Stefan önskade återvända till Nationalparken Plitvice Jerzera där vi var 2014.
Parken består av oändligt många sjöar och vattenfall och du är där omgiven av kristallklart turkost vatten. Eftersom det är den vackraste plats jag någonsin varit på så var jag inte sen att haka på. Detta fick bli vårt första mål.
Vatten blev en gemensam närmare för vår resa ner. Vi packade det sista på tisdagseftermiddagen medan regnet öste ner. Vädret klarnade upp ner mot Skåne och vi fick en vacker resa över sundet på väg till Danmark. Solens strålar blänkte i vattnet kring bron.
Första natten sov vi på en quickstopp på en camping i Marielyst norr om Gedser. Många timmars sömn blev det då inte då 2 rejäla åskoväder passerade över oss. Jag vet inte vilket som värst, regnets smatter mot taket, mullrandet som fick hela backen att skaka eller det konstanta blixtrandet.
Stora sjöar hade bildats omkring oss när vi tidig onsdagsmorgonen rullade ner mot färjeläget. Under överfarten mellan Gedser och Rostock njöt vi av en god frukostbuffé och strax innan nio på morgonen började vår resa ner genom Tyskland. Många dryga mil kan tyckas, men vi njuter av resan och det varierande landskapet. Och för mig blir det ingen riktig semester förrän jag får lite autobahn under däcken.
Vi passerade många och stora floder, bl.a Elbe. Men floderna behövde tydligen påfyllnad och vi körde under eftermiddagen in i nästa åskoväder. Vi stannade på en parkering och såg ovädret närma sig. Satt ute och drack en kaffe och såg blixtarna på håll. De omgivande solcellsparkerna gav nog inte mycket energi nu. Himmeln var becksvart.
Sedan kom regnet. Efter en stund vågade vi oss ut autobahn igen. Regnet lättade och himmeln sprack upp. Solcellsparkerna avlöste varandra. De satsar verkligen stort på solenergi tyskarna.
Vi stannade för natten vid floden Naab, som är en biflod till Donau. En vacker kväll intill floden innan vi på torsdagsmorgonen rullade vidare.
Vi korsade mäktiga Donau ett antal gånger och följde dess väg ner mot Österrike.
Vackra gröna dalgångar och en del snö på topparna.
Några få mil i Slovenien innan vi kom fram till Kroatiska gränsen. Sedan var det inte långt kvar till vår nationalpark i norra Kroatien.
Vi förvånades över hur smidigt resan ner gått. Ovanligt många vägarbeten men ovanligt lite köer.
Vi checkade in på Camping Korana, en lite ovanlig camping mitt i skogen som saknar plana ytor och organiserade platser. Här parkerar du vart du vill bland skog och kullar.
Vi hittade en hyfsat plan plätt med en grönskande vacker utsikt och där vi kunde palla upp husbilen i nivå.
På fredagsmorgonen bestämde vi oss för att inte stressa för att hinna med campingens gratisbuss till parken klockan 9. Vi njöt istället av en skön morgon med kaffe utanför husbilen.
Men allt har sitt pris, vi fick nu ta cyklarna till parken. 7,5 km brant uppför var ingen lek och jag hann fundera ett antal gånger under färden om den lugna sköna morgonen varit värt det.
På håll kunde vi nu skymta några av fallen. De dök upp mitt ibland all grönska. Det gav oss energi att fortsätta uppåt.
Väl framme vid ingång 1 visade det sig att de inte hade några biljetter förrän klockan 14. Detta med biljetter per timma var nytt för i år och UNESCO:s krav för att begränsa mängden turister.
Vi fick tips om att cykla till entré 2, de hade biljetter för tidigare inträde. Så vi fick snällt trampa vidare ytterligare dryga 3 km uppför.
Klockan hann bli närmare tolv innan vi kom in i parken. Vi insåg väldigt snart att mängden besökare här ökat otroligt i antal sedan 2014. Vad kom alla människor ifrån?!? Och vi är ju inte ens framme vid högsäsong. Alla människor tog lite udden av allt det vackra, men vi njöt ändå av en fin dag. Vi började med att ta båten över en av de stora sjöarna, det fläktade skönt i värmen.
Vi åt en enkel men god lunch innan vi fortsatte till fots. Ljudet från fallen blev tydligare och tydligare och snart var vi omgivna av vatten. Stora fall, små fall, lugna fall, fall genom grönska, åar med fiskar, nya små sjöar. Inga bilder i världen kan göra denna plats rättvisa. Känslan att vandra genom detta vattenlandskap är obeskrivlig.
Tusentals fiskar lekte i strömmen. Fjärilar, trollsländor och grodor trivdes också i området. Man fick dock passa sig när man stannade och fotograferade. Risken att bli knuffad över kanten på spången är stor när många skall passera.
Vi såg en dam i flipflops som fallit ner i ett de mindre fallen. Hur det gick till såg vi aldrig, bara hur hon blev hjälpt upp på spången igen med stukad fot och försvunna skor som resultat. Det gäller att se upp var du sätter fötterna och vara beredd på att det är trångt. En bra stabil sko är nog att föredra.
Vi kom slutligen fram till det högsta fallet. Svalkande små vattendroppar yrde runt i luften. Behövligt en varm dag som denna.
Många trappsteg upp till utsiktspunkten vid entré 1, som gav oss
vackra vyer över parkens nedre del.
Ett litet tåg tog oss tillbaka till entré 2 och sedan började en glädjande cykeltur nedför. Nu fick vi äntligen lön för mödan, endast några gå tramptag krävdes på de 10 kilometerna hem.
Tillbaka på campingen summerade vi dagen. Vi var överens om att det var kul att återvände hit, men det har blivit alldeles för populärt för att kunna vandra här och njuta. Men mycket motion hade det blivit. 2 mil på cykel och en mil till fots. Skönt efter några lata dagar i bilen.
Middagen åt vi på campingens restaurang och när mörkret lagt sig i över campingen gav vi oss ut på jakt efter eldflugor. När vi var här sist hade dessa märkliga insekter gjort oss rejält fundersamma då vi först inte förstått vad de små blinkade ljusen i buskar och i luften var för något.
Vi behövde inte gå särskilt långt förrän vi möttes av ett flygande blinkade sken. De var inte lika många som sist, men ändå så häftiga. Vissa satt på backen eller i buskar och lös hela tiden, en del flög mitt ibland oss och blinkade. Hur bär de sig åt för att skapa detta sken?
Nöjda med dagen men trötta somnade vi gott.
Idag rullar vi vidare, det har blivit dags att byta sötvatten mot saltvatten. Medelhavet here we come.
Kram från Staafs!
Hej Marit! Du borde bli krönikör eller något!:) Du skriver väldigt bra och beskrivande. Ni verkar ha det toppen! Hoppas fortsättningen på er resa blir lika bra.
SvaraRaderaKram från Gisella