Genast gick tankarna till Dido's låt "Sand in my shoes".
De inledande raderna kunde inte vara mera passande.
"Two weeks away feels like the whole world should have changed,
But I'm home now, and things still look the same."
Ja, att komma hem till mörka och kalla Sverige igen i lördags var ingen höjdare.
Men vi är otroligt nöjda med vår resa. Hotellet och dess läge kunde inte varit bättre. Jag som var orolig för att bo på ett stort hotell med Bamseklubbar och underhållning är motbevisad. Det var inte alls den hysterin jag trodde.
En förmiddag när jag var uppe på rummet så mötte jag Bamse och hela barnskaran, annars har vi inte sett skymten av dess aktiviteter. På kvällen när vi passerat genom hotellområdet på vägen ner till stranden har vi gått förbi scenen med underhållning, men det är inget vi störts av.
Jag kan ju förstå alla föräldrar med barn som väljer ett hotell som detta där det finns aktiviteter för stora som små barn. Även de allra minsta kunde lämnas på förmiddagen så att föräldrarna fick en stunds avkoppling. Tävlingar, aktiviteter och filmer. Stolta barn som tog emot diplom på kvällen och fick komma upp på scenen.
Vårt hotellområde var vackert och grönt med underbar strand nedanför.
Inga solstolar och parasoller på stranden, ville man ha det fick man ligga vid poolen.
Bara stranden precis som den var. Och trots att det var ett stort hotell så var det aldrig trångt eller mycket folk på stranden.
God frukostbuffé med allt du kan önska dig. För ovanlighets skull fanns mörkt bröd vilket gladde mannen. Själv levde jag på omelett, med valfritt innehåll som beställdes vid "ägg-stationen", bacon, vita böner i tomatsås och frukt. Det fanns också en "råsaft-station" där du kunde beställa juice från ett stort urval tropiska frukter.
Inget fattades oss på hotellet och vårt rum fylldes konstant på med nya saker. När vi anlände fanns tex paraplyer, morgonrockar, en vattenkokare, Nescafé, kylskåp, vinglas, en strandväska, bastmadrasser till stranden mm. Saker jag inte saknat om de inte funnits, men som gjorde livet mycket enklare och bättre för oss. Ev personvåg, lyxiga duschkrämer, balsam och lotion fanns också på plats.
Efter någon dag upptäckte jag att vi fått en DVD till rummet. Vad vi nu skulle med den till. De 2 TV-apparaterna vi hade på rummet var aldrig på under våra 2 veckor där.
En riktig kaffebryggare flyttade också in. Vi funderade ett tag på vart man skulle kunna få tag på riktigt kaffe och filter. Tills vi upptäckte att den hade flergångsfilter och att städerskan även lämnat portionsförpackat bryggkaffe. Lycka att kunna få lite morgonkaffe när man vaknar.
Halkskydd till badkaret, nya badrummsmattor och korgar för tvätt hittade vi också allt eftersom. Gissar att det är för att rummen är så nya som det fortsätter komma nya saker. De håller fortfarande på att utrusta rummen.
Tillsammans med underbara familjen Ernvin hade vi flera fantastiska middagar. En kväll tog vi tuk-tuk till den närliggande stranden White Sand och åt en underbar middag under bar himmel.
Ett sista besök på favoritön Koh Kho Khao blev det också. På vägen dit hör jag ett dån bakom mig. Ljudet tilltar och plötsligt kommer ett jaktplan in på låg höjd och gör en tvär gir framför oss. Det var mäktigt och vi såg sedan planet gång på gång då det patrullerade kustlinjen. Vi gick visserligen miste om julgransflygningen med JAS över Jönköping, men nu fick vi vår egna lilla uppvisning.
Väl framme på Sun Beach på ön öppnade sig himmeln och regnet vräkte ner. Vi tog skydd inne i restaurangen, men så mycket till skydd var det inte. Det enkla bast-taket hade sett sina bästa dagar och hade stora hål lite här och var där regnet strilade in. Några minuter senare sken solen igen och vi njöt av sol och bad.
En sista chicken sweat & sour hann vi också med.
Jag vet inte när vi senast hade en så aktiv semester. Mellan 1 - 1,5 timmas beachvolleyboll varje dag klockan 11.
Volleybollen föregicks varannan morgon av annan träning före frukost. I början körde vi mest löpning på stranden, men på slutet hittade vi ut till tennisplanen. Det var 15 år sedan jag höll i ett rack sist så det tog lite tid att hitta tillbaka. Men så kul det är.
Sista dagens lunch hade vi med oss familjen Ernvins äldste son på lunch. Mörka moln närmade sig när vi beställde maten.
Vi tog ett bord utan tak men blev snart uppmanade att flytta upp och ta skydd. Sedan bröt värsta åsk- och regnvädret ut och regnet vräkte ner i över 30 min. Thailändarna gjorde vad de kunde för att skydda gästerna och deras mat. Parasoll sattes upp mot regnet som blåste in. Vi hade rätt bra skydd långt in i restaurangen men vi fick ändå regn på oss. Insvepta i handdukar njöt vi av vår sista lunch.
Men ovädret drog bort och solen kom fram igen. Sista dagen är ju alltid speciell och tillsammans med familjen Ernvin njöt vi av sista solnedgången. För första gången såg vi delar av en blodröd sol stiga ner bakom horisonten.
När den försvunnit ner sprang vi alla ut i havet och tog ett sista dopp. En känsla vi vill minnas och ta med hem.
Klockan hann bli närmare sju innan vi lämnade stranden och gick upp på rummet för att duscha och ge oss ut för en sista middag.
På favoritrestaurangen Sharky hade vi specialbeställt ett bord på stranden. Vi hann njuta lite av vår dryck innan det var dags för nytt regn och vi fick återigen flytta in under tak. Så synd.
På natten fullständigt vräkte regnet ner och när transferbussen hämtade oss 02:40 hade det regnat så mycket att poolområdet svämmat över. Dags att åka hem med andra ord.
Vi har inte haft bästa vädret, men är ändå otroligt nöjda. Vi har egentligen bara haft en dag med klarblå himmel. De andra dagarna har varit mulet, dis eller sol med moln. Men det har inte gjort något för värmen har funnits ändå. Och det har inte varit mycket regn, förrän nu då.
Flygningen hem till Sverige gick bra. Efter en inflygning över Jönköping och närmare bestämt Tjuvanabben i Bankeryd så landade vi på ett dimmigt Landvetter. Vi såg inte marken förrän vi var 200 m över den, men landade mjukt och fint.
Jag som är lite flygrädd var nöjd när vi var hemma på fast mark igen. Efter vårt misslyckade landningsförsök i stormen Helga förra året blev jag mer orolig. Men 2 fina landningar nu hjälpte till att öka på det positiva.
Att komma hem till mörka och kalla Sverige var ingen höjdare.
Vi lider fortfarande av jet-lag och vaknar allt mellan 2 och 5 på morgonen. I söndags morse startade vi första tvättmaskin redan 03:00. Dock blev inte resultatet det bästa. När vi en stund senare skulle hänga tvätten insåg Stefan att vi tvättat hans pass. Var väl inte helt optimalt kanske. Det var ju nytt inför Thailandsresan.
På måndag körde jag igång direkt med APT och med min nya chef på plats. Det kändes fantastiskt bra. Jag är hoppfull om framtiden.
Och vi går mot ljusare tider. Det är också något att se fram emot.
Jag önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar