Mycket vatten har runnit under broarna

Tidigt torsdags morse lämnade vi Habo för att ge oss ut på en lite annorlunda resa i Europa. Många somrar har vi campat med diverse fordon och framförallt med husbil. Och flera vintrar har vi tagit vanliga bilen ner till Alperna för skidåkning. Men nu blev det en höstresa med vanlig bil och hotell. Blandade resmål och blandat väder resulterade i en packning med allt från badkläder och shorts till underställ och vandringskängor. 

Jag har ju länge haft en dragning till platser med vatten och gillar floder. De senaste åren har jag även börjat fascineras av gamla broar. För några år sedan besökte vi Bastei brücke i Tyskland som länge funnits på min bucket list. Strax därpå fick jag se bilder på Rakotbrücke inte långt därifrån. Ratkotzbrücke, även kallad Djävulsbron, blev nästa bro på min bucket list.  Bron har blivit väldigt populär de senaste åren efter att den dykt upp på Instagram och det var också där jag fann den. 

Så när det nu blev dags för en höstresa bestämde vi att det skulle bli vårt första stopp på resan. 

Bekanta vägar ner till Gedser i Danmark och över till Rostock i Tyskland. Lite grönare och lite mindre höst i Tyskland än hemma. 

Bra väder, bra väg, lite trafik och fri fart. Jag älskar tyska motorvägar. De väcker både reslusten och skrivlusten. 

I höjd med Berlin tog flytet slut och vi hamnade i kö som försenade oss en dryg timma. Lika mycket som jag älskar autobahn hatar jag stau. Saknade då också husbilen där man både kan gå på toa, fixa kaffe och mat i kön. Nu var det bara att härda ut. 

Men strax innan åtta på kvällen och med 90 mil i ryggen kunde vi checka in på hotellet vi bokat i den lilla tyska byn Weißwasser. 

Lite gulaschsoppa och en öl innan vi somnade gott. 

På fredags morgonen var vi redo för bron endast 7 km från hotellet. Bron är belägen i Kromlauer Park i Saxen nära tjeckiska gränsen. Ett område med mycket sjöar och vattendrag.

Rakotsbrücke byggdes år 1860 och det som gör bron så speciell är cirkeln som bildas när bron speglas i sjön. Den som lät bygga bron var Friedrich Herrmann, riddare av  Kromlau och bron kallas även Djävulsbron. Namnet Djävulsbron kommer av att bron sägs vara så vacker att en människa omöjligt kan ha byggt den själv utan självaste djävulen måste ha haft ett finger med i skapandet.

Viktiga faktorer här är ju bra väder. Inget regn eller blåst utan att man får det spegelblanka vattnet. Vädergudarna var med oss. 17 grader, sol med moln och ingen vind. Eftersom hösten inte infunnit sig helt än så hade det heller inte fallit så mycket löv. Vilket annars kan störa vattenspegeln. 

Vi parkerade bilen och promenerade in i parken. 5-6 meter höga rhododendronbuskar varvades med ekar och bokar. Om det var vackert nu kan jag ju bara ana hur det är på våren när buskarna blommar. Även stora azaleor växte här. 

Strax därpå fick vi vår första skymt av bron. 

När vi kom längre fram såg vi att vattnet var precis spegelblankt och vi fick den där cirkeln på bron som vi hoppats på. Jag var mycket nöjd över att vara där. 

 

Bron i sig är prydd med spetsiga klippor i vardera änden vilket ger den ett väldigt speciellt utseende. 

Vi vandrade runt sjön så vi såg bron från alla dess sidor.

Friedrich Herrmann lät även resa basaltpelare i sjön för att bilda en annorlunda formation. 

Nöjda lämnade vi Rakotzbrücke och rullade vidare mot Prag. En resa på 27 mil. Slättlandskapen och allt vatten byttes mot kuperat. Ett lunch- och toa-stopp tog oss till Dresdens utkant där vi vid rödljusen intill motorvägen blev väldigt förvånade då både vanliga kor, åsnor, Higland Cattle och kameler strosade runt med endast ett elstaket som avspärrning. Det visade sig att de tillhörde en intilliggande cirkus. Stackars djur tänkte jag innan jag svängde av mot macken. 

Precis intill macken låg ett gigantiskt Ikea-varuhus, så det slutade med att vi åt köttbullar och mos där och lärde personalen  bakom disken fler svenska ord än köttbullar. 

Strax därpå rullade vi in i Tjeckien. Ett helt nytt land för oss. Vi tog oss förvånansvärt smidigt in till centrala Prag. Via min chef hade jag fått tips om hotel Waldstein som låg centralt i Prag. Först trodde vi att kört fel men det visade sig att vi hamnat på hotellets parkering. Mycket mer tur kan man inte ha. En lugn liten gårdsplan mitt i centrala Prag. 

Incheckning skedde på systerhotellet Tre Storkar och vi blev bjudna på prosecco och öl innan de visade upp oss till vårt rum. 

En gammal port tog oss in till en innegård och sedan upp till vårt rum. 

Ett häftigt rum där ringen i taket förde tankarna tillbaka till Rakotzbrücke. 

Prag bjöd på högsommarvärme, 26 grader och sol. Bara 5 minuters promenad från hotellet låg den berömda Karlsbron dit vi snabbt tog oss för att njuta av det vackra vädret.

Intill floden Moldau hann vi njuta av en öl medan solen gick ner bakom Petrin Hill. 

Vacker utsikt över floden och dess fall. Mycket vatten har runnit under även denna bro genom åren. 

Vad Prag har att erbjuda återkommer jag till. Nu ska vi njuta här några dagar innan resan fortsätter. 

//Marit