Xel-Ha

På lördagen var solen tillbaka och vi njöt av en dag på stranden vid Mosquito Beach.
Eftersom det inte är många dagar kvar till hemresa så bestämde vi oss för att åka till Xel-Ha på söndagen.
Ett val vi inte ångrade.

Solen sken från en klarblå himmel och vi tog en av de lokala minibussarna direkt efter frukost. Parken Xel-Ha (uttalas som Kjell-Ha) låg mellan Akumal och Tulum där vi tidigare varit.
Återigen var det inga problem att hoppa av vid den spikraka motorvägen och gå till vårt mål.

Parken ligger vid stranden och man skulle nog kunna säga att det är en kombination av rekreation- och upplevelsepark.
Man betalar en inträdesavgift och får sedan ett band på armen då parken är ett all-inklusive-område.
Det är verkligen smart tänkt för du vill inte bära med dig pengar och värdesaker, utan dem kunde man låsa in i skåp som fanns lite här och var.

Det första vi såg då vi kom innanför grindarna var bassängerna med delfinerna. Mycket av det som finns i parken är naturligt och väldigt lite är uppbyggt. Men just denna delen är inte naturlig. Det fanns flera bassänger och vi såg delfiner i flera av dem. Just nu var det ganska låg aktivitet där, men om man ville kunde man få simma med delfiner, själv eller i grupp. Detta ingick då inte i inträdet, vilket var förståligt.

Vi fortsatte sedan ner mot lagunen och vilken vy som mötte oss.

I parkens ena ände rinner en å upp och den flyter sedan genom parken och blir bredare och bredare. Slutligen mynnar den ut i lagunen som sedan mynnar ut i havet. Allt detta är omgivet av tropisk djungel.
I lagunen fanns små klippöar bestående av svarta stenar. De mörka stenarna i kombination med den gröna växtligheten och det turkosblå vattnet var så vackert.

Mängder av fiskar simmade runt, en del riktigt riktigt stora, upp mot 30-50 cm.

Vi visste knappt var vi skulle börja. Vi insåg att vi gjort en miss och det var att äta frukost innan vi kom hit, för frukostbuffé ingick.
Men vi hade däremot valt en bra dag, för det var inte så mycket folk. Tisdagar och onsdagar var alltid mest fick vi veta. Vilken tur vi haft.
Rätt som det var kom en man och satte en färgglad tukan på Stefans axel. Vilken vacker fågel!

Vi bestämde oss för att börja med att gå runt hela parken. Och det var först då vi förstod hur stor parken egentligen var. Vi uppskattade sträckan till närmare 4 km efteråt.
Vi gick på gångar och broar, i djungel och längs lagunen och floden. Ibland fanns en lite strand där några solstolar stod utsatta.
Intill stigen prasslade och tassade det hela tiden. Fåglar, meterlånga leguaner, någon underlig varelse som såg ut som en stor förvuxen råtta kantade vår väg.
Vid ett ställe blev prasslandet mer intensivt och rätt som det var stack en lång näsa ut ur skogen. Sedan dök det upp djur överallt, de grävde i jorden och slet i rötter.

På en skylt längre fram kunde vi läsa oss till att det var vitnosad näsbjörn. De påminde mycket om tvättbjörar och då vi sedan kollade så visade sig att de båda tillhörde släktet halvbjörnar och dessa levde här medan tvättbjörnarna hör hemma i Nordamerika.
De var söta men näsan var lite väl rävlik i min smak.

Sedan kom vi fram till en plats där 2 sjökor fanns inhägnande. Ville man kunde man få snorkla med dem och mata dem. Men det kosta extra. Vi valde att bara studera. Märkliga djur och kropparna var rätt mossiga. Men de var rejält stora, 2 meter långa.

Längs floden kom turister flytandes, antingen så flöt de fram på uppblåsbara ringar eller så snorklade de.

Vi valde att vänta med detta och fortsatte runt. Stenar med vackra texter på fanns här och var. Jag begrep inte ett ord, men vackra var de. 

Sedan kom partier med mer klippor, djupa skrevor, grottor och undervattenssjöar, eller cenoter som de kallas här. Vattnet här var så otroligt klart och består av sötvatten.

Badar man här får man inte ha solskyddskräm på sig. Risken är då att man förorenar vattnet. Stora delar av Yucatanhalvön består av cenoter och många av mayafolket tar sitt vatten härifrån. Då dessa undervattenssjöar är förbundna med varandra så är det väldigt viktigt att de inte förorenas.

Vi kom sedan ut till havsmynnigen och gick via en flytbro tillbaka till där vi började vid lagunen.
Nu skulle det snorklas!
Vi hade egen mask och snorkel med oss, annars fanns både det, fenor och flytvästar att låna.
Mängder av fiskar mötte oss under ytan, framförallt mycket av typen som kallas kirurgfisk.

Trots det klara vattnet var det stundtals svårt med sikten, eller kanske snarare skärpan. Då sötvattnet möter saltvattnet har de svårt att blandas med varandra och lägger sig i olika lager. Det kändes ibland som när man är hos optikern och får fel skärpa på glasen.
Men det var ändå fantastiskt att snorkla runt i den stora lagunen bland de små klippöarna. Då man ibland höjde blicken ovan vattenytan och tittade på klipporna ovanför blev man ofta överraskad. En orädd fågel kunde då sitta bara 30 cm ifrån oss.

Efter snorklingen solade vi en stund innan var det dags för lunch. Det fanns flera restauranger att välja på och den vi valde var den största som serverade buffé med mexikansk och internationell mat. Det fanns även en efterrättsbuffe och valfri dryck ingick till maten, allt från läsk till öl och drinkar.

Mätta och belåtna gick vi för att studera delfinerna igen. Vi tog nu en annan väg dit och passerade då ett gäng färgglada papegojor.

Efter det kom vi till en härlig relaxyta med mängder av hängmattor.

Sedan hände en av de riktiga höjdpunkterna denna dag.  Precis när vi kom ner till delfinbassängerna så hade träningen av 3 delfiner påbörjats. Intill bassängkanten stod vi sedan helt själva och studerade hela träningen. Så mäktigt!
Vilka djur och vilken smidighet de har i vattnet. Detta var en show vi sent kommer glömma.
Svårt att fånga dem i hoppet bra, och triohoppet blev bara plask på bild. Men ett bra kort fick jag.

Lyriska efter detta vandrade vi så upp till flodens början för att testa de uppblåsbara ringarna. Det var mer folk nu och näsbjörnarna var borta. Vilken tur att vi började med att gå runt parken.
Mitt i djungeln bland mangroverträden tog färden sin början och man fick sedan paddla och dra sig fram i grenarna ovanför huvudet. Under oss var det ca 4 meter djupt och vattnet var så klart att varje detalj på botten syntes.
Lite koll ville man ha uppåt så att det verkligen var grenar man tog tag i och inte någon anakonda eller någon annan orm.

Vi åkte inte hela vägen ner utan klev av efter en liten bit. Istället gick vi upp till flodens början för att sedan snorkla ner. Detta var omöjligt ännu häftigare. Först blev man nästan förskräckt av allt man såg. Stenarna på botten och mangroverträdens rötter som växte ner under vattenytan. Ju lägre ner vi kom ju mer fisk blev det och en del riktiga bjässar.

Fyllda av ny intryck återvände vi till stationen vid lagunen där vi drack öl och frozen margarita i varsin solstol.
Vi gjorde ytterligare en lov bort till delfinerna där en grupp nu fick simma med dem.
Klockan började bli mycket och vi ville hinna gå ut till motorvägen innan det blev mörkt. Hur fort hade tiden gått egentligen? Ändå fanns mer att uppleva för den som ville. Låna cyklar och ta sig runt på en cykelslinga, cykla på en linbana högt uppe i träden, trapets på lina ut i vattnet, fantastiska lekparker och klätterställningar för de mindre. Nöjda med dagen bestämde vi oss för att det var dags att åka hemåt, men vi hade det svårt att slita oss från delfinerna.

Måndagen spenderades på stranden vid Mosquito Beach. Och åtminstone halva dagen trodde vi att det var den sista. Men så kom ett sms, planet hem imorgon var försenat 5 timmar. Upphämtning 16.00 istället för 11.00. Någon som är ledsen för en extra dag på beachen i paradiset? Nä, skulle knappast tro det!

Det mexikanska köket

Tyvärr har vi nu haft 2 dagar mulet väder, rätt blåsigt och lite regn. Lite löpning har kombinerats med lata stunder med en bok i handen. Lite shopping har det också blivit och god mat och tröstande drinkar.

I alla de böcker och artiklar jag läst innan jag åkte hit så skriver de alla samma sak. Att mexikansk mat är något helt annat än det vi svenskar trycker i oss på fredagar.
Och de kan inte ha mer rätt. Varken smaker eller utseende påminner om våra svenska tacos.
Vi har nu provat både fajitas, nachos, quesadillas och burritos.
Smakerna i kryddmixen hemma på ICA kan absolut inte återfinnas här.
Och någon köttfärs har vi inte sett röken av. Ja, förutom i hamburgaren förstås.
Beställer du någon av ovannämnda rätter så serveras de med valet kött, kyckling eller räkor?
Hur många av er har räkor till era tacos?!

Och väljer du kött så är det strimlat och ibland i en sås av mosade bönor.
Det som påminner mest om de svenska smakerna är nog nachochips och guacamole. Denna serveras till det mesta och beställer du in extra får du en rejäl skål.

Någon tacosås har vi inte heller sett till. Rätterna serveras ofta med en salsa bestående av fint hackade tomater, lök och koriander. Den är inte särskilt såsig och koriandern kan lätt ta överhanden.
Så min nästa fråga, hur många av er har koriander till ert fredagsmys?

Jag var inte så förtjust i det när vi kom ner hit, men börjar mer och mer uppskatta denna krydda.
För Stefan är det precis tvärtom, han vill knappt se koriander längre, och visst är den speciell i smaken.

Vad det gäller tortilla-bröd så finns det 2 smaker, vete och majs.
Och om det är något jag fått nog av så är det majs-tortilla. De är lite grövre och hållbarare än vete, men med en väldigt speciell smak och lukt. Nästan lite unken.
Redan andra gången fick jag nog och åt bara innehållet i mina quesadillas. Så nu aktar jag mig noga när jag beställer bröd.

Någon tequila har vi faktiskt inte druckit.  Men desto fler öl och drinkar.
Ölen är ju rätt blaskig här, vare sig du beställer Corona, Sol eller XX. Men de serveras alltid med en limeskiva på kanten.
Idag hittade Stefan till sin stora lycka en XX Amber och visst var det skillnad.

Sakta men säkert börjar det gå bättre med spanskan. Ord och grammatik vi lärde oss under spanskakursen vi tog för 6 år sedan börjar komma tillbaka. Bäst går det för Stefan som har mycket lättare för språk än jag.
Damen i den lilla minimarten intill hotellet, där vi köper vatten och öl, hjälper oss gärna och vi har enklare konversationer och repeterar siffror.
I övrigt är det inga större problem att göra sig förstådd här. Många pratar bra engelska och de flesta menyer är både på spanska och engelska.

Imorgon hoppas vi på att solen tittar fram igen och att det blir lite varmare. Vår plan är att ta oss till naturparken Xel-Ha. Men eftersom de flesta aktiviteterna är vattenupplevelser så krävs det lite bättre väder och värme.

Nu väntar middag, men ikväll blir det nog italienskt.

Trevlig helg önskar vi nere ifrån Mexiko och Playa del Carmen!

Över och under ytan

Måndagen var den första dagen med riktigt bra väder. Bortsett från några molntussar sken solen från en blå himmel hela dagen. De andra dagarna har alltid mörka moln dragit in under eftermiddagen, men nu var det fint hela dagen.
Däremot så blåste det en hel del, så i skuggan var det faktiskt lite svalt.

Vi är så otroligt nöjda med vårt val av hotell. Mosquito Beach är inte så stort, bara 30 rum. Men läget är perfekt precis vid stranden. Området utanför rummen och vid restaurangen är så välskött och solsängarna på stranden gudomliga.
De dagarna vi legat vid hotellet så har vi ätit lunch där. Bra service och maten är fantastisk. God och smakfullt upplagd.
Två favoriter har vi hittat. Den ena är tonfisksallad med mango. Första gången vi beställde blev vi förvånade, det såg inte ut som tonfisk. Men det var det, bara inte som vi var vana att se den. Den var marinerad i lime och chili. Den lite starka tonfisken tillsammans med den söta mangon och den salta fetaosten var en underbar smakupplevelse.

Nästa favorit är en trio-burgare. Tre mini-hamburgare med 3 olika slags ostar. Vanlig, brie och grönmögel. Också riktigt god och så fint upplagd.

På tisdagen var det helt vindstilla och idag var första dagen vi riktigt svettades på stranden.
Något Stefan varit sugen på länge var att hyra vattenskoter. Vi har kollat på det både i Thailand och i Kroatien, men det slutar alltid med att vi tycker det är för mycket pengar för det korta nöjet, 8-10 min oftast.
Men idag då vi gick längs stranden så hittade vi en uthyrare till hyfsat pris men man fick här ha den i 30 min.
Eftersom havet var spegelblankt kände vi att nu var det rätt läge.
Det var välunvesterade 30 min, vi hann båda turas om att köra och leka lite, åka och njuta av den vackra utsikten från havet samt bara ligga still till havs och titta ner i det kristallklara vattnet med korallrev under oss. Vid ett tillfälle passerade vi över vad vi tror var en sköldpadda.

Då vi kom tillbaka till hotellet och pratade med vår favoritservitör Omar om turen så rekommenderade han oss att åka till Akumal och snorkla. Där fanns mängder av havssköldpaddor.

Det fanns organiserade turer dit för ca 550:- svenska kronor/person men då ingick mat. Eller så kunde man ta lokalbussen de ca 3 milen. Den kostade 14:-/person.
Vi bestämde oss för det senare alternativet. Och då det på kvällen kom nya svenska gäster till hotellet som bott i närheten av Akumal första veckan så kände vi att lokalbussen var helt rätt. De berättade att det var inte långt att gå från motorvägen där bussen stannade och det behövdes inga turer för att se sköldpaddorna, det var bara att snorkla direkt från stranden.

Så på onsdagsmorgonen gav vi oss av. Mängder av snorklare på bussen på väg till Akumal.
Bussen stannade vid motorvägen precis som vi hört, och sedan var det bara 5 minuters promenad ner till stranden.
För att bli insläppt på området var man tvungen att se en film om djurlivet, revet och korallerna. Jättebra tycker jag som gammal dykare, många vet inte hur man bör bete sig i tropiska vatten för att inte skada det marina livet.

Efter filmen fick vi gå ut på stranden som var underbart vacker. Lång och bred och med palmer överallt. Akumal är en relativt folktom badort och större hotell saknades där vi var. Den ligger vid ett föredetta kokosnötsplantage vilket man kunde ana sig till av mängden palmer att döma.
Det är vid denna stranden som de gröna havssköldpaddorna parar sig och området var skyddat för att bevara revet och sköldpaddorna.

Sanden var otroligt finkornig, som potatismjöl, men i bakkanten kunde fossiler från gamla koraller skymta. Stora delar av detta område hade tidigare legat under vatten.

Snorkla kunde man göra på egen hand eller i guidade grupper.
Vi började på egen hand i hopp om att få se sköldpaddor. Under alla mina dyk, som genom åren hunnit bli 240, så har jag endast haft turen att få se EN sköldpadda.
Botten var täckt en en gles matta av sjögräs och jag simmade säkert 25 min utan att se något märkvärdigt.
Men så plötsligt efter att ha putsat masken en stund så tittade jag ner och där var en. Så fin och totalt orädd. Med jämna mellanrum gick den upp till ytan för att hämta luft.
Under första snorkelturen blev det inte mindre än 2 sköldpaddor, mängder av fiskar och fina koraller. Det var inte särskilt djupt där vi såg dem, bara 3 m kanske.

Trots att det var mycket turister vid stranden så kändes det inte trångt eller överbefolkat varken på stranden eller i vattnet. Ett lugn vilade på något sätt över hela området. Det var lite "mañana-känsla".

Efter en lunch med quesadillas så värmde vi upp oss lite i solen innan vi hoppade i igen.
Denna gången såg jag inte mindre än 3 sköldpaddor av varierande storlek. Den andra var gigantisk, som Owe.
För er som inte vet vem Owe är så är det vår gräsklippare, en Husqvarna Automower 320, rätt lik en sköldpadda faktiskt.
Denna sköldpaddan låg på botten och åt sjögräs och brydde sig inte det minsta om oss.
Den tredje hittade jag av en slump. En stingrocka kom simmandes och jag följde efter den. Den ledde mig till sköldpaddan där den stannade och jag låg sedan på ytan och studerade dem båda en lång stund.

Lånad bild från nätet, hade tyvärr inga fotomöjligheter under vatten.

Vi tog också en promenad norr över där det blev mer karja klippor och mängder av korallfossiler. Ett annorlunda men vackert landskap på sitt sätt.

Nöjda med vad vi sett tog vi minibussen tillbaka till Playa del Carmen.
Börjar mer och mer känna för det här landet. Thailand har fått en tuff konkurrent.

Kram Marit & Stefan

Mayaruinerna vid Tulum

Efter ett par lata dagar vid vårt hotell så tog vi på söndagsmorgonen lokalbussen dryga 6 mil söder ut.
Det var en modern och fräsch buss med AC som via motorvägen smidigt tog oss till den lilla staden Tulum.
Första stoppet var strax utanför stan vid ruinerna och det var här vi hoppade av.
Vi promenerade sedan 10 minuter längs en liten väg som skulle ta oss in mot ruinområdet. Små souvenirbutiker kantade vägen och färgglada mattor och dukar vajade i vinden.

När vi kom fram till ruinområdet klev vi från djungel och mangroveträsk in genom en 5 meter tjock ringmur och därefter hamnade hjärnan i konflikt med sig själv. Vyerna som mötte oss var helt magnifika, men på något sätt så hörde de inte ihop. Hjärnan hade problem att lägga ihop synerna och intrycken och vi blev stående en lång stund och bara tittade. Massor av mayaruiner och pyramidliknande byggnader låg utspridda på en stor grön gräsplätt. En och annan palm och buskar med färgglada blommor fanns där också. Utanför ruinerna fanns branta klippor med kaktusar och andra agaveväxter och nedanför dem det turkosblå havet med vita vågor som slog mot klippväggarna. Överallt låg meterlånga leguaner totalt orädda för alla turister. Pelikaner och några vråkliknande fåglar flög över våra huvuden.

Det var som om någon tagit ruinerna i Rom och lagt dem mitt på en frodig golfbana intill en tropisk strand och därtill lagt till massa växtlighet, djungel och ett zoo. Vyerna var något jag aldrig tidigare sett tillsammans.
Det var riktigt mäktigt!!!

Vi gick runt bland ruinerna som nådde höjden av makt omkring 1200 e.Kr. och fram till spanjorernas ankomst.
Vid den största byggnaden fanns en trappa ner till en  helt underbar liten strand. Ryktet säger att den är rankad som topp 10 i världen över de vackraste stränderna. Ett svalkande bad i det turkosblå havet med de lekfulla vågorna lockade de flesta besökarna.

Att ligga i vattnet med vyn över pyramiden på toppen av klippan var så häftig.

Vi solade och badade en stund innan oroväckande mörka moln närmare sig. Då vi kom upp på klippkanten och fortsatte stigen genom området kom en hel plog-formation med pelikaner flygande över oss.
Vi lämnade ruinområdet via en annan utgång i ringmuren där ännu en leguan låg och vaktade i solen.

Vi fortsatte en liten grusväg söderut och kom så småningom till en lång strand som var början på stranden till Tulum.
Medan de mörka molnen drog förbi beställde vi öl och delade en nachotallrik på ett av de enkla ställena som låg på stranden.

Stranden här var mycket mycket bredare än vår i Playa del Carmen. Förvånansvärt nog låg en camping där. Många ungdomar tältade på stranden och längre bak stod några husbilar parkerade. Det fanns även väldigt enkla bungalows att hyra.

Solen kom tillbaka och vi avslutade med en stund på stranden.
Det var så vackert med alla båtarna på den kritvita sanden och från restaurangen hördes tonerna från latinomusik från ett live-band.

Vi kände oss nöjda med dagen och vandrade tillbaka mot ruinerna och ut mot motorvägen. Utanför en av souvenirbutikerna stod en fjäderklädd man. Inte helt ovanligt här nere, man ser dem ofta på gatorna inne i Playa del Carmen i olika kostymeringar. Men denna var lite speciell. Ni som känner mig väl kan säkert se varför.

Tillbaka vid motorvägen hade vi sådan tur att nästa buss skulle gå om 7 min och det fanns platser kvar. Vilken tajming!
Mängder av taxibilar fanns även redo att köra oss. Och minibussar trafikerar ideligen kuststräckan, men den stora bussen var både bekväm, hyfsat billig och säker.

Imorgon väntar en lugn dag vid stranden vid vårt hotell. Det börjar sakta men säkert bli varmare här ner, vilket är skönt. En kille som jobbar på vår restaurang sa att han aldrig varit med om att det varit så här kallt här nere innan. 
Men imorgon skall vi likt leguanerna ligga i solen och fånga all den värme vi kan få..
Kram på er alla!

Staafs på charterresa

Efter nästan 10 år tillsammans så har vi nu åkt iväg på vår första charterresa tillsammans. Nog för att vi rest en hel del tillsammans, men någon charter med allt vad det innebär med val av hotell, bokning av tax-free, utflykter, tusen tillägg mm mm har det aldrig blivit.
Men den här gången tänkte vi att vi skulle testa. Då vi började prata om tänkbara resmål för en solsemester så dök Mexico upp som förslag och här är vi nu.

Visst är det smidigt att kliva på planet i Göteborg för att drygt 11 timmar senare kunna kliva av nere i Cancun på Yucatanhalvön.
Men inte riktigt lika smidigt när Fritidsresor bytt bokningssystem så att 80% av passagerarna inte hamnat bredvid den de reser med. Stefan hamnade på rad 8 och jag på rad 32.
Och eftersom ett charterflyg innebär massor av tillägg för varm mat, bättre benutrymme, TV-skärm och förbokad tax-free så finns det inte en chans i världen att det kan ändra på några platser vid incheckningen.
- Aha, sa mannen som satt bredvid Stefan. Nu förstår jag innebörden av Blue Comfort, det är när jag hamnar så långt som möjligt från frugan.

Flygningen gick ändå bra, har nog aldrig varit med om en så lugn flygning. Knappt ingen turbulens trots att vi flög över Atlanten långa stunder. Inte en enda gång tändes skylten med bälte på. Lite segt blev det på slutet och mycket sömn blev det inte.
Men när vi flög in över Karibien och man började se turkoseblått vatten, små vackra öar och korallrev så spreds en behaglig känsla i kroppen. Det var nog först här polletten trillade ner och jag förstod att vi faktiskt snart skulle landa i Mexico.
Vi kom in över Kuba och jag hade turen att se Havanna från min plats.
Strax därefter landade vi på Cancuns flygplats och en minibuss tog oss till staden Playa del Carmen och vårt hotell Mosquito Beach.

Hotellet var inte så stort, och vi fick ett rum med utsikt över både pool och hav från den lilla altanen. Endast restaurangen och några palmer skiljde oss från vattenbrynet. Närmare havet har jag nog aldrig bott, kan inte vara mer än 40 meter.

Huvudet är ju helt väck när man flugit, sovit lite natten innan och sedan varit vaken i närmre ett dygn. Men ett dopp blev det, varsin cerveza och en nacho-tallrik.
Sedan orkade vi inte mer. För när man undrar varför flipp-floppen känns så obehagliga och inte inser förrän man tar av dem att de sitter på fel fot, då är det dags att gå och lägga sig.

Efter 12 timmars sömn var vi med i matchen och avnjöt en god frukost vid stranden.
Tråkigt nog var inte vädret med oss, mulet och lätt regn. Det lättade lite mitt på dagen och vi låg på stranden en stund.
Sedan blev det, hör och häpna, för kallt.
Vi åt istället en god lunch på vårt hotell och gick en promenad och utforskade Playa del Carmen.

På kvällen blev det ännu kallare och det var kofta och leggings på. Turisterna gick i jackor och tjocka tröjor på gatorna.
Vart har vi hamnat?!

Torsdagen bjöd på bättre väder. Det var fortfarande riktigt svalt på morgonen, då vi tog en tidig morgonpromenad.

Frukosten på hotellet är fantastisk och läget och utsikten är det inget fel på.

Då solen steg så blev det behagligt varmt och vi njöt på stranden och blev t.o.m. så varma att ett svalkande bad behövdes.

Någon typ av grå pelikan jagar fisk längs stranden och det är så häftigt att se dem då de glidflyger bara någon decimeter ovan vattenytan.

Hjärnan börjar sakta men säkert ta in alla intryck och bearbeta all information.
Omedvetet så jämför man mycket med Asien och strandlivet där, men det är mycket som skiljer dem åt.
Det är något helt annat i atmosfären här, känns lite mer civiliserat. Ett organiserat lugn.
I Thailand kan ett litet skjul ligga bredvid ett lyxigt hotell. Här ser man inte så stora skillnader.
På gågatan blandas souvenirerbutiker med lyxiga märkesbutiker.
Vit sandstrand, turkosblått vatten och palmer är nog den enda likheten.

Det blir nog några lugna dagar till på stranden vid Mosquito innan vi ger oss ut på sightseeing.
Det är så skönt att bara varva ner i en härlig solsäng med soft musik i högtalarna och havet bara 10 meter bort.