Vandring vid Milstätter See

Det är något visst med Österrike och Alperna ändå. Vi älskar dem både vinter och sommar. 
Vid Milstätter See och i byn Döbriach vid sjöns södra ände hade vi aldrig varit innan. Det var ett tips från våra husbilsvänner Tina & Jonas. 

Det finns också ett rabattkort som gäller på ett gäng campingar i Europa. Innan det blir högsäsong så får man väldigt bra pris på många lite dyrare campingar. Bl.a. här på Schwimmbad Camping Mössler. 21€ natten är helt acceptabelt. Speciellt då det var en mysig naturcamping fint belägen vid sjön och med bergen ovanför. 

Tisdagen började med sovmorgon följt av flera muggar morgonkaffe. Gårdagens åskskur hade gjort både mark och luft väldigt fräsch. 

Efter nästan två dagar i bilen så kände vi att vi behövde ut och röra på oss. Så vi tog en morgonlöpning längs med floden ner till sjön. En ensam svan som njöt på stranden nu innan badgästerna kom tittade förvånat på oss. 

Efter frukost kände vi oss laddade för vandring. Det verkade finnas många turer att välja på och tittar man bara på vandringens längd är det lätt att ha övertro på vad man ska hinna. Som tur var fanns även tid satt på de olika lederna. Så vi valde panorama på 7 km som skulle ta cirka 2 h. 

Efter byn började en brant stigning uppåt. Tur vi grundat med löpning imorse med, hur tänkte vi där?

Till vår glädje gick stigen i skogen och vi fick mestadels skugga. Täta pauser och mycket vatten. I porlande bäckar från bergen kunde vi fylla våra vattenflaskor. 

Så småningom kom vi fram till en utsiktspunkt med vacker utsikt över sjön och byn. 

Stigen planade nu ut och vi kom in i orkidéskogen där vilda orkidéer växte. 

Träden blev glesare och vi kom fram till en gård. Intill gården kyldes drycker med bergsvatten. Frivilliga bidrag om man tog något. Kul idé och uppskattat för törstiga vandrare. 

Vi kom så småningom ut i en liten by och började vår vandring ner via vackra fält och ängar. 

Vattenfall med kallt bergsvatten rann ner mot sjön och gav härlig svalka. 

Knappa två timmar från vår start kom vi ner till sjön. Fick vår belöning i form av varsin öl och en god lunch på en av restaurangerna vid den vackra badplatsen. 

I vanliga fall badar vi helst i hav eller sjö men på eftermiddagen testade vi campingens pool då den visade sig innehålla partier med bubblor. Så det både svalkade och var skönt för trötta muskler. 

På onsdagsmorgon laddade vi för tidig avresa. Vi ville nå södra Kroatien och visste vi hade en lång dag framför oss. 

GPS:en tyckte det var onödigt att köra norrut först och runda sjön så den guidade oss över berget. Jag var tveksam till den branta serpentinvägen men Stefan var hoppfull. Husbilen kämpade på bra upp och vi passerade byn Glanz vi gått förbi på vår vandring igår. 

Sedan var det nedför och snart var vi uppe på motorvägen igen. Bergen blev lägre och via den långa tunneln Karawanken kom vi in i Slovenien. Både i södra Tyskland, Österrike och Slovenien var det grönare än vanligt. Medan vi haft en torr vår och försommar hemma i Sverige så har de haft betydligt mera regn här nere. 

Snart var vi inne i Kroatien och på motorvägen söderut. Här är det sällan mycket trafik utan allt flyter på genom vackra landskap. Även här ovanligt gröna.  

Utmanade mig själv genom att köra sträckan vid Zadar. Även om det är vindstilla så blåser det alltid där. Och för några år sedan var det så kraftig blåst att de stoppade trafiken för vindkänsliga fordon då vägen går på höga broar. 

Idag var det vindstilla så jag tänkte det var bra att bearbeta jobbiga känslor. 

Från slättlandet kör man in i tunneln Sveti Rok, av oss kallas ”svett i rocken”. 

Efter den 5,7 km långa tunneln kommer man ut på andra sidan berget. Där brukar vinden börja kännas, men idag var det lugnt. Motorvägen löper sedan likt serpentinvägar nedför berget innan den slutligen går ut på höga broar flera hundra meter upp. 

Lite mer vind över broarna men ändå stabilt och jag var lite nöjd med mig själv. 

Belöningen är att vi här får första vyn över Adristiska havet. Det är alltid lika magiskt 

Vid 17-tiden igår checkade vi in på vår favoritcamping Viter i södra Kroatien. Platsen vi hade i fjol var upptagen men vi fick en fin plats bakom den men mycket vy över havet. 

Det komiska var att vår gamla plats hade några svenskar. Både Stefan och jag kände igen bilen. Jag hade kört om den på E4:an i lördags och sedan igen på Autobahn under söndagen. Och nu är den här. 

Vi var tvungna att fråga dem. Jo det stämde. De hade tagit båten över till Tyskland på lördag kväll och sovit där medan vi sov i Gedser. Så konstigt att vi sett dem tre gånger på samma resa. 

Nu känns det verkligen att det är semester. Här blir vi kvar ett tag nu och det är skönt att ha landat lite längre på ett ställe. Så idag njöt jag av en låååång stund med morgonkaffe medan Stefan hade ett sista digitalt möte. 

Nu njuter vi och laddar för midsommar imorgon med sill och potatis.

Trevlig midsommar allesammans! 

Kram Staafs!