European Scarp Battle - Part 1

I’m one of the participants in the “European Scarp Battle and tournament”, where more than 10 countries are participating.  You can compete in several categories and I chose card and layout.

Part 1 in the tournament was to create a work with the colors and style from the blog from the Stockholm Scrap and Pearl Event.

I had a hard time to get started and first I did my card. This is the result, which I am not so happy about.

After that it was easier to do the layout. Sad enough I had too little time to do all the details I’ve planned. But consider the little time I had, I´m pleased with the results.

This was the blog that should inspire us.

Saturday 20 pm was the deadline and after that anyone who wanted could vote. We were not allowed to show our work before the voting was closed, which was yesterday. There were nearly 80 beautiful contributions in each category and only 64 can move on to Battle 2.

Right now they counting votes and I am so excited to see the results. There were so many talented ladies who participated, so my chance to move on to battle 2 I not so god. But I keep my fingers crossed.

/Marit

Monte Baldo

Eftersom vi bestämde att det var för varmt att besöka Milano så valda vi istället att aktivera oss där det var svalare. Från byn Malcesine bara 5 km från vår camping gick liften upp till berget Monte Baldo på dryga 2000 meter.

Cabinbanan var tydligen unik i hela världen med roterande gondoler under hela färden upp. Så vart du än stod när du gick på så fick du utsikt över både toppen och dalen. Endast gondolens mittparti var still, medan golvet roterade.

Uppe på toppen var det säkert 15 grader svalare och en skön svalkande vind. Det var den perfekta temperaturen att vandra runt i och solen värmde lagom mycket.

Utsikten var fantastiskt, både ut över sjön, men även över närliggande grönskande berg och de mer avlägsna topparna i Dolomiterna. Lite soldis låg norröver, så sikten var inte optimal, men vi kunde skönja några snöklädda toppar.

Vi visste att det fanns fina cykel- och vandringsleder från toppen, men vi valde att bara njuta av utsikten och se oss omkring där uppe. Lite sugna hade vi varit på att ta med våra mountainbikes upp. Det skulle finnas en 6 mil lång led som ledde ner till byn vår camping låg i. Men jag kände att jag inte var tillräckligt tränad och kunnig för att hantera smala och branta alpbackar med rullgrus. Det får vänta till nästa gång, nu njöt vi istället.

På en mysig restaurang på toppen tog vi en kaffe med apfelstrudel och vaniljsås innan vi vandrade ut till den yttersta utsiktspunkten. Där fanns mängder av skärmflygare redo att kasta sig ut på en flygtur över sjön.

Då vi sett allt vi ville tog vi cabinbanan ner mot Malcesine igen och åt en god pastalunch vid torget. Efter maten körde vi norrut och rundade Gardasjön. Inne i viken vid byn Torbole kryllade sjön av vindsurfare, kiteare och små segelbåtar. Alla vill de njuta av vindarna som ofta bildas över sjön på eftermiddagarna.
Vi fortsatte söder ut längs sjöns västsida. Vägen gick i tunnlar eller klättrade på bergskanterna då bergen på denna sidan stupar brantare ner mot sjön.
Vi nådde vårt mål den mysiga lilla staden Limone. Fina hotell låg fastklamrade på bergskanterna med fint läge intill sjön.

Inte helt oväntat bjöd byn på allt i citronväg. Likörer, tvålar, förkläden, kylskåpsmagneter, tavlor mm.

Varje port och gata var dekorerade med citroner.

Presentaffärer blandades med dyrare affärer med märkeskläder. Vi njöt av en glass i skuggan innan vi åkte tillbaka hem för ett svalkande bad.

På camping Bella Vista var vi de enda svenskarna, t.o.m de enda nordborna. Däremot fanns det gott om holländare och på vårt etage fanns flera sällskap och vi hade holländare som våra närmaste grannar år bägge håll. Det är alltid kul att prata med nya människor och holländare är ju en av de få européer som är bra på engelska.
Så vi har pratat en hel del med våra grannar och blev även inbjudna till en holländsk grillkväll då ett stort gäng på över 20 personer träffades. Alla verkade så glada över att få svenskar som tillskott till sammankomsten.
När man börjar småprata med folk så här, lite mer dag för dag, så presenterar man ju sig aldrig. Därför visste varken vi eller de några namn. De gav därför oss smeknamnet "Swedish House Maffia".

Samma kväll som det var grillkväll var det även sommarfest i vår närmsta by Cassone. Vi visste sedan tidigare år att festen äger rum en helg i augusti och avslutas på söndagskvällen med ett rejält fyrverkeri.
Hela gänget vandrade därför in till Cassone och beskådade ett fantastiskt fyrverkeri utöver sjön. De kan verkligen det här med fyrverkeri här nere.

Till flera holländares förtvivlan lämnade The Swedish House Maffia  Gardasjön på onsdagsmorgonen och vi påbörjade vår resa hem till Sverige.
Vi körde genom Sydtyrolen upp mot Brennerpasset, en sträcka som är så otroligt vacker. En enorm grönska blandat med höga berg. Hus trängs med alla odlingar på bergsluttningarna och mil efter mil löper vin- och äppelodlingar längs bägge sidor av vägen.
Så småningom dök även snöbeklädda toppar upp vilket känns så konstigt då temperaturen ligger på 30 grader.

Via Brennerpasset kom vi ner mot Innsbruck och vek av norrut mot München och Regensburg. Där stannade vi för natten på en mysig camping invid floden Naab. Det var nästan 30 grader varmt och vi gjorde som många andra och tog ett dopp i floden. Det var väldigt strömt och vi fick simma konstant för att inte glida med nerströms. Av andra campinggäster förstod vi sedan hur vi borde gjort. De hoppade i campings ena ände och flöt sedan förbi hela campingen och gick upp vid badplatsen. Smart!
Då det svalnat lite tog vi en cykeltur in till den lilla byn Pielenhofen som har en fin gammal klosterkyrka som ligger vackert invid floden.
Kvällen avslutades på campingens uteservering där vi avnjöt en god schnitzel.

På torsdagen var det dags för en heldag på tysk motorväg. Vi började morgonen med en löprunda för att klara av en dags stillasittande.
Vi hade bra flyt på vägarna och nådde vårt mål, en bra rastplats strax utanför Rostock.
I skymningen så såg vi storkar på flera ställen. Jag vet knappt om jag gjort det i vuxen ålder. Jag minns dem mest från hustak då jag var liten och vi tältade i Danmark och Tyskland.
Nu såg vi flera stycken på två ställen. De gick och åt på fälten alldeles intill vägen.
Strax därpå kom 4 stycken flygande på låg höjd precis över autobahn.

På fredagsmorgonen lämnade vi rastplatsen redan vid sex på morgonen. I gryningen såg vi mängder med hjortar längs vägen och ännu fler storkar.
Innan det var dags för färjan hem gjorde vi vårt årliga besök på Calles för att handla öl och vin. Bäst att passa på då vi ändå passerar. Nu klarar vi oss nog till nästa sommar och semester.

Helsingborg och Sverige välkomnade oss med sol och vackert väder. Dags att återvända hem till Habo, semestern börjar ju tråkigt nog gå mot sitt slut.

/Marit

Verona

I onsdags tog vi bilen och körde de ca 6 milen till staden Verona. Vi hade sedan tidigare hört att det fanns mycket att se där och då vi åkte en dagstur med buss till Venedig från Gardasjön 2009, så passerade vi genom Verona och det lilla vi såg verkade väldigt mysigt.

Staden är med på UNESCO:s världsarvslista och då Verona var med under ett avsnitt av ”På spåret” nu i vintras, så blev vi ännu mer sugna på att åka dit.

GPS:en tog oss smidigt in till centrum och vi hittade ett modernt och superfräscht parkeringsgarage. Över varje plats fanns en liten lampa som lyste rött eller grönt, så du kunde på långt håll se vart det fanns platser lediga. Garaget var beläget under jord och byggt i flera plan och klassisk musik strömmade ur högtalarna och en äldre man gick runt med en städvagn och höll det rent och snyggt.

Då vi kom upp på gatan så fanns knappt ett spår av garaget. En vägg av gröna klätterväxter med luftgångar byggda som broar med vackra räcken var det enda som syntes nedanför oss. De hade verkligen lyckats gömma detta garaget för att inte störa den gamla och antika miljön.

100 m från garaget fanns en turistbyrå där vi fick en karta över Verona med de största sevärdheterna markerade. Från vår camping hade vi även fått med tips på vad som skulle besökas under ett dagsbesök i staden.

Precis intill turistbyrån så låg den gamla romerska amfiteatern ”Arena di Verona” som är byggd under första århundradet efter Kristus. Arenan rymmer ca 20 000 personer och är en av de största i Europa.

 Vi betalade 6 Euro i inträde för att gå in och titta. Inne i de långa och mörka stengångarna var det svalt och skönt, men så fort vi klev ut inne i arenan så blev det stekhett. Det var som en kokande gryta.

Vi gick ändå upp till de översta raderna för att få en bra överblick och svetten rann om oss. Jösses så varmt det var, luften stod helt stilla där inne.

Tyvärr drabbades Verona av ett jordskalv år 1117 som förstörde hela den yttre väggen till arenan. Endast fyra valvbågar klarade sig och dessa finns fortfarande kvar.

I övrigt är byggnaden välbevarad och juli-augusti varje år spelas opera- och balettstycken upp inne på arenan.

Förutom arenan är Verona berömt för att vara skådeplatsen för Shakespeares pjäs om Romeo och Julia och vi gick de små mysiga gatorna med gamla byggnader tills vi kom fram till Julias hus. På en innergård, som nu i turisttider var full med folk, fanns den berömda balkongen.

Mot betalning fick man gå upp och bli fotograferad på hennes balkong, men det hade vi inga önskemål om. I bortre hörnet av innergården fanns en stor järngrind. Denna var fullständigt belamrad med hänglås där tusentals par valt att befästa sin kärlek.

Sedan vandrade vi vidare genom staden och såg på gamla romerska hus, kyrkor, valv och broar. Endast Rom överträffar Verona i antal välbevarade romerska arkitektoniska lämningar. Det fanns även gotiska katakomber med gravar.

En god pastalunch på Piazza Erbe och sedan fortsatte vi till Veronakatedralen.

Vi samlade kraft och sedan kämpade vi i trapporna upp till höjden för att se den romerska teatern. Svettigt var det och mycket vatten gick det åt.

Utsikten uppe vid Teatro Romano var fantastiskt och vi kunde blicka ut över Verona som är vackert beläget vid en krök av Adige-floden på Po-slätten.

Slutligen besökte vi slottet Castelvecchio som nu är konstmuseum.

Tillbaka vid Arenan började vi känna oss smått kokta. På Piazza Bra vid Arenan fanns mängder av människor samlade. Medan vi köpte varsin glass att svalka oss med fick vi veta anledningen. De väntade alla på att bilar från tv-serien ”Top Gear” skulle passera. Vi åt glass och väntade lite vi med. Innan vi ens hörde en tendens till motorljud sprang hela folkmassan iväg. Av klungan att döma kunde vi förstå att något fordon fanns i dess mitt och vi gick närmre och hörde då ett surrande motorljud. Förmodligen var det en värstingbil, men vi hade inte en chans att se den.

Istället letade vi oss tillbaka till vårt osynliga garage och åkte sakta hemåt Gardasjön. Väl hemma tog vi ett efterlängtat bad för att svalka våra varma kroppar. Det var underbart!

Från början var tanken att det skulle bli stadsbesök i både Verona och Milano medan vi var här, men efter dagens hetta börjar vi tvivla om vi orkar med en sådan här dag till. Det känns som om stadsbesök i Italien bör göras under våren eller hösten, inte i nästan 40 graders hetta och stekande sol.

I övriga har vi haft några sköna dagar vid sjön. Cykelturer har kombinerats med morgonlöpning. Det krävs nästan att bränna lite kalorier här för det finns mycket gott att äta. Vi frossar i italienska delikatesser och äter rikligt med mozzarella, i sallader och omeletter, parmaskinka som snacks till after beachen och kex med goda italienska ostar.

På kvällarna blir det grillning på campingen med ett gott vin. Det är så underbart att sitta ute och se skymningen sänka sig över sjön och sedan vänta in mörkret. Och med mörkret kommer också den efterlängtande svalkan.

/Marit