Nygammalt

Blåsten i Biograd la sig och solen och värmen återvände sakta. Fritzsons hade hittat hem under natten. De hade kört långt ner i Kroatien och tagit färja över till ön Hvar och åkt runt där. De var inte tillbaka på fastlandet förrän sent på kvällen.

Söndagen bjöd på bättre väder, men den riktiga värmen var inte riktigt tillbaka. Fritzsons ville cykla till grannbyn Sveti Filip i Jakov för lunch, så vi hakade på. Våra ben var förvånansvärt inte så trötta efter våra dryga 5 mil igår.
Det var 5 km till byn Sveti Filip i Jakov. Precis som Biograd låg den fint vid havet med små mysiga gränder och restauranger. Vi åt nere vid hamnen och njöt av att värmen och solen var på väg tillbaka.
Måndagen spenderades på stranden men det började bli på tok för mycket folk. Hur bra plats vi än hade och hur fint det än var här, så började det bli lite för mycket. Dessutom sov vi dåligt på nätterna då barerna på andra sidan bukten spelade musik fram till 3 på nätterna. Ljudet studsade över vattnet och hördes tydligt vid vår camping. Någon natt höll de på till 5.
Så vi bestämde oss för att det var dags att bryta upp.

Tidigt tisdag morgon åkte vi. Fritzson som skulle upp till Istrien och Pula-halvön för att möta upp Mattias pappa med familj var borta redan när vi gick upp 5:30. Vi kom iväg strax innan halv sju. Allt för att undvika köer.
Stefan och jag hade ingen egentligen ingen plan, så vi återvände till ett säkert kort som vi vet vi gillar, där det finns plats på campingen och där det är tyst på nätterna. Nämligen Baska.

Vi anlände till Baska vid lunchtid och det var betydligt mer folk nu på camping Zablace, men vi lyckades ändå hitta en bra plats på de fria ytorna. Fick danska grannar en bit bort och de hade installerat en utedusch som de meddelade att vi gärna fick låna.
Den kom snabbt till användning i den stekande solen medan vi lagade lunch och installerade oss.

När vi var i Baska 2012 lärde vi känna ett gäng från Örebro. 2013 träffades vi här igen. Vi har sedan hållit kontakt via Facebook men inte lyckats tajma våra besök här nere, trots att vi varit tillbaka här varje år sedan dess.
Nu var de här och vi hade sett ett inlägg på Facebook att de var på klipporna och badade idag. Det var faktiskt de som tipsat oss om klipporna då 2012 och dit vi så gärna återvände när vi ville komma från stimmet från stranden.
Så vi packade badkassen och cyklade bort till klipporna och träffade på hela gänget. Det blev ett glatt återseende och konstigt nog så kändes det som igår.
Det var första gången vi var på klipporna på eftermiddagen och det var så skönt. Efter 17 började solen sänka sig något och hettan blir inte lika intensiv då. Det var helt gudomligt skönt att sitta där då och se ut över havet. Helst med en kall öl i handen.

Och det var någonstans här under vår 3:e semestervecka som vi verkligen började känna lugnet och slappna av. Det ligger nog något i det där med att man inte skall ha för korta semestrar för det tar tid att varva ner. Nu hade vi släppt allt det där med jobb och måsten.
Vi har njutit av tidiga morgnar med en kopp kaffe i handen, sedan har vi packat vår frukost och cyklat till klipporna. Ett morgondopp innan frukost och sedan bästa vyn ut över adriatiska havet.

Tiden har vi totalt glömt bort. Vissa dagar har båda lämnat telefonera hemma i husbilen. När vi varit hungriga har vi cyklat hem för lunch. Vad mer behöver vi veta.

Resultat av detta har blivit att vi dels varit kvar på klipporna till efter sex på kvällen.
Det finns 2 stunder på dygnet som jag verkligen älskar och som ger mig total njutning och avkoppling. Den ena är den underbara stunden på morgonen när man vid 7-tiden sätter sig i tysthet utanför husbilen och njuter av morgonkaffet och de vackra omgivningarna. Den andra är after beach, eller after cliff kanske passar bättre. Stunden vid husbilen när solen börjar röra sig nedåt, värmen lägger sig något och man kan njuta av en kall öl och en god bok. Det är verkligen semester.

Resultatet av att verkligen kommit i semester-mode och att inte bry sig om klockan vad klockan är, har blivit att vi inte tagit oss ut för att äta middag förrän närmare nio på kvällarna. Men vad gör väl det, vi har ju semester och äter när vi är hungriga.
En kväll hade vi sådan tur och fick ett av borden precis vid vattnet på restaurang Poper.

Mörkret sänkte sig över bergen och till en början såg jag bara några ljus på kustvägen. Men så glimmade något till på toppen av berget och väckte min uppmärksamhet. Först ser jag inte vad det är, men så förstår jag att det är månen som är på väg upp. En knallgul näst intill fullmåne kryper så upp över bergskanten. Det var så vackert!!! Personerna längs strandpromenaden stannade upp och beskådade det hela och vi njöt av föreställningen från vårt bord på Poper tillsammans med ett gott rött vin vin och pasta.

En av kvällarna så gick vi tillsammans med "örebroarna" till en av de finare restaurangerna här i Baska. De skulle vara duktiga på både kött och fisk, och det slutade med att hela gänget valde samma sak. Chateau Briand, en platta för 2 personer.
Vi blev rekommenderade ett vin som skulle passa till.
Du milde tid så gott. En rejäl köttbit av oxfilé som de skar upp på plats, olika sorters potatis, grillade grönsaker, frukter mm.

Köttet hade det stekt perfekt. Vi åt och vi åt. Först närmare klockan elva lämnade vi restaurangen mätta och belåtna.
Trots att vi ätit det dyraste de hade på menyn och tagit ett av de dyraste vinerna, så landade notan på ca 250 SEK per person. Jag älskar detta landet!!!

Vid detta besöket i Baska passade vi även på att testa något nytt. Nämligen att ta taxibåt till en annan strand och vik. Ön Krk är full av små enskilda vikar med fina små stränder med vita runda stenar. Vi valde den lite större stranden Vela Luka, mest för att det fanns en liten restaurang där man kunde äta lunch.
Det visade sig vara en riktig pärla. Båtturen tog 15-20 min och vi passerade flera små mysiga stränder på vägen. Vi kom sedan in i en större vik och längst in omgiven av höga berg låg stranden Vela Luka.

Vattnet var helt kristallklart och fiskarna simmade orädda runt våra ben när vi gick i.
I dalen betade fåren och de karga bergen reste sig brant omkring oss. Stranden var några hundra meter lång och vi var inte många där idag. Det var så skönt att njuta av lugnet och stillheten som vilade här.

Vi hade också fått tips om stranden Mala Luka som man nådde via en 15 minuters promenad över berget. Vi gick på en tur bland stenar och vackra tistlar och kom sedan över på andra sidan och blickade ut över ännu en vacker strand. Mycket mindre men med en liten liten fiskerestaurang.

Eftersom vi hade våra saker kvar i Vela Luka gick vi tillbaka och åt på restaurangen där. Deras ost- och skinkomelett gjord på kroatisk lufttorkad skinka var fantastisk god.
Nöjda med dagen återvände vi till Baska sen eftermiddag.

Idag började vår sista och fjärde semestervecka. Imorgon börjar vi så sakteliga leta oss hemåt. Vår vecka här i Baska har varit fantastiskt. Även om vi återupplevt mycket av det vanliga, så har vi besökt nya platser, nya restauranger och skaffat oss nya minnen.
Som vanligt så är vår plan att stanna i Österrike och vandra några dagar. Men vädergudarna är aldrig med oss utan leverer alltid ett Österrike i ösregn när vi vänder hemåt. Så inför hemresan vet vi ännu inte vart vi tar vägen. Kanske blir det ett stopp i vackra Bled i Slovenien som många talar så väl om. Kanske blir det lite cykling längs Donau i Tyskland.
Vi får se, det tar vi inte nu som min kära mor brukar säga.

// Marit

Biograd na Moru med omnejd

I tisdags lämnade ju som sagt Stefan och jag Krka National park och hade bestämt att möta upp Fritzsons vid camping Soline i staden Biograd. Fritzsons hade varit en sväng på ön Murter men inte hittat något helt optimalt ur camping-, bad- och restaurang-synpunkt. Vi hade bara 45 min att köra och sms:ade dem på vägen. Svaret som kom var både väntat och oväntat. De hoppades snart kunna åka. Syrran var på sjukhuset i Murter och de övriga åt frukost. Varför är jag inte förvånad?!? Det går knappast en semester utan att min stackars syster råkar illa ut och behöver uppsöka någon form av sjukvård eller tandvård.
När vi var i Baska så fick hon ett stick av ett bi på benet när hon la sig i Elvins pool. På båten från Skradin till vattenfallen fick hon ett getingstick på fingret.
Nu hade bisticket svullnat upp rejält och blivit rött.
Diagnosen löd - rosenfeber.
När hon lämnade Sverige hade hon rejält ont i halsen, troligen halsfluss eller liknande. Med största sannolikhet hade hon fått streptokocker i bisticket och det satt igång rosenfebern. 3 dagars antibiotikakur skulle hjälpa.

Att de snart skulle vara på gång verkade inte så troligt tyckte jag, men snart fick vi ett samtal och de låg då bara någon kilometer bakom oss. Vid en bussficka väntade vi in dem och gruppen var åter samlad.

Körde längs kusten och vackra vyer med havet och öarna utanför mötte oss samtidigt som vi hörde en skön version av Beach Boys Fun, Fun, Fun på radion, nu gjord av Status Quo. Stämningen på topp!
Vi fortsatte upp till Biograd och rullade in på campingen Soline. Att få något strandnära var förhoppningen men det tog damen i receptionen snart ur oss. Ni får leta i de övriga partierna, allt annat är bokat.
Jag, Erik, Mattias och Stefan gick en sväng. Fanns många platser långt upp. Ville vi verkligen bo så långt från havet?!?
För att se hur långt det var gick vi ner till stranden. Där hittade vi snart 3-4 platser som låg precis vid vattnet. Om vi kunde få dessa var det ju kanon, om så bara för några dagar.
Upp till receptionen igen och vi fick nu prata med en ny tjej.
Jo visst fick vi ta dem! De längst nere vid vattnet var inte bokningsbara, fanns det en ledig var det bara att ta. Det var bara mittenpartiet som var bokningsbart.
Och varför sa ingen detta på en gång?!?

Hur som helst så fick vi 2 bra platser bara 30 meter från havet. Några slovener som stod efter oss i incheckningsdisken hade fått den bästa och mest strandnära. De hade pratat med rätt tjej från början, medan vi sprang runt och letade i de övre regionerna.
Men det blev bra ändå, vi fick 2 platser i samma led på var sin sida om den lilla campingvägen.
Fritzsons till höger och vår bakdel skymtar till vänster.

Vi trixade in oss under pinjeträden för att få så mycket skugga som möjligt, hjälpte slovenerna att skjuta sin lilla husvagn på plats. Vi installerade oss och packade fram alla grejer. Plötsligt är Stefan försvunnen. Så hör jag Erik säga:
- Jaha, där står han och dricker snaps!
Då ser jag honom med. Mitt inne i Slovenernas läger har han blivit bjuden på en förmiddagssnaps.

Tisdag eftermiddag, onsdag och torsdag tillbringades på stranden eller i vattnet. Så skönt att ha så nära.
Syrrans fot och ben blev sakta bättre och på kvällarna cyklade vi de 2 kilometrarna in till Biograd. Det fanns en strandpromenad hela vägen in. Massa butiker, caféer, barer, restauranger och folk vilket gjorde det lite svårcyklat. Men så mysigt.

Inne i byn fanns också massor av restauranger att välja på, både vid piren och uppe i gränderna.

Jag har innan upplevt att Baska varit billigt jämfört med övriga delar av Kroatien där vi varit. Här var det om möjligt ännu billigare.
I Baska låg oftast restaurangnotan på ca 600 Kuna för oss 6. Nu hamnade vi på ca 400 Kuna för oss 6, ibland under.
Det är 500 SEK för både mat och dryck för 6 personer.

Igår drog ett oväder in här. Det började redan på natten och vid 3 var vi uppe och vevade in markisen och stormsäkrade alla grejer. Kraftig blåst, framförallt i byarna, lite regn och mulet.
Så Fritzsons hyrde bil och tillbringade fredagen norrut. De hade hoppats kunna åka söderut men motorvägen var avstängd pga blåsten.
Stefan och jag cyklade runt lite i närområdet, besökte ett köpcenter och körde en filmdag i husbilen.
Ute ville vi inte vara. Blåsigt värre och pinjekottar och barr täckte hela vår husbil och matta.

Idag lördag gjorde Fritzsons ett nytt försök att komma söderut. Vinden hade lagt sig lite.
Det var 20 grader och lätt mulet och regnet hade upphört, så Stefan och jag cyklade in till Biograd och tog färjan över till byn Tkon på ön Pašman. Det var perfekt cykeltemperatur idag och vi cyklade längs huvudvägen men vek ner i små byar längs vägen. Det som inte var perfekt var väl vinden. Det blåste fortfarande en del och vi hade stark motvind eller sidvind hela vägen norr ut. Men vi kämpade på.

Cykelleden lämnade vid ett parti huvudvägen och gick in på en mindre väg. Smal men fortfarande med en mittlinje ritad. Här hade jag inte velat köra med husbilen. Vägen var kurvig och med hög vegetation på bägge sidor så det blev nästan som en tunnel. Här blev det nästan som en hinderbana för oss. Vi kämpade i motvinden men mötte jagande svalor i 170 km/h som kom farandes i vinden. Vi duckade och väjde och var nära att krocka med dem några gånger.
Sedan såg vi något märkligt, i flera bemärkelser. När vi kom runt en krök satt en flock svalor mitt på vägen. Jag hade aldrig trott att de skulle sätta sig på en vägen, har alltid trott att de inte kan lyfta då.
Men när vi kom närmre så lyfte de utan problem. När vi kom ytterligare lite närmre platsen de suttit på så såg vi att de alla suttit samlade kring en överkörd svala. Det kändes som de alla samlats för att sörja sin kompis.

Massor av mysiga byar med fina badstränder, små hamnar och restauranger. En del var nästa öde och kändes som sömniga små byar, i andra var det mer liv, någon camping och lägenheter för uthyrning.
Vackra vyer med kullar, olivlundar, fikonträd och mindre vinodlingar.

I byn Dobropoljana på öns norra del hittade vi en restaurang där vi gjorde lunchstopp.
Varsin god schnitzel, en sallad och varsin öl satt klockrent efter en stunds cykling i motvind. Vi fick även restaurangens hemmagjorda bröd som serverades med olivolja från familjens egen olivodling.

Benen hade stelnat till lite och det tog emot lite när vi körde igång efter lunchen men vi kämpade på upp till Pašmans norra del och över bron till ön Ugljan, eller Ugglan som vi kallade den. Här kom solen fram och det blev riktigt varmt. 

Jag garanterar att mitt val av kläder var en slump. Jag hade ingen tanke i morse att vi skulle komma så långt. Jag tog bara ett linne i högen. Men lite komiskt var det där jag stod på ön Ugglan.

Vi tyckte det var dags att vända hemåt igen. Vi hade nu cyklat 3 mil och hade ju en bit hem också.

Vi körde nu raka vägen mot färjeläget utan diverse stopp i mysiga byar. Utan motvind och den kortare vägen så var vi i färjeläget på en dryg timma. Döm om vår förvåning då det är svinkallt i Tkon och full storm.
Ombord på färjan, regnjacka på och färjan kämpade i motvinden de 15 minuterna in till fastlandet.

Tillbaka på campingen hade vi cyklat 51 km och vi kände oss både nöjda och lite trötta.
På campingen fanns knappt ingen vind och vi städade upp alla barr och kottar och rullade ut markisen igen.
Ordningen återställd. Imorgon väntas sol och värme igen. Men vi har haft en skön dag ändå, trots vädret.


/Marit

Krka National Park

I söndags lämnade både vi och Frizsons Baska tidigt på morgonen. Över till fastlandet via bron och sedan den vackra kustvägen söderut. Det går inte fort, många samhällen och efter 2 timmar var vi bara en mil fågelvägen från Baska fastän vi i själva verket åkt 7 mil.
Sedan började klättringen över bergen och upp på serpentinvägar. Men vägen är relativt bred så det går bra med husbilen. När vi kommit över bergen och ut på slätten så var vi snart på motorvägen. Vi fortsatte motorvägen nästan 20 mil söderut och svängde av mot det lilla samhället Skradin.
Det var riktigt hett här men vi hittade en skuggig parkering för husbilarna och gick mot centrum. Havet går in som i en kanal i Skradin och det låg några riktiga lyx-yachter i hamnen. Vi hittade en restaurang där vi åt lunch och drack mängder av vätska.
Sedan var det dags att besöka nationalparken och bada i vattenfallen.
Ända sedan vi besökte Plitvice National Park för 2 år sedan så har jag velat besöka denna parken. De säger att den stora skillnaden är är i Krka får man bada i vattenfallen.

I entrébiljetten ingick även en båtresa upp till fallen. Vi hann precis med 14-båten som skulle ta oss ytterligare några kilometer upp i kanalen. En gigantisk lyx-yacht i storlek med ett fartyg höll just på att lägga till när vi la ut. Denna med en egen helikopter på en platta på övre däck. Hur mycket pengar har en del?!?
Vi åkte iväg med vår båt och branta bergsväggar reste sig på bägge sidor om oss. Mängder med svanar simmade i det kristallklara turkose vattnet totalt orädda för båten.
Vi blev sedan avsläppta och gick de sista metrarna till fallen i Skradinski bukt.
Vyn som mötte oss var fantastisk! Mängder med vatten forsade ut över ett brett fall och massor av turister badade i poolerna som bildades där under.

Vi gjorde som alla andra överhettade av värmen och hoppade i. Ner bland rötter, klippor och fiskar. Vilken konstig känsla.
Vattnet som bildades i poolerna var extremt strömt, så det gällde att hålla i sig i stenar och rötter eller simma mot strömmen allt vad du var värd.

Badet gav dock välbehövlig svalka, även om det var lite väl mycket folk för min smak.
När alla svalkat av sig gick vi mot båten. Tyvärr hade en precis gått och det var 50 min till nästa. Så vi gick vandringsleden 4 km tillbaka till husbilarna. Efter det var svalkan från badet borta.

Fritzsons körde sedan ut mot kusten och ön Murter medan vi fortsatte upp på höjderna och checkade in på Camp Marina. Mitt ute i ingenstans i utkanten av den lilla byn Lozovac låg denna lilla familjeägda campingen och intill fanns ännu en camping.
Under några pinjeträd parkerade vi husbilen och kunde på så sätt få lite skugga.
Det första vi gjorde var att slänga oss i deras lilla pool för att få ny svalka, sedan lite kall öl på det.
Middagen intogs på campingens lilla resturang där vi fick goda grillade cevapcici.

På måndags morgonen var det dags att åka på heldagstur anordnad av campingen. Vi hoppades ju att denna skulle inbära lite andra sidor av parken än det vi sett igår. Campingens minibuss tog oss till en annan parkentré. Vanliga besökare fick parkera och bli skjutsade ner med stora bussar. Vi fick åka ned med vår minibuss. Vi befann oss högt ovan vattnet och letade oss ner via serpentinvägar. Vår chaufför körde bra, men det gjorde inte de stora bussarna. De körde som de ägde vägen.
När vi kom ner påbörjade vi vår vandring i parken. Längs spångar och broar vandrade vi i, över och längs med fallen.

Det påminde en del om Plitvice men den stora skillnaden var nog typen av vegetation. I Plitvice var det mycket skog, här fanns mängder av fikonträd mitt i fallen och buskar med färgglada blommor som fjärilarna älskade. Från ovan kunde vi nu se fallen vi badat i igår.

Efter 40 min kom vi ner till badplatsen. Fast denna gången var det betydligt mindre turister. Klockan var bara 10 och det var bara några få som hittat hit.
Vi tog ett svalkande dopp och lyckades idag simma hela vägen ut till avspärrningen. Där kunde vi hålla i oss och inte glida nedströms.

Svala och nöjda fortsatte vi sedan vår vandring tillbaka till minibussen. En glass på vägen upp och vi blev svala även på insidan. Det var riktigt hett när vi kom ur skogen och de svalkande fallen. Temperaturen hade nu passerat 35 grader.

Vår tur fortsatte norr ut i parken och vårt nästa stopp var en utsiktspunkt. Vi var nu högt upp i bergen fast befann oss på en stor platå. Omgivningarna påminde om Afrikas torra savanner och dalen framför oss låg som i en canyon.

Vi rullade vidare uppe på platån och nästa gång vi stannade var hettan enorm. Vi närmade oss nu 40 grader och den lilla vind som var kändes som en varm hårfön i ansiktet. Men vyn var så fin. Vi blickade nu ut över en av parkens sjöar och ner på den lilla ön Visovac med en kyrka.

In i bilens svalkande AC en kort stund innan vi kom fram till nästa utsiktspunkt. En liten liten grusväg tog oss fram till branten där vi såg ner över fallen i Roski slap. Där ledde massor av småfall vattnet från den ena sjö till den andra.

Långt nere under oss kunde vi se byn Roski Slap där vi skulle äta lunch. Vi letade oss ner dit via serpentinvägar och kom fram till den häftigaste restaurangen jag någonsin sett. En gammal byggnad mitt i fallen där kallt bergsvatten rann överallt mellan bord och stolar.

Sedan bjöds vi på lunch helt i min smak. Bröd, tomater, oliver, ost och kallskuret med massa olika lufttorkade charkuterier.

Olika smaksatta snapsar och rödvin fick vi med. Allt var lokalt- och egenproducerat av de som som ägde restaurangen. Så himla gott allt ihop och stämningen med vattnet som rann igenom och sällskapet som bara blev gladare och gladare av all dricka gjorde hela lunchen så speciell och minnesvärd.

Vi skålade glatt med de resterande i gänget. Tyskar, fransoser och en polsk småbarnsfamilj.
Efter maten svalkade vi oss i fallen.

Glada i hågen fortsatte vi upp på en ny platå och till Krka Monastery. Där besökte vi först klosterkyrkan med fina målningar och gamla ikoner och en av munkarna berättade om kyrkans historia.

Sedan tog han med oss ner i katakomberna under kyrkan. Där hade de hållit gudstjänster när kristendomen var förbjuden under romartiden. I en av hålorna låg massa skelettdelar från en grav de grävt fram. Läskigt!!!

Turens sista stopp var ännu en utsiktspunkt över några av de högre fallen. Sedan fortsatte vi hem till campingen.
Vilken fantastisk dag vi haft!!!
Efter badet i söndags i Skradinski bukt så tyckte jag först att det var för mycket folk och att det var en riktig turistfälla. Och att Plitvice var så mycket bättre och finare. Men efter idag måste jag nog säga att Krka är finare. Just pga av mångfalden och att det är så stort och så många olika sjöar, fall, floder, canyons osv.

Tillbaka på campingen tog vi ett svalkande dopp i poolen och satt sedan och softade en stund vid husbilen.
Middagen åt vi på lilla campingens restaurang. En grilltallrik med 4 sorters kött för 2 personer med både strips och risotto som tillbehör. Vilket kött så gott. En halv liter rött vin och en flaska vatten till detta och vi betalade ca 200:- för allt.

Idag rullade vi vidare ut mot kusten och mötte upp familjen Fritzson. Vi har nu landat i staden Biograd. Men om detta återkommer jag till...

Kram Marit

Beautiful Baska

Så hamnade vi här igen. För 5:e året i rad. Underbara Baska i Kroatien.
Sista fixet hemma hann vi med redan fredag kväll, husbilen var packad redan sedan några dagar tillbaka. Så lördag morgon 2 juli lämnade vi ett regnigt Habo och rullade söderut. Redan i höjd med Skillingaryd fick vi slå av på farten. Regnet vräkte då ner och jag såg knappt en meter framför mig. Regnet höll i sig och mil efter mil fick jag köra med vindrutetorkarna på högsta hastighet och med sänkt hastighet. Regnet forsade på vägbanan och sikten var minimal.

Regnet upphörde och vi tog oss via Öresundsbron över till Danmark och ner till Gedser udde. Nya färjan Berlin tog oss över till Rostock där vi fortsatte färden nedåt Autobahn mot Berlin. Det är någonstans där den rätta semesterkänslan infinner sig. När vi får tysk motorväg under däcken.

Första natten sov vi på en parkering på en autohof bland ett 30-tal lastbilar.
Söndagen spenderades genom Tyskland och det bästa med att köra bil i Tyskland på söndagar är att inga lastbilar får köra då. Så vi hade bra flyt och valde vägen förbi Regensburg och Langdshut istället för Nürnberg och München där köer brukar uppstå.
Vid Rosenhem fick vi första glimten av alperna och den är alltid speciell. Man blir liksom glad i hela själen. In i Österrike, förbi Örnnästet och ner genom bergspassen. Där stannade vi för att fylla vatten och dricka kaffe. Men då kände vi hur trötta vi var och bestämde oss för att stanna för natten. Ett 30-tal husbilar och husvagnar var redan på plats. Att många väljer att stå här för natten kan man förstå. Platsen ligger vackert i en smal dal med gröna bergssluttningar på bägge sidor. Parkeringen består av många långa snedställda parkeringsplatser avskilda åt med gräs, träd och buskar. Gratis vatten finns att fylla och man kan även tömma toan. I anslutning till parkeringen finns en mack med toaletter och även duschar om man vill. Även en enklare resturang finns.
Vi åt mammas goda tacopaj i husbilen och njöt av ett glas rött. Fick in matchen Island - Franrike på vår TV, men orkade inte se klart. Sängen lockade.

Måndag morgon rullade vi iväg tidigt. Ner genom den 7,8 km långa Karawankentunnel och kom ut i Slovenien på andra sidan. De vackra vyerna fortsatte och vi körde högt upp på motorvägen byggd på höga broar och pålar.
Bergen avtog och vi kom ner på slätten, svängde av motorvägen vid Postojna och började resan på de små vägarna och kom snart till Kroatiska gränsen. Kort därefter kom första vyn över Medelhavet. Lycka!!!

Strax innan 12 körde vi in på Camping Zablace i Baska på ön Krk.
Familjen Fritzson som varit där sedan söndag eftermiddag väntade på oss och mötte upp oss vid receptionen.
Bortsett från regnet kring Skillingaryd, så hade vi inga hinder på vår 185-mil långa resa från Habo till Baska. Aldrig innan har vi haft sånt flyt.
En inbromsning vid ett vägarbete pga av att några inte bytte fil i tid, annars ett otroligt flyt hela resan.

Fritzsons hade hittat en bra plats åt oss där vi fick mycket skugga av ett träd, och vi inrättade snabbt vårt läger här.

Efter en snabb lunch väntade första doppet. Det blåste en hel del vilket gör att havet får en underbar turkose mjölkig färg. Det är så vackert.

Dagarna här i Baska har gått fort. Mycket sol och bad har det blivit. Dels från stranden nedanför campingen, men vi har även cyklat bort till våra badklippor vi gillar så mycket.

Elvin har fått en egen liten pool vid vårt läger.

Vårt besök har givetvis innefattat ett besök på restaurang Ragusa som ägs av vår favoritfabror. Han blir lika glad varje år han ser oss och vi äter gärna på hans restaurang där det både är gott och billigt. 165 SEK för 2 schnitzel med pommes, en sallad, 0,5 l rött vin och en flaska vatten.
Några sköna slappa eftermiddagar vid husbilarna med After Beach följt av grillkvällar har det också blivit.

Tidig morgonlöpning har vi också hunnit med och svettats i värmen. Favoriten är upp bland Baskas svalkande gränder och på den gamla gatstenen som är så blanksliten att den glimmar som guld i solen.

Idag gick jag, Stefan och Mattias upp extra tidigt för att gå upp på toppen av Mt Ljubimer. Stefan och jag var uppe för 2 år sedan, men då tog vi den lite lättare vägen. Idag valde vi den tuffa och brantare, men det var värt varenda svettdroppe när vi nådde toppen och havet med alla öar bredde ut sig framför oss.

Jag har läst en fantastisk bra bok när vi varit här. Stefans kusins sambo har just gett ut sin 3:e bok - Laboon.
Om ni vill ha något spännande att läsa så kan jag rekommendera den, otroligt spännande. 
http://www.henriktord.se/b%C3%B6ckerna/laboon-32121813
Den ingår i en trilogi med 3 fristående böcker. Den första boken, Kum, är den absolut bästa boken jag läst.

Imorgon är det dags för oss att rulla vidare mot Krka Nationalpark. Vi för att stanna där några nätter och utforska parken, Fritzsons för ett kort stopp för att bada i vattenfallen.
Vad som händer efter det får tiden utvisa.

Kram på er!
/Marit