Unik shoppingmöjlighet

Lördagen 25 oktober finns en unik möjlighet att handla pysselmaterial i Habo.

Då besöker nämligen 3 scrapbookingbutiker Haboscrappen.

Scrapfabriken från Uddevalla

K-Designs från Ljungsbro

Gummiapan från Trelleborg

Träffen är fullbokad, men alla är välkomna att handla och titta. Samtliga butiker tar kort. 

Vi har öppet för allmänheten mellan 10-16.

Plats: Bränningeskolans matsal

Skyttevägen 1B, Habo,

25 km norr om Jönköping

För frågor, maila haboscrappen@gmail.com

Välkomna!!!

Haboscrappen 25 oktober

Välkommen till Haboscrappen! 

Sugen på att scrappa, pyssla och träffa likasinnade?

Anmäl dig då till vår pysselträff i Habo och kom och inspireras med oss.

Vi lovar en dag i skapandets tecken med tävlingar och demonstrationer.

  

Tid: Lördagen 25 oktober 

Drop-in från kl. 9.00. Programmet börjar 10.00 – 22.00

Plats: Bränningeskolans matsal, Habo

55 platser

Avgift: 350:-

2 butiker på plats

Scrapfabriken från Uddevalla

K-Designs från Ljungsbro

Anmälan

Endast anmälan via mail, då vi inte har möjlighet att följa alla trådar i olika sociala medier.

Först till kvarn gäller, sedan upprättas reservlista.

Om du har önskemål om vem du vill sitta tillsammans med, skriv gärna med detta i anmälan.

Inbetalning skall ske senast 31 augusti. Vid utebliven betalning försvinner din anmälan.

För anmälningar efter 31 augusti är det betalning inom 10 dagar som gäller.

När du väl betalt är platsen bindande, dvs det går inte att få pengar tillbaka om du senare väljer att inte komma.

Vill du sälja eller överlåta din plats till annan person är det ok, men måste meddelas till oss. Observera att inga ändringar av mat, allergier osv kan göras då.

Mer information om inbetalning, kontonummer osv får du via bekräftelsemail när du anmäler dig.

Du anmäler dig genom att maila till:

haboscrappen@gmail.com

I avgiften ingår:

·       Goodiebag

·       Förmiddagsfralla med kaffe/te, serveras ca 10.00

·       Lunch, serveras ca 14.00

·       Eftermiddagsfika

·       Kaffe, te, frukt, dryck och godis under dagen

·       Tävlingar och utlottningar

·       Demos

·       För er som stannar länge så serverar vi på kvällen korv med bröd.

Vi kan lösa vissa allergier. Så ange dessa med din anmälan så återkommer vi med om vi kan tillgodose dem eller ej. Om inte görs avdrag på priset.

Försäljning

Scrapfabriken och K-Designs kommer finnas på plats med försäljning. Inväntar även svar från Gummiapan.

Kommer alla tre butikerna kommer vi av utrymmesskäl inte ha loppis.

Vi ser fram emot en rolig dag med massor av pyssel, inspiration, prat och skratt och hoppas på att just Du vill komma och tillbringa den med oss!

Sprid gärna detta till vänner och bekanta som kan tänkas vara intresserade.

Välkommen!

Marit Staaf och Emelie Sterner

Top of the rocks

Det var nu tredje året i rad som vi besöker Baska och det har verkligen blivit en favorit. Bra camping, fin strand och bad, mysig by, många och billiga restauranger och lagom avstånd till allt.

Nu när vi varit iväg så har vi träffat fler som varit här. En del älskar det precis som vi. Andra tycker att det är för kargt.

Visst är klipporna som omger byn karga och byn ligger i den dal omgiven av två långa bergsryggar. Men jag tycker dessa klippor är oerhört vackra och i skymningen får de ett lila-aktigt sken som får dem att de 2-dimentionella ut, nästan som kulisser.

Jag vet inte hur många gånger vi tittat upp på topparna och sagt att man skulle vilja ta sig upp dit. Men vi har nog alltid trott att det varit omöjligt, iallafall om man inte har specialutrustning. Sista biten ser ut att vara riktigt brant och bara klippvägg.

Men under våra dagar här har vi träffat på flera som sagt att det är fullt möjligt. Så vi bestämde oss för att göra ett försök. Bra skor, mycket vatten och något på huvudet till skydd för solen så var det inga problem.

Så på måndagsmorgonen gick vi upp extra tidigt och åt en rejäl frukost innan vi gav oss av. I Baškas utkant fanns en led att följa. Till en början var det en stig som gick bland träden och här var det inga problem alls att gå.

Men då vi kom ut ovan trädgränsen blev det tuffare. Dels låg solen på med full styrka och dels så blev stigen smalare och brantare och med rullgrus.

Utsikten över Baska var redan magnifik. 

Strax därpå kom vi in som i en ravin, och här stod lyften stilla. Mot något klippblock kunde man hitta lite skugga och vi gjorde täta pauser och drack vatten. Svetten rann och stigen, om man nu kan kalla det stig, gick riktigt brant uppåt.

Just när vi tyckte att det började bli rejält jobbigt så planade det ut lite och friska vindar fläktade in från andra sidan.

Jag vet inte riktigt hur jag förställt mig att det skulle vara där uppe, men jag hade nog trott det skulle stupa brant ner på andra sidan.

Istället kom vi ut som på en stor platå med mjuka kullar och får gick och betade. Några torktåliga växter blandat med lågväxande buskar var allt som fanns.

Man kunde här välja vilken bergstopp man ville gå upp på och vi valde Ljubimer.

Här var det inte så mycket till stig utan man klev mellan stenar och klippblock och följde målade markeringar på marken.

Vi kunde också räkna ut att det var någonstans här helikoptern varit och hämtat någon i lördags. Brutna ben, värmeslag, hjärtproblem, ja det fanns nog flera orsaker till att någon behövde räddas härifrån.

Vi besteg toppen av Ljubimer på 220 meter över havet och njöt av utsikten och hämtade andan. 

Som en del andra gjort så reste vi vår egna till stenpelare.

Nöjda med var vi sett började vi gå ner igen. Inte helt lätt det heller. Vi gled nästan i det lösa rullgruset när tyngden tryckte på nedåt.

När vi kämpade som bäst med att gå ner så säkert som möjligt så kommer det en stolle och springer ner. Visserligen med skor avsedda för detta, men ändå. Det verkar ju rent livsfarligt.

Nere på campingen kände vi oss nöjda med morgonens powerwalk och avnjöt ännu en frukost. Vi fick också veta att vi valt den långa vägen upp. Det fanns en kortare, och brantare. Jag kände mig fullständigt nöjd med den vi valt.

Under tiden vi varit borta hade vi fått nya grannar bakom oss. Det var ett äldre svenskt par som vi började prata med mer och mer. De var så trevliga och delade med sig av allsköns tips och idéer. Efter en stund uppdagades det att de var bekanta med det paret vi träffade här kring midsommar, vår så kallade "turistinformation". Inte helt oväntat för de var bägge samma härliga människor.

Jag hoppas verkligen att vi kan få vara som dem om 30 år och åka runt med husbil och njuta av livet.

Ibland känns det verkligen som om man upptäcker saker och ting för sent. Vi hade bestämt oss för att börja vår hemresa på onsdagen och det var först de sista dagarna vi gjorde så många upptäckter.

I tre års tid har vi passerat en restaurang på en gata bakom turiststråken, Restaurang Mango. Vi har tyckt att den ser så mysig ut med tak av vinrankor.

Äntligen hamnade vi där för att uppräcka att deras hemlagade pasta var helt gudomlig, portionerna gigantiska och personalen så trevlig.

Då de andra restaurangerna mest haft pastarätter med skaldjur så hade Mango stort utbud. Stefan tog rökt skinka med tryffel och jag med bacon, kyckling och svamp. Vi kunde båda konstatera att det var den godaste pasta vi ätit.

Strax bredvid oss på campingen låg en dansk familj med lite större barn. Det var först när barnens frisbee av misstag gled under en passerande bil och gick i flera delar som vi började prata med dem. Detta för att upptäcka att även dessa människor var hur trevliga dom helst. De kände väl till Sverige och våra trakter, hade vänner i Ulricehamn och besökte ofta svenska fjällen. En av de sista kvällarna kom de över med öl och satt och pratade. Vi som skulle ut och äta middag kom inte iväg förrän 21:30 och då var vi både lite smått onyktra och mätta av öl. Men trevligt var det.

Vi har träffat så fantastiskt mycket trevligt folk på denna semestern. Gamla som unga, svenskar, norrmän, danskar och tyskar. Fantastiskt med så mycket nya bekantskaper. Ny vänner på Facebook och bytta telefonnummer och mailadresser har det blivit.

På onsdags morgonen vände vi hemåt. Regnet vräkte då ner i Baska så det gjorde det lättare att åka.

Vårt första nattstopp gjorde vi traditionsenligt på en camping utanför Regensburg i vacker omgivning. Billig, god och gigantisk schnitzel tillhör också traditionen.

Hemresans andra dag brukar sedan börja med en löprunda. Det är skönt att få röra på sig då det annars blir mycket stillasittande dessa dagar. I den lilla byn Pielenhofen där campingen ligger förstod man hur engagerade tyskarna är i fotbolls EM. Dekorerade entréer, flaggor, pyntade bilar med "mössor" till backspeglarna och huven med tyska flaggan, vimplar på taket osv.

I lilla Pielenhofen hyllade de tyska landslaget på ännu ett sätt.

Upp genom Tyskland där fälten med olika sädesslag, solrosor, kilometerlånga rader med humle blandades med fält av solceller eller parker med vindkraftverk. Räknade till hela 85 stycken på ett fält.

Efter en natt på en rastplats uppe i Rostock, där vi varit innan, blev det shopping på Calles innan vi idag tog båten till Gedser i Danmark. Dannebrogen vajade så fint längs den vita sandstranden med grön strandvass. En stund senare körde vi ombord på färjan i Helsingör och var sedan hemma i Sverige igen.

Jag förstår inte vart veckorna tagit vägen. Det är nu 4,5 veckor sedan vi åkte hemifrån. Fort har det gått, men bra har det varit. Jag är så tacksam för att vi har den här möjligheten att vara borta så här.

Så stort tack till er som hjälpt till att se efter vårt hus och trädgård hemma.

Nu är det bara 2 dagar kvar av semestern innan det är dags för jobb igen. Men det känns helt okej. Det där med tidig semester kanske inte var så tokigt ändå. Vi har ju nu upplevt en sommar utomlands och kan nu njuta av den svenska högsommaren och vår underbara trädgård.

/Marit

FörBASKAt bra och lite dramatik

Vår tur till havs blev en skön och behaglig dag. Vi lämnade piren i Okrug Gornji vid nio på morgon och åkte sedan in mot Trogir för att hämta fler passagerare.
Vi hade valt en plats på översta däck och hade en bra vy över omgivningarna.
Först gled vi in i Trogir hamn och hämtade upp fler passagerare och vi fick en underbar vy över byn.

Då alla gäster var ombord påbörjades serveringen av raki. Även om jag vet att jag inte tycker om det så tog jag en, för att några sekunder senare grina illa och ge bort resterna till fiskarna i havet.
Stefan säger alltid att det smakar spolarvätska. Jag har aldrig smakat på just det, men vidrigt var det vi fick i glasen.

Vårt första stopp var Blå Lagunen utanför ön Drvenik Veli. Där stannade vi för bad och snorkling. Havet var verkligen blått inne i lagunen så man förstod vart namnet kom ifrån. Flera små öar och kobbar omgav lagunen och vattnet var kristallklart och botten syntes tydligt. Ibland var den sandtäkt, ibland klädd i sjögräs och stim på hundratals sardiner strök fram gång på gång i lagunen.

Efter stoppet i lagunen rundade vi ön och gick in i en smal och lång vik. Längst in i viken låg världens mysigaste by i ett skyddat läge. Vi vandrade bland gamla hus omgivna av enorm blomsterprakt och jag som gillar gamla dörrar och fönster fotade för fullt.

Båtens samtliga gäster började bli småhungriga och vi var alla fokuserade på att hitta samma sak - glass. Längst in i byn hittade vi en gammal dam med ett litet glasstånd. Gissar att detta besök gjorde hela hennes dagskassa, kanske hela veckans.
Stoppet i denna byn tillhörde nämligen inte ordinarie tur, så det hörde nog inte till vanligheten att det kom 50-60 besökare inom loppet av 10 min.

Sedan fortsatte turen till ön Solta där vi åt lunch med live-musik och gjorde ett längre stopp. Här var en större badvik men låg ändå lite skyddad med öar utanför. Ett lugn vilade över viken. Kristallklart vatten och fina omgivningar med fikonträd som växte på sluttningarna ner mot havet. En och annan restaurang eller lägenhetsbyggnad fanns, men de smälte så väl in i landskapet att de knappast syntes.
Efter lunchen blev det bad, sol och snorkling. Några andra båtar hade också ankrat här, men det var fortfarande lugnt och stillsamt. Hit åkte du nog då du vill komma bort och göra ingenting alls.

Sedan vände vi tillbaka mot Trogir och det bjöds på rikligt med raki. Det polska gänget i fören drack friskt och underhöll resten av båten med glada sånger.
Jag gillar att vara ute och åka på sjön, måste inte se något speciellt, bara sakta och lugnt glida fram och njuta. Så detta var en skön dag som inte kostade mer än ca 200 SEK per person för mat och allt.

Vår plats på campingen var bokad från lördagen, så det började bli dags för oss att dra vidare. Vi bestämde oss för att åka på torsdagen. Med en vecka kvar tills vi måste vända hemåt så kändes det fel att åka längre söderut. Därför var valet enkelt. Vi åker norrut och lägger ännu en vecka i underbara Baska.

Sista kvällen i Trogir bestämde vi oss för att äta på restaurang Kristian. Det skulle nu bli 4:e gången. Vi gick lite andra gator och gränder inne i stan och höll nästan på att gå vilse. Vackra trappor ledde upp till lägenheter i gamla hus. Krukor och blomlådor överallt. Kors och tvärs över våra huvuden hängde tvätten på tork i både en, två och tre nivåer.
Så småningom hittade vi ut på turistgatan igen och gick bort Kristian. Ägaren och hans bägge söner välkomnade oss varmt och var så glada att se oss.

Efter att ha ätit både pasta och pizza här bestämde vi oss för att testa köttet. Beställde biffstek med grönpepparsås.
My god! Vilken smak och vilket kött!!! Två rejäla skivor av något som måste varit oxfilé som var perfekt grillad, fantastiskt god grönpepparsås, strips, grillade grönsaker och lite frukt. Men idag åt vi dyrt, ca 145 SEK per person. Men så fantastiskt gott det var. Värt varenda öre!!!

På torsdagen lämnade vi campingen redan innan sju. Precis som vi hoppats slapp vi alla köer och hade gått om plats på den smala vägen ner till stan. Vi hade sedan ca 30 mil att köra upp till Baska och att komma kustvägen söderifrån var omöjligt ännu vackrare än ner vi körde åt andra hållet.

Kom upp till Baska vid lunchtid och ännu fanns gott om plats på campingen. Än hade inte den riktiga semesterruschen satt igång.
Men på stranden var det skillnad, mycket mer folk och försäljare och det märktes även på folkmyllret på gågatan på kvällen. Vattentemperaturen hade ökat med nästan 5 grader under de 10 dagar vi varit borta.
Vår favorit-farbror på Ragusa blev både glad och förvånad att se oss. Vi kunde alla vara överens om att Baska är bra. FörBASKAt bra!!!

På lördagen blev det lite dramatik på stranden. Då vi var uppe vid husbilen för lunch hörde vi helikoptern komma. Eftersom vi bägge var på toaletten då den kom så såg vi den aldrig. Men eftersom ljudet från rotorbladen hördes tydligt genom taket på servicebyggnaden så förstod vi att den flög lågt.
Då vi kom ut från toaletten så såg vi den flyga ut över bukten i Baska, cirkulera några varv och sedan gå upp längs bergskammen till höger om byn. Där hovrade den en stund och kom sedan tillbaka in över land.

Vi återvände till stranden efter vår lunch och strax därpå kom helikoptern tillbaka. Nu gick den direkt till bergskammen och ställde sig att hovra en lång stund. Sedan såg vi hur något lyftes upp och helikoptern kom nu tillbaka in mot land med något hängandes i vajern. Då den passerade stranden såg vi att en man i sele hängde där klädd i hjälm och skyddskläder. Framför sig hade han något som såg ut som en bår. Vi gissade att de fått rädda någon uppifrån berget och att denna personen nu låg på båren.

På eftermiddagen väcktes jag ur min halvslummer av högljudda röster. Då jag tittade upp stod en grupp människor samlade på stranden. Rösterna blev högre och högre och mer ilskna. Fler personer vaknade till och undrade vad som stod på.
På stranden stod två män, överförfriskade och skrek åt varann. Det såg ut som om de kommit från den närliggande puben och två tjejer från personalen försökte lugna dem. Den ene verkade redlöst berusad och ville bara därifrån till sin båt som låg och guppade vid stranden. Den andre var fly förbannad och skulle till varje pris puckla på den förste.
Han var nog inte nykter han heller och såg oerhört fjantig ut där han stod och skrek klädd i ett par för tajta badbyxor och ett par neonorange solglasögon som han kört upp i pannan upp och ner.
Fler anhöriga kom springandes och den redlöse kom ut till sin båt. Om nu köra båt va en bra ide.
Frun till han i badbyxorna lyckades tillsammans med tjejerna vända tillbaka mannen till baren.

Allt lugnt i några minuter. Men den redlöse fick inte igång motorn och mannen i badbyxorna hade inte gett sig utan smet och gick mot båten. Den redlöse började då hota honom med båtshaken. Efter mycket om och men satt den redlöse i båten på väg ut mot sjön och den andre var tillbaka i baren. Detta utan blodvite tack och lov.
Vi fick sedan veta att den redlöse var en känd sjöman som kunde bli lite vild av sig efter några glas för mycket. Gissar även den andra kom härifrån och fått för mycket i sig.

Sedan varade lugnet ända till söndagen då Stefan tycktes fått nog av mig och vårt äktenskap och kastade ringen rätt ut i Medelhavet.
Dagen började fantastiskt bra med att vi förberedde frukost som vi packade med och cyklade bort till klipporna i Baškas utkant.
Underbart att njuta av frukosten i solgasset med det kristallklara vattnet nedanför. Här hoppar man i och klipporna stupar brant ner i havet. Det blir snabbt 8-10 meter.
Vi solade, badade och njöt. Tittade på en italienare som trots värsta lyx-fiskeutrustningen inte fick mer än pytteliten fisk på 3 timmar. När vi badade roade vi oss med att kasta "gris" i vattnet med en liten boll som studsar i vattnet. Fast vi döpte om den till "fisk" och det var riktigt jobbigt eftersom man fick trampa vatten samtidigt.

Vi halv två cyklade vi hem för lunch och lite skugga och lite senare på eftermiddagen gick vi ner på stranden.
Oerhört varmt idag och nästan ingen vind. Så det blev många och långa bad med mera bollkastning.
Precis efter att Stefan kastat bollen mot mig hör jag honom dra efter andan. Jag fångar bollen och kastar den mot honom men han bryr sig inte om den utan stirrar bara i vattnet framför sig.
- Ringen, jag tappade ringen. Den for av när jag kastade bollen.
Först trodde jag han skojade, men så visar han upp ett tomt ringfinger där det endast syns en vit markering i huden där inte solen kommit åt.

Panik! Vad gör vi nu?! Hur långt flög den?
Vi står i vatten till bröstet och botten är här täckt med sand och några större stenar. Mellan oss är det gissningsvis ca 10 meter. Någonstans där emellan finns ringen.
Stefan tror ändå att den flög en bra bit och sakta sakta går vi mot varandra och försöker scanna av botten.
Just när jag tänker att jag springer hem och hämtar mask och snorkel tycker sig Stefan se något på botten. Jag närmar mig sakta och ser det han ser. Det kan vara ringen.
Jag står sedan blickstilla för att märka ut platsen och han dyker ner.

Lyckan när han kommer upp med ringen mellan tummen och pekfingret är obeskrivlig.  Vilken fantastisk tur vi hade som hittade den.
Och sedan kommer de andra tankarna. Tänk om den lossnat på förmiddagen vid klipporna. Visserligen är vattnet klarare där, men aldrig att vi hittat den, än mindre fått upp den på 10 meters djup.

Fortfarande gifta och med alla ringar i behåll njuter vi nu av vår sista semestervecka.

/Marit

Trogir - sol, oväder och besök

Att åka till Trogir var en ren chansning, men vi hoppades verkligen att det skulle vara bra. Vi såg båda fram emot att bara ligga still ett tag och sola och bada. 

Staden Trogir är pytteliten och ligger på en ö. På kartan hade vi sett att över dit finns bara 2 broar, en liten gångbro och en smal bro för bilar.

Campingen vi sett ut, Automp Rozac, låg sedan på en större ö utanför Trogir. Och dit fanns bara en väg. Först över bron till Trogir, sedan ännu en bro till Okrug Gornji.

Allt gick hur bra som helst tills vi kom till 2:a bron. Då blev det kö. Och när vi kom över till Okrug Gornji fanns inga skyltar. Bara höger eller vänster. Rakt fram var en trång gränd. Min instinkt sa, sväng höger.

Så vi kröp fram i kön, utan att veta om vi var på rätt väg. Kö i motsatt riktning också. Sen totalstopp. Var vi ens på rätt väg? Tänk om vi satt i kön till ingen nytta? Att vända var inte att tänka på.

Lite bättre blev det då vi såg att vi mötte en husbil. Då kanske vi var på rätt håll. 

Ännu gladare blev vi då vi kom närmre och insåg att den var svensk. Då vi möttes vevade vi ner rutan och frågade om vi var på rätt väg. 

Jodå, Kamp Rozac låg här några kilometer bort. Men det är trångt, inte där, men på vägen dit. 

Okej, då var vi iallafall på rätt väg. Det gjorde att köandet kändes bättre. 

Men snart fick vi nya bekymmer. Trångt var bara förnamnet. Liten smal gata och kö i bägge riktningarna. Möte med både bilar, lastbilar, husbilar och bussar. Bilar tutade bakom men vi kom inte framåt, för trångt för att möta en lastbil. Vi backade, svängde in, svängde ut, fixade och trixande. Sakta gick det, men alla hjälptes åt, särskilt alla lastbilschaufförer. 

Värst blev det då vi fick möte med en stor Hymer-husbil där det var höga murar på bägge sidan vägen. Båda bilarna fick ta in backspeglarna, jag hängde ut genom fönstret och höll koll på muren som vi slickade med bara någon centimeter tillgodo. 

Efter 25 min var pärsen över och vi var framme på campingen utan en skråma på bilen.

Vår första fråga var. - Varför dessa köer?

När vi fick svaret så var det rätt självklart. Halvdant väder, ingen vill bada, vad gör man då? Jo, åker och handlar. Samma sak som händer på tex Öland på sommaren då alla skall till Borgholm. Kö och stopp överallt. 

Men köandet var värt det och vi fick en bra plats på campingen.

Vi har nu solat och badat några dagar vid campingen och stranden och vattnet är jättefint. 

På kvällarna har vi tagit cyklarna ner till Trogir. Den mysiga gamla stad, som dessutom blev vår 3:e plats att bocka av på UNESCO:s lista. 

Det som känns så konstigt att förstå är att vi tagit husbilen till palmerna. 

Bland mysiga gränder har vi njutit av fiskrätter, god pasta och pizza och kött.

Igår vaknade vi till oväder. Först kom blåsten och diskbaljan blåste i backen. Blåsten tilltog och åska hördes på avstånd. Sedan kom ösregn, åska på nära håll och hagel. Det blev ett riktig oväder. 

Frukosten fick ätas inomhus och det blev en filmstund innan det var dags att städa upp utanför husbilen. Solen började titta tillbaka och började torka upp det blöta. Men tusentals långa tallbarr täckte allt. 

Lagom till vi var klara fick vi besök på camping. Min kollega som nyligen kommit ner till Makarska hade lite tråkigt i det dåliga vädret och tog en tur till Split. 

Så det blev lunch och glass tillsammans med familjen Mujanovic. 

Rolig och annorlunda dag här nere. Inte var dag man får besök så långt hemifrån. 

Besökarna hade även med sig solen, så idag har det blivit en dag på stranden igen.

Imorgon väntar en dag till havs. Skall bli spännande att se vad dessa omgivningar har att erbjuda. 

/Marit

Zådär i Zadar

Lämnade det vackra området kring Plitvice Lakes och körde söderut på nya vägar. Precis som vi trott, så berättade de på campingens turistinformation att dessa områden varit hårt utsatta i kriget. För 20 år sedan fanns i princip ingenting här. Allt som fanns här idag var uppbyggt på nytt.
Vi passerade några ruiner av gamla kyrkor och öde byggnader. Det är så svårt att föreställa sig det hemska som pågått här i detta vackra landskap.

Då vi kom ut från skogen mötte nya vyer oss och återigen blev vi både förvånade och hänförda. Stora slätter sträckte sig mil efter mil. De påminde nästan om stäpperna och savannerna i Afrika. Särskilt som det låg en stor sjö mitt i. Man kunde nästan se antiloper, lejon och elefanter gå där och söka vatten i oasen.

I slutet av slätten tonade mörka moln och höga berg upp sig. Det var topparna Ozeblin och Kuk på 1657 respektive 1142 m.
(OBS, jag har inte skrivit fel, ena toppen heter så.)

Ut på motorvägen, genom en 6 km lång tunnel genom ett berg och vips så var slätterna och bergen borta. Istället kom ett kargt stenlandskap med några enstaka träd och buskar. Utanför låg havet.
Vi fortsatte ner mot staden Zadar men svängde av innan ut mot en liten by som hette Nin och ligger på en halvö.
Byn skulle vara väldigt mysig och det skulle vara sandstrand här.

Vi hade tittat ut en camping, Ninska Laguna, som skulle ligga vid havet nära till stranden.
Campingen var liten och enkel, men ren och vi fick en bra plats med utsikt över sundet och bergen.

Jag kan nog inte riktigt precisera vad det var som till en början gjorde att vi inte kände oss nöjda. Kanske var det de samlade intrycken.
Åskan närmade sig från två håll och vi fixade till en enkel lunch. Himlen var becksvart men det var otroligt vackert mot sandstranden.
Över oss föll bara några droppar och vi tog sedan cyklarna in till Nin. Så mysig by och själva stadskärnan ligger på en ö med en bro över. Bilen parkerar du på fastlandet och går eller cyklar in.

Då du kommer över till ön omges byn av en ringmur. Vi gick in och tittade och innanför fanns små mysiga gränder, gator, restauranger och affärer. Hit skulle vi definitivt ta oss ikväll för att äta.
Eftersom vi inte var helt nöja med campingen cyklade vi bort till det stora Zaton Holliday Resort. Ett gigantisk område med både camping, lägenheter, aktiviteter, vattenpark mm mm.
Det var just pga storleken, priset och att vi inte kunde tillgodogöra oss allt som fanns där, som vi valt bort denna.
Men platserna var fina och servicehusen superfräscha. Kanske skulle vi flytta hit och känna lugnet och bara bada och sola.
Men jag var inte helt betagen av vattnet och stranden. Saknade det klara vattnet och småstenar, pebbles, och klippor. Här var det grå sand och vattnet var lite grumligt.
Och när vi såg incheckningskön och alla människor så bara kände vi, nej tack!

Vi cyklade hem till vår lugna men enkla camping och besökte vår strand. Hette Queens Beach och många låg där och solade. Fanns även som en lagun in med ännu mörkare strand och jag hade läst att den skulle innehålla "medical mud".

Ett par från vår camping kom just upp ur vattnet och kvinnan hade hela kroppen insmetad med lera. Jag var trots värmen inte ens badsugen. Än mindre på att smörja in mig i lera.

Jag borde börjat oråd när jag såg parets barn, men tänkte nog bara att de var oansvariga föräldrar. Deras lilla barn på dryga 1 år var precis rödprickig i ansikte, på armar och ben. Först trodde jag nog det var vattenkoppor eller något, men man kunde tydligt se vart kläderna suttit, så jag förstod att det måste vara myggbett i massor. Att de inte skyddat sitt barn bättre tänkte jag.

Över ett glas vin och 30 min köpt wifi bestämde vi oss för att åka vidare imorgon. Här skulle vi inte bli nöjda. Havet var inte inbjudande, stranden och campingen sådär.
Visst kunde det vara bättre inne i själva Zadar. Men den grå sanden verkade fortsätta även där.

På kvällen cyklade vi in till Nin och parkerade utanför ringmuren. Vid det lilla torget mitt inne i byn hittade vi en mysig restaurang och åt en schnitzel, en pizza och 2 stora öl för 140 SEK totalt. Förstår inte hur det kan vara så billigt.
Eftersom det var så mysigt och billigt inne i Nin så kom vi efter maten fram till att så bråttom har vi ju inte. Vi stannar en natt till och åker i övermorgon. Skiner solen kan vi vara på stranden, regnar det tar vi bussen in till Zadar. Så fick det bli!

Tillbaka på campingen tänkte vi sätta oss ute, men vi upptäckte att luften var full med mygg.
Efter ett besök på toaletten kunde Stefan konstatera att det ven i luften där inne. De var överallt.
Förmodligen är det perfekta marker för dem här. De lite halvsunkiga områdena med lera måste ju vara rena paradiset för dem.

Så vi satte oss inne och och såg lite film. Vädrade ur värmen men var noga med att dra för alla myggnät.

Sedan följde värsta natten på länge. Så fort vi lagt hörde vi dem vina. I öronen, i näsan, de stack, vi fäktade, de flög. Lyckades somna till då och då, men vaknade snart igen av att de ven runt våra huvuden.
Hur många kan de vara egentligen och vart kommer de in?!?

När kyrkklockan inne i Nin slog tre hade vi bara sovit korta stunder. Då vaknade även en avlägsen tupp och började gala.
När klockan slog fyra vaknade småfåglarna och nu var vi klarvakna. Jag hade då döpt om Nin till Nan som i "Not Another Night".

När klockan slog fem slumrade vi till lite och sov till sju.
Med bett över hela kroppen, med blod på lakan, gardiner och väggar vaknade vi fast beslutna att åka snarast möjligt. Här stannar vi inte en sekund till. Nin som by, supermysigt. Men mygglagunen klarar vi oss utan.

Så idag fortsatte resan söderut, mål Trogir utanför Split. För Zadar var Zådär.

/Marit

WOW - Walk on Water

När mörkret sänkt sig över campingen såg man bara svaga sken från levande ljus från de som satt kvar utomhus eller svaga lampor inne i bilarna. Ett nästan kusligt lugn vilade över hela området och det kändes nästan bisarrt hur alla dessa människor hittat ut hit. Mitt ute i ingenstans.
Innan läggdags gick vi ner för att ta en dusch. Myggolja i kombination med svett efter cyklelturen är inget man vill gå och lägga sig med.
På väg ner stannar Stefan upp och jag ser att han tittar på något. Strax därpå uppfattar även jag vad som väckt hans intresse. En liten, liten ljuspunkt hoppar runt framför våra ögon. Eftersom vi precis tittat lite på Steven Spielbergs serie "Taken" med konstig ljus de tror kommer från rymden, så börjar vi ju undra hur vi egentligen mår. Hur mycket vin drack vi ikväll?! Nu ser vi dansande ljus på fler håll.

Plötsligt inser vi att luften är full av eldflugor. Så häftigt!!!
Jag har sett en för flera år sedan, men här var de överallt.
Somnade spänd inför morgondagen med texten av Owl Citys "Fireflies" i mitt huvud.

"You would not believe your eyes
If ten million fireflies
Lit up the world as I fell asleep"

Idag tog vi bussen kl 9 de ca 6 km till parken. Vi blev avsläppta vid entré 1 och köpte biljett in.
110 kuna (ca 130 SEK) kostar inträdet och då ingår även båtfärd och transport med ett litet tåg. 
Sedan var vi redo att ta oss an Plitvice National Park. Vi valde program C vilket innebar vandring, båtfärd, vandring, återfärd med tåg och sedan en kort vandring. Detta skulle ta 4-6 h.

Med facit i hand kan jag bara säga - WOW - what a day!!!
Bilder i broschyrer och i reklamsyfte kan ändras, mixas och förvrängas och färger kan förstärkas, allt för att lura ögat. Och någonstans var jag nog lite orolig att parken inte skulle leva upp till mina förväntningar. Att det bara skulle vara ännu ett vattenfall i mängden.
Men dagen har varit helt magisk. Finns nog ingen bild i världen som kan göra Plitvice rättvisa.
Av alla platser jag sett, och då räknar jag mig själv som hyfsat berest, så har jag nog aldrig sett något så vackert, mäktigt och häftigt.

Vi började med en bra överblick av de nedersta fallen från en utsiktspunkt.

Sedan gick vi ner till en av de nedersta sjöarna på 504 över havet och besökte "Big Waterfall" på 68 m.

Sedan fortsatte vandringen. Långsamt klättrade vi uppåt sjö efter sjö, fall efter fall. Det forsade, porlade och rann precis överallt. Stora fall, små fall, under dig, över spången, bredvid dig.

 

Trollskt vackra sjöar och pooler med vatten så kristallklart att du på flera kunde se botten.
Fiskar simmade intill stigarna och under spångarna. Stora som små.

Grönska i vattnet och bredvid vattnet.
Överallt rann vatten över en ny kant och skapade nya fall.

Då vi kommit upp en bit åt vi en tidig lunch innan vi transporterades med båt över den största sjön.

Sedan fortsatte vandringen uppåt fallen tills vi kom upp till den översta sjön på 637 m över havet.
Därifrån tog vi det lilla tåget tillbaka nästan till entrén. Sista biten fick vi gå för att få en vy över fallen uppifrån.

Som sagt, ingen bild gör parken rättvisa. Jag säger bara en sak - åk hit!!!
Det är som i en saga. Så som man skulle vilja rita en mysig plats i en berättelse. Det känns nästan overkligt.
Alla vattenfall jag sett innan är inget mot dessa.
Stefan är även han mycket nöjd med vår tur hit. Han visste nog inte riktigt vad han hade att vänta. Men nu vet han och har tackat mig och Pinterest för detta.
Är ni i närheten i Kroatien, lägg några dagar här. Det går bussturer från flera turistorter vid havet. Mängder med mysiga pensionat kantar vägarna.
Jag lovar, det blir ett minne för livet.

Imorgon skall vi leta oss ner från bergen och fortsätta vår resa söderut. Målet blir förmodligen Nin strax utanför Zadar.
Vi har nu besökt två platser som finns med på UNESCO:s världsarvslista på denna semestern. Köhninhsstuhl var den första, Plitvice den andra, kanske hinner vi någon mer.
Men nu har jag en ny dröm. Har sett bilder på parken i höstfärger, och i vinterskrud. Tänka att få åka hit en annan årstid...
Och någon björn har vi ju inte sett än...

/Marit

En dröm går i uppfyllelse

Jul- och nyårshelg brukar ju vara förknippat med att köpa julklappar och sedan mycket ledigt med familjen.
Jobbar man i butik så innebär det raka motsatsen, dvs sälja julklappar och väldigt lite ledig tid med familjen.
Så när man är gift med en man som jobbar i butik innebär det mycket tid ensam hemma under julen. Visserligen har han ledigt på julafton och juldagen, men annars fullt ös på jobbet.

Jag hade därför julen som passerade stora planer på vad jag skulle hinna på all min ensamma tid. Rensa garderober, pyssla, städa osv osv.
Men så hände något, jag hittade Pinterest.
För er som inte vet vad det är så är det ett sätt att "pinna", eller märka, en intressant sida eller bild på internet.
Det kan vara ett recept, en trädgårdstips, pysseltips, kläder, mode. Ja allt!
Så en tidig morgon när mannen gav sig av till jobbet så ställde han in en kopp kaffe till mig på nattduksbordet. Och där blev jag fast, långt efter att kaffet var slut och jag borde gått upp för länge sedan.
Först sökte jag på scrapbooking och inspirerades och "pinnade" för fullt och la i olika mappar och kategorier.
Det ena ledde till det andra och jag hamnade från bild till bild. Ett vackert foto på en måne tog mig till vackra resmål och till någons "Bucket List". 

Det var då jag hittade en bild som fick mig att känna att dit måste jag, det spelar ingen roll vart det ligger, dit ska jag.

Döm om min förvåning då jag upptäckte att denna plats, som hette Plitvice National Park, låg i Kroatien. Och inte långt från Baska.
Jag såg ju att det var en hel del mindre vägar dit och att det låg i bergen. Men en vacker dag då vi kanske har en husbil skulle det säkert vara fullt möjligt. Och kanske gärna då vi hade tidig semester och att det fanns mycket vatten i sjöar och vattenfall.

Och så föll ju sig slumpen så att vi hittade Dexter och just i år då vi hade tidig semester. Och jag började ju genast tjata om att jag ville dit. Och nu skulle min dröm gå i uppfyllelse.
En något oviss väderprognos gjorde att vi tvekade lite, men den ville vår väg så vi lämnade Baska idag på morgonen.

Redan igår se vi adjö till vår favoritfarbror på Ragusa och avnjöt en sista underbar måltid. Grilltallrik med 4 sorters kött, potatis, sallad, 0,5 L vin och 0,5 L bubbelvatten och för detta betalade vi ca 220 SEK.
Hans fru hade gått bort under året och han drev nu restaurangen med sina söner. Han hade magrat av mycket sedan sist och vi förstod att det varit ett tufft år. När vi sa vi ses nästa sommar så sa han, kanske det, om jag lever. Kändes så sorgligt att säga adjö då.

Idag tog vi farväl av våra svenska vänner, kändes också lite tråkigt. Gillar verkligen barnfamiljen som låg vi oss.

Vi lämnade sedan ön Krk bakom oss och körde kustvägen söderut. Precis som vår egen Turistinformation sagt så var det så vackert så det gjorde ont i bröstet. Små byar med vackra stränder och lummig grönska.

Sedan spelade GPS:en oss ett spratt. Han ville få oss att svänga en väg för tidigt in över bergspassen. och vi svängde. Till en början var vägen ok men sedan blev det värre och värre och smalare och smalare. Tillslut var tillåten hastigheten 20 km/h.
Eftersom "turistinformationen" sagt att vägen till Plitvice var helt ok, så började jag undra om vi var på rätt väg. Så vi vände .
Tur var väl det för vi hade svängt 8 km för tidigt.

Även om den rätta vägen var bättre så var den väldigt kurvig och bitvis brant. Helt klart körbar, men det gick inte alltid så fort. Varningsskyltar för serpentinvägar och skarpa kurvor, hårnål efter hårnål och sakta letade vi oss upp på toppen. 

Väl uppe på bergskammen började en ny typ av landskap. Där låg som en platå i skydd mellan bergen och åkrar, betesmark och sädesfält avlöste varandra. Man kunde förstå att det var bördiga områden som säkert låg skyddade mellan bergen och fick en hel del regn då tunga molnen fastnade bland bergen.

Efter att ha kört en stund genom jordbrukslandskapet så ändrades terrängen igen. Skogen övergick från låga tallar, till björkar till tätare granskog. Vi vek sedan av lätt norrut upp mot Plitvice och närmade oss bosniska gränsen. Då kom bokskogen.
Vi passerade ingången till parken och fortsatte till Kamp Korona som vi fått tips av på 2 håll. Vi var fortfarande kvar i Kroatien men gränsen till Bosnien ligger ett stenkast bort. Visst tänker man på vad som hände i dessa vackra landskap för dryga 20 år sedan.

Kamp Korana var utan tvekan den finaste men mest speciella camping jag någonsin sett. Mitt ute i ingenstans vid en lite by ligger denna camping på ett stort och kuligt område. Små vägar löper kors och tvärs och man vet knappt vart man är. Folk tältar, campar med husvagn och husbil överallt. På slänter, i dalar, på parkeringar.
Nedanför rinner den vackra ån. Servicehusen är superfräscha, det kostar ca 200 SEK per natt här och de har gratis buss till parken. Restaurang, turistinformation (dock inte vår egna) och affär finns på området. Vad mer kan man begära?!
Och gästerna är i alla åldrar. Från back-packande ungdomar, till medelålders, barnfamiljer och pensionärer.

Vi åt en spagetti bolognese och drack en öl för en 50-lapp per skalle. Sedan fick vi information om morgondagens vandring. Efter det tog vi cyklarna och cyklade ner mot ån. Vattnet är så otroligt klart och fint så man ser botten klart och tydligt.

Vackrare ställe får man nog leta efter.
Och då har vi inte ens varit i parken ännu. Väntar med spänning på morgondagen, skall bli roligt att få uppfylla den här drömmen.
Enda orosmolnet är varningsskylten vi såg vid infarten till parken. 

Men jag antar att de är mer rädda för oss än vi för dem....

/Marit