Vi har många favoriter här nere i Kroatien som vi gärna återvänder till. Men jag gillar ju även att testa nya platser.
Halvön Peljesac har vi varit på förut och vi har två pärlor här vi gärna besöker. Men så läser jag ju mycket inför vår resa, ser bilder och inspireras. Och då hittade jag den lille byn Lovište på norra delen av Peljesac. Jag kan också läst och kanske förträngt att det stod något om att campingen var lite svårare för de med lite längre fordon.
När vi på lördagen lämnade Zaostrog och körde söderut så valde vi medvetet Stefan som chaufför. Det är den säkraste kombinationen när vi ska till nya platser. Stefan är en sämre kartläsare än mig och jag en sämre chaufför när det blir trångt och smalt.
Vägsträckan söderut mot Dubrovnik är otroligt vacker och vi njöt av underbara vyer. Tidigare år har vi fått åka genom Bosnien en kort sträcka. Detta då Kroatien faktiskt inte har sammanhängande kuststräcka. Vi har kört den flera gånger men om man ska hårddra det så är det nog olovlig körning. Vi får inte köra vår husbil på vanligt körkort i Bosnien. Men sedan 2 år tillbaka finns en bro över till Peljesac och vägen fortsätter sedan ner till Dubrovnik.
Bron är gratis då Kroatien anser att den är så pass viktig för deras infrastruktur.
Väl över på Peljesac så började problemen. Jag satt med Google Maps på telefonen och tittade mer på den än på skyltarna. Sväng av här sa jag till Stefan. Så vi svängde.
Det blev inte det bästa alternativet. En smal, hålig men visserligen asfalterad väg letade sig upp för berget. Husbilen kämpade på och vi nådde toppen och kunde sedan köra nedför igen.
Den nya vägen med tunnlar genom berget hade så klart varit ett bättre alternativ. Stefan påminde mig om att jag brukar säga att titta mer på skyltar än Google maps.
Väl nere fortsatte vi på välbekanta vägar. Vi klättrade upp och ner längs bergen på Peljesac. Bitvis hisnande vägar där man rundar en klippvägg och ser havet långt där nere. Vi passerade Orebic där vi varit innan och fortsatte norr ut på ön. Upp mot de allra nordligaste delarna. Snart var vi tillbaka i samma latitud som vi bott på inne på fastlandet.
När vi närmar oss byn Lovište fanns en skylt till Kamp Lupis.
- Ska jag svänga här, säger Stefan.
Jag kollar återigen Google maps, tycker inte vi är framme riktigt än och svarar nej.
Återigen borde jag läst skylten och skippat kartan.
Vi kommer ner till byn Lovište och svänger höger mot centrum. En underbar vik med turkost vatten. Strandnära restauranger som badade i blomsterprakt. Kypare som skyndade över gatan på väg med lunchbeställningar mellan restaurangen och serveringen vid vattnet.
Vi rullar förbi så sakta det går. Gatan blir smalare och några dåligt parkerade bilar gör det svårt att passera. Sedan en badstrand innan vägen kröker längst inne i viken.
-Är detta rätt väg, säger Stefan.
-Japp, 700 m kvar till campingen säger jag.
Vägen blev ännu smalare och vi rullade sakta mellan murar intill trädgårdar och stranden och havet.
Plötsligt dök campingen upp och innan jag visste ordet av hade vi passerat vägen in där. En ytterst smal väg med träd som hängde ner.
- Skulle jag svängt där sa Stefan
- Så sa GPS:en sa jag men det kan ju inte vara rätt.
- Nej för den svängen kan vi inte ta.
Vi fortsatte och kom till ännu en väg. Smal men visserligen utan träd. Den gick brant uppför och jag var osäker på var den ledde.
Jag tror inte vi klarar någon av de svängarna konstaterade Stefan.
Vi förutsatte framåt och jag letade febrilt på Google maps satellitbilder efter bättre alternativ.
Då tar vägen slut. Fortsätter enbart som cykelväg med stora hålor.
Ja ha, vad gör vi nu?
Vi får vända, men var då?
Stefan hittar då en båtramp där han backar ner för att vända. Husägaren kommer ut och ser lite smått förskräckt ut. Tror vi ska sjösätta husbilen.
Rampen var torr och fin och vi lyckas vända vårt drygt 8 meter långa ekipage som har en svängradie som en pråm.
Utanför campingens entré stannade vi till lite på stranden och gick upp till receptionen.
Där får vi förklarat för oss att om vi hade följt skyltarna så hade vi kommit till en bättte entré. Framförallt för större fordon.
För andra gången idag kunde jag konstatera att jag skulle tittat mer på skyltarna än på Google maps.
Vi blev visade lediga platser och hittade en bra vid campingens övre entré som var ledig 2 nätter. Visserligen en bit från havet men mysig med stora olivträd som ger skön skugga.
Nu skulle vi bara lyckas ta oss dit.
Vi fick nu köra tillbaka in mot byn och via en liten gata i ett bostadsområde så kom vi upp till den övre vägen och kom smidigt in på vår plats.
Vi installerade oss och delade en öl nöjda med vad vi presterat men kunde också konstatera att vi endast kört 12 mil på nästan 3 h. Det går inte fort på de här vägarna.
Camping Lupis var byggd i terasser och överallt fanns gamla krokiga olivträd som gav välbehövlig skugga. Vi såg visserligen inte havet där vi befann oss på campingens översta terass, men det var så mysigt under våra olivträd och det vilade ett sådant lugn över hela stället. Så tyst och stilla. Servicehusen så fräscha och välstädade, det fanns grillplats, uteduschar och en otroligt blomsterprakt.
Stranden nedanför campingen var fylld av små vikar och pinjeträd gav skön skugga om man ville. Stora agaveväxter kantade stranden.
Byn Lovište visade sig vara en riktigt pärla. Längst inne i bukten låg den lilla byn med 7 restauranger och en liten supermarket. Turkost kristallklart vatten i hela bukten och några båtar låg och guppade inne i hamnen. De gamla husen var byggda i något som påminde om kolonial stil och färgglada blommor klättrade på väggarna.
I byns bakre kant fans en rand med smala cypresser innan de grönskande bergen tog över. Jag var förvånad över att bergen här var så gröna jämfört med fastlandet.
När vi på kvällen cyklade in till byn för att äta erbjöds vi ett bord precis intill kajen och jag fick nästan lite svindel av att sitta så nära vattnet med stolsbenet bara någon decimeter från kanten.
Vi åt varsin god pastarätt och tog ett glas rött medan solen gick ner. Prisläget på restauranger är verkligen helt annorlunda när man kommer utanför de stora turistställena.
Under vår vistelse i Lovište passade vi även på att ta en SUP-tur. Tyvärr gjorde en lätt vind vattnet krusigt så vi fick inte den där perfekta sikten vi önskat. Men vattnets klarhet var det inget fel på.
När vi lämnade bukten och kom utanför udden blev vågorna större och faktiskt sikten bättre.
Efter ett dopp paddlade vi mot vågorna hem till campingen igen.
Lovište blev snabbt en favorit. Lugnet och tystnaden och att bara sitta under olivträden och njuta av semester.
En turkduva gjorde oss sällskap och blev mer och mer tam för varje dag. Tillslut sprang den bekymmerslöst kring våra ben under bordet.
Den bestämde också att vi var dens familj för någon annan duva fick inte komma nära vår husbil innan den blev bortjagad.
Eftersom platsen vi fått bara var ledig 2 nätter så rullade vi vidare på måndagen. Målet var att åka tillbaka 2 mil till Oribec och ta in på camping Nevio. Väl där hände något som aldrig hänt oss innan. Bortsett från en liten plats där vi inte rymdes så var campingen full. Under alla våra år i Kroatien så har det aldrig hänt oss innan att vi inte fått plats.
I en planerande hjärna som min så ställer ju detta till det lite. Vi ville ju gärna vara några dagar i Oribec. Vi hade på vägen hit passerat en enklare surf- och kitecamping, men den lockade inte så mycket.
Men så mindes jag att jag sett en annan camping som låg precis intill Nevio. Av någon anledning hade jag fått för mig att den skulle vara väldigt enkel. Men vi bestämde oss för att kolla upp dem.
Döm om vår förvåning då den visar sig var superfräsch. Och platser fanns det också. Vissa av dem fanns med på rabattkortet ACSI för 23€ natten.
Området kring Oribec stupar ganska brant ner mot havet så här pratar vi verkligen terrasser. Säkert över 10 nivåer och vissa med flera meters höjdskillnad.
Vi tittade runt på lite olika platser och valde mellan obruten eller bruten havsutsikt. Alla platser fanns inte med på rabattkortet så vi valde att ”snåla”. Sparade 150kr per natt genom att inte ha full havsutsikt.
Campingen hette Lavanda vilket betyder lavendel. Ju mer vi utforskade den desto mer överraskade blev vi.
Nära vår plats fanns en ny och fräsch plats med grillar, diskmöjligheter och så fina uteduschar.
Serviceanläggningarna var helt nya och utrymmena modernare och snyggare än vad vi har hemma.
Det kanske fanns en mening ändå med att vi inte fick plats på Nevio. Här var både billigare och bättre.
Sol, bad och snorkling hann vi med på våra 4 dagar här. Stefan testade kroatisk frisör och blev nöjd med både resultatet och priset. Vi bokade också bord på den populära restaurangen Andiamo där vi ätit innan. Deras grillrätter har varit så goda.
Lite besvikna blev vi i år, så de fick nöja sig med ett besök av oss. Vi njöt hemma på vår lavendelcamping istället.
Vi har också haft några dagar med delvis mulet och lite regn på nätterna. Sand från Sahara låg i luften så när vi vaknade i onsdags morse hade regnet för med sig det ner och alla fordon, möbler mm var täckta av ett rödfärgat sandlager.
Hamnen i Oribec är också utgångspunkten för att resa över till ön Korcula med den gamla staden med samma namn som ön. Men eftersom vi redan varit där 2 gånger innan så bestämde vi oss för att hoppa över det i år.
Imorgon har det blivit dags för oss att rulla vidare. Då lämnar vi Peljesac och kör norr ut upp till Trogir vid Split.
Där har vi bokat 9 nätter på en camping och ska möta upp lite vänner från Sverige. Det ska verkligen bli trevligt.
Kram Marit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar