Nygammalt

Blåsten i Biograd la sig och solen och värmen återvände sakta. Fritzsons hade hittat hem under natten. De hade kört långt ner i Kroatien och tagit färja över till ön Hvar och åkt runt där. De var inte tillbaka på fastlandet förrän sent på kvällen.

Söndagen bjöd på bättre väder, men den riktiga värmen var inte riktigt tillbaka. Fritzsons ville cykla till grannbyn Sveti Filip i Jakov för lunch, så vi hakade på. Våra ben var förvånansvärt inte så trötta efter våra dryga 5 mil igår.
Det var 5 km till byn Sveti Filip i Jakov. Precis som Biograd låg den fint vid havet med små mysiga gränder och restauranger. Vi åt nere vid hamnen och njöt av att värmen och solen var på väg tillbaka.
Måndagen spenderades på stranden men det började bli på tok för mycket folk. Hur bra plats vi än hade och hur fint det än var här, så började det bli lite för mycket. Dessutom sov vi dåligt på nätterna då barerna på andra sidan bukten spelade musik fram till 3 på nätterna. Ljudet studsade över vattnet och hördes tydligt vid vår camping. Någon natt höll de på till 5.
Så vi bestämde oss för att det var dags att bryta upp.

Tidigt tisdag morgon åkte vi. Fritzson som skulle upp till Istrien och Pula-halvön för att möta upp Mattias pappa med familj var borta redan när vi gick upp 5:30. Vi kom iväg strax innan halv sju. Allt för att undvika köer.
Stefan och jag hade ingen egentligen ingen plan, så vi återvände till ett säkert kort som vi vet vi gillar, där det finns plats på campingen och där det är tyst på nätterna. Nämligen Baska.

Vi anlände till Baska vid lunchtid och det var betydligt mer folk nu på camping Zablace, men vi lyckades ändå hitta en bra plats på de fria ytorna. Fick danska grannar en bit bort och de hade installerat en utedusch som de meddelade att vi gärna fick låna.
Den kom snabbt till användning i den stekande solen medan vi lagade lunch och installerade oss.

När vi var i Baska 2012 lärde vi känna ett gäng från Örebro. 2013 träffades vi här igen. Vi har sedan hållit kontakt via Facebook men inte lyckats tajma våra besök här nere, trots att vi varit tillbaka här varje år sedan dess.
Nu var de här och vi hade sett ett inlägg på Facebook att de var på klipporna och badade idag. Det var faktiskt de som tipsat oss om klipporna då 2012 och dit vi så gärna återvände när vi ville komma från stimmet från stranden.
Så vi packade badkassen och cyklade bort till klipporna och träffade på hela gänget. Det blev ett glatt återseende och konstigt nog så kändes det som igår.
Det var första gången vi var på klipporna på eftermiddagen och det var så skönt. Efter 17 började solen sänka sig något och hettan blir inte lika intensiv då. Det var helt gudomligt skönt att sitta där då och se ut över havet. Helst med en kall öl i handen.

Och det var någonstans här under vår 3:e semestervecka som vi verkligen började känna lugnet och slappna av. Det ligger nog något i det där med att man inte skall ha för korta semestrar för det tar tid att varva ner. Nu hade vi släppt allt det där med jobb och måsten.
Vi har njutit av tidiga morgnar med en kopp kaffe i handen, sedan har vi packat vår frukost och cyklat till klipporna. Ett morgondopp innan frukost och sedan bästa vyn ut över adriatiska havet.

Tiden har vi totalt glömt bort. Vissa dagar har båda lämnat telefonera hemma i husbilen. När vi varit hungriga har vi cyklat hem för lunch. Vad mer behöver vi veta.

Resultat av detta har blivit att vi dels varit kvar på klipporna till efter sex på kvällen.
Det finns 2 stunder på dygnet som jag verkligen älskar och som ger mig total njutning och avkoppling. Den ena är den underbara stunden på morgonen när man vid 7-tiden sätter sig i tysthet utanför husbilen och njuter av morgonkaffet och de vackra omgivningarna. Den andra är after beach, eller after cliff kanske passar bättre. Stunden vid husbilen när solen börjar röra sig nedåt, värmen lägger sig något och man kan njuta av en kall öl och en god bok. Det är verkligen semester.

Resultatet av att verkligen kommit i semester-mode och att inte bry sig om klockan vad klockan är, har blivit att vi inte tagit oss ut för att äta middag förrän närmare nio på kvällarna. Men vad gör väl det, vi har ju semester och äter när vi är hungriga.
En kväll hade vi sådan tur och fick ett av borden precis vid vattnet på restaurang Poper.

Mörkret sänkte sig över bergen och till en början såg jag bara några ljus på kustvägen. Men så glimmade något till på toppen av berget och väckte min uppmärksamhet. Först ser jag inte vad det är, men så förstår jag att det är månen som är på väg upp. En knallgul näst intill fullmåne kryper så upp över bergskanten. Det var så vackert!!! Personerna längs strandpromenaden stannade upp och beskådade det hela och vi njöt av föreställningen från vårt bord på Poper tillsammans med ett gott rött vin vin och pasta.

En av kvällarna så gick vi tillsammans med "örebroarna" till en av de finare restaurangerna här i Baska. De skulle vara duktiga på både kött och fisk, och det slutade med att hela gänget valde samma sak. Chateau Briand, en platta för 2 personer.
Vi blev rekommenderade ett vin som skulle passa till.
Du milde tid så gott. En rejäl köttbit av oxfilé som de skar upp på plats, olika sorters potatis, grillade grönsaker, frukter mm.

Köttet hade det stekt perfekt. Vi åt och vi åt. Först närmare klockan elva lämnade vi restaurangen mätta och belåtna.
Trots att vi ätit det dyraste de hade på menyn och tagit ett av de dyraste vinerna, så landade notan på ca 250 SEK per person. Jag älskar detta landet!!!

Vid detta besöket i Baska passade vi även på att testa något nytt. Nämligen att ta taxibåt till en annan strand och vik. Ön Krk är full av små enskilda vikar med fina små stränder med vita runda stenar. Vi valde den lite större stranden Vela Luka, mest för att det fanns en liten restaurang där man kunde äta lunch.
Det visade sig vara en riktig pärla. Båtturen tog 15-20 min och vi passerade flera små mysiga stränder på vägen. Vi kom sedan in i en större vik och längst in omgiven av höga berg låg stranden Vela Luka.

Vattnet var helt kristallklart och fiskarna simmade orädda runt våra ben när vi gick i.
I dalen betade fåren och de karga bergen reste sig brant omkring oss. Stranden var några hundra meter lång och vi var inte många där idag. Det var så skönt att njuta av lugnet och stillheten som vilade här.

Vi hade också fått tips om stranden Mala Luka som man nådde via en 15 minuters promenad över berget. Vi gick på en tur bland stenar och vackra tistlar och kom sedan över på andra sidan och blickade ut över ännu en vacker strand. Mycket mindre men med en liten liten fiskerestaurang.

Eftersom vi hade våra saker kvar i Vela Luka gick vi tillbaka och åt på restaurangen där. Deras ost- och skinkomelett gjord på kroatisk lufttorkad skinka var fantastisk god.
Nöjda med dagen återvände vi till Baska sen eftermiddag.

Idag började vår sista och fjärde semestervecka. Imorgon börjar vi så sakteliga leta oss hemåt. Vår vecka här i Baska har varit fantastiskt. Även om vi återupplevt mycket av det vanliga, så har vi besökt nya platser, nya restauranger och skaffat oss nya minnen.
Som vanligt så är vår plan att stanna i Österrike och vandra några dagar. Men vädergudarna är aldrig med oss utan leverer alltid ett Österrike i ösregn när vi vänder hemåt. Så inför hemresan vet vi ännu inte vart vi tar vägen. Kanske blir det ett stopp i vackra Bled i Slovenien som många talar så väl om. Kanske blir det lite cykling längs Donau i Tyskland.
Vi får se, det tar vi inte nu som min kära mor brukar säga.

// Marit