På söndagsmorgonen lämnade vi camping Viter och Zaostrog för färd norrut. Zvoni i grönsaksståndet kom förbi med limoncello och olivolja vi beställt. Allt gjort från kosters odlingar och det känns kul att nyttja det lokala och ekologiska.
Även om vi turister uppskattade den nya stora fina matbutiken Plodin som öppnat uppe vid stora vägen, så hade jag under vår vistelse här förstått att den inte var populär bland invånarna i byn. Handlade gjorde man lokalt. Förutom klosters grönsaksstånd fanns flertalet andra grönsaksförsäljare, liksom flera små bagerier. Av Zvoni i grönsaksståndet fick jag också veta att byborna handlade även mjölk och kött lokalt. Bönderna på sluttningarna sålde sina produkter till lokalbefolkningen. Jag mindes att ägaren på Braccera förra året sagt att den goda korven kom från byns slakare, då jag frågar efter namnet på dem.
De var verkligen patriotiska här, och det är precis så man vill att det ska vara.
Närodlat och att de handlar av varandra inställer för stora matkedjor med varor på import.
Förflyttningen upp till Omiš var inte lång, endast 7 mil och vi följde den vackra kustvägen. Vackra små byar med fina badvikar med turkost vatten.
Vi har kört den här sträckan flera gånger innan och då bara passerat genom Omiš och har då tyckt att det ser så mysigt ut.
Våra vänner från Allingsås var redan där så det fanns nu två anledningar att åka dit.
När man kör in i byn möts man av en ganska stimmig huvudgata kantad med palmer och gigantiska blomkrukor med färgglada blommor. Trafikljusen är alltid ur funktion och trafiken dirigeras av unga tjejer iförda vita uniformer och utrustade med visselpipa.
På vår vänstra sida fanns den nya staden och stranden och till höger den gamla. Berget ligger så nära här så den gamla staden liksom klättrar på bergssluttningen. Mitt i stan kommer kommer floden Cetina ut från bergen och längs dess utlopp i havet ligger hamnen.
Vi checkade in på Camp Galeb fick en fin plats nära stranden, som här skiljer sig mycket från övriga stränder i Kroatien. Det är nämligen en sandstrand vilket är ganska ovanligt här. Det finns endast ett fåtal, de flesta består annars av klippor eller små vita stenar, pebbles.
Omiš är helt klart en plats för vindsurfare. En vindsurfingskola fanns på campingen och vi såg de små barnen, endast 5-6 år gamla, kämpa i vattnet utanför. Så söta med små segel knappt en meter höga.
Eftersom våra vänner surfar och har med sig grejer så fick även vi testa på.
Stefan har gjort det innan så det gick lite bättre för honom än för mig.
Jag som aldrig stått på en surfbräda i hela mitt liv fick hjälp av Jonas att hålla balansen medan jag drog upp seglet. När jag väl lyckades och fick vind i seglet så släppte Jonas taget om brädan och jag surfade i väg. Det mest logiska då borde varit att man nöjt surfade iväg.
Men min hjärna tänkte snarare: Oj, oj hur ska jag få stopp på detta, jag kommer ju snart vara ute på ön Brac. Så jag valde att skjuta bräda och segel ifrån mig precis som om de vore pestsmittade och ta ett skutt av bräden ner i vattnet.
Det kanske inte är när jag snart är 50 år som jag ska börja med nya sporter.
Så jag höll mig till min stabila SUP.
Ryktet sa att det skulle ligga ett vrak från andra världskriget i utloppet vid Omiš. Engelsmännen hade bombat ett tyskt fartyg utanför ön Brac, som sakta sjönk och landade slutligen på botten utanför Omiš. Så på måndagen tog Tina och jag en SUP-tur. Sandbotten här gör tyvärr att vattnet inte blir så klart som vid stenstränderna. Men när man paddlar ut en bit så blir det klart. Stundtals är botten mörk och där växer sjögräs. Sedan kommer ljusa partier med ren sand och de upplevs nästan vita, som en bassängbotten.
Mitt i ett ljusare parti så dyker något mörkt upp under mig, men det ser inte ut som sten eller sjögräs. Jag inser att jag just paddlat in över vraket. Det blåste lite lätt vilket gav ytan en lätt krusning så det var svårt att se detaljer fastän vattnet var klart. Hit måste vi återvända med snorkel och cyklop.
På kvällarna har vi gått in till den gamla staden och ätit. Jag bara älskar de trånga gränderna, de blankslitna stenarna på gatorna, värmen som ligger kvar mellan stenväggarna långt in på kvällen.
Det var mycket mer folk här än i lilla Zaostrog och mycket mer turistigt. Så det var lite av en chock att komma hit från lugnet. Men samtidigt kul att få något helt annorlunda och lite mer folk och rörelse.
Restauranger fanns det gott om. I år har Kroatien gått över från sin egna valuta Kuna till Euro. Som alltid när byte av valuta sker så blir det en prishöjning. Det i kombination med den svaga kronan gör att det inte är lika billigt att äta ute här längre. Även om det fortfarande är billigt.
Men vinet är billigt, ett glas rött kostar 2 €. En stor öl dryga 3 €.
När vi på måndagskvällen kommer hem till campingen ser jag en konstig orange lampa nere vid stranden. Den har inte varit där innan. När jag tittar lite närmre så ser jag en gigantisk blodröd fullmåne som precis stiger upp över horisonten. Helt magiskt vacker men svårfångad på bild. Den måste upplevas på plats.
Snart var den uppe på himmeln och tillbaka till sin vanliga färg och såg ut som vilken fullmåne som helst.
Tisdagen bjöd tyvärr på lite åska och regn till morgonkaffet. Efter frukost klarnade det upp till ett lätt dis och Stefan och jag bestämde oss för att besöka piratfästingen Mirabellla som är belägen på klipporna ovan staden. Fästningen byggdes på 1200-talet och var ett tillhåll för pirater som brukade dra sig tillbaka till i säkerhet av Cetina-ravinen.
En brant stigning upp från grändernas gator tog oss förbi mysiga små hus med lägenheter för uthyrning, små odlingar, fikonträd, vinrankor och färgglada blomsterbuskar.
Ganska snart fick vi en vacker vy över byn och de orangea tegeltaken under oss.
Branta stentrappor tog oss upp till fästningen.
Väl inne i själva fästningen blev det trätrappor som slutligen ledde fram till en metallstege. Stegen gick verkligen rätt upp och det kändes som att den skulle välta bakåt med den lutningen.
Slutligen kunde vi klättra ut på toppen av fästningen och njuta av en vacker utsikt över hela Omiš.
Efter lunch tog vi en cykeltur in mot byn och sedan genom två tunnlar intill floden Cetina.
Helt plötsligt befann vi oss på andra sidan av det höga berget där Omiš ligger. Några turbåtar kom puttrandes nedför floden. Vi fortsatte vägen som följde floden. Vi var nu inne som i en lång dalgång med höga berg på bägge sidor. Endast vägen och floden där emellan.
Vi trampade vidare in i dalgången. Skyltar med Free climbing dök upp och snart hörde vi rasslet av metallkrokar ovanför oss. Några klättrare var på väg upp för det branta berget. Åsynen av dem fick vår klättring i den branta trappan till fästningen att kännas som en bagatell.
Vi trampade vidare och möttes av en nytt ljud, denna gången visslande. Vi tittade upp och högt ovanför mellan bergen och över dalgången oss gick den Zip Line vi läst om.
Strax intill en vacker restaurang belägen vid flodbädden med dess klara vatten.
Det kändes nästan lite magiskt. Från trängseln i Omiš till denna vackra dalgång omgiven av berg och grönska. Allt genom de magiska tunnlarna.
Vi vände tillbaka hem och vips så var vi tillbaka på turiststråken igen.
Här i Omiś finns mycket kvar att uppleva. En båttur upp längs floden, zip line, rafting. Vandring upp till nästa borg som ligger högst upp på berget så det blir nog en dagsetapp. Och snorkling på vraket.
Tyvärr får vi inte vara kvar längre än till imorgon. Campingen stänger för vanliga gäster och upplåter den för uppställning av fordon till den stora musikfestivalen Ultra Europe i Split 7-9 juli.
Så imorgon fortsätter vi våra mil norrut och hoppas få plats på Camp Rozac i Trogir.
Kram Staafs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar