Jagad

Det var inte lätt att på tisdagen komma ut från vår plats på Camp Rozac. En snäll holländare kollade läget mot muren där fram och guidade Stefan. Jag skötte tallen och de utskjutande grenarna. Men vi kom inte förbi finländaren hur vi än vred och vände. Han var införstådd med problemet och kom ut och vi fick backa tillbaka, han kunde rulla av sina nivåklossar och sedan köra fram långt. Då kom vi ut. 

Lugn och behaglig resa norrut på Kroatisk motorväg. Kring lunchtid checkade vi in på Camp Slapic, samma plats som vi började vår semester på. En fin skogscamping längs med floden Mrežnica.

Massa platser lediga så vi fick en precis intill vattnet. 

Efter en snabb lunch tog vi cyklarna och utforskade området längs med floden. Jordbrukslandskap med odlingar av majs, olika sädesslag och betesmark. In mot byn Duga Tesa blev husen fler. Några såg gamla och skraltiga ut. Antingen var de förfallna eller så hade de aldrig byggts klart. Murade tegelväggar som saknade puts men verkade ändå fylla sin funktion. 

Ibland kom vi närmre den vackra floden Mrežnica. Många badade längs flodkanten. 

Titt som tätt byttes de gamla husen mot riktiga lyxkåkar med fina plattsättningar och vackra gjutjärnsstaket. Självklart hade de alla flodtomt. 

I byn Duga Resa korsade vi floden via en bro och följde andra sidan tillbaka. Kom hem till den lilla byn Belavići där campingen ligger och cyklade förbi storkboet. De 3 ungarna vi såg för snart 4 veckor sedan hade vuxit rejält. Föräldrafritt i boet och de kämpade med att öva flygning där de stod. 

Trångt om utrymmet när 3 ungar ska flaxa med sina breda vingar. 

Varma från cykelturen gick vi upp till campingens restaurang och hoppade i vattnet. Bitvis strömt och vi fick flyta med fötterna först. Ibland grunt med fall där man nästan kunde åka rutschkana på stenarna nerför fallen. Mängder av småfisk simmade runt överallt. De var totalt orädda och det gällde att simma med stängd mun för annars hade det blivit sushi till middag. Det var ett under att det inte sprattlade i bikinin när jag klev upp längre ner vid vår campingplats. 

Massa konstiga ljud från fåglar och djur när vi la oss på kvällen. Det lät som vi var i värsta djungeln. Och det är vi ju nästan med. Grodor kväkte och en uggla hoade på håll. 

På torsdagen vaknade vi upp till en sval morgon. 13 grader och vi fick dricka morgonkaffet inne. Det var ovanligt och längesedan.

Men värmen kom snabbt och efter frukost gav vi oss ut på en tur med SUP:arna nerför floden. 

Vattnet i floden är så klart och rent. Alla krokiga rötter och stenar syntes väl. Ibland var det grunt och någon enstaka sten stack upp som ett stort undervattensberg. Bitvis mer växtlighet både på och under ytan. Sjögräs, näckrosor och andra vackra vattenväxter. 

Och vart vi än paddlade så var det ett enormt fiskliv. Vi såg fiskar från allt på 5 mm upp till en halvmeter. Totalt orädda när vi långsamt passerade ovan dem. 

Om man stannar till och sitter med fötterna i vattnet så kommer de minsta och börjar nafsa i tårna. Här behöver man inte betala pengar för att få Fisk-SPA. 

Ibland var floden bred och öppen, nästan som en sjö. Ibland smal eller indelad i mindre floder med öar i mitten. De mindre fallen kunde vi köra ner genom, men så hörde vi hur vattnet forsade längre fram. Vi testade olika vägar men alla innebar ett större fall. 

Så det fick bli ett kort lyft ner. Det gick att gå ner i fallet med SUP:arna. 

Vi paddlade vidare och njöt av allt det vackra och lugnet. Vilken magisk plats detta är, lite som en sagovärld. 

Fåglarna var med oss som vanligt. Mest änder som simmade eller ruvade på små öar. En häger stod och spanade på oss från en sandbank. 

Stefan kom lite före mig ner genom ett litet fall och när jag kommer runt kröken på en liten ö så står han helt stilla på SUP:en och stirrar ner i vattnet. 

- Nu kommer du tro jag fått solsting, säger han. Men jag tror jag såg en sköldpadda. 

Jag börjar fundera på om det ens är möjligt, men när vi senare på kvällen frågar i campingens reception så säger de att det är det. De gillar det kalla och rena vattnet. 

Attans att jag missade detta. Men kul för Stefan. Det var väl hans tur nu. Jag såg ju säl från SUP:en förra året när vi SUP:ade i Tjust skärgård. 

Vi hängde kvar vid platsen en stund, men den ville inte visa sig igen. Så vi fortsatte ner mot byn. 

Vi kunde nu höra de stora fallen vid badplatsen. Vi hade sett platsen från vår cykeltur igår och visste att vi skulle behöva lyfta SUP:arna en bit på land. Vi hörde skratt och prat. Många badade och hoppade i fallen. 

Floden var bred här, säkert 150 meter, och i mitten fanns två öar. Vi hade tre spår att välja på, vänster, mitten och höger. Då får jag syn på svanar i mittenspåret och vet ju att de kan vara väldigt aggressiva. 

Håll vänster ropar jag till Stefan som är strax före mig.  

Vi paddlar vidare och börjar närma oss svanarna. Ser att det är ett par med ungar. Då sätter en, gissningsvis hanen, full fart mot oss. 

Dags att vända inser vi. Vi paddlar allt vad vi kan där ifrån men svanen simmar otroligt fort och tar ju in på oss. 

Vi sätter oss på huk för att få mer kraft och för att minimera risken att trilla i. Inte läge för det nu. 

Motströms men medvind så vi får ändå en liten lucka till svanen. Han verkar dock fly förbannad och ger inte upp jakten. Han har familjen i släptåg på behörigt avstånd bakom sig. 

Liten ö i mitten av floden och Stefan och jag väljer olika sidor. Jag gjorde det dåliga valet och kommer in i ett parti med mycket näckrosor. De långa rötterna fastnar i fenan bak gång på gång och jag vänder mig oroligt om. Ser inte svanen och inser att han har följt efter Stefan istället. 

När jag kommer ut på andra sidan så har svanen äntligen slagit av på tempot. 

Vi är helt slut i armarna och rätt uppjagade. 

Puh!

Att paddla ner till byn är inte längre att tänka på, så vi vänder hemåt. Vi har ju ändå sett massa fint. 

Trots svanincidenten så var vi nöjda med dagen. Vi njöt av ett sista dopp och packade slutligen ihop alla saker. Imorgon måste vi på allvar påbörja vår hemresa. 

Vi njöt av en god middag på restaurangen. Så skönt att sitta under pilarna intill floden när skymningen kommer. 

På torsdagsmorgon lämnade vi Kroatien. Det gick smidigt upp via alla gränsövergångar till Slovenien, Österrike och Tyskland. Mycket halmgula fält uppåt Bayern. Säden var mogen, på vissa håll även skörad. Återigen blir jag imponerad av vidderna och storleken på fälten. Vilken produktion av säd. 

Ett fält lyser mer klargult och jag tänker att inte blommar väl rapsen nu. När vi kommer närmre ser jag att det är solrosor. Miljoner av dem, tyvärr vända bort från oss och mot solen. 

Efter 75 körda mil stannar vi till på en ställplats i byn Mittertech nära tjeckiska gränsen. Här har vi stannat förr och vi blir inte heller förvånade när ett regn- och åskoväder drar in. Det tillhör också traditionen. Skönt att få husbilen tvättad från lite resdamm. 

En vacker dubbelregnbåge la sig i dalen nedanför oss. 

På fredagen fortsatte vi upp genom Tyskland. Lite kö, men inga långa. Vi har haft otrolig tur med köerna i år. Scandlinesfärjan tar oss på kvällen från Rostock över till Gedser i Danmark där vi stannar för natten. 

Ännu en natt med regn och husbilen är nu renare än på länge. Endast de tusentals smashade insekterna i fronten sitter kvar. 

En blåsig tur hemåt Habo under lördagen. Passerar en nyligen inträffad kökrock på E6:an och känner stor tacksamhet för att allt gått bra. Inga olyckor, vi har varit friska och allt har funkat bra. 

492 mil körda och 31 nätter i husbilen. Och 4 veckor i vårt älskade Kroatien. 

Så tacksamma för att vi fick möjlighet att uppleva detta igen. 

Imorgon väntar jobbet igen och det känns helt ok. Vi har haft underbara semesterveckor och sommaren finns ju kvar här hemma. 

Tack till er som läst och följt oss på resan!

Kram Staafs