Och i år är det ju fantastiskt väder i Sverige, men ändå hamnade vi här i Baška på ön Krk i Kroatien. Igen!
Jag vet inte riktigt hur det blev så här, helt plötslig hade vi bokat färjebiljett till Tyskland. Vi skyller allt på Passaten och Hobbyn, de ville till sina hemtrakter. :-)
Vi lämnade Habo söndag morgon för färd ner mot Helsingborg - Helsingör. Vi har gjort denna resan några gånger nu och dokumentationsfreaket Marit har skrivit er alla tider så vi kom i lagom tid till Gedser i södra Danmark för att hinna med 15:30-färjan.
Två timmar senare rullar vi av färjan i Rostock och har sedan 2 timmars körning ner till Berlin och vår favoritcamping.
180 mil har vi från Habo till Baška. Det kan tyckas vara en lång sträcka att skumpa fram i med en husvagn där bak. Men på något sätt ger det harmoni och semesterkänsla och känns mycket lugnare än de gånger vi bilat och försökt pressa tider genom att öka farten. Nu tar det den tid det tar och det känns helt ok.
För varje gång vi passerar genom Tyskland så förvånas vi antalet vindkraftverk och solceller. De har verkligen satsat på miljövänliga energikällor. Det känns som de växer i antal från år till år och stora fält täcks av solceller medan fåren betar marken runt dem. Vindkraftverken bildar stora skogar men känns ändå som ett naturligt inslag i landskapet och stör inte ögat.
Semestertider, Autobahn och vägarbeten. Resdag 2 genom Tyskland innebär alltid någon form av kö. Denna gång kring staden Ingolstadt vilket innebar en tur genom stan mitt i rusningstid och med trafikljus var hundrade meter. Vad mer behöver jag säga.
1,5 timmar senare var vi på väg på Autobahn igen. Låt mig säga så här, min man vill inte höra talas om Ingolstadt igen.
I övrigt flöt allt på enligt önskemål och vi nådde kväll 2 vår favoritrastplats i bergspassen söder om Salzburg. Rastplatsen som är kameraövervakad är mycket populär och skyltar t.o.m. om övernattning för husvagnar och husbilar. Trots att det säkert finns 40 platser som alla är gratis, så knep vi en av de sista.
Vi sov gott i den friska alpluften och vaknade utvilade för att åka de sista 45 milen ner till Baška.
Vid tre-tiden på tisdagen hade vi checkat in på campingen Zablace och hittat en plats på de fria ytorna. Visserligen lite längre från havet, men med större ytor och med gräsmatta som underlag, om en lite bränd.
Ett svalkande och välbehövligt dopp i Medelhavet och en delad pizza och vi var som nya människor i värmen, redo att ta oss an förtältet. Då man hemma har det för att få extra yta och någonstans att krypa in i då kylan kommer på kvällen, så används det av precis motsatt anledning här. Att ge skugga och svalka från solen och vi använder bara taket och kortsidorna.
Vi har nu varit på plats i Baška i en vecka och jag kan inte fatta vart tiden har tagit vägen. Vi åkte hit för att varva ner och få semester och det har vi fått. Här finns inga måsten. Mer än möjligen att man måste diska då och då.
Baška är ett litet paradis som gick rakt in i våra hjärtan förra året. Visst kan vara mycket folk på stranden, men om man bortser från det är det fantastiskt. Om man går förbi turiststråken så kommer man till den gamla delen av stan med mysiga restauranger. Smala gränder och gator som är fyllda med växtlighet och krukor i alla dess former.
Vattnet är fantastiskt rent och klart och priserna väldigt förmånliga. Vi som i vanliga fall brukar laga en hel del mat hemma i husvagnen på kvällarna för att hålla nere kostnaderna och ha råd att stanna borta längre, finner här ingen anledning att göra det. En god pasta eller en pizza kostar 40-50 SEK, en kötträtt 65, en stor öl 15 och en glass med en, men gigantisk stor kula drygt 7 kronor. Dessutom smakar maten fantastiskt gott och restaurangerna är så mysiga.
Vi hade två favoriter sedan förra året. Grillrestaurangen Ragusa och pasta och pizzarestaurangen Poper. På båda ställena blev vi igenkända då vi nu kom tillbaka. Det var kul!
All denna mat, öl och vin kräver ju lite förbränning också. Så varannan morgon ringer klockan 7:15 och då är det dags för löpning. Trots den tidiga morgonen är det riktigt hett och vi försöker hitta den skugga som finns. Bortsett från värmen så är det väldigt mysiga att springa här nere och man blir på något sätt lite peppad av det. Bästa skuggan hittar man inne i gränderna och trots den tidiga morgonen har redan några turister hunnit ut på caféerna. På första löpturen höll jag på att springa rakt in i en servitris som korsade gränden för att leverera en bricka full med kaffekoppar med nybryggt kaffe. Jag undvek en kollision med doften var gudomlig. Nybakt bröd, kaffe och crossianter och andra bakverk doftar förrädiskt gott när man själv flåsar fram på fastande mage.
Då restaurangerna och caféerna tar slut blir gränden smalare. Större delen ligger i skugga i den tidiga morgon, men bitvis så letar sig solstrålarna in mellan husen och får den gamla blankslitna gatustenen att glimma som guld. Små trappor upp till lägenheter och överallt krukväxter och klätterväxter. Vinrankor på 4-5 meter letar sig upp på fasaderna och jag förundras av hur de får näring och vätska i den ytterst lilla jordhög de har till sitt förfogande. Stora fikonplator pryder gränderna med sina vackra blad.
Det är så mysigt att springa här och jag blir alldeles upprymd av att göra det.
Plötsligt tar gränden slut och mina enda alternativ är en brant trappa upp till en lägenhet eller vika av ut mot hamnen. Även här är det så vackert så man blir tårögd. Båtarna guppar i det kristallklara vattnet och solstrålarna glimmar i vattenytan. I bakkant ser man Baškas gamla fina paställfärgade hus.
Efter hamnen viker jag av och följer den kuperade kustvägen förbi badklipporna i utkanten av byn. På min högra sida har jag klipporna och det glimmande vattnet som är så klart att jag kan se botten. På min vänstra sida ligger ståtliga villor byggda på sluttningarna, en del med lägenheter till uthyrning med underbar utsikt över havet. Vackra trädgårdar med oliv- och citronträd och ibland står vattenspridaren på och med lite tur kan man fånga några svalkande droppar. Då vägen slutar vid en parkeringsplats vänder jag hemåt igen och springer samma väg tillbaka.
Löpturerna här är verkligen varma och jobbiga men samtidigt bjuder de på så mycket underbara intryck och vackra vyer då man få se byn Baška vakna upp.
Aldrig är väl frukosten så god som dessa dagar, för att inte tala om hur skönt det sedan är att få lägga sig ner på stranden och bara njuta och slumra till i sorlet från alla badande turister och slamret från porslin på det intilliggande caféet.
Löpdagarna är vi alltid lite senare nere på stranden och då njuter vi på själva badstranden. Stranden är täckt av pebbels, små vita kalkrika stenar, som de dagar då det blåser lite tumlar runt i vattnet och ger det en underbar turkosevit färg.
Övriga dagar packar vi med oss frukosten och cyklar bort till badklipporna. Det gäller att inte komma försent dit för då är det fullt.
Vart vi än badar så försöker vi ta siesta mitt på dagen och hålla oss i skugga några timmar då solens strålar är som starkast.
Förra året lärde vi känna några andra svenska campande familjer här. Det visade sig att våra vägar skulle korsas i år igen. I lördags kväll anlände 2 av dem hit till Baska och i söndags kväll hade vi en grillkväll tillsammans. Mycket god mat, gott vin och många skratt.
Vart vi tar vägen resten av semestern vet vi inte riktigt. Italien är intressant, så kanske blir det Gardasjön igen. Men det tar vi inte nu, som min mamma brukar säga.
Nu skall vi njuta i Baška ett tag till. Vi har ju ändå semester!
Kram Marit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar