gamla delen på en halvö. 

På kvällen tog vi cyklarna in. Parkerade utanför ringmuren och steg in genom portarna. Hur många sådana här små pittoreska städer finns det i det här landet egentligen? Man förbluffas ju vart man än kommer. 

En bygata ledde upp till toppen på halvön där den gamla kyrkan låg. Vi följde den och passerade gamla stenhus med vackra färgglada fönsterluckor. Några av taken var av skiffersten. Viket jobb och vilken tyngd. 

När vi var nästan uppe vid kyrkan mötte vi våra grannar från Trogir, Tina och Jonas och deras son Kevin. Så kul att träffa dem igen. 

De hade redan ätit men ville ta en efterrätt och se solnedgången, så vi satte oss på en restaurang på utsidan av ringmuren och åt medan solen sänkte sig ner mot horisonten. Området kring Primosten har mycket små öar och kobbar, så det bildas en väldigt vacker skärgård. 

På fredagen introducerade Jonas och Tina oss i SUP:arnas värld. Spegelblankt hav och Stefan gav sig ut och provade. Ganska snabbt kom han upp i stående och paddlade iväg. Jag som precis avslutat mina 4 veckor med mitt handledsskydd tänkte att detta var en dum idé. Snälla Tina tog då med mig ut på en tur. Jag satt fram och hon stod där bak och paddlade. Så härligt att ljudlöst få glida fram och fast det var flera meter djupt såg jag tydligt botten, massa fiskar och vackra undervattensklippor. 
En snorkling här var ett måste. 

På eftermiddagen tog vi med cyklopen ner och gav oss. Ovanligt många och stora fiskar långt in mot stranden. Vi såg både mjuka och hårda koraller. 

På söndagsmorgonen tog vi cyklarna och körde söderut. Sedan vi anlände till Primosten hade min önskan varit att komma en bit upp längs berget för att få en vacker vy över byn. Vi trampade på uppför och passerade små stånd som sålde vin och olivolja. Ingen mer olivolja för vår del. De sålde även små oliv- och fikonträd, men även om det var lockande att köpa så insåg jag att det skulle vara omöjligt att få med dem på pakethållaren. 

Stefan tyckte att vi skulle ta oss högre upp. På en kulle såg vi något som liknade en fyr. Du vet hur gärna din mamma vill se bilder på fyrar, sa Stefan. Så vi vek av från den asfalterade vägen och påbörjade en ännu brantare stigning uppåt på en liten grusväg. Jag höll tummarna för att våra smala däck skulle klara av de vassa små stenarna. 

Tillslut var det så brant att det inte gick att cykla länge, det gick knappt att gå. 

Det spände i hälsenor och bak i låren. Men upp kom vi och möttes av 

storslagna vyer över Primosten och skärgården utanför. 

Vi kunde också konstatera att någon fyr fanns det inte utan en gigantisk figur med Madonnan och barnet. 
En liten bar och massa sittplatser fanns det också och platsen var tydligen väldigt populär kvällstid då många kom hit för att se solnedgången. 
Något jag mycket väl kunde tänka mig med en liten pick-nick korg. Men det får nog bli ett annat år. Stefan och jag var bägge överens om att till Primosten måste vi återvända. 

Varma återvände vi till campingen efter 12 kilometers tuff cykling. Slängde oss i havet för välbehövlig svalka. 
Efter frukost anslöt vi till Jonas och Tina på stranden. Och idag kunde jag inte hålla mig, jag måste bara få prova SUP:en. Borde ju inte vara någon fara med min handled om jag tog det lugnt. 
Tina hjälpte mig ut och sittandes på knä kunde jag ta mig ut. 

Sedan blev det svårare, rejäla vågor idag och det hann bli 2 misslyckade försök att stå och paddla. Med min handled i åtanke gav jag upp efter en stunds sittande paddling.  

Lämnade över SUP:en till Stefan som även han fick kämpa mot vind och vågor. 

Under eftermiddagen la sig vinden och området utanför campingen blev återigen spegelblankt. Dags för ett nytt försök med SUP:en och nu gick det mycket bättre. Kom fort upp i stående och paddlade iväg. Vilken frihetskänsla och vilken bra träning. Balans, styrka i armar och bål och kondition. 
Både Stefan och jag hann bli riktigt SUP-frälsta under vår vistelse i Primosten och så tacksamma för att Tina och Jonas lånade ut sina saker till oss. 

Vi har knappt velat lämna havet på kvällarna. Vi har suttit bara någon meter från vattenbrynet medan vågorna slår in. Eftersom alla har sin egna lilla vik så är det inte massa folk som springer ner och badar utan vi kan njuta i lugn och ro. Tillsammans med Tina och Jonas har njutit av både öl, ost och kex och snacks. 
Det har utan tvekan varit en av semesterns mest njutbara stunder och klockan har varit närmare sju innan vi kommit upp till husbilen. Vilken livskvalitet. 

I så många år har vi tänkt att avsluta vår semester med vandring i Österrike. Men det slutar alltid med att det är dåligt väder uppåt Alperna. Men i år tänkte vi inte ge oss. Vi låg kvar någon extra dag i Primosten och väntade in solen i Österrike. 
På måndagskvällen packade vi ihop våra saker, åt en middag på campingens restaurang och gick för att säga hejdå till Tina och Jonas. Vi bjöds på god mojito och studerade skådespelet av blixtrar ute till havs. Slutligen nådde det vår camping och i skydd av deras markis kunde vi runda av vår kväll. Vilka härliga dagar vi haft tillsammans. 
När regnet lugnade sig skyndade vi oss hem. Nya oväder var på ingång. 

Det blev en natt med lite sömn. Redan klockan ett rullade nästa åskoväder in och varade nästan en timma. Himmeln lystes konstant upp av blixtrar och regn och hagel hamrade mot taket. Åskoväderna här nere kan innebära rejält stora hagel och vi hoppades att tak och luckor inte skulle ta allt för mycket stryk. 
Efter att sovit 1,5 timma vaknade vi av nytt muller. Den här gången drog det förbi fortare och till vår stora glädje förde det bara med sig regn och blåst. 

Lite småtrötta lämnade vi idag Primosten och Kroatien bakom oss och närmar oss nu Alperna. 
Vi håller nu tummarna för några fina dagar i Zell am See. 

/Staafs

Vackra vyer, magiska platser och underbara människor

De senaste dagarna har varit fyllda med massa spännande möten med fantastiska människor samtidigt som vi sett så mycket vackert. 
Förutom skön ledighet så har vi fått så mycket positiv energi och känt så oroligt mycket glädje. Kinderna värker efter många glad skratt. 

På tisdagen hade vi återigen bestämt möte med Mattias, Magnus, Maria och barnen. Vi hade bägge bokat hyrbil och Stefan och jag hade lovat att ta med dem på lite platser runt om. 
Olika hyrbilsfirmor i olika städer och olika upphämtningstider. Upplagt för bekymmer. 
Den bestämda mötesplatsen blev byn Lozovac för att besöka Krka Nationalpark. Vi blev lite sena iväg efter att Stefan haft en lång diskussion med campingen och biluthyrningen. Prisuppgiften campingen hade gett oss stämde inte med biluthyraren. Det visade sig då att campingen hade både nya och gamla informationsblad de delade ut. 
Min käre man kan vid dessa tillfällen bli extremt obstinat och undrade nu vem som skulle betala mellanskillnaden på 20€. 
Det ville ingen av de tre parterna göra, så jag var väldigt glad och tacksam att han kom tillbaka med en bil. Vi hade ju stämt träff. 
Jag behöver väl inte förtydliga att hyrbiltrasslet var ett av de möten som gav oss energi, utan snarare tvärtom. Men efter detta vände det. 

På vägen upp till Lozovac skrev jag med min systerson och vi skickade positioner på sms och konstaterade att vi var i närheten. Vi några kilometer före. Kanske var jag lite för fokuserade på vart bilarna förhöll sig till varandra och kanske kan jag råkat blanda ihop en skärmdump på en position med verkligheten. Eller så skyller jag allt på mannen för att han vägrade svänga när inte byns namn stod på tavlan. Men hur som helst så missar vi som skulle vara guider avfarten. Nästa låg först någon mil längre fram och det blev en omväg på närmare 2 mil. 

Ja ja. Resultat av detta blev att de andra var framme före oss och jag bad dem vänta, vi var snart där. En vit golf hade vi. 
Sedan kom nya sms från min systerson. De hade sett oss fara förbi och följde nu efter oss. 
Men detta var ju omöjligt, vi kom ju från andra håller. 
Sms:en flödade in, vi är 2 bilar bakom er, varför stannar ni osv. 
Efter 10 minuters förvirring är vi dock på samma parkering. De har då åkt efter 2 olika vita golfar i tron att det var vi. 
Undra just vad de andra bilarna trott. 

Hur som helst så var nu gänget samlat och hettan uppe på platån i byn Lozovac var olidlig. Vi skyndade oss att köpa biljetter till parken och hoppade ombord på en buss med skön AC. Bussen tog oss sedan via hisnande serpentinvägar ner från höjden till sjöarna och åarna i parken. 

I skuggan av grönskande träd och med svalka från det kalla omgivande vattnet, gick vi sedan en vacker promenad. Stefan och jag hade varit här 2016, men för övriga var det nya vyer. Likt Plitvice finns här spångar man följer och skillnaden här är nog att det är mindre sjöar med mer spångar som för oss närmare vattnet. Grönskan omsluter gångvägarna och framförallt är det nog mängden fikonträd i kombination med alla fiskar som imponerar på oss. Allt är så nära. 

Spångarna tog oss via vackra utsiktspunkter ner till fallens bas. Det var här man kunde bada. Mycket folk trots tidigt förmiddag och många hade anlänt med båtar upp från byn Skradin. 
Tillsammans med många andra turister simmade vi sedan runt i det klara vattnet nedanför fallen och njöt av svalkan och undervattensvärlden. Stora fiskar simmade under oss och kryssade bland rötter och undervattensklippor. 

Vattnet var betydligt kallare än havet och för första gången på länge så frös vi. 
Tyvärr var det en kortvarig lycka för då vi vandrat uppför trappor på sjöarnas andra sida och kom tillbaka till busshållplatsen, så var vi lika varma igen. 

Tillbaka på bilparkeringen konstaterade vi snart att bilarna var riktigt varna. De bägge chaufförerna klagade på att de inte ens kunde hålla i ratten. Med lite vädring och AC hade vi fått ner tempen och kunde köra ner mot byn Skradin. 
Där åt vi en välbehövlig lunch och jag fortsatte att spilla och häller ut mitt vattenglas över bordet och ner i knäet på stackars Magnus. Men den här gången var det iallafall bara vatten. 

Mätta och belåtna var vi rörande överens om att ny svalka behövdes. Vi tog oss till stranden i Skradin där en kanal går in från havet och det kalla sötvattnet blandas med det varma havsvattnet. Här fick vi både härlig skugga från träden, skönt bad i lagom kallt vatten och svalka inifrån i form av glass. 
Det blev en skön soft stund och med lekar i vattnet. 

Efter avstämning med gänget så förespråkade vi guider en tur till parkens norra delar till Roski Slap. Efter 15 min med bilarna korsade vi den smala och snirkliga bron över till andra sidan sjön. 

Vi parkerade och gick till restaurang Kristijan. Har man inte varit där innan är det inte lätt att hitta dit eller förstå vad som väntar. En handskriven skylt gjord av en gammal planka med solblekta bokstäver skrivna med tjock pensel och målarfärg. En smal trätrappa ner till ett gammalt stenhus och sedan en ännu smalare och brantare stentrappa ner i huset. 
Sedan kliver man rätt ut på restaurangens servering där enkla träbord och bänkar blandas med vattenfall och klipphällar. 

Mitt i allt finns naturens bubbelpool. Dryga metern djup och med ett vattenfall som forsar rakt ner i gropen av stenar. 
Om det inte varit för att Stefan och jag varit här på en guidad tur för 3 år sedan, så hade vi aldrig vetat om denna magiska plats. 

Vattnet som forsade genom restaurangen var riktigt kallt och fötterna blev snabbt nerkylda. Barnen älskade platsen och vi svalkade oss i den härliga men lite skrämmande ”tvättmaskinen”. 

Kröp man långt in i fallet så försvann man ur bild. 

Nerkylda för jag vet inte vilken gång i ordningen vände vi nu hemåt. Tiden hade gått alldeles för fort idag och vi hade upplevt och sett så mycket tillsammans. 
Klockan hann bli över sju innan vi var tillbaka på vår camping. Lite svalkande öl och citronsaft innan vi alla fräschade till oss i campingens duschar. 

Kvällen avslutades sedan med lite rundvandring i Trogirs mysiga gränder och en sen middag tillsammans. 
De andra vände hemåt till hotellet i Split och vi till campingen. 

Vi somnade gott efter en händelserik och rolig dag. Så kul att vi fått en heldag med Mattias och Magnus och samtidigt fått lära känna Maria och barnen lite mer. 

Onsdagen blev en slapp dag hemma och på eftermiddagen tog vi tag i det stora diskberg vi dragit på oss. Under diskningen började vi prata med våra svenska grannar. Eftersom vi varit ute och åkt och så hade vi inte mer än hejat sedan de kom. Det blev en lååång diskning med mycket snack och lite verkstad. Ett par i vår egen ålder som utstrålade massa positiv energi. 

Då vi på kvällen sprang på varandra vid husbilarna bjöd vi in dem på ett glas vin. Tillsammans tillbringade vi en rolig stund tillsammans. Vi pratade om allt från husbilar till skidåkning och surfing och fick tips om nya platser. De skulle imorgon flytta norrut till byn Primosten 3 mil bort. 
Enligt dem en riktigt pärla. 
Klockan går och någonstans mitt i inser vi ju att klockan är över nio och Stefan och jag har i vanlig ordning fortfarande inte fått i oss någon mat. Och de har inte packat ihop för avresa. 
Så vi beslutar att fortsätta vår träff om en stund. Medan de packar ihop sina saker så går Stefan och beställer en carbonara från campingens restaurang och tar med hem till husbilen. 

Vi hinner lagom äta upp tills de packat klart och vi sitter sedan ute och njuter av kvällen. Vilka underbart härliga människor! Så synd bara att de skall åka vidare. 

Innan vi somnar har vi tagit ett beslut. Vi bryter upp härifrån på fredag redan och tar några dagar i Primosten vi med. De skulle hålla koll på om det fanns platser på campingen. 

Torsdagen blev ännu en lugn dag på stranden. Vi började tidigt på dagen prata med en familj från Oskarshamn. Vi har tidigare småpratat lite på campingen. 
Under dagen bestäms att vi skall ses för en öl och prata lite mer. Eftersom Stefan och jag tänkt en sista kväll inne i Trogir med mat och lite klädshopping i en speciell butik som bara finns här nere, så anländer vi till deras husbil redan 16:30. 
Sedan blir det inte en lugn stund. Så mycket skratt och glädje, öl och sedan prosecco. Vilka härliga människor. 
Det diskuterades högt och lågt och massa av intressanta och givande samtal. 
Vid 19:30 gör Stefan ”time out-tecknet”. 
3 timmar har flugit iväg och vi har tömt deras dryckesförråd. 
Vi behöver en plan. Stefan och jag enas snabbt om att Trogir och kläderna kan kvitta. Dessa människor var alldeles för trevliga för att inte umgås mer med. 
Hur är det möjligt att på en och samma camping träffa 2 så härliga familjer och i vår egen ålder. Och varför sista kvällen, deras eller vår. 

Vi gör en ny plan tillsammans, dusch och gemensam middag på campingens restaurang. 

Vilken kväll, så många glada skratt och jag hade ont i mungiporna när vi gick hem. 
Vi tvekade lite på att åka vidare imorgon. Samtidigt visste vi att de skulle ha hyrbil på fredagen och åka runt. 
Vi skiljdes åt med ett löfte om att ses hemma. 

Efter alldeles för få timmars sömn så steg vi idag upp tidigt och rev vårt läger. Rullade sedan vidare 3 mil norrut. Vackra små byar längst kusten innan vi kom fram till Camp Adriatic i Primosten. Campingen är bygd i etage och absolut inget wow på något vis. Men vi fick en hyfsad plats med vy över havet som här ligger helt öppet ut. Närheten till havet ger oss en härlig svalkande vind, vilket är behövligt. 
Stranden och vattnet är helt magiskt. Trots många gäster på campingen fick vi här vår egen lilla strand. 
Kanske är det här vi finner en ny favorit... 

/Staafs

Blod, svett och tårar

På torsdagen installerade vi oss på vår plats på Camping Rozac i Trogir. Campingen ligger på en udde och tyvärr var de strandnära platserna upptagna. Men vi fick en stor och luftig plats med mycket skugga i led 2, så vi kunde se och njuta av havet ändå. 

Som ni ni ju alla vet och har upplevt så har ju värmeböljan påverkat Europa, även om det främst varit de värsta delarna, men även vi har fått det varmare. Främst nattetid. Så då var det extra skönt med en luftig plats där det fläktade på natten och vi trots allt kunde få lite svalka på natten. 

Vi fick trevliga grannar, ett äldre par från Schweiz. Vi hade hejat några gånger och på kvällen ropar den äldre mannen på oss och bjuder in oss på snaps. 

Stefan och jag har verkligen hamnat i semestermode och glömmer tid och rum. Klockan hinner lätt bli närmare 20:30 innan det är dags för mat. Och så var även fallet nu. 

Men Stefan som sagt att man alltid skall tacka ja gjorde ju självklart detta. Då i tron att det är nog en snabb snaps på stående fot. Jag som inte är så förtjust i snaps tog med mitt vinglas över. 

Men schweizarna dukade fram stolar och bad oss sitta ned. 

Vi förstod nu att de ville umgås. Vi pratade engelska och de svarade på tyska, något som funkade för alla parter. Klockan hann bli 21:30 innan vi lite fint fick tacka för inbjudan och ursäkta oss med att nu måste vi laga mat. 

Så i ett svagt sken från våra solcellslampor och Stefan lite smått onykter efter några snaps på fastande mage, rörde vi ihop en tortellini med grädde och lufttorkad  Dalmatienskinka. 

Vi njöt av detta medan mörkret sänkte sig över campingen och havet. 

På fredagen var det dags för utflykt. Vi skulle ta oss in till Split för att träffa min systerson och hans pappa med familj. För säkerhets skull hade vi valt årets varmaste dag.  

Vi packade med badkläder och ombyte till kvällen. Från campingen tog vi en liten taxibåt in till Trogir. I väntan på nästa båt som skulle ta oss till Split vandrade vi runt i de trånga gränderna och försökte hitta lite svalka. 

Lite kö för att ta oss ombord på den lite större båten till Split. Svetten rann och våra kläder började redan bli blöta. 

Efter en vacker men rätt varm båtfärd på en timma nådde vi hamnen i Split. Det var otroligt vackert att komma in sjövägen till den gamla staden, vars äldsta delar finns på UNESCO:s lista. 

Mitt mål brukar ju vara att bocka av minst en UNESCO-plats varje sommar. Nu hade vi redan 3, Plitvice, Trogir och Split. 

Sedan började en varm promenad. Klockan var nu en bit efter tolv och det var stekhett. Vi hittade lite skugga i en vacker park och fortsatte bort längs kajen med alla lyxyachter. 

En bit bort väntade min systerson Mattias och hans pappa Magnus. 

Tillsammans gick vi mot deras hotell. Strax innan stannade vi till vid ett gatukök för att köpa med lite lunch. Det första som händer när vi närmar oss är att en bastant dam slår upp en sidodörr och kliver ut, suckar och fläktar med förklädet. Jag förstår ju att det är hett som tusan inne i kiosken. 

Den överhettade damen är smått stressad och forcerad och där kommer vi och skall ha en beställning för 7. 

Välj hamburgare eller kycklingsandwich säger hon till oss. Det går snabbast. 

Vi lyder snällt och ställer oss och väntar, några andra runt omkring väntar också på mat. 

Stefan och jag får våra sandwich och sedan börjar även Magnus få deras mat. Mitt i allt får Magnus betala och då jag då kliver fram för att betala vårt kliver ett annat sällskap fram. Damen där snäser av mig och menar att det är hennes tur. 

Jag ursäktar mig och säger att jag har redan beställt och fått min mat, jag skall bara betala. 

Hon blänger argsint på mig och drar en lång harang på spanska, engelska och gud vet vad. 

Hon i kiosken lackar och för en kort sekund blir jag osäker på om jag faktiskt har trängt mig, hon skulle kanske också bara betala. 

Men då hon i kiosken skriker - Vamos till det spanska sällskapet så förstår jag att jag är utan skuld. 

Det blir sedan ett jädrans hallaballo. 

Den argsinta spanska kvinnan och den överhettade kioskkvinnan råkar riktigt i luven på varandra. Det slutar med att spanskan skriker - Fuck you! varpå kioskkvinnan skriker 

- Fuck you too!

Det spanska sällskapet går sedan sakta därifrån och för säkerhets skull ger den spanska kvinnan en asgarvande Stefan fingret innan de försvinner. 

Vi ligger nu dubbelvikta av skratt. Kioskkvinnan ber om ursäkt för deras beteende och vi skrattar sedan gott ihop så tårarna rinner. 

Man kan ju undra vad det är för fel på vissa människor. 

Vi får all vår mat och får betala allt och går till deras hotell. Magnus sambo Maria med barn ansluter och vi kan äntligen njuta av vår lunch. 

Tillsammans njöt vi sedan av en skön eftermiddag vid deras hotell. Spelade kort i skuggan och tog täta och svalkande bad. Några längder i poolen, som är en av Kroatiens internationella  tävlingsarenor blev det också. 

Efter en dusch och en stund på deras hotellrum med AC var vi som nya människor.

 Det hade börjat svalna lite ute när vid halv sju-tiden sakta vandrade in mot Splits gamla delar. Vi gick in i de vackra gränderna med gamla stenhus och murar. Gatorna består av blankslitna marmorstenar som glittrar och blänker som guld i solskenet. 

Vi hittade en mysig restaurang i en gränd där vi åt goda hamburgare. 

Lite glass till efterrätt medan vi vandrade genom stan. 

Passerade flådiga restauranger och barer och njöt av atmosfären. Gick sakta förbi alla lyxyachter och förundrades över dess storlek och hur man har råd att inte bara köpa utan att driva och köra dessa monster. Vi googlade och såg att en av dem kostade 70 miljoner euro. 

Efter en lång och varm dag bestämde Stefan och jag oss för att ta taxi hem till Trogir. Vi hämtade upp våra saker på hotellet och vandrade återigen in mot Split  där vi hittade en taxi som körde oss hem. 

Efter dem varma och svettiga dagen i Split bestämde vi oss för att lördagen skulle få bli en dag i skugga. Det blev istället en tvätt- och städdag. Vi startade en tvättmaskin och plockade i ordning, sopade, dammsög husbilen, vädrade och bytte sängkläder. Sedan oljeincidenten hade vi nu hittat hur man lossade överdraget på dynan och jag skurade nu denna en extra gång. 

Nöjda med dagen satte vi oss och tog en kopp kaffe. Rent och snyggt överallt. 

Jag hinner inte ta många klunkar förrän jag välter ut kaffekoppen i skrevet. Jag hade bara bikini på mig, men så farligt varmt var det inte som tur var. 

Men nu var det kaffe överallt i stället. Jag hoppade snabbt in i duschen och spolade av mig. Stefan städade upp där ute och vi torkade upp i stolen. 

Tyckte länge att det luktade väldigt mycket kaffe. Det var först en lång stund senare när jag skulle gå till affären som jag som tur var förstod varför. 

Mina vita bikinibyxor med några små blå detaljer var indränka i kaffe. Det såg ut som jag haft svår diarré och bara låtit det vara. 

Hur min man kunnat missa detta är ett under. Han som går till Specsavers varje dag. 

Den värsta hettan har nu försvunnit här och vi har till och med behövt använda täcket på nätterna. 

Söndagen blev en skön dag på campingens strand och vi njöt av nytvättade badhanddukar. 

Kommer nöjda upp till vår husbil där allt är så välstädat och fint. 

Båda kliver för en kort stund in i husbilen. Strax därpå kliver Stefan ut igen och jag tätt efter. Jag ser en duva flaxa förbi precis utanför vår dörr. Stefan som är framför mig ser även en katt sticka iväg och lägga sig 2 meter bort. Hela munnen är full med fjädrar. Vi inser ju nu att den höll på att fånga duvan precis utanför vår dörr. När vi tittar ner ser vi ett hav av fjädrar och blod. Katten måste ha fått ett ordentligt grepp om duvan. Räddningen var att Stefan klev ut mitt i attacken. 

Konstigt nog hörde vi inte ett ljud av detta. 

Dags för ännu en sanering, denna gången av utomhusmattan. Jag sopar och Stefan torkar blod. 

Katten ligger 2 meter bort och blänger på oss. När vi städat klart vandrar den argsint runt och fattar ingenting. Vart är min duva? 

Satte sig sedan på avstånd och tittade på oss. - Vart har ni gömt min duva?

Nu hoppas vi att vi slipper fler incidenter, men man kan aldrig vara säker...

/Staafs

En upplevelse utöver det vanliga

Vi bestämde oss för att stanna kvar i Zaostrog till torsdagen. 
Många turister åkte hem i början av veckan och mängder av platser blev lediga. 
Tyskarna har ju några veckors "försemester" i början av juni, så de vände väl hemåt. Den stora anstormningen av campare hade ännu inte kommit så det blev ett otroligt lugn på campingen. 
Vi passade på att gå runt och spana efter bra platser till nästa år. För tillbaka kommer vi igen. 
Under vår vandring saktade vi in vid en skuggig plats där en husvagn stod parkerad. Här skulle vi nog rymmas. 
Utanför satt ett par från Österrike och drack öl och rensade jordgubbar. Vi sa hej och hann inte växla många ord förrän de frågade oss om vi ville ha en öl. 
Så typiskt osvensk beteende. Vi svenskar bjuder ju aldrig in någon annan så där bara. 
Stefan säger alltid att man alltid skall tacka ja till en kopp kaffe eller en öl, så vi sa ja.
Det blev en trevlig stund tillsammans med paret som visade sig komma från Graz. Tillsammans bytte vi campingtips och erfarenheter och drack Puntigamer - Das Bierige Bier, från Graz i Österrike. 

På tisdagen slog vädret om och det blev betydligt varmare men blåsigare. Morgonlöpning var olidlig. Jag höll mig i de skuggiga partierna och körde samma sträcka upprepade gånger. Varje gång jag passerade källan med friskt och fint bergsvatten som rinner ut ur berget, svalkade jag huvud och kropp och drack vatten. Jag klarade med nöd och näppe 5 km. Stefan sprang återigen 10 km. Jag kan inte för mitt liv begripa hur han bär sig åt i värmen. 

På dagen cyklade vi till byn Vrbenik 4 km norr om Zaostrog. En vacker cykeltur längs kusten och genom små byar med fina villor, schyssta lägenheter, restauranger och små badvikar. 

Vi åt en god lunch innan vi trampade hemåt igen och tog ett svalkande dopp nedanför campingen. 

På kvällen var det dags för en tur till klostret som härstammar från 1400-talet. Som turist kan man besöka klostret när man vill, men vi hade blivit lovade en guidad tur av grönsakskillen som vi nu fått veta hette Zvoni. När han stängde grönsaksståndet klockan 19:30 tog han med oss och en holländare på en specialtur. 
Klosterträdgården ligger vägg i vägg med campingen, endast en smal gränd skiljer dem åt. 

Sallads- och kålbäddar, fruktträd med körsbär, aprikoser och citroner varvades med vackra rosor. Det var Zvonis uppgift att hålla igång trädgården. Han var anställd på klostret sommartid, hans föräldrar hade jobbat för klostret i många år. 

På klostret fanns 3 aktiva franzikaner munkar, av dessa såg vi inte skymten. 

Vi fortsatte in i klostret och kom till museet. Eftersom Zvonis tidigare uppgift hade varit att vara guide på museet berättade han kunnigt om alla målningar, smycken, kläder och antika föremål som fanns där. 

På väggen satt en kanonkula, ett minne från när ryssarna invaderade klostret 1806. 

Den mest spännande målningen förställde sista måltiden. Tolkningen här innehåll förutom de traditionella deltagarna en dalmatiner hund och en svart katt. 

Vi passerade också det ursprungliga klosterköket med ett stort 

stenkar som rymde 3000 liter olivolja. 

Inne på klostret fanns en vacker innergård. Mycket grönska kring en vacker brunn och fler citronträd. Det är av dessa vår limoncello görs. 

Vi fortsatte sedan in i kyrkan, svalt och tyst och otroligt vackert. 

Vi tittade sedan runt en lång stund och bara njöt. 

Hittills hade vi bara besökt de traditionella delarna som alla turister kunde se. 
Sedan gick Zvoni in i köket och hämtade nycklar. Via en trappa tydligt uppmärkt privat tog han oss upp till andra våningen. Vi fick tydliga direktiv att inget röra och sedan låste han upp dörren till biblioteket. 
Jag hade läst att klostret hade varit ett centrum för kunskap och att 20 000 böcker skulle finnas där. 
Men jag hade aldrig kunnat förställa mig det jag fick se när dörren öppnades. Det var som att kliva in i en beskrivning ur Dan Browns Da Vinci-koden. 
Ett vackert klinkergolv och sedan ett rum i 2 våningar med bokhyllor överallt. En smal trappa ledde ner till våningen under. Vackra pärmryggar i prydliga rader, uppslagna psalmböcker och gamla pärmryggar som knappt höll ihop. 
Jag har aldrig sett något liknade i hela mitt liv. Vi var helt mållösa och vandrade med stor försiktighet runt i biblioteket. Så tacksamma för den här specialguidningen och för att vi fått se denna plats. Det här var något helt utöver det vanliga. 

Innan vi lämnade klostret fick vi med oss mer limoncello, valnötslikör och vin vi beställt. Nu hade vi köpt av alla sorter klostret gjorde. Vi gjorde även en beställning av olivolja i enliters flaska. Hade bara köpt små flaskor innan. 

Hjärnan hade svårt att hänga med då vi klev ut i gränden och 20 sekunder senare befann oss mitt på turistgatan. Tala om skilda världar!
Många intryck som surrade i huvudet då vi la oss för kvällen. Vilken minnesvärd upplevelse. 
Tyvärr blev det inte så mycket sömn. Vi känner också av värmeböljan som dragit in över västra Europa, även om den inte är lika kraftig här. Dessutom blåste det periodvis i byar och det susade i träden och tallen kastade kottar på vårt tak. 

På onsdagen hade vi planerat för en stranddag och snorkling på eftermiddagen. När vi är hemma för lunch och lite siesta och i godan ro sitter och tar en kaffe utanför husbilen, så hör vi ett konstigt ljud inifrån husbilen. Det lät som om en isbit sprack eller föll från och landade med ett klirrande ljud. 

Stefan var först in i husbilen och jag tätt efter. Sedan hörs en nej och en harang av svordomar. På bordet stod vår enliters flaska olivolja. Den saknade nu både topp och botten, olivolja flöt överallt. Den hade helt enkelt exploderat i värmen. 
En febril aktivitet startade nu då Stefan började ropa efter saker att torka med. Stillestånd i hjärnan innan jag slänger mig ner på golvet och öppnar skåpet under sängen och sliter fram tvättkorgen. Får fram använda handdukar och vi började hindra vidare spridning. 
Ur torkyrullen dras otaliga meter papper ut. Bordet, golvet, soffan allt är täckt. Oljan rinner ner i gallerna för elementen och in under sätena. 
Värsta inringningen nu gjord, Stefan slet ut dynan och jag tog med den ner till servicebyggnaden. Kroppen blev alldeles hal av att böra ner den och jag och försökte skölja och tvätta så gott det gick. 

Det fasta bordet monterades ut, liksom hyllor och galler. Vi torkade och skurade. Med papper och flugsmäll och mina små händer kom vi åt att torka upp det mesta ur skrymslen och vrår. Golvet skurades sedan med vatten och diskmedel. 
Vilken pärs! Att under värsta hettan ligga inne i husbilen och skura olja. 
Nu vet vi både hur det låter och vad effekten blir då en liter olivolja exploderar. 
Man kan nog även säga att detta också blev en upplevelse utöver det vanliga, även om jag föredrar klosterbesöket. 
Det var ingen rolig stund, även om man nog kan säga att det var glatt. 

Nöjda med saneringen cyklade vi sedan väl inoljade iväg för att snorkla lite. Tyvärr så var sikten lite dålig då blåsten grumlat upp lite. Så det kanske inte gjorde något att vi lagt 2 timmar på städning. 

Sista kvällen blev det ännu ett besök på Bracera. 
Vi sa hejdå till Maja på restaurangen, vandrade hemåt lite vemodiga för att lämna denna underbara plats. 

Vinkade till Zvoni som tog en öl på pizzerian. Stannade till några minuter vid uggleträdet och strax därpå kom en förälder flygandes över våra huvuden och gled in i boet för matning. 

Idag har vi flyttat oss 12 mil norr ut till den lilla UNESCO-byn Trogir, ännu en av våra favoriter här i Kroatien. 
Här blir vi kvar ett tag och njuter och skall möta upp lite släkt och vänner i Split. 

Önskar er alla en skön sommarkväll!
/Staafs