Förutom att Apelviken var en riktig pärla på alla sätt och vis, så är det pensionärerna som står för de roligaste och tokigaste minnena från vårt besök där.
Jag har aldrig sett så många permobiler på så kort tid och gamlingarna var helt galna i att köra fort. Varenda permobil måste vara trimmad för de for förbi i ett rasande tempo och fastän vi cyklade hade vi svårt att komma ikapp.
De kryssade smidigt mellan turister, surfbrädor och cyklister.
En annan skön gammal dam träffade vi på utanför Systembolaget. Vi skulle just låsa våra cyklar när hon kom ut iförd sommarklänning och en vacker hatt.
Bredvid oss fanns 2 andra cyklar, en damcykel med bred sadel och en sportig mountainbike. Av respekt för de äldre i riskgrupp tog vi ett steg tillbaka och väntade med att låsa våra cyklar.
Döm om vår förvåning då hon inte går fram till damcykeln utan trampar iväg på mountainbiken.
Hon förde direkt tankarna till Sällskapsresan - Snowroller där den gamla damen på restaurangen snörar på sig skidorna och susar iväg nerför backen med ett tråg i famnen.
Så fördomsfulla var vi. Men det stod klart att det var full fart och fläkt på gamlingarna här i Varberg.
Efter ännu en tur på stranden så lämnade vi förra torsdagen härliga Apelviken och rullade norr ut mot Tjolöholms slott. Vi tänkte det skulle bli ett bra stopp på vår väg upp mot midsommar i Alingsås. Vi visste att där fanns en ställplats och att den inte var särskilt märkvärdig. Men däremot skulle slottet och omgivningarna vara vackra.
När vi kom dit möttes vi av en stor grusplan. En för bilar och en för husbilar. Skall vi verkligen står här?
En annan husbil stod parkerad nere i ena hörnet och den var helt täckt med folierade insynsskydd.
Vi tog en kaffe och njöt i solen. Vart skulle vi annars ta vägen? Vi ville ju se slottet och hur stor chans är det att få plats någon annanstans dagen innan midsommar.
Så vi betalde och gav oss upp mot slottet.
Från parkeringen hade vi inte kunnat se någonting och därför blev vi mäkta förvånade då det mäktiga slottet uppfört i engelskinspirerad tudorstil dök upp.
Vi gick runt i de vackra omgivningarna och njöt av alla blommor i slottsträdgården och den vackra slottsbyggnaden. Platsen för slottet var väl vald och från dess plats fick man en underbar utsikt ut över havet och kobbar och skär.
När vi sett allt det vackra var vi lite mer positivt inställda till vår grusparkering.
Den mystiska grannen gjorde sig till känna. Ur skynkena klev ett par med 70 pudlar. Ja de var kanske en överdrift men det var ett myller av pudlar vilket gjorde dem svårräknade. Mer än 7 men färre än 10. Konstigt att vi inte hört ett ljud innan. Men nu visste vi iallafall att skynkena var solskydd för hundar. Det var inte värsta knarkarkvarten där bakom.
Vi fällde ut markisen, tog fram vår lilla matta och möblerna och satte oss och njöt av en kall öl.
Utanför vajade ett vackert kornfält i den lätta brisen. En stor rovfågel jagade i säden och lärkor drillade i skyn. Plötsligt hade vår tråkiga grusparkering förvandlats till en idyll.
Kvällen var varm och vi njöt av grillade ribs och grönsaker. Kvällen blev om möjligt ännu vackrare när solen började gå ner. Helt magiskt att sitta intill det stilla fältet nästan helt ensamma.
Det var en sådan kväll när man bara inte vill gå in och lägga sig.
På midsommarafton rullade vi vidare upp mot Alingsås och våra vänner Tina, Jonas och Kevin vi lärt känna i Kroatien förra året.
När dottern Amanda anlände blev det midsommarlunch med snaps och sång. Det traditionella regnet anlände lagom till tårtan som fick ätas inomhus. Himmeln sprack upp igen och vi hann med spel och tävlingar, bad och grill på kvällen.
En mycket trevlig dag på alla och vis.
På lördagen blev det cykling i Alingsås med omnejd. Otroligt vacker och mysig stad med mycket sjöar och vattendrag. Ännu en idyllisk plats jag inte visste om.
Vände hemåt i regn och landade in i Habo på lördag eftermiddag. Planen var lite tvätt och städ innan vi rullade vidare. Vart var oklart.
På söndagens morgonen vaknade jag 6:30 av ett intensivt dunkande. Det tog mig en stund att förstå var det kom ifrån. Sedan klarnade det och jag rusade ut. En hackspett höll hysteriskt på att hacka sig in i vårt insektshotell.
Hotellet har nu fått hönsnät kring sig.
Under söndagen var vi mer rastlösa än någonsin. Vi har verkligen ingen erfarenhet av att vara hemma på semestern. Det kröp i kroppen och vi hade svårt att bestämma vart vi skulle ta vägen. Några stora projekt hemma ville vi inte heller dra igång.
Så måndag morgon medan regnet vräkte ner lämnade vi Habo igen. Målet den här gången var Bohuslän och vårt älskade Hunnebostrand.
Men på vägen dit ville jag göra en avstickare till Dalsland och besöka akvedukten i Håverud.
Vi parkerade på ställplats vid Upperuds sluss intill sjön Spången. Regnmolnen ville inte riktigt ge med sig så vi beslöt oss för att vänta med att cykla upp till akvedukten till dagen därpå. Istället utforskade vi området där vi stod och läste på om Dalslands kanal. De flesta känner ju till den omtalade Göta Kanal medan Dalslands kanal är lite mer anonym. Detta trots att den är längre än Göta kanal. 25 mil jämfört med 19. Däremot har Göta Kanal längre grävd och sprängd sträcka.
Efter en god natts sömn tog vi cyklarna de knappa 3 km upp till Håverud. Klockan var inte ens 10 och få turister hade hittat hit. Vi kunde därför strosa omkring fritt och se slussarna och akvedukten från alla dess håll.
Mäktigaste vyn fick man från den höga bilbron. Under oss gick både en järnvägsbro, akvedukten och ravinen med sten och lite vatten.
Vem kommer på att bygga en bro för båtar?
Jo det gjorde arkitekten Nils Ericson. Området var för svårt att bygga vanliga slussar i, så akvedukten blev den tekniska lösningen på problemet.
Till vår stora lycka visade det sig att turbåten Dalslandia skulle ge sig ut på tur snart. Så vi väntade in den med en glass i skuggan och följde sedan dess väg upp i slussarna och genom akvedukten.
Vilken cool plats detta var. Och i bästa sommarvädret.
Tack Jacob för du börjat prata om denna magiska plats.
Lämnade så de vackra omgivningarna i Dalsland och bytte landskap. Nu njuter vi i nästa idylliska ort, Hunnebostrand. En baguette med Smögenröra toppad med färska räkor har vi redan fått i oss.
Och fler blir det nog.
Önskar er en fortsatt skön sommar, vare sig ni jobbar eller är lediga.
/Staafs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar