Lago di Garda

Att komma till Italien från den karga och torkade ön Krk var som om någon plötsligt lagt till färgen grön till färgskalan.

Vinplantor i långa prydliga rader, olivlundar och grönskande kullar med terracottafärgade hus. Vart man än såg var det bara grönt och man blev glad i hela kroppen.

Resan från Baska på Krk till Gardasjön är 45 mil, men består av mycket småvägar, så det tar sin tid. Trots att vi sett blått hav i två veckor blev vi ändå upprymda då vi kom till byn Garda och fick en första glimt av sjön. Höga mörkgröna cypresser blandades med palmer och blommor i alla dess färger och bakom fanns den turkoseblå sjön.

Vi fortsatte norrut till den lila byn Assenza di Brenzone där campingen Bella Vista ligger. 2008 var vi där och tältade och 2009 var vi där med husvagn. När vi nu såg hur vackert allt var så undrade vi varför vi inte åkt tillbaka hit tidigare.

Norra delen av sjön är omgiven av höga men grönskande berg vilket gör det hela ännu vackrare.

På Bella Vista kände de igen oss och välkomnade oss åter. Vi fick hoppa upp på den lilla golfbilen och blev körda runt campingen för att hitta en bra plats av ”Wallertz” som Stefan kallar honom. Detta för att han påminner så mycket om en som heter det från Stefans hemtrakter. Campingen är byggd i olika etage, så vilken plats du än får så har du utsikt ut över sjön. Vi hittade en bra med lite skuggande olivträd omkring.

Under dagen hade vi kört igenom ett regnområde som passerat Italien och Kroatien, några mörka moln fanns fortfarande kvar, så vi skyndade oss att installera oss på vår plats och sätta upp vårt förtält. Samtidigt började vi bli hungriga, så medan Stefan spikade i tältpinnar till förtältet så lagade jag ”tortellini a la panna”, vi var ju ändå i Italien.

Underlaget var hårt, men sedan vi kämpat med att fästa vårt tält i Kroatien förra sommaren, så hade vi nu köpt nya tältpinnar som var som spikar. Dessa gick att slå i med hammare och tältet fick bättre fäste. Vi visste sedan tidigare att det kunde dra in kraftiga åskoväder här och med dem massa blåst, så vi ville vara förberedda.

Värsta åskovädret vi haft här var en kväll 2008 då hela tältet höll på att lyfta. Vi satt då båda livrädda i mitten av tältet för att hålla det kvar medan vatten forsade under oss. Det var efter det som vi bestämde att nu fick det vara sluttältat.

När maten var klar var Stefan också klar, det var bara stormlinorna kvar. - Kom och ät nu sa jag, dem tar vi sen.

Vi satta oss och åt och drack ett glas rött. Större och mörkare moln drog in och då vi nästan ätit upp såg jag att färgen på molnen gått från mörkblå till svartgrå med inslag av grönt. Det bådade inte gott.

I samma stund kom Wallertz farande på golfbilen och ropade något obegripligt på italienska, pekade på himmelen och gestikulerade hej vilt. Men budskapet var tydligt, oväder på ingång och det blev en febril aktivitet runt omkring oss.

Bara några sekunder senare så kom blåsten och vi hörde de första smällarna. Jag såg massa småsaker komma farande i luften och hörde smattret på taket och först trodde jag det var hagel. Men snart förstod jag att det var vissna blad samt kart från olivträden som lossnade i den hårda vinden.

Sedan kom regnet och med den åskan och ännu hårdare vindar. Som tur var kom vinden från sidan, för vi som saknar front på vårt förtält hade fått stora problem annars. Men det skakade och slet rejält ändå och jag ångrade bittert att jag bett mannen vänta med stormlinorna. Nu var det bara att ge sig ut i ovädret och fixa det.

De sista tortellinibitarna blev kvar på tallriken och vi fick rusa ut i regnet. Det var omöjligt att avgöra hur långt bort det var för mullrandet var konstant så det gick inte att räkna från blixtarna. Smällarna studsande mellan bergen över sjön och dånet var öronbedövande. Ni som varit med om åskoväder i Alperna vet att åskar det i Alperna så åskar det ordentligt.

Luftmadrasser och tvätt kom farande i vinden och vid grannens tält lossade en pinne och tältduken fladdrade upp i vinden. Då vi fäst i stormlinorna så kändes ändå vårt rätt stabilt och vi satt i förtältet och beskådade det hela medan vi åt upp de sista och nu kalla tortellinibitarna.

Tala om tajmning! Tänkt om detta hänt då vi höll på att sätta upp tältet.

På kvällen klarnade det upp igen och vinden la sig något. Som sagt, inget besök vid Garda utan ett rejält åskoväder. Med lite tur kanske vi klarar oss undan fler.

På tisdagsmorgonen sken solen från en klarblå himmel och det var svårt att tro att det varit sånt oväder kvällen innan.

Under morgonens löprunda kunde man dock se flera spår. På sjön gick det vita gäss och längs strandpromenden hade stora grenar och även några träd gått ner i blåsten. Om det bara var vind eller ett och annat åsknedslag var svårt att säga.

De som är vid Gardasjön för vinsurfing och kiteing var eld och lågor och sjön var full av segel.

Nytt för oss i år är att vi har cyklar med oss och det har varit så skönt. I Baska använde vi dem mest för att cykla till bageriet på morgonen för att köpa bröd eller för att ta oss till badklipporna i byns utkant. Men Gardasjön är ett riktigt cykelparadis där många cyklar. Landsvägscyklister blandades med mountainbikes, men även av de som bara vill njuta av de vackra vyerna.

Vi tog nu våra cyklar och begav oss norr över. Första stoppet blev byn Cassone som har liten men dock så mysig hamn.

Vi behövde lite grönsaker för lunchen och i den lilla affären vi hittade i Cassone visade det sig att de även sålde lokalt vin på tapp. Rött och vitt vin kunde köpas i valfri mängd för en billig peng. Vi fick provsmaka och köpte sedan en liter av det röda som tappades upp i en vacker glasflaska.

Efter lunchen, som bestod av varma mackor med parmaskinka, tomater och pesto med en tomat- och mozarellasallad till, blev det lite sol och bad och man kan inte riktigt se sig mätt på de vackra vyerna. Jag är så glad för att vi valde att åka hit igen.

Visst vi hade det fantastiskt i Baska och den latare delen av mig hade nog gärna sett att vi stannat där resten av semestern istället för att packa ner allt, flytta och packa upp igen. Men väl här ångrar jag inget utan är bara glad att vi tog oss orken att flytta på oss. Italien är minst lika bra som Kroatien, men jag saknar de kroatiska priserna.

Idag har vi haft en lugn dag på stranden och imorgon planerar vi för en dagstur till Verona för lite historia och kultur.

/Marit

Fullmåne och slovensk blåsorkester

Nu har snart ännu en vecka passerat här i Baška och det är dags för oss att rulla vidare.
Trots att vi varit här i nästan två veckor så har vi inte gjort många knop. Men vi har verkligen kommit ner i varv och njutit av att vara lediga.
Många sköna dagar på stranden och på klipporna som följts av after beach i förtältet med öl och snacks. Många goda middagar på tu man hand  har kombinerats middagar fyllda med mycket skratt och glädje med våra svenska vänner från förra året.

Skaldjurstallrik för 2 på restaurang Ragusa

De varma kvällarna har vi njutit i förtältet till en "Morden i Midsommer" medan vi väntat på att husvagnen skall bli sval nog att sova i. Med alla fönster och takluckor öppna och med hjälp av vår lilla bordsfläkt brukar vi kunna få en någorlunda sovtemperatur runt halv tolv - tolv.

Kvällen då det var fullmåne gick vi ner till stranden och såg månskenet glittra så fint i krusningarna på havet.

Då hittade vi två mysiga barer vid stranden. Den ena med härliga fluffiga dynor nära vattnet, den andra med chill-out musik och rottingsoffor med mängder av fluffiga kuddar. Mycket folk var det inte heller, konstigt nog.
Antingen hade de andra turisterna inte heller hittat ner på stranden eller så föredrog de att sitta kvar på barerna på turistgatan som var full av folk och uppståndelse.
För min del var valet självklart! Inget gick upp mot en macchiato eller en kall öl på en lugn strandbar.

Lite shopping har det också blivit, mest till våra dagar på stranden. Nya, tjocka strandmadrasser och härligt fluffiga och lyxiga badlakan, samtligt i marint tema. Nya badskor till mig och en gigantisk parasoll med parasollfot.
Utöver detta har jag köpt en ny bikini då en av mina gamla fullkomligt havererade av saltvattnet, 2 nya handväskor, en liten till fin och en lite större med ugglor.
Alla dessa inköp ligger på ca 900 svenska. Helt galet vad mycket man får för pengarna!

Under våra sista dagar här så anlände även den slovenska blåsorkestern som vi träffade på här förra året. Trots att det dricks vin konstant så är de grymma på att hantera instrumenten.

Hela gatan rycks med i sång och dans och då de körde "The winner takes i all" och hela gatan sjöng med fick man nästan gåshud.
Min absoluta favoritlåt är annars en slovensk låt jag inte vet namnet på. Alla blir galna av den, alla slovener kastar sina skor och dansar med. En av bandmedlemmarna slet tag i mig och dansade iväg med mig, så det var bara att hänga på. Inte var dag man dansar på gatan.

I övrigt så hinner man göra en hel del iakttagelser när man campar. På vår camping finns flertalet av de europeiska länderna representerade.
Ser du en gigantisk och flådig husbil så sitter det med största sannolikhet en norrman bakom ratten.
Dansken däremot väljer husvagn eller ett stort och lyxigt tält med massa finesser.
Italienarn tältar mest, men kan även ses i en och annan husbil. Vilket de än väljer så är det rejält med tvättlinor uppspända och det finns alltid tvätt uppe.
Ser du en gammal risig bil med tält och massa barn är de förmodligen från Ungern.
Vi svenskar, liksom holländare, österrikare, slovener, tjeckier och slovaker blandar nog både husbilar och husvagnar, gammalt som nytt.

Sedan så har vi tysken. Tyskarna campar i lite av varje och de har med sig precis ALLT! Och gärna minst en hund.
Husbilar och tält byggs ihop med partytält och ölflaggor hängs upp för att ge skugga. Vår närmaste granne under flera dagar anlände med en gammal husbil med släp. I släpet hade han en hyfsat stor zodiak (en uppblåsbar båt). Men det räckte inte med båten utan även en åkring rymdes i släpet. Då ett partytält och en segelduk byggts ihop med hans vänners tält så ringades större delen av området av med stolpar och linor. En rejält tilltagen extrayta spärrades också av. Kylskåp, grillar, kokplattor blandas med båtkärra, flytvästar och stora uppblåsbara badleksaker. Hans ockuperade område upptog då minst 3 gånger så mycket som en vanliga campare. Slutligen tar han fram en pump och ännu en båt, denna gång en gummibåt modell större.
Det som jag är mest förbluffad över är hur de orkar packa med allt.

Våra grannar åt andra håller består av 2 kollegor från Tyskland och Polen. Båda deras husbilar är byggda på rejäla chassi med 4-hjulsdrift och mycket egna lösningar och byggnationer. Båda bär dekorationer med afrikansk anknytning så jag var tvungen att fråga om det fanns en anledning. Och det gjorde det. De planerade om några år att göra en längre resa med sina husbilar ner till Afrika. Det vill jag kalla en rejält campingäventyr!

Efter att studerat alla former av campare och pratat med våra svenska vänner som kör husbil, så är just husbilen ett väldigt lockande alternativ. Det var ju så våra tankar började en gång då vi gav upp vårt tältande. Synd bara att de skall vara så fruktansvärt dyra. Och vi är ju egentligen väldigt nöjda med vår lilla husvagn. men någon gång i framtiden kanske...
Ett annat alternativ är ju förstås att sälja både husvagnen och Passaten och gå över till denna typ av camping med vår lilla Skoda som nu står hemma och väntar på oss.  ;-)

Hur som helst, imorgon lämnar vi Baška, 15-kilos meloner och Medelhavets salta bad och rullar mot Gardasjöns sötvatten och Dolomiternas spetsiga toppar.

Njut av sommaren, det gör vi!
/Marit

Njuter av semester!

Varje år samma fråga. Vart åker vi på semester i år? På våren går diskussionerna alltid på samma sätt. Skåne och Danmark är ju fantastiskt fint på sommaren. Är det bara lite skönt väder finns det ju ingen anledning att åka längre. 
Och i år är det ju fantastiskt väder i Sverige, men ändå hamnade vi här i Baška på ön Krk i Kroatien. Igen!

Jag vet inte riktigt hur det blev så här, helt plötslig hade vi bokat färjebiljett till Tyskland. Vi skyller allt på Passaten och Hobbyn, de ville till sina hemtrakter. :-)
Vi lämnade Habo söndag morgon för färd ner mot Helsingborg - Helsingör. Vi har gjort denna resan några gånger nu och dokumentationsfreaket Marit har skrivit er alla tider så vi kom i lagom tid till Gedser i södra Danmark för att hinna med 15:30-färjan.
Två timmar senare rullar vi av färjan i Rostock och har sedan 2 timmars körning ner till Berlin och vår favoritcamping.

180 mil har vi från Habo till Baška. Det kan tyckas vara en lång sträcka att skumpa fram i med en husvagn där bak. Men på något sätt ger det harmoni och semesterkänsla och känns mycket lugnare än de gånger vi bilat och försökt pressa tider genom att öka farten. Nu tar det den tid det tar och det känns helt ok. 

För varje gång vi passerar genom Tyskland så förvånas vi antalet vindkraftverk och solceller. De har verkligen satsat på miljövänliga energikällor. Det känns som de växer i antal från år till år och stora fält täcks av solceller medan fåren betar marken runt dem. Vindkraftverken bildar stora skogar men känns ändå som ett naturligt inslag i landskapet och stör inte ögat. 

Semestertider, Autobahn och vägarbeten. Resdag 2 genom Tyskland innebär alltid någon form av kö. Denna gång kring staden Ingolstadt vilket innebar en tur genom stan mitt i rusningstid och med trafikljus var hundrade meter. Vad mer behöver jag säga. 
1,5 timmar senare var vi på väg på Autobahn igen. Låt mig säga så här, min man vill inte höra talas om Ingolstadt igen. 

I övrigt flöt allt på enligt önskemål och vi nådde kväll 2 vår favoritrastplats i bergspassen söder om Salzburg. Rastplatsen som är kameraövervakad är mycket populär och skyltar t.o.m. om övernattning för husvagnar och husbilar. Trots att det säkert finns 40 platser som alla är gratis, så knep vi en av de sista. 
Vi sov gott i den friska alpluften och vaknade utvilade för att åka de sista 45 milen ner till Baška. 

Vid tre-tiden på tisdagen hade vi checkat in på campingen Zablace och hittat en plats på de fria ytorna. Visserligen lite längre från havet, men med större ytor och med gräsmatta som underlag, om en lite bränd.

Ett svalkande och välbehövligt dopp i Medelhavet och en delad pizza och vi var som nya människor i värmen, redo att ta oss an förtältet. Då man hemma har det för att få extra yta och någonstans att krypa in i då kylan kommer på kvällen, så används det av precis motsatt anledning här. Att ge skugga och svalka från solen och vi använder bara taket och kortsidorna.

Vi har nu varit på plats i Baška i en vecka och jag kan inte fatta vart tiden har tagit vägen. Vi åkte hit för att varva ner och få semester och det har vi fått. Här finns inga måsten. Mer än möjligen att man måste diska då och då.

Baška är ett litet paradis som gick rakt in i våra hjärtan förra året. Visst  kan vara mycket folk på stranden, men om man bortser från det är det fantastiskt. Om man går förbi turiststråken så kommer man till den gamla delen av stan med mysiga restauranger. Smala gränder och gator som är fyllda med växtlighet och krukor i alla dess former.
Vattnet är fantastiskt rent och klart och priserna väldigt förmånliga. Vi som i vanliga fall brukar laga en hel del mat hemma i husvagnen på kvällarna för att hålla nere kostnaderna och ha råd att stanna borta längre, finner här ingen anledning att göra det. En god pasta eller en pizza kostar 40-50 SEK, en kötträtt 65, en stor öl  15 och en glass med en, men gigantisk stor kula drygt 7 kronor. Dessutom smakar maten fantastiskt gott och restaurangerna är så mysiga. 
Vi hade två favoriter sedan förra året. Grillrestaurangen Ragusa och pasta och pizzarestaurangen Poper. På båda ställena blev vi igenkända då vi nu kom tillbaka. Det var kul!

All denna mat, öl och vin kräver ju lite förbränning också. Så varannan morgon ringer klockan 7:15 och då är det dags för löpning. Trots den tidiga morgonen är det riktigt hett och vi försöker hitta den skugga som finns. Bortsett från värmen så är det väldigt mysiga att springa här nere och man blir på något sätt lite peppad av det. Bästa skuggan hittar man inne i gränderna och trots den tidiga morgonen har redan några turister hunnit ut på caféerna. På första löpturen höll jag på att springa rakt in i en servitris som korsade gränden för att leverera en bricka full med kaffekoppar med nybryggt kaffe. Jag undvek en kollision med doften var gudomlig. Nybakt bröd, kaffe och crossianter och andra bakverk doftar förrädiskt gott när man själv flåsar fram på fastande mage. 
Då restaurangerna och caféerna tar slut blir gränden smalare. Större delen ligger i skugga i den tidiga morgon, men bitvis så letar sig solstrålarna in mellan husen och får den gamla blankslitna gatustenen att glimma som guld. Små trappor upp till lägenheter och överallt krukväxter och klätterväxter. Vinrankor på 4-5 meter letar sig upp på fasaderna och jag förundras av hur de får näring och vätska i den ytterst lilla jordhög de har till sitt förfogande. Stora fikonplator pryder gränderna med sina vackra blad. 
Det är så mysigt att springa här och jag blir alldeles upprymd av att göra det.

Plötsligt tar gränden slut och mina enda alternativ är en brant trappa upp till en lägenhet eller vika av ut mot hamnen. Även här är det så vackert så man blir tårögd. Båtarna guppar i det kristallklara vattnet och solstrålarna glimmar i vattenytan. I bakkant ser man Baškas gamla fina paställfärgade hus. 

Efter hamnen viker jag av och följer den kuperade kustvägen förbi badklipporna i utkanten av byn. På min högra sida har jag klipporna och det glimmande vattnet som är så klart att jag kan se botten. På min vänstra sida ligger ståtliga villor byggda på sluttningarna, en del med lägenheter till uthyrning med underbar utsikt över havet. Vackra trädgårdar med oliv- och citronträd och ibland står vattenspridaren på och med lite tur kan man fånga några svalkande droppar. Då vägen slutar vid en parkeringsplats vänder jag hemåt igen och springer samma väg tillbaka. 

Löpturerna här är verkligen varma och jobbiga men samtidigt bjuder de på så mycket underbara intryck och vackra vyer då man få se byn Baška vakna upp. 
Aldrig är väl frukosten så god som dessa dagar, för att inte tala om hur skönt det sedan är att få lägga sig ner på stranden och bara njuta och slumra till i sorlet från alla badande turister och slamret från porslin på det  intilliggande caféet.

Löpdagarna är vi alltid lite senare nere på stranden och då njuter vi på själva badstranden. Stranden är täckt av pebbels, små vita kalkrika stenar, som de dagar då det blåser lite tumlar runt i vattnet och ger det en underbar turkosevit färg.
Övriga dagar packar vi med oss frukosten och cyklar bort till badklipporna. Det gäller att inte komma försent dit för då är det fullt. 

Vart vi än badar så försöker vi ta siesta mitt på dagen och hålla oss i skugga några timmar då solens strålar är som starkast. 

Förra året lärde vi känna några andra svenska campande familjer här. Det visade sig att våra vägar skulle korsas i år igen. I lördags kväll anlände 2 av dem hit till Baska och i söndags kväll hade vi en grillkväll tillsammans. Mycket god mat, gott vin och många skratt. 

Vart vi tar vägen resten av semestern vet vi inte riktigt. Italien är intressant, så kanske blir det Gardasjön igen. Men det tar vi inte nu, som min mamma brukar säga.
Nu skall vi njuta i Baška ett tag till. Vi har ju ändå semester!


Kram Marit

Carpe Diem

Dagen innan midsommar fick vi ett väldigt tråkigt besked på min arbetsplats. En kollega hade hastigt gått bort, alldeles för tidigt.
Vi är ju en stor arbetsplats på lab och det var ingen jag jobbat särskilt nära, men jag blev ändå väldigt tagen och påverkad av detta besked och det var en dämpad stämning på arbetet denna dagen. Senaste några dagar tidigare hade vi hejat på varandra i fikarummet. Tänk så lite man vet om framtiden och vad som väntar nästa dag.

Jag blev nu ombedd att göra ett kort att skicka hem till hennes man. En hälsning från hennes arbetskamrater att vi tänker på honom.
Detta var verkligen inte lätt. Vad skulle jag göra för kort?!?
Bortsett från ett och annat ”Krya på dig-kort” har jag bara gjort kort för glädje och firande. Hur gör man ett kort för att beklaga sorgen och sända en tanke till de hon lämnar efter sig? Vilken typ av kort skall jag göra? Det får ju inte sända ut fel signaler, inte vara för glatt, men inte heller för dystert.
Jag grubblade mycket på detta och förhörde mig lite om att de gillade att vistas i skogen. Från kollegorna fanns det önskemål om blommor och någon fjäril.

Jag valde att göra ett mycket enkelt kort. Som bas valde jag Pion Designs papper ”Grandma´s school book” som har ett motiv med björkar. Jag gjorde kortet i 3D med vit bakgrund. Några vita rosor och en vit fjäril var de enda dekorationerna jag valde.

Jag tycket detta var ett svårt kort att göra på alla sätt och vis, men jag fick mycket positiva reaktioner från mina kollegor då kortet gick runt för påskrift. Det tyckte att det fanns ett djup i kortet, att man blev lugn och fridfull när man såg på det. Det värmde med alla fina kommentarer. Tack kära kollegor!
Hoppas att mottagaren av kortet kände samma lugn och harmoni i denna svåra tid.

Denna torsdag innan midsommar var en tuff dag för mig även privat. För ett drygt år sedan fick min lillasyster diagnosen bröstcancer. Jag beundrar henne så för det mod, hopp och kämparglöd hon haft genom denna svåra tid. Målmedvetet har hon tagit sig igenom operation efter operation, cellgiftsbehandlingar och dess biverkningar med håravfall och en kropp hon inte längre känner igen.
Sällan har hon klagat och målet har varit att bli frisk. Hon har hållit humöret uppe, även då det sviktat hos oss andra och hon har verkligen lärt oss att njuta av livet och fånga dagen. Man vet aldrig vad som händer eller väntar runt hörnet.
Vi hade alla lagom fått tillbaka hoppet och glädjen när de hittar något på hennes revben vid en röntgen. Midsommarveckan genomgår hon upprepade röntgentyper för att fastställa vad som syns.
Den här gången är hon verkligen påverkad av det som sker. För är det spridd bröstcancer så är prognosen inte god.
Mycket tankar for genom huvudet denna veckan, det får bara inte vara sant att det har spritt sig.

Då jag jag denna torsdagen fick beskedet om min kollegas tragiska bortgång kände jag att en olycka sällan kommer ensam. Jag vet att man inte skall befara det värsta, men det var så tankarna gick. Cancern får bara inte ha spridit sig! Hon är ju mitt i livet med 2 barn där den mista bara är 2 år. Han behöver ju sin mamma i många år framöver. Och hennes man behöver henne och vi hennes familj och vänner!

Men så på torsdag eftermiddag efter ännu en röntgen så får jag det glädjande beskedet att den inte finns någon anledning att oroa sig. Fläckarna på hennes revben är förmodligen skador sedan hennes lunginflammation, influensa och hosta i vintras.
Så otroligt skönt det var att höra dessa ord!!! Jag gladdes åt att hon fått livet tillbaka men insåg återigen hur sårbart det är. Vi lever verkligen på lånad tid och vi vet inte vad som väntar oss nästa dag eller runt hörnet.

Läste denna text på nätet veckan före och tyckte den passade:

En majonäsburk och två koppar kaffe
När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt ”ja”.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

”Nu”, sa professorn medan skratten klingade ut, ”vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod – ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat – småsakerna.

”Om ni lägger sanden i burken först”, fortsatte professorn, ”går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så… var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om ”golfbollarna” först – sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.”

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log. ”Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.”


Jag tyckte detta var ett väldigt bra sätt att beskriva vad som verkligen är viktigt här i livet. Ta hand om varandra och fånga dagen! Du vet aldrig när det är din sista! 
Carpe Diem!!!

Kram Marit

Semester

Bästa dagen på hela året, dvs fredagen då man går på semester. Obeskrivligt skön känsla i hela kroppen. 

Kortbeställningar in i det sista och jag visar idag ett kort jag gjorde i all hast i går. 

Papper från underbara Maja Designs "Vintage Spring Basic", die från Spellbinders Nestabilities - Floral Ovals och bokstäver från Panduro. 

Passar också på att testa Blogger-appen igen. Har varit missnöjd med bildkvaliten på Blogpress så jag testar nu att återgå till Blogger-appen.

Ha en skön kväll allesammans! Imorgon blir det packning inför årets semester! Lite pysselgrejer måste väl rymmas i vår lilla husvagn, eller...

/Marit