Biograd na Moru med omnejd

I tisdags lämnade ju som sagt Stefan och jag Krka National park och hade bestämt att möta upp Fritzsons vid camping Soline i staden Biograd. Fritzsons hade varit en sväng på ön Murter men inte hittat något helt optimalt ur camping-, bad- och restaurang-synpunkt. Vi hade bara 45 min att köra och sms:ade dem på vägen. Svaret som kom var både väntat och oväntat. De hoppades snart kunna åka. Syrran var på sjukhuset i Murter och de övriga åt frukost. Varför är jag inte förvånad?!? Det går knappast en semester utan att min stackars syster råkar illa ut och behöver uppsöka någon form av sjukvård eller tandvård.
När vi var i Baska så fick hon ett stick av ett bi på benet när hon la sig i Elvins pool. På båten från Skradin till vattenfallen fick hon ett getingstick på fingret.
Nu hade bisticket svullnat upp rejält och blivit rött.
Diagnosen löd - rosenfeber.
När hon lämnade Sverige hade hon rejält ont i halsen, troligen halsfluss eller liknande. Med största sannolikhet hade hon fått streptokocker i bisticket och det satt igång rosenfebern. 3 dagars antibiotikakur skulle hjälpa.

Att de snart skulle vara på gång verkade inte så troligt tyckte jag, men snart fick vi ett samtal och de låg då bara någon kilometer bakom oss. Vid en bussficka väntade vi in dem och gruppen var åter samlad.

Körde längs kusten och vackra vyer med havet och öarna utanför mötte oss samtidigt som vi hörde en skön version av Beach Boys Fun, Fun, Fun på radion, nu gjord av Status Quo. Stämningen på topp!
Vi fortsatte upp till Biograd och rullade in på campingen Soline. Att få något strandnära var förhoppningen men det tog damen i receptionen snart ur oss. Ni får leta i de övriga partierna, allt annat är bokat.
Jag, Erik, Mattias och Stefan gick en sväng. Fanns många platser långt upp. Ville vi verkligen bo så långt från havet?!?
För att se hur långt det var gick vi ner till stranden. Där hittade vi snart 3-4 platser som låg precis vid vattnet. Om vi kunde få dessa var det ju kanon, om så bara för några dagar.
Upp till receptionen igen och vi fick nu prata med en ny tjej.
Jo visst fick vi ta dem! De längst nere vid vattnet var inte bokningsbara, fanns det en ledig var det bara att ta. Det var bara mittenpartiet som var bokningsbart.
Och varför sa ingen detta på en gång?!?

Hur som helst så fick vi 2 bra platser bara 30 meter från havet. Några slovener som stod efter oss i incheckningsdisken hade fått den bästa och mest strandnära. De hade pratat med rätt tjej från början, medan vi sprang runt och letade i de övre regionerna.
Men det blev bra ändå, vi fick 2 platser i samma led på var sin sida om den lilla campingvägen.
Fritzsons till höger och vår bakdel skymtar till vänster.

Vi trixade in oss under pinjeträden för att få så mycket skugga som möjligt, hjälpte slovenerna att skjuta sin lilla husvagn på plats. Vi installerade oss och packade fram alla grejer. Plötsligt är Stefan försvunnen. Så hör jag Erik säga:
- Jaha, där står han och dricker snaps!
Då ser jag honom med. Mitt inne i Slovenernas läger har han blivit bjuden på en förmiddagssnaps.

Tisdag eftermiddag, onsdag och torsdag tillbringades på stranden eller i vattnet. Så skönt att ha så nära.
Syrrans fot och ben blev sakta bättre och på kvällarna cyklade vi de 2 kilometrarna in till Biograd. Det fanns en strandpromenad hela vägen in. Massa butiker, caféer, barer, restauranger och folk vilket gjorde det lite svårcyklat. Men så mysigt.

Inne i byn fanns också massor av restauranger att välja på, både vid piren och uppe i gränderna.

Jag har innan upplevt att Baska varit billigt jämfört med övriga delar av Kroatien där vi varit. Här var det om möjligt ännu billigare.
I Baska låg oftast restaurangnotan på ca 600 Kuna för oss 6. Nu hamnade vi på ca 400 Kuna för oss 6, ibland under.
Det är 500 SEK för både mat och dryck för 6 personer.

Igår drog ett oväder in här. Det började redan på natten och vid 3 var vi uppe och vevade in markisen och stormsäkrade alla grejer. Kraftig blåst, framförallt i byarna, lite regn och mulet.
Så Fritzsons hyrde bil och tillbringade fredagen norrut. De hade hoppats kunna åka söderut men motorvägen var avstängd pga blåsten.
Stefan och jag cyklade runt lite i närområdet, besökte ett köpcenter och körde en filmdag i husbilen.
Ute ville vi inte vara. Blåsigt värre och pinjekottar och barr täckte hela vår husbil och matta.

Idag lördag gjorde Fritzsons ett nytt försök att komma söderut. Vinden hade lagt sig lite.
Det var 20 grader och lätt mulet och regnet hade upphört, så Stefan och jag cyklade in till Biograd och tog färjan över till byn Tkon på ön Pašman. Det var perfekt cykeltemperatur idag och vi cyklade längs huvudvägen men vek ner i små byar längs vägen. Det som inte var perfekt var väl vinden. Det blåste fortfarande en del och vi hade stark motvind eller sidvind hela vägen norr ut. Men vi kämpade på.

Cykelleden lämnade vid ett parti huvudvägen och gick in på en mindre väg. Smal men fortfarande med en mittlinje ritad. Här hade jag inte velat köra med husbilen. Vägen var kurvig och med hög vegetation på bägge sidor så det blev nästan som en tunnel. Här blev det nästan som en hinderbana för oss. Vi kämpade i motvinden men mötte jagande svalor i 170 km/h som kom farandes i vinden. Vi duckade och väjde och var nära att krocka med dem några gånger.
Sedan såg vi något märkligt, i flera bemärkelser. När vi kom runt en krök satt en flock svalor mitt på vägen. Jag hade aldrig trott att de skulle sätta sig på en vägen, har alltid trott att de inte kan lyfta då.
Men när vi kom närmre så lyfte de utan problem. När vi kom ytterligare lite närmre platsen de suttit på så såg vi att de alla suttit samlade kring en överkörd svala. Det kändes som de alla samlats för att sörja sin kompis.

Massor av mysiga byar med fina badstränder, små hamnar och restauranger. En del var nästa öde och kändes som sömniga små byar, i andra var det mer liv, någon camping och lägenheter för uthyrning.
Vackra vyer med kullar, olivlundar, fikonträd och mindre vinodlingar.

I byn Dobropoljana på öns norra del hittade vi en restaurang där vi gjorde lunchstopp.
Varsin god schnitzel, en sallad och varsin öl satt klockrent efter en stunds cykling i motvind. Vi fick även restaurangens hemmagjorda bröd som serverades med olivolja från familjens egen olivodling.

Benen hade stelnat till lite och det tog emot lite när vi körde igång efter lunchen men vi kämpade på upp till Pašmans norra del och över bron till ön Ugljan, eller Ugglan som vi kallade den. Här kom solen fram och det blev riktigt varmt. 

Jag garanterar att mitt val av kläder var en slump. Jag hade ingen tanke i morse att vi skulle komma så långt. Jag tog bara ett linne i högen. Men lite komiskt var det där jag stod på ön Ugglan.

Vi tyckte det var dags att vända hemåt igen. Vi hade nu cyklat 3 mil och hade ju en bit hem också.

Vi körde nu raka vägen mot färjeläget utan diverse stopp i mysiga byar. Utan motvind och den kortare vägen så var vi i färjeläget på en dryg timma. Döm om vår förvåning då det är svinkallt i Tkon och full storm.
Ombord på färjan, regnjacka på och färjan kämpade i motvinden de 15 minuterna in till fastlandet.

Tillbaka på campingen hade vi cyklat 51 km och vi kände oss både nöjda och lite trötta.
På campingen fanns knappt ingen vind och vi städade upp alla barr och kottar och rullade ut markisen igen.
Ordningen återställd. Imorgon väntas sol och värme igen. Men vi har haft en skön dag ändå, trots vädret.


/Marit