Bekanta vyer och kära återseenden

På onsdagen rullade vi från  Omiš upp till Trogir. En sträcka på 5 mil som skulle ta en knapp timma. 

Som flera gånger innan på den här sträckan så hamnar vi i köer både innan och efter Split. Att köa är ju aldrig kul, men vad ska man göra. 

Bara att vänta ut och det får ta den tid det tar. Så nästan 45 min sena nådde vi Trogir. Det vi inte visste då var att detta skulle få väldigt positiva konsekvenser. 

Vi påbörjade sedan körningen upp till Camp Rozac som ligger på en halvö utanför Trogir. Vi har varit här många gånger förr och det är en av våra favoriter här i Kroatien. 

En knapp kilometer av den vägen är en mardröm att köra. Vägen är smal och kantas på flera ställen av höga murar. Några trottoarer eller vägkanter finns inte. Där vägen slutar är ett djupt dike ner till någons trädgård. Möte kan endast ske om något fordon kan hålla in lite på någon garageuppfart eller avtagsväg. Att möta ett större fordon vid de höga murarna är i princip helt omöjligt. Det finns inga marginaler. 

En bit upp kommer en hårnål där man definitivt inte vill ha möte. Sker detta måste någon backa. 

Som tur var gick vår färd upp smidigt och vi fick endast några få möten med mindre fordon som höll till sig fint där möjlighet fanns. 

Nöjda med att sista biten gått bra, men lite missnöjda med köerna anländer vi till Rozac kring 11. Vi säger att vi vill stanna en vecka och gärna strandnära. 

Av erfarenhet vet jag ju att antalet platser nära stranden för lite längre fordon är väldigt få. 

Killen i receptionen letar i sina papper och ser lite missnöjd ut. De har endast havsnära platser för enstaka nätter. Då återstår bara det varma mittpartiet utan utsikt. 

Men vi tar en runda på campingen, han visar några platser som både är svårtillgängliga för oss, men också bara lediga en natt. 

Så kommer vi ut till udden där en tjeckisk personbil just packar ihop sitt tält. Platserna här är både lättillgängliga och med vacker utsikt.  

Killen från repan bläddrar i sina papper och utbrister. - This might be your lucky day! 

Om de ska åka är den här platsen ledig en vecka. 

Han stämmer av med tjecken. Jodå, de är på väg. Vilket inte de i receptionen hade någon aning om. 

Och vi blev överlyckliga. 

Tala om tur. Hade vi inte suttit i kön så hade vi kommit fram innan tjecken börjat packa ihop. Då hade vi aldrig fått veta utan fått ta en plats för en natt eller stå i mitten. 

Nu fick vi ett perfekt läge med stranden nedanför. 

Utsikten bakom husbilen. 

Vi sökte sedan upp våra vänner från Oskarshamn som redan bodde på campingen. Vi firade återföreningen med bubbel och åt middag på campingens restaurang. 

Sedan följde några lata dagar på campingen. Det har visserligen blivit lite morgonträning men annars har vi mest slappat på stranden. 

Bästa investeringen var en ny parasollfot så vi kunde få lite skugga på stranden. Den gamla foten var inte så stabil när lunchvindarna sätter igång. I år lite starkare än vanligt. 

Vi har umgåtts mycket med våra härliga vänner från Oskarshamn. Många glada skratt men också pratat mycket allvar och de utmaningar som livet bjuder på.  Underbara människor som ger oss så mycket positiv energi. 

På lördagen tog vi båten in till Trogir stad. En gammal stad som finns med på UNESCO:s världsarvlista. Båten trafikerar sträckan mellan campingen och Togir och tar ca 20 min. 

90-tals musik vällde ut ur båtens högtalare och med vinden i håret diggade vi till låtar som What is love med Haddaway och No Limit med 2 Unlimitid. 

Precis när vi la till vid piren i Trogir kom E-type med Russian Lullaby och då ville Stefan helst inte gå av båten utan åka en sväng till. 

Vi njöt av god mat och dryck i mysiga Trogir. Men han tyvärr inte strosa runt så mycket. 

Så på söndagskvällen efter middag vid husbilen tog Stefan och jag cyklarna in för ännu ett besök. 

Underbar känsla att ströva runt i de gamla gränderna med blankslitna gatstenar så hala så man fick gå försiktigt. Dofter av lavendel från souvenirbutiker blandads med lukten av grillat kött och skaldjur. 

Imorgon har vi hyrt bil och ska tillsammans med våra vänner från Oskarshamn utforska omgivningarna. Mer om detta i nästa inlägg. 

Kram Staafs!