Eftersom det inte är många dagar kvar till hemresa så bestämde vi oss för att åka till Xel-Ha på söndagen.
Ett val vi inte ångrade.
Solen sken från en klarblå himmel och vi tog en av de lokala minibussarna direkt efter frukost. Parken Xel-Ha (uttalas som Kjell-Ha) låg mellan Akumal och Tulum där vi tidigare varit.
Återigen var det inga problem att hoppa av vid den spikraka motorvägen och gå till vårt mål.
Parken ligger vid stranden och man skulle nog kunna säga att det är en kombination av rekreation- och upplevelsepark.
Man betalar en inträdesavgift och får sedan ett band på armen då parken är ett all-inklusive-område.
Det är verkligen smart tänkt för du vill inte bära med dig pengar och värdesaker, utan dem kunde man låsa in i skåp som fanns lite här och var.
Det första vi såg då vi kom innanför grindarna var bassängerna med delfinerna. Mycket av det som finns i parken är naturligt och väldigt lite är uppbyggt. Men just denna delen är inte naturlig. Det fanns flera bassänger och vi såg delfiner i flera av dem. Just nu var det ganska låg aktivitet där, men om man ville kunde man få simma med delfiner, själv eller i grupp. Detta ingick då inte i inträdet, vilket var förståligt.
Vi fortsatte sedan ner mot lagunen och vilken vy som mötte oss.
I parkens ena ände rinner en å upp och den flyter sedan genom parken och blir bredare och bredare. Slutligen mynnar den ut i lagunen som sedan mynnar ut i havet. Allt detta är omgivet av tropisk djungel.
I lagunen fanns små klippöar bestående av svarta stenar. De mörka stenarna i kombination med den gröna växtligheten och det turkosblå vattnet var så vackert.
Mängder av fiskar simmade runt, en del riktigt riktigt stora, upp mot 30-50 cm.
Vi visste knappt var vi skulle börja. Vi insåg att vi gjort en miss och det var att äta frukost innan vi kom hit, för frukostbuffé ingick.
Men vi hade däremot valt en bra dag, för det var inte så mycket folk. Tisdagar och onsdagar var alltid mest fick vi veta. Vilken tur vi haft.
Rätt som det var kom en man och satte en färgglad tukan på Stefans axel. Vilken vacker fågel!
Vi bestämde oss för att börja med att gå runt hela parken. Och det var först då vi förstod hur stor parken egentligen var. Vi uppskattade sträckan till närmare 4 km efteråt.
Vi gick på gångar och broar, i djungel och längs lagunen och floden. Ibland fanns en lite strand där några solstolar stod utsatta.
Intill stigen prasslade och tassade det hela tiden. Fåglar, meterlånga leguaner, någon underlig varelse som såg ut som en stor förvuxen råtta kantade vår väg.
Vid ett ställe blev prasslandet mer intensivt och rätt som det var stack en lång näsa ut ur skogen. Sedan dök det upp djur överallt, de grävde i jorden och slet i rötter.
På en skylt längre fram kunde vi läsa oss till att det var vitnosad näsbjörn. De påminde mycket om tvättbjörar och då vi sedan kollade så visade sig att de båda tillhörde släktet halvbjörnar och dessa levde här medan tvättbjörnarna hör hemma i Nordamerika.
De var söta men näsan var lite väl rävlik i min smak.
Sedan kom vi fram till en plats där 2 sjökor fanns inhägnande. Ville man kunde man få snorkla med dem och mata dem. Men det kosta extra. Vi valde att bara studera. Märkliga djur och kropparna var rätt mossiga. Men de var rejält stora, 2 meter långa.
Längs floden kom turister flytandes, antingen så flöt de fram på uppblåsbara ringar eller så snorklade de.
Vi valde att vänta med detta och fortsatte runt. Stenar med vackra texter på fanns här och var. Jag begrep inte ett ord, men vackra var de.
Sedan kom partier med mer klippor, djupa skrevor, grottor och undervattenssjöar, eller cenoter som de kallas här. Vattnet här var så otroligt klart och består av sötvatten.
Badar man här får man inte ha solskyddskräm på sig. Risken är då att man förorenar vattnet. Stora delar av Yucatanhalvön består av cenoter och många av mayafolket tar sitt vatten härifrån. Då dessa undervattenssjöar är förbundna med varandra så är det väldigt viktigt att de inte förorenas.
Vi kom sedan ut till havsmynnigen och gick via en flytbro tillbaka till där vi började vid lagunen.
Nu skulle det snorklas!
Vi hade egen mask och snorkel med oss, annars fanns både det, fenor och flytvästar att låna.
Mängder av fiskar mötte oss under ytan, framförallt mycket av typen som kallas kirurgfisk.
Trots det klara vattnet var det stundtals svårt med sikten, eller kanske snarare skärpan. Då sötvattnet möter saltvattnet har de svårt att blandas med varandra och lägger sig i olika lager. Det kändes ibland som när man är hos optikern och får fel skärpa på glasen.
Men det var ändå fantastiskt att snorkla runt i den stora lagunen bland de små klippöarna. Då man ibland höjde blicken ovan vattenytan och tittade på klipporna ovanför blev man ofta överraskad. En orädd fågel kunde då sitta bara 30 cm ifrån oss.
Efter snorklingen solade vi en stund innan var det dags för lunch. Det fanns flera restauranger att välja på och den vi valde var den största som serverade buffé med mexikansk och internationell mat. Det fanns även en efterrättsbuffe och valfri dryck ingick till maten, allt från läsk till öl och drinkar.
Mätta och belåtna gick vi för att studera delfinerna igen. Vi tog nu en annan väg dit och passerade då ett gäng färgglada papegojor.
Efter det kom vi till en härlig relaxyta med mängder av hängmattor.
Sedan hände en av de riktiga höjdpunkterna denna dag. Precis när vi kom ner till delfinbassängerna så hade träningen av 3 delfiner påbörjats. Intill bassängkanten stod vi sedan helt själva och studerade hela träningen. Så mäktigt!
Vilka djur och vilken smidighet de har i vattnet. Detta var en show vi sent kommer glömma.
Svårt att fånga dem i hoppet bra, och triohoppet blev bara plask på bild. Men ett bra kort fick jag.
Mitt i djungeln bland mangroverträden tog färden sin början och man fick sedan paddla och dra sig fram i grenarna ovanför huvudet. Under oss var det ca 4 meter djupt och vattnet var så klart att varje detalj på botten syntes.
Lite koll ville man ha uppåt så att det verkligen var grenar man tog tag i och inte någon anakonda eller någon annan orm.
Vi åkte inte hela vägen ner utan klev av efter en liten bit. Istället gick vi upp till flodens början för att sedan snorkla ner. Detta var omöjligt ännu häftigare. Först blev man nästan förskräckt av allt man såg. Stenarna på botten och mangroverträdens rötter som växte ner under vattenytan. Ju lägre ner vi kom ju mer fisk blev det och en del riktiga bjässar.
Fyllda av ny intryck återvände vi till stationen vid lagunen där vi drack öl och frozen margarita i varsin solstol.
Vi gjorde ytterligare en lov bort till delfinerna där en grupp nu fick simma med dem.
Klockan började bli mycket och vi ville hinna gå ut till motorvägen innan det blev mörkt. Hur fort hade tiden gått egentligen? Ändå fanns mer att uppleva för den som ville. Låna cyklar och ta sig runt på en cykelslinga, cykla på en linbana högt uppe i träden, trapets på lina ut i vattnet, fantastiska lekparker och klätterställningar för de mindre. Nöjda med dagen bestämde vi oss för att det var dags att åka hemåt, men vi hade det svårt att slita oss från delfinerna.
Måndagen spenderades på stranden vid Mosquito Beach. Och åtminstone halva dagen trodde vi att det var den sista. Men så kom ett sms, planet hem imorgon var försenat 5 timmar. Upphämtning 16.00 istället för 11.00. Någon som är ledsen för en extra dag på beachen i paradiset? Nä, skulle knappast tro det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar