Vi är ju en stor arbetsplats på lab och det var ingen jag jobbat särskilt nära, men jag blev ändå väldigt tagen och påverkad av detta besked och det var en dämpad stämning på arbetet denna dagen. Senaste några dagar tidigare hade vi hejat på varandra i fikarummet. Tänk så lite man vet om framtiden och vad som väntar nästa dag.
Jag blev nu ombedd att göra ett kort att skicka hem till hennes man. En hälsning från hennes arbetskamrater att vi tänker på honom.
Detta var verkligen inte lätt. Vad skulle jag göra för kort?!?
Bortsett från ett och annat ”Krya på dig-kort” har jag bara gjort kort för glädje och firande. Hur gör man ett kort för att beklaga sorgen och sända en tanke till de hon lämnar efter sig? Vilken typ av kort skall jag göra? Det får ju inte sända ut fel signaler, inte vara för glatt, men inte heller för dystert.
Jag grubblade mycket på detta och förhörde mig lite om att de gillade att vistas i skogen. Från kollegorna fanns det önskemål om blommor och någon fjäril.
Jag valde att göra ett mycket enkelt kort. Som bas valde jag Pion Designs papper ”Grandma´s school book” som har ett motiv med björkar. Jag gjorde kortet i 3D med vit bakgrund. Några vita rosor och en vit fjäril var de enda dekorationerna jag valde.
Jag tycket detta var ett svårt kort att göra på alla sätt och vis, men jag fick mycket positiva reaktioner från mina kollegor då kortet gick runt för påskrift. Det tyckte att det fanns ett djup i kortet, att man blev lugn och fridfull när man såg på det. Det värmde med alla fina kommentarer. Tack kära kollegor!
Hoppas att mottagaren av kortet kände samma lugn och harmoni i denna svåra tid.
Denna torsdag innan midsommar var en tuff dag för mig även privat. För ett drygt år sedan fick min lillasyster diagnosen bröstcancer. Jag beundrar henne så för det mod, hopp och kämparglöd hon haft genom denna svåra tid. Målmedvetet har hon tagit sig igenom operation efter operation, cellgiftsbehandlingar och dess biverkningar med håravfall och en kropp hon inte längre känner igen.
Sällan har hon klagat och målet har varit att bli frisk. Hon har hållit humöret uppe, även då det sviktat hos oss andra och hon har verkligen lärt oss att njuta av livet och fånga dagen. Man vet aldrig vad som händer eller väntar runt hörnet.
Vi hade alla lagom fått tillbaka hoppet och glädjen när de hittar något på hennes revben vid en röntgen. Midsommarveckan genomgår hon upprepade röntgentyper för att fastställa vad som syns.
Den här gången är hon verkligen påverkad av det som sker. För är det spridd bröstcancer så är prognosen inte god.
Mycket tankar for genom huvudet denna veckan, det får bara inte vara sant att det har spritt sig.
Då jag jag denna torsdagen fick beskedet om min kollegas tragiska bortgång kände jag att en olycka sällan kommer ensam. Jag vet att man inte skall befara det värsta, men det var så tankarna gick. Cancern får bara inte ha spridit sig! Hon är ju mitt i livet med 2 barn där den mista bara är 2 år. Han behöver ju sin mamma i många år framöver. Och hennes man behöver henne och vi hennes familj och vänner!
Men så på torsdag eftermiddag efter ännu en röntgen så får jag det glädjande beskedet att den inte finns någon anledning att oroa sig. Fläckarna på hennes revben är förmodligen skador sedan hennes lunginflammation, influensa och hosta i vintras.
Så otroligt skönt det var att höra dessa ord!!! Jag gladdes åt att hon fått livet tillbaka men insåg återigen hur sårbart det är. Vi lever verkligen på lånad tid och vi vet inte vad som väntar oss nästa dag eller runt hörnet.
Läste denna text på nätet veckan före och tyckte den passade:
En majonäsburk och två koppar kaffe
När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt ”ja”.
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
”Nu”, sa professorn medan skratten klingade ut, ”vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod – ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat – småsakerna.
”Om ni lägger sanden i burken först”, fortsatte professorn, ”går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
Så… var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om ”golfbollarna” först – sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.”
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log. ”Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.”
Jag tyckte detta var ett väldigt bra sätt att beskriva vad som verkligen är viktigt här i livet. Ta hand om varandra och fånga dagen! Du vet aldrig när det är din sista!
Carpe Diem!!!
Kram Marit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar