Sista kvällen hade jag under min sena löprunda sett en glödande sol sänka sig ner i horisonten, det var så vackert så jag nästan blev tårögd och hann tänka att man är knäpp som väljer bort detta, men sekunden därpå mindes jag veckan som varit och den kommande dystra väderprognosen och ångrade mig genast.
Då vi åkte från Öland hade vi endast färjebiljett mellan Danmark och Tyskland bokad från Gedser till Rostock. Men i bilen ner till Helsingborg bestämde vi oss för att vårt mål skulle vara Kroatien och jag hann göra lite research och bokade plats på en camping utanför staden Umag på Pulahalvön. Campingen hette Park Umag och verkade vara rätt stor och innehålla det mesta. Vi bokade 5 nätter vilket vi tyckte var lagom länge, på 5 dagar skulle vi kunna hinna hitta något nytt på plats om det visade sig vara en katastrof, ingen av oss hade varit i Kroatien innan och visste inte alls vad det innebar. Men vi visste att trafiken tätnade längre söderut på Pulahalvön och ville undvika detta med vår stora och framför allt breda husvagn.
Gillade vi campingen hade de förhoppningsvis platser kvar och vi kunde säga till i tidigt skede att vi ville stanna.
Danmark bjöd på 13 grader och spöregn, tur vi inte valt att semestra här. Resan mellan Helsingör och Gedser gick smidigt och vi var i god tid till 19:00-färjan i Gedser som dessutom var försenad pga kraftig sjögång och avgick inte förrän närmare åtta.
Så klockan hann bli nästan tio på kvällen innan vi var ute från färjelägret i Rostock och vi insåg båda att ta oss ner till Berlin där vi kände till en smidig camping för ett kort nattstopp var inte att tänka på. Vi beslöt oss istället för att prova något vi länge pratat om, nämligen att tillbringa natten på en parkeringsplats, rastplats eller liknande.
5 mil söder om Rostock var det dags för tankning och jag rekade läget för eventuella sovplatser. Rasthofen vi stannat på var stor och hade öppet dygnets alla timmar. Parkeringen var stor både för vanliga bilar och längre fordon. Några lastbilar hade stannat för natten på parkeringen längre fram, så varför kunde inte vi göra samma sak? En vall med träd och buskar sållade bort det mesta bruset från autobahn. Det stod heller inget om att man inte fick campa här.
Så vi körde in bland lastbilarna och ställde oss på en plats för långa fordon, vevade ner stödbenen och gjorde oss redo för natten.
Då vi lagt oss sa Stefan: -Tänk om man inte får sova här. Lastbilar kanske är ok, men andra. Varför är vi annars ensamma här?
- Om någon inte gillade vårt val av sovplats fick de väl komma och säga till, tyckte jag.
Efter en god natts sömn utan att bli ivägkörda gick jag ut för att besöka rasthofens toaletter. Jag insåg då att vi definitivt inte var ensamma. Ytterligare 5-6 husvagnar och husbilar hade under natten gjort oss sällskap och trots den tidiga morgonen var det full fart inne på rasthofen då en bussresa just anlänt.
Redan 7.15 var vi på väg och hade nu en lång dag framför oss. Målet med dagen var att komma genom Tyskland och nå fram till närheten av Salzburg. En resa på nästan 90 mil vilket tar en stund då man inte kör fortare än 90. Då jag som aldrig ens kört med släpvagn valt att lämna över körningen till min man som är bättre lämpad för detta, återstod det för mig bara att sitta bredvid och läsa kartan. Då vi dessutom införskaffat oss en ny GPS som gjorde det mesta av jobbet åt mig, var det bara att luta sig tillbaka och åka med och hjälpa till att assistera vid eventuella vägarbeten och vara vaksam på hastiga inbromsningar vid köbildning.
Jag börjar tro att den rätta semester känslan inte infinner sig förrän jag får tysk motorväg under mina fötter, eller närmare bestämt under däcken. På något sätt ger det njutning av avlägga mil efter mil och timma efter timma genom Tyskland.
Men jag skall väl erkänna att jag framåt kvällen började bli lite smått uttråkad och var glad då vi nådde vårt mål, en campingplats i byn Bergen nära österrikiska gränsen. Vi hade då kört 88 mil och det hade gått 13 timmar sedan vi startade vår resa i morse. Men vi hade haft fantastisk tur och sluppit köer, t.o.m. utanför Munchen. Vi hade kört 2-timmars pass och pausat för fika, lunch, tankning mm så allt hade känts okej.
Bergen var en mysig liten by och campingen var väldigt fin med massa blommor, träd och buskar. Kring servicebyggnaden hade ägarna arrangerat med ännu fler blommor, arrangemang och stilleben. Vi andades in frisk och härlig alpluft i våra lungor, vilket var skönt som omväxling till den torra AC-luften i bilen.
Men det var kallt i bergen och vi fick ha värme på under natten. 10 grader och med regnet hängande i luften var inget vidare väder, tur vi skall vidare imorgon.
Sov gott gjorde vi i allafall och gav oss sedan iväg på vår sista dagsetapp. Denna tredje resdag skulle bjuda på nya vägar för vår del, vilket gjorde det hela mer spännande. Det skulle också bli två nya länder för oss båda, Slovenien och Kroatien.
Trafiken tätnade då vi började närma oss Slovenien och jag fick idag lite mer att göra. Det var vägbyten hit och dit, ville GPS:en samma väg som vi och så alla dessa tunnlar. Då solen idag behagade skina stundtals var det ett ständigt av- och påtagande av solglasögon. Då jag som medpassagerare gör mitt bästa för att låta Stefan fokusera på trafiken och körningen blev jag nu hantlangare av glasögon. Och för er som inte kört denna väg kan jag säga att det är några tunnlar på denna sträcka, så jag tog emot och räckte över solglasögon mest hela tiden. Men det var skönt att ha lite att göra för omväxlings skull.
Inne i Slovenien hamnade vi i våra första köer, men det gick rätt smidigt ändå. Det första var ett vägarbete som skapade lite köer, men vi stod aldrig ens stilla. Det andra var ett vägarbete där det dessutom hänt en olycka. Här fick vi faktiskt stå stilla en stund, men jag gissar att förseningen för de båda blev högst 20 min, vilket är helt acceptabelt på en resa på totalt 190 mil.
I takt med att bergen avtog kunde man börja ana klarblå himmel i den riktning Medelhavet låg. Temperaturen som nästan varit konstant genom hela Danmark, Tyskland och Österrike på ca 13 grader, hade nu letat sig upp till 17. Inte mycket, men ändå bättre. Då vi passerade i Italiens utkant och såg staden Trieste såg vi för första gången även havet, det var en underbar känsla, nu var målet nära.
Endast med knappa 4 mil kvar till vårt mål sprack himmelen upp och alla moln stannade bland bergen och temperaturen letade sig upp mot 25 grader. Nu var det äntligen lite värme och sol, började ju nästan bli orolig.
Vi passerade sedan gränsen mellan Slovenien och Kroatien och var strax därpå i Umag som var vår slutdestination. 7 km söder om Umag skulle vår camping ligga och än så länge var gatorna breda och det var smidigt att ta sig fram, även med en bred husvagn. Båda mindes vi då vi för 3 år sedan kommit ner till Medelhavet i Italien runt Genua, då utan husvagn. Men trafiken var hysterisk och gatorna så trånga att det knappt gick att passera med bil. Vi ville inte veta av något liknande här, men kom ända fram till campingen utan problem.
Men på campingen var det allt annat än lugnt. Incheckningsparkeringen var full och de hänvisade nya gäster in på campingens parkering. Men vad händer då breda fordon stannar på campingens smala gator och ytterligare några breda fordon skall passera, jo det blir fullständig kaos, för alla bara MÅSTE ju fram. De skrapades nog både fälgar och slogs i backspeglar både här och där. En tysk husbil bara skulle förbi oss med resultatet att han slog i sin backspegel bak i vår husvagn. Som tur var hände det inget hos någon.
I receptionen var det ännu mer kaos, där det trots minst 5 öppna incheckningsdiskar var enorma köer. Bara att infoga sig i ledet.
Då det blev vår tur blev vi tilldelade en plats rätt centralt på campingen, men då vi sa att vi eventuellt ville boka fler nätter blev vi tilldelade än längre bort, då de centrala var uppbokade sedan länge tillbaka och endast fanns fria för några få nätter. Vi åkte dit och insåg att läget inte var det bästa. Inne under träden på sten och grusmark låg dessa platser. På vår plats stod dessutom ett tält och en bil och platsen saknade el om man nu inte råkade ha en elsladd på dryga hundra meter med sig.
Vi hade ingenstans att ta vägen med vårt ekipage så vi fick stanna på den lilla vägen. Stefan fick stanna kvar som vakt och jag gick den långa vägen upp till receptionen. Köerna hade tack och lov avtaget rejält, men istället fanns flera med samma problem som vi, deras platser var redan tagna, eller för små, eller så steniga att det inte gick att få in en husvagn, tält eller liknande.
Jag fick iallafall en ny plats tilldelad mig, men där kunde vi endast få stå tills den 30:e, dvs så länge som vi bokat. Just nu var det prio ett att hitta någonstans att ta vägen, så det fick duga.
Stefan som lämnat hela ekipaget åt sitt öde kom nu och gjorde mig sällskap och vi började denna gång med att inspektera platsen. Den var helt okej, fanns lite gräs och lite skugga av ett träd och nära servicebyggnad, kanske i minsta laget, men det skulle nog gå.
Vi gick sedan för att hämta husvagnen och körde genom hela området då vår nya plats låg på helt andra sidan campingen. Vägen som ledde ner till vår plats var nog smalare än cykelvägen hemma på vårt område och det var en bedrift att få ner en 2,5 m bred husvagn där vill jag lova. Att sedan backa in den med bil var inte att tänka på, så jag bad snällt några tyskar på platsen bakom oss om hjälp och det krävdes 5 personer för att få den på plats. Med bakänden nästan inne i tyskarnas förtält och med draget nästan hängande ute på vägen så var vi på plats.
Att ge sig på att försöka på den att stå plant var inte att tänka på. På Öland hade vi ägnat 20 minuter åt att gräva grästuvor och jord med tältpinnar för att skapa en grop åt hjulet för att stå plant. Här var det bara att acceptera lutningen och vara glad att man var på plats.
Man får nog omvärdera lite vad det gäller campingplatser. Vad är just en bra campingplats? Hemifrån och i Danmark är vi vana vis stora gräsplatser avdelat med häckar och träd. Marken är oftast jämn och vägen mellan bred nog att backa in din husvagn.
Det stämmer väl inte här kan man väl säga. Platserna är små, sluttar och är ojämna, det kan vara både träd och sten i vägen. Har du väl satt upp ditt förtält får du vara glad om bilen ryms. Vi har för tillfället vår en bit in under förtältet vilket fungerar då vi endast har satt upp tak och en vägg.
Men vi bor bara 200 m från Medelhavet och med tanke på att servicehusen är otroligt fräscha med nybyggda toaletter och duschar, allt i från diskning och tvätt till tömning av toaletter är lättillgängligt och väl tilltaget i antal så det är aldrig kö, så får man väl ändå säga att det är en bra campingplats.
I övrigt har nog Camping Park Umag allt vad man kan önska sig och lite till. Campingområdet är gigantiskt och rymmer 6500 gäster. Lite svårt att föreställa sig att man kan trycka in Habos centrala befolkning här. Lång strandremsa med flera bryggor och badplatser, aktiviteter, solstolar samt väl tilltagna ytor för alla soldyrkande turister. Poolområdet är enormt och man förstår barnens entusiasm då ett stort piratskepp har placerats mitt i barnpoolen med vattenrutschkanor och klätterställningar. Området har flera affärer, 3 restauranger, bankomat, glasskiosker, fruktstånd, lekparker, dansbana, volleybollplan, tennisbanor, skjutbanor, pingisbord, biljard, olivlundar, vinodlingar, vackra trädgårdar med stensättning kombinerat med medelhavsblommor. Jag det finns nog allt.
Samtidigt så får det mig att undra om det ändå inte är lite för fint för oss? Vi vill ju bara ha en vanlig campingplats och behöver inte hälften av allt ”lull-lull” runtomkring.
Kvällstid känns det nästan lite som att befinna sig på en nöjespark eller på en marknad. Då öppnar de upp alla stånden och belysning tänds upp. Det är musik på scenen, du kan köpa sockervadd, souvenirer, smycken, vin, olivolja, konst och gå runt och strosa som på en marknad. För den late turisten som bor i de bortre ändarna kan man på kvällen hoppa på det lilla tåget som kör dig till och från händelsernas mitt.
- Det här är vårt straff för att vi hånade Böda Camping, sa Stefan.
Kan ligga något i det, tänkte jag.
Väl installerade gick det ingen större nöd på oss på Park Umag. Solen sken och både luft- och vattnentemperaturen var varma. Här kunde man njuta av att bara ha semester.
Dock hade vi en uppgift att utföra, hitta en ny plats för på den vi stod fick vi inte vara kvar längre än till lördag, sedan var den uppbokad.
Och eftersom Park Umag egentligen vara lite mer än vad vi behövde så valde vi att söka upp andra campingplatser. Efter att besökt 3 stycken hittade vi vår favorit bara 2 km från där vi bodde. En mindre camping men med närheten till havet precis som nu. Här var inte alls lika uppbokat och vi kunde till och med få välja plats av de som var lediga. Vi spanade in en som var lättillgänglig och som skulle ge oss kvällsol i förtältet och låg nära havet. Vi förbokade denna och sa att vi nog stannar 10 dagar, bäst att passa på.
Nu kunde vi slappna av på riktigt och fick väl passa på att njuta av utbudet på Park Umag så länge vi hade det. Att allt här nere dessutom var så billigt gjorde ju inte saken sämre. Vare sig man handlar i affären eller äter på restaurang så kostar det mycket mindre än hemma. Vi räknade ut att det är som hemma fast momsfritt, ungefär 25% billigare alltså. Sedan är ju frukten helt sagolikt god, allt från persikor och aprikoser till meloner som verkar finnas i överflöd.
Sedan var det ju det här med löpningen också, med ett annalkande Blodomlopp samt en antagen utmaning med några kollegor så gällde det ju att hålla löpningen igång. Inte lätt i värmen och då flera dagar gått bort i resdagar.
Insåg snart att morgonlöpning vara att föredra och ställde därför klockan på ringning strax innan åtta på onsdagsmorgonen.
Morgonens löprunda bjöd på en doftupplevelse ut utöver det vanliga. Sprang campingvägen rätt ner mot havet och passerade då den lilla boden som säljer bröd till alla campinggäster. Kön var lång och jag var glad att slippa stå i den, men det doftade underbart därifrån. Nu har ju jag extremt svårt för att äta frukost på morgonen och hade med nöd och näppe kunnat få i mig lite yoghurt innan löpningen, men bröddoften fick mig ändå att bli sugen.
Löpningen fortsatte sedan längs med havet och det var underbart vackert. Kom fram till en liten vik och stigen vek av in mellan ett litet villaområde och havet. Små mysiga hus med en blomsterprakt som hette duga. Dofter från alla sorters blommor och träd vällde ut på gångstigen utanför. Kom så längst in i viken och där hade fiskhandlaren sitt lilla stånd. Kan väl inte påstå att doften därifrån var så väldigt angenäm, men luktade gjorde det. Efter en tur in i nästa by längs vattnet kom doften av tång och sjögräs. Härligt sommardoft!
Vände sedan hemåt igen och passerade en villaträdgård med otroliga kryddodlingar. Utmed gatan fanns en jättelik rosmarinbuske som doftade sagolikt i solens varma strålar. Dessa strålar började nu bli ordentligt varma och jag var glad att jag snart var hemma igen, det var tufft att springa i värmen. Några tidiga soltörstande turister hade redan sökt sig ut på klipporna mot medelhavets klara vatten och jag skyndade mig hemåt för att göra detsamma.
Som sagt, solen har vi hittat, och värmen. De var skönt. En ny camping då vi inte får vara kvar här längre har vi också hittat. Nu återstår endast ett problem – att få ut husvagnen från denna platsen utan att riva ner någons tält eller repa någons bil. Men det blir ett senare bekymmer...
/Marit
