Midsommaraftons förmiddag ägnades åt att fixa till allt i trädgården inför en längre vistelse hemifrån, men gick vid lunchtid över till traditionellt midsommarfirande med sill, lax, potatis, nubbe mm. Tillsammans med min mamma, Johnny och systerson Mattias hann vi både äta lunch ute och spela krocket och kubb innan regnet kom.
På kvällen fortsatte packandet inför avresa och lördag förmiddag fixade vi de sista sakerna.
Sedan blev det dags att byta fokus igen, dags för bröllop i Huskvarna kyrka mellan min svåger Joakim och hans Rebecca.
Så vackra de var när de gick fram längs kyrkgången med sina bägge barn som näbbar.
Joakim imponerade med solosång och gitarrspel under sin egen vigsel och utgångsmusiken var inte helt traditionell men så passande för brudparet. Nämligen titelmusiken till Starwars och dottern Leia tog täten ut ur kyrkan.
Vigseln följdes av en trevlig middag för närmsta familjen och rundades av redan 18:30 då barnen skulle i säng och föräldrarna iväg på bröllopsnatt på hotell.
Vi rullade hem till Habo och för att byta fordon och resa söderut. Vid det här laget hade vi haft full fokus på bröllop och nästan hunnit glömma att det var dags för semester.
Vi bytte snabbt kläder och lämnade kostym och finklänning hemma och lämnade Habo klockan åtta på kvällen.
Kändes helt förvirrat, som om vi bara åkte iväg hals över huvud. Men innerst inne kände jag lugnet då varenda sak på packlistan var struken innan vi åkte iväg på bröllopet.
Första natten sov vi i småbåtshamnen i Råå för att sedan fortsätta ner till Gedser udde i södra Danmark. Lunchbuffén gjorde att överfarten till Tyskland kändes väldigt smidig och kort. Vi var sedan mätta och belåtna och redo att köra söderut längs Autobahn. Men tyskarna hade bestämt sig för att ha rekordmånga vägarbeten i år, så efter att ha sutttit i en kö 30 min och sedan kört in i ännu en så vek vi av ut på landsbygden och körde mindre vägar ner till Berlin. Sedan flöt det på bättre.
Ursprungstanken var att vi skulle träffat med min syster med familj i Kroatien. De startade sin resa 2 veckor före oss och hade redan nu hunnit tröttna på sol & bad och därför vänt norrut igen.
Vid södra Leipzig korsades våra vägar och vi vek båda av Autobahn. Och vid en åker i Lützens utkant hade vi träff och en fruktstund tillsammans. Staafs bjöd på egna jordgubbar från Habo och Fritzsons på kroatisk vattenmelon.
Vi sprang av oss lite och tyckte alla att det var väldigt kul att se. Synd bara att vi var på väg åt olika håll.
Vid åttatiden var vi på motorvägen igen och någon timme senare stannade för natten i den lilla tyska byn Issigau nära tjeckiska gränsen. Campingen ligger så fint inne på en slottsgård. Blommor, grönska och dekorationer överallt.
På måndagsmorgonen var vi på rull igen och valde att testa en ny väg min syster tipsat om. Istället för att köra München, Salzburg och Ljubljana så vek vi nu av österut och via Passau in i Österrike. Otroligt vackert landskap där vi gång på gång korsade eller åkte längs med Donau. Sedan dök plötsligt majestätiska vyer med alperna upp, grönskande toppar och t.o.m några snöklädda. Vägen slingrade sig genom dalar med gröna kullar och turkosa floder. Så otroligt vackert med all denna grönska.
Många och långa tunnlar tog oss genom bergspassen och ut på andra sidan och ner mot Graz. Landskapet ändrade sig och blev mer slättland och vi närmade oss nu slovenska gränsen och staden Maribor. Vägvalet kändes som en riktigt hit, mycket mindre trafik och vackra vyer.
I Maribor svängde vi av mot camping Kekec som låg vid foten av berget Pohorje med slalombackarna vackert belägna ovanför.
Så otroligt prydlig och mysig camping, med generösa platser.
Slovenien bjöd på sol och 29 grader och vi njöt av ett glas rött och medhavd korvgryta. Ett lugn vilade över campingen. Trots att nästan varenda plats var tagen så hördes inte mycket från grannarna runt omkring. Detta trots flera småbarn, lekande barn och hundar.
Det var mest husbilar på plats, men även några husvagnar och ett och annat tält.
Härlig mix med nationaliteter med tyskar, holländare, engelsmän, österrikare, slovener och en irländsk husbil. Förutom oss fanns ännu ett svenskt fordon.
Efter en god natts sömn var vi redo att ta oss an berget Pohorje. Vi tog kabinbanan upp och flera cyklister var på väg upp med mountainbike. Berget bjöd sommartid på både "bike park", rodelbana och ridvägar.
På vägen upp fick vi en underbar vy över dalen där Maribor ligger och pratade med ett slovensk gammalt par. De skulle fortsätta till fots 45 min vidare upp på berget och besöka den lilla restaurangen Mariborska Koca. Så vi bestämde oss för att göra detsamma. Vi travade på uppåt och rundade berget och kom ut på andra sidan berget där vi fann den lilla restaurangen.
På blandning av slovenska och tyska lyckades vi beställa 2 öl och 2 soppor. Det var det som stod på menyn idag. En svampsoppa och en kött-och grönsakssoppa som smakade lite som gulasch.
Mätta och belåtna vandrade vi tillbaka ner till liftens toppstation. Väl där tyckte jag vi skulle fråga efter lämplig väg ner. En för vandrare där vi inte var i vägen för varken cyklister eller ryttare. Min man var av annan åsikt, vi ser ju vart vi ska, det är bara att gå, vi ser liftstationen i dalen.
Givetvis kunde man åka lift ner, men vi hade medvetet köpt enkelbiljett för att få gå lite mer.
Så vi började gå och hamnade snart i svart pist där det inte var helt smidigt att gå. Jag var livrädd att tappa greppet med sandalerna i gruset och glida ner och trilla. Framsida lår och vader fick kämpa, det här kommer kännas imorgon.
Vi kom så småningom ut i bike-parken, inte riktigt så brant, men mycket grus. Vegetationen gick från granskog till blandskog och till bokskog och sakta med säkert förflyttade vi oss ner mot dalen. Vi hittade en stig vi följde och någonstans här blev det fel. Vi visste vart vi skulle men kom inte dit. En ravin skiljde oss åt. Så vi fortsatte nedåt så gott vi kunde och bokskogen övergick till tallskog med blåbärsris.
Efter mycket trixande kom vi rätt och kunde summera en dag med 3,5 timmars effektiv vandring uppför och nerför berget Pohorje. Kändes bra efter 2 dagars stillasittande bilåkande.
Vi hade sedan planer på att testa rodelbanan, men efter inspektion av mannen som tyckte den var för klen, så hoppade vi den.
På kvällen cyklade vi de cirka 6 km till Maribors gamla stadsdelar för att äta. Mysiga gator fyllda med barer, caféer och glassbarer, men inte många restauranger. Tillslut hittade vi en restaurang som låg på en terrass mellan de gamla husen. Där åt vi varsin fantastiskt god pizza och njöt av värmen och av att ha semester.
Efter middagen vände vi hemåt igen samtidigt som mörkret sänke sig över Maribor och floden Drava.
Imorgon går färden vidare ut mot Kroatien, vart vi hamnar är ännu inte helt bestämt.
// Semesterhälsningar från Staafs
