fredag 11 juli 2014

Top of the rocks

Det var nu tredje året i rad som vi besöker Baska och det har verkligen blivit en favorit. Bra camping, fin strand och bad, mysig by, många och billiga restauranger och lagom avstånd till allt.

Nu när vi varit iväg så har vi träffat fler som varit här. En del älskar det precis som vi. Andra tycker att det är för kargt.

Visst är klipporna som omger byn karga och byn ligger i den dal omgiven av två långa bergsryggar. Men jag tycker dessa klippor är oerhört vackra och i skymningen får de ett lila-aktigt sken som får dem att de 2-dimentionella ut, nästan som kulisser.

Jag vet inte hur många gånger vi tittat upp på topparna och sagt att man skulle vilja ta sig upp dit. Men vi har nog alltid trott att det varit omöjligt, iallafall om man inte har specialutrustning. Sista biten ser ut att vara riktigt brant och bara klippvägg.

Men under våra dagar här har vi träffat på flera som sagt att det är fullt möjligt. Så vi bestämde oss för att göra ett försök. Bra skor, mycket vatten och något på huvudet till skydd för solen så var det inga problem.

Så på måndagsmorgonen gick vi upp extra tidigt och åt en rejäl frukost innan vi gav oss av. I Baškas utkant fanns en led att följa. Till en början var det en stig som gick bland träden och här var det inga problem alls att gå.

Men då vi kom ut ovan trädgränsen blev det tuffare. Dels låg solen på med full styrka och dels så blev stigen smalare och brantare och med rullgrus.

Utsikten över Baska var redan magnifik. 



Strax därpå kom vi in som i en ravin, och här stod lyften stilla. Mot något klippblock kunde man hitta lite skugga och vi gjorde täta pauser och drack vatten. Svetten rann och stigen, om man nu kan kalla det stig, gick riktigt brant uppåt.


Just när vi tyckte att det började bli rejält jobbigt så planade det ut lite och friska vindar fläktade in från andra sidan.

Jag vet inte riktigt hur jag förställt mig att det skulle vara där uppe, men jag hade nog trott det skulle stupa brant ner på andra sidan.

Istället kom vi ut som på en stor platå med mjuka kullar och får gick och betade. Några torktåliga växter blandat med lågväxande buskar var allt som fanns.




Man kunde här välja vilken bergstopp man ville gå upp på och vi valde Ljubimer.

Här var det inte så mycket till stig utan man klev mellan stenar och klippblock och följde målade markeringar på marken.

Vi kunde också räkna ut att det var någonstans här helikoptern varit och hämtat någon i lördags. Brutna ben, värmeslag, hjärtproblem, ja det fanns nog flera orsaker till att någon behövde räddas härifrån.

Vi besteg toppen av Ljubimer på 220 meter över havet och njöt av utsikten och hämtade andan. 


Som en del andra gjort så reste vi vår egna till stenpelare.


Nöjda med var vi sett började vi gå ner igen. Inte helt lätt det heller. Vi gled nästan i det lösa rullgruset när tyngden tryckte på nedåt.

När vi kämpade som bäst med att gå ner så säkert som möjligt så kommer det en stolle och springer ner. Visserligen med skor avsedda för detta, men ändå. Det verkar ju rent livsfarligt.

Nere på campingen kände vi oss nöjda med morgonens powerwalk och avnjöt ännu en frukost. Vi fick också veta att vi valt den långa vägen upp. Det fanns en kortare, och brantare. Jag kände mig fullständigt nöjd med den vi valt.


Under tiden vi varit borta hade vi fått nya grannar bakom oss. Det var ett äldre svenskt par som vi började prata med mer och mer. De var så trevliga och delade med sig av allsköns tips och idéer. Efter en stund uppdagades det att de var bekanta med det paret vi träffade här kring midsommar, vår så kallade "turistinformation". Inte helt oväntat för de var bägge samma härliga människor.

Jag hoppas verkligen att vi kan få vara som dem om 30 år och åka runt med husbil och njuta av livet.

Ibland känns det verkligen som om man upptäcker saker och ting för sent. Vi hade bestämt oss för att börja vår hemresa på onsdagen och det var först de sista dagarna vi gjorde så många upptäckter.

I tre års tid har vi passerat en restaurang på en gata bakom turiststråken, Restaurang Mango. Vi har tyckt att den ser så mysig ut med tak av vinrankor.


Äntligen hamnade vi där för att uppräcka att deras hemlagade pasta var helt gudomlig, portionerna gigantiska och personalen så trevlig.

Då de andra restaurangerna mest haft pastarätter med skaldjur så hade Mango stort utbud. Stefan tog rökt skinka med tryffel och jag med bacon, kyckling och svamp. Vi kunde båda konstatera att det var den godaste pasta vi ätit.

Strax bredvid oss på campingen låg en dansk familj med lite större barn. Det var först när barnens frisbee av misstag gled under en passerande bil och gick i flera delar som vi började prata med dem. Detta för att upptäcka att även dessa människor var hur trevliga dom helst. De kände väl till Sverige och våra trakter, hade vänner i Ulricehamn och besökte ofta svenska fjällen. En av de sista kvällarna kom de över med öl och satt och pratade. Vi som skulle ut och äta middag kom inte iväg förrän 21:30 och då var vi både lite smått onyktra och mätta av öl. Men trevligt var det.

Vi har träffat så fantastiskt mycket trevligt folk på denna semestern. Gamla som unga, svenskar, norrmän, danskar och tyskar. Fantastiskt med så mycket nya bekantskaper. Ny vänner på Facebook och bytta telefonnummer och mailadresser har det blivit.

På onsdags morgonen vände vi hemåt. Regnet vräkte då ner i Baska så det gjorde det lättare att åka.

Vårt första nattstopp gjorde vi traditionsenligt på en camping utanför Regensburg i vacker omgivning. Billig, god och gigantisk schnitzel tillhör också traditionen.

Hemresans andra dag brukar sedan börja med en löprunda. Det är skönt att få röra på sig då det annars blir mycket stillasittande dessa dagar. I den lilla byn Pielenhofen där campingen ligger förstod man hur engagerade tyskarna är i fotbolls EM. Dekorerade entréer, flaggor, pyntade bilar med "mössor" till backspeglarna och huven med tyska flaggan, vimplar på taket osv.

I lilla Pielenhofen hyllade de tyska landslaget på ännu ett sätt.


Upp genom Tyskland där fälten med olika sädesslag, solrosor, kilometerlånga rader med humle blandades med fält av solceller eller parker med vindkraftverk. Räknade till hela 85 stycken på ett fält.

Efter en natt på en rastplats uppe i Rostock, där vi varit innan, blev det shopping på Calles innan vi idag tog båten till Gedser i Danmark. Dannebrogen vajade så fint längs den vita sandstranden med grön strandvass. En stund senare körde vi ombord på färjan i Helsingör och var sedan hemma i Sverige igen.

Jag förstår inte vart veckorna tagit vägen. Det är nu 4,5 veckor sedan vi åkte hemifrån. Fort har det gått, men bra har det varit. Jag är så tacksam för att vi har den här möjligheten att vara borta så här.

Så stort tack till er som hjälpt till att se efter vårt hus och trädgård hemma.

Nu är det bara 2 dagar kvar av semestern innan det är dags för jobb igen. Men det känns helt okej. Det där med tidig semester kanske inte var så tokigt ändå. Vi har ju nu upplevt en sommar utomlands och kan nu njuta av den svenska högsommaren och vår underbara trädgård.

/Marit





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar